Dä va bättre förr, döh… eller?

Ett hantverksmässigt inlägg.

---

 

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.

Nej, fasen, det var bättre förr när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Projekt Storstädning: Vardagsrummet

Ett slutgiltigt inlägg.

Äntligen är Projekt Storstädning i hamn! Jag har styrt skutan som värsta envåldshärskaren, tagit delmålen ett efter ett och nu är jag klar. Idag gjorde jag mitt hems sista rum, vardagsrummet.

Jag vet inte om dagens värsta var gardinstångseländet eller vitrinskåpet. Båda är krångliga, men i alla fall vitrinskåpet har också sin charm. Vitrinskåpet är för övrigt en Billy-bokhylla som jag har ”offrat” för mina glas skull. Hyllor och dörrar av glas förvandlade det till vitrinskåp, fast möbeln egentligen behövs med sina trähyllplan i arbetsrummet…

Det finns så många glas, framför allt, i vitrinskåpet som jag inte använder. Men jag vet inte vad jag ska göra med dem. Kasta dem vill jag inte och de är för dyra att bara skänka till loppis. Kan vara bra att ha när det blir tuffa tider igen. Fast… Måsen-delarna har jag ju inte lyckats sälja, trots annons både här och på Blocket. Det var nån som hörde av sig med ett riktigt skambud och hellre än att acceptera det behöll jag delarna. Vi kanske ska använda dem nu i jul när mamma kommer?

I övrigt blev dammningen av alla prylar i vitrinskåpet en sorts walk down Memory Lane… Här finns saker som jag har fått vid speciella tillfällen, här finns glas från mormors och morfars hem, mammas dockservis och till och med tio tallrikar, en karott och två uppläggningsfat från pappas farfars hem! Han, farfar Hurtig, som grundade Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland, men som har sin sista viloplats på kyrkogården i Solna, av alla ställen… Barnhemmet i Grankulla finns dock kvar.

Först bland grannarna (?) med julgardiner är nog jag nu. Men de ser inte så jättejuliga ut utifrån och jag orkar inte krångla med den där förb. stången upp och ner. Jag är ute i god tid, helt enkelt.

När jag har tvättat av mig den värsta städsmutsen och borstat bort de största dammråttorna ur håret ska jag traska över till Tokerian och köpa mig nåt gott till middag. Med

nåt gott

menar jag troligen en grillad kyckling. Det finns lite potatisklyftor i frysen om jag vill ha det till. I morgon får jag två gäster, varav en ska äta med mig, men den maten tänker vi på i morgon.

Och nej. Jag glömde inte att gnussa badkaret efter allt skurvatten!

Här är några bilder från storstädningen i vardagsrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sliten!

Ett inlägg om en tillvaro som sliter på Tofflan.

Fy te rackarns! Idag har jag slitit hårt med städningen hemma. Det tog nästan hela dan – för jag blev ju lite avbruten då och då av goda vänner som ville spela eller prata eller kommenterade här på bloggen. Jag har som regel att alltid svara i telefonen/mobilen om jag kan (ibland kan man ju inte). Och alla kommentarer jag publicerar här från läsare får svar! Så nja, så värst mycket slet jag ju inte direkt…

Nu är mitt hem emellertid hyfsat rent och glänsande tills nästa attack från dammråttorna. Det var skönt att få det gjort, för då kan vi vara helt lediga i helgen och bara försöka göra roliga saker.

Jag känner att jag skulle behöva ut och röra på mig, men samtidigt har jag svårt att hitta tiden. Ja, det är sant! Det är baske mig ett heltidsjobb att söka jobb! Och att söka tre jobb om dan tar tid. Dels måste jag leta, dels måste jag ju skriva ansökningar. Idag hittade jag dessvärre bara ett enda jobb som jag ville det var värt att söka.

Minns du hur min nya strumpa såg ut efter Pride-paraden? Så här:

Hälen höll, men inte nya strumpan!

Idag har jag i alla fall till viss del rört på mig, om än inomhus, för nu är det hål på nästa strumpa (fast den var ju inte ny, dårå, men randig).

Hål i strumpan på hälen, den här gången. Och ja. Jag tycks ha en fäbless för randiga strumpor, för även denna strumpa är randig.

För att hjärnan skulle få sitt (det sägs att man blir smart av fisk!) lagade jag till lite lax i ugn idag. Till den hade jag Abbas citron- och dillsås (skitgod!) samt färskpotatis och dill från Slottsträdgården. Grönsakerna blev nåt jag snodde till à la varianten

Man tager vad man haver.

Det blev lite salladsblad, ett par småtomater, majs, gurka, svarta oliver och fetaost. Hur som helst blev det både ätbart och gott! Fästmön var söt och diskade – hon vet att jag hatar att diska! Inte får jag mer lust att diska heller eftersom det läggs om vattenledningar i östra och norra stan och vattnet är extra hårt ett tag framöver. Märkte häromdan att det knappt blev nåt lödder när jag tvättade håret. Och nu är händerna nästan vinterfnasiga på grund av det kalkrika vattnet. Så i stället gick jag ut med två stinkande soppåsar varav den ena läckte nästan en hel kaffekopp. Nä, Tokerians påsar är inte särskilt hållbara!

Vi har varit en sväng ut till Himlen och ett par ärenden. Nu tvättar jag för fullt, maskin nummer två med jeans går just nu. Har fyllt i mitt första kassakort hos internetkassan för veckorna 31 och 32. Utbetalning skulle visst bli torsdag i nästa vecka. Fint! Bara det att jag inte lär få ett korvöre, misstänker jag! För det första jobbade jag de tre första dagarna i vecka 31 och så har a-kassan sju karensdagar, om jag inte minns fel. Det blir exakt sju vardagar det som jag har varit utan jobb och lön, sju vardagar utan en spänn. Sen får jag vänta ytterligare fyra veckor efter torsdag nästa vecka – och kanske lite till – på septembers utbetalning. Tack för den! Vilken tur att jag är så otroligt rik att jag klarar mig fem veckor till. (Ha ha ha, inte alls så säkert, jag var ironisk!)

I morgon förmiddag ska jag på en undersökning som jag inte känner för att göra, men göras ska den. Uff! Och sen är det fredag för oss! Anna är till och med ledig i fyra dagar… Vad ska vi göra med alla dem, tro??? Stoppa strumpor och vila våra slitna fötter???

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig dag..?

Ett inlägg som innehåller en del gnäll. Eller rastlöshet med en gnutta maktlöshet inblandad.

Ledig dag idag. Vädret är trist. Det är grått och klibbigt. Inget balleväder*. Inget promenadväder. Det känns som om det är åska i luften. Igår hann jag i alla fall äta min sillmiddag på ballen**. Men det stod inte på förrän regnet kom. Och det kom rejält…

Det regnade rejält på mina köksfönster. Den observante noterar fotografens spegelbild i glaset.

Jag vet inte vad jag gjorde sen igår kväll, men jag glodde en del på TV och jag läste. Plötsligt var klockan ett på natten och jag hasade i säng efter att, som alltid***, ha tandtrådat och tandborstat.

Idag sov jag ända till 7.40. Då gick jag upp en stund, men kröp ner i sängen ett tag till. Somna om kunde jag emellertid inte. Det var bara att kliva upp och sätta på kaffe och blogga lite. Då mår jag gott!

Sängen är renbäddad och jag har tvättat en maskin lakan samt mig själv. Men duschen kändes ogjord efter renbäddandet – jag svettas till och med under ögonen!.. Jag gjorde i alla fall lite vårfint i sovrummet:

 Syrénlakan, passande nog för maj månad.

Har gått ut med sopor och vattnat krukväxter, samt tagit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Sen laddade den ur. Grävde fram min Swiffermopp – den har fått en sorts revival i mitt hem! – och smög omkring och sög upp dammråttor på golven. Swiffermoppen är bland det bästa verktyg i kampen mot dammråttor! Särskilt bra är den under tunga möbler och sängar, där man kanske inte alltid är så noga när man dammsuger… Det enda negativa med moppen är att den inte funkar på mattor. Och så är min turkos.

Det enda negativa med min Swiffermopp är att man inte kan använda den på mattor och att den är turkos.

Min lediga dag har inneburit en del hushållsarbete, men också en del jobb. Det är tydligen svårt för somliga att respektera lediga dagar. Några roliga skrivuppdrag från annat håll har jag inte fått sen sist, men av de fem jag anmälde intresse för finns endast ett kvar att möjligen få. Huggsexa, eller? Och i övrigt väntar jag på..?

Dagen börjar gå över i eftermiddag och jag ska slå mamma en pling och kolla läget. Efter det borde jag vara värd en glass. Så att jag kan ladda ordentligt för jobb under morgondagen…

Vad händer hos dig idag???

*balleväder = balkongväder
**ballen = balkongen
***alltid… Tja, inte när jag har varit jättesjuk eller nyopererad, men alltid annars! Och detta är inte nåt jag bara säger ifall min tandhygga och tandläkare läser min blogg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Småkyligt, jobbtankar och igengrott hemma

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.

Igår betalade jag min bensinräkning. Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???

*Clark Kent = min lillebilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig söndag = projektdag

Det var värst vad alla lyser med sin frånvaro bara för att man inte råkar vara munter en dag. Nåja, ett och annat undantag finns ju, men jag har ingen lust att sitta och vänta på andra, jag behövde göra nåt den här soliga dan.

Och det gjorde jag! Kroppsarbete är bra när man är störd och deppo och känner sig ensam. När solen lyser utanför skitiga fönster och alla andra umgås med familj och vänner. Nej! Jag putsade INTE fönstren – de ska ju bytas här framöver.

Mina bokhyllor har sett för jävliga ut, för att tala klarspråk. Jag har bara tryckt in böcker och det har varit hur rörigt som helst. Så dagens projekt handlade om hyllor och litteratur…

Jag började med att rensa den minsta hyllan. Där fanns en massa skräp, lite som skulle ut i förrådet och annat som skulle behållas inne i lägenheten. För säkerhets skull tog jag in stegen. Det lär kännas i vadmusklerna i morgon. Uppför stegen, nerför stegen…

Tomt – och dammigt – var det här!

Hyllorna var väldigt dammiga och det var skönt att få torka bort det också även om mina luftrör inte estimerade dammet. När jag hade tömt större delen av den första hyllan och klättrade som bäst för att fylla den, började telefonen ringa. Sen ringde mobilen. Sen kom det sms. Jag höll på att bli galen! Fattade inte folk att jag hade tröttnat på att sitta och glo och var upptagen?! (OBS! Ironi! Folk är ju liksom inte synska.)

Här har det börjat fyllas på.

Alla mina böcker står i bokstavsordning. Alla böcker står också i landsordning. Först står böckerna av svenska författare, sen nordiska, sen europeiska etc. Sist  står de afrikanska – för jag har bara en bok av en sydafrikansk författare.

Här är de tre hyllorna till vänster om hörnhyllan klara.

Hörnhyllan är ett mindre h-e. Nog för att den är praktisk, men den är också svår att fylla med böcker så att det ser ordentligt ut. Min tanke var att den inte skulle innehålla böcker utan all annan skit alla andra grejor som jag behövde från den tömda hyllan plus lite som redan fanns där.  Och så blev det. Hörnhyllan rymmer nu fotoalbum, spel, historiska böcker, konstbäcker, reseböcker och så lite papper.

De sista två hyllorna blev jag klar med alldeles nyss. Och så har jag dammsugit igen, för här blev ju fullt av dammråttor. Fast den sista hyllan har jag inte gjort så mycket med. Den skulle behöva rensas men allt ska inte kastas. Och förrådet är fullt…

Färdigt! Eller i alla fall den vänstra av de två sista hyllorna.

Nu inser jag att jag inte har ätit sen frukost, så jag borde kanske stoppa i mig nåt  innan jag hämtar Fästmön från jobbet.

Mitt hemma-projekt fick den här söndagen att gå och jag slapp promenera i aprilsolen och kan fortsätta vara blek om nosen.

Read Full Post »

Mer trams på jobbet… och lite seriöst också…

Förmiddagen ägnades åt nästan två timmars kursande. Jag tror ingen av oss är fullärd på vår videokonferensutrustning, men jag tror många av dem som deltog idag skulle kunna ordna en videokonferens eller ett videomöte – eller ett möte via sin egen dator. Det är fantastiskt vad den här arbetsplatsen ligger i framkant när det gäller sånt här! Jag kan ju inte låta bli att jämföra med ett ställe från mitt förra arbetsliv…

På den här arbetsplatsen finns det dessutom plats för humor! Ingen ser ner på nån, ingen snackar skit om nån. Inte så jag hör, i alla fall. Och skulle jag se menande blickar eller höra suckar och anspelningar eller rent skittugg skulle jag säga

Stopp och belägg! Vill inte höra!

Idag har jag tramsat mer än mest på jobbet. Jag har varit seriös också. Men när jag jobbade med vårt intranät idag försökte jag locka med roliga och talande bilder. Jag skapade till exempel en sida kring dörrskyltar och la in en bild på vår prefekts dörrskylt som jag har busat till. Hans titel är numera inte prefekt utan

Perfekt!

Prefekt är nämligen så otroligt lätt att stava fel… Alla sidor jag har lagt upp har fått engelska speglingar. Min engelska är långt ifrån prefekt, jag menar perfekt, men ju mer jag skriver, desto bättre blir det. Vill jag tro, i alla fall.

Jag har också skapat en nyhetssida med några notiser. Där har jag lagt in min favoritdevis som sitter på vår kaffeautomat. Jag tycke att den är så bra!

Lite lustigt, men inget av detta gäller på en arbetsplats i mitt förra liv. Där fick man varken vara kuf eller kompetent…

På vägen hem hoppade jag in på Tokerian och köpte yoghurt, Pro Viva och veckans TV-tidning. Och en bok! Jag kunde inte låta bli att rycka åt mig Håkan Östlundhs Inkräktaren som nu har kommit ut i pocket. På Tokerian hände inget särskilt tokigt idag – eller också har jag blivit lika tokig som omgivningen så jag inte märkte nåt. Fast det var ju förstås en liten brutta som inte fattade att scannerkassan enbart är till för kunder som självscannar. Men med tanke på att hon köpte magasinet Frida var väl inte åldern så hög, så hon fick betala och passera.

En liten brutta köpte Frida i scannerkassan – utan att ha scannat sin vara! 👿

Hemma i Toffelhemmet står dammråttorna i dörren och tar emot, men idag motade jag bara ut dem som fanns i badrummet och dem i toa- och duschrummet. Resten tänkte jag mota ut i helgen. I morgon kväll ska jag ju få huvet fixat av M efter jobbet, så då lär jag vara lite trött efteråt.

Jag har käkat middag här framför datorn, några skedar keso direkt ur burken. Det var gott och lite lugnande för magen som har varit ganska värkig idag. Är det inte illamående så är det visst värk. Nåja, på måndag, på måndag…

Klockan 21 har jag erbjudit mig att åka och hämta Fästmön. Gissar att hon är trött efter sitt kvällspass och dessutom vill hon nog hem till Elias innan han slocknar. Snälla mormor skulle hämta hem pojken från fritids idag.

Det hade drällt in några tidskrifter med posten, bland annat Antik & Auktion, så jag tänkte hinna bläddra lite i dem sen innan jag ramlar i säng. Men först ska jag kolla om det har hänt nåt hos mina Kickor & Pluttar. Vad jag har noterat har åtminstone vissa puckon hållit sig borta från min blogg. Inte alla, men vissa. Och det känns ganska bra.

Read Full Post »

På väg neråt…

Idag är vi på väg neråt landet igen, mamma och jag. Jag ska skjutsa hem henne och så stannar jag över natt. Jag ska fixa några saker innan jag åker tillbaka hem igen, bland annat storhandla åt henne. Och så vill vi titta till graven och sätta upp några nya, lösa blommor. På söndag är det nämligen femårsdagen av pappas död. Det är så hemskt och sorgligt att jag fortfarande gråter när jag tänker på det.

De här rosorna fick pappa för två veckor sen.

                                                                                                                                                                 I morgon, tisdag, kommer jag hem framåt kvällen igen. Ska tvätta lite då, men gissningsvis blir det inte mer nytt gjort än så, för klockan 21 är det ju den här säsongens sista avsnitt av Morden i Midsomer.

På onsdag ska jag tvätta lite mer och bädda rent. Dessutom behöver jag städa – dammråttorna far och flyger här inne, påhejade av takfläkten. Inte konstigt att jag alltid har hosta på morgnarna…

Från torsdag är det sen tänkt att jag ska vara med Elias. Hans mamma har ju börjat jobba idag och gått på ett administrativt vikariat på fem veckor. Men lillskrutten har ju fortfarande sommarlov och är ännu inte tillräckligt gammal för att klara sig själv. Idag hänger han med mormor och tisdag och onsdag med mamma på jobbet, men sen ska vi två försöka hitta på lite saker att göra resten av veckan och veckan därpå.

Nu börjar det kurra i magen och jag ska väl duka fram brunch till mamma och mig. Gissningsvis kommer vi sen iväg om ett par timmar, kanske lagom till dagens Sommarprogram på P1. Idag är det intressanta Anna Kåver från Uppsala som pratar!

Read Full Post »

Dagens positiva överraskning

Det är populärt bland vissa bloggare att skryta om sin alltför förträffliga barn och ungdomar. Själv har jag inga barn och är inte särskilt populär heller, men skryta kan jag – om mina bonusbarn. När de förtjänar det.

I eftermiddags när Fästmön och jag kom hem till Himlen med hela bilen full av prylar och matkassar, kom den snälla Slaktar-Pojken, aka Johan, aka Laxn, till parkeringen och mötte oss. Han bar alla sex matkassarna åt oss.

Och uppe i lägenheten möttes vi av denna syn:

Nån har städat!!!

                                                                                                                                                                   Nån har städat, med dammsugaren, inte bara sitt eget rum utan diverse gemensamhetsutrymmen. Diskmaskinen lyser klart, tvättmaskinen har gått sina varv och tvätt hänger på tork.

Men snyggast av allt blev nog Nåns eget rum. Titta, man ser både golv och matta!!! Datorn är en prominent inneboende i denne unge mans rum. Men se andra inneboende, dammråttorna, de är väck! STÅENDE OVATIONER för vuxligt beteende!!!

Titta! Man ser både golv och matta!

Read Full Post »

Granbarr?

Äh, jag vet inte vad/vem det är som låter så att jag väcks varje morgon. Knappast barren som rasar från gröngölingen* i vardagsrummet. Ett sisyfosarbete, kära läsare, detta att dammsuga upp barr varje dag. Annars, vad gäller den ofrivilliga väckningen, kan jag meddela att jag har svårt att urskilja om det är sång eller gråt/trots. Allt låter liksom lika illa.

Idag på förmiddagen ska jag inte suga upp enbart granbarr, utan alla dammråttor och smulor som har tagit över lägenheten. Notera att jag skriver ”lägenheten” och inte ”Mitt Hem”. Det är ett första steg för mig att skilja mig emotionellt från stället där jag har bott i 16 och ett halvt år.

(Vänta lite, jag fick en nysattack och hann inte med att få upp näsduken, så jag måste torka av skärmen lite…)

Hade behövt en sån här varningsskylt…

                                                                                                                                                      Igår såg jag En Riktigt… Tjock Person och den njutning det beredde mig var att jag kunde känna mig smal en stund. Tills jag letade fram vågen och frejdigt steg upp på den. HUGA! Jag undrar därför om det inte var min egen spegelbild jag såg i fönstret, helt enkelt. Eftersom den inte nickade igenkännande eller på annat sätt hälsade misstänker jag starkt att Fettot, det var helt enkelt jag.

Naturligtvis hinner jag inte akut-/snabbanta tills Fästmön kommer hit – vilket jag hoppas blir redan i kväll. Annars blir hon så extra ensam hemma i Himlen eftersom Slaktar-Pojken ska till sin pappa idag och ut på galej i morgon. Anna har ju legat däckad och inte haft nå vidare aptit, så en viss viktnedgång torde vara enda vinsten av detta.

Mamma ska skjutsas till min frissa i eftermiddag och få sitt hår fixat. Det känns bra att överlämna henne i Monas kompetenta händer! 😀 Under tiden kanske jag gör några ärenden, det vill säga tar en nypa luft.

Jag läser en väldigt bra bok just nu, Elisabet Höglunds ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. När jag är klar serverar jag en recension här, förstås. Men jag vill redan nu säga att det är tufft att läsa om framför allt den mobbning Elisabet Höglund har blivit utsatt för – både som barn och som vuxen. Och jag vet inte vilken av mobbningarna som är värst. Att mobbas när man är ung präglar en för resten av livet. Samtidigt, att mobbas som vuxen, av vuxna som borde veta bättre, det är fruktansvärt. Därför går det inte så fort att läsa en sån här bok. Man orkar inte, helt enkelt. Men NU ska jag läsa en stund innandet är dags att kliva upp och gräva fram dammsugaren!

                                                                                                                                            *gröngölingen = julgranen

Read Full Post »