Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘banka’

Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.


 

Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!

Kökssoffa gavel

Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.


Ur snickarens förråd, 
det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).

Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.

Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.

Kökssoffa

Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Vem vet vad som händer bakom grannarnas dörrar. Ja, ibland vet vi, ibland anar vi. Ibland vill vi inte veta. I det näst sista avsnittet för den här säsongen av När livet vänder träffar Anja Kontor Lotta. Lotta var utåt sett en lyckad människa, men en natt höll hennes sambo på att misshandla henne först och därefter slänga ut henne från femte våningen. Hur kunde hennes liv vända?

När livet vänder Lotta och Anja

Lotta blev nästan misshandlad till döds. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Varje dag blir 77 fall av kvinnomisshandel
anmälda i Sverige. Det är nog ganska få anmälningar med tanke på att 14 procent av alla kvinnor har varit utsatta för fysiskt våld och 20 procent för psykiskt våld. Det är riktigt skrämmande att läsa att 20 kvinnor dör varje år på grund av våld i nära relationer.

Lotta är en av dessa kvinnor som blivit misshandlade i en nära relation. Trebarnsmamman Lotta hade skilt sig. Så träffade hon en ny man, den perfekta mannen, som hon trodde. Han var charmerande, han uppvaktade henne och han var festens medelpunkt, alltid glad och och pratsam. Men mannen som fick henne att känna sig betydelsefull höll på att bli hennes död.

Det var när Lotta flyttade hem till mannen som han började bryta ner henne psykiskt. Det började med små saker som Lotta gjorde fel. Till sist gjorde hon fel hela tiden och han började misshandla henne. Han slog ner henne, bankade hennes huvud i golvet och sparkade henne.

Ingen visste nånting, ingen misstänkte att den charmerande mannen var en misshandlare. Lotta själv pratade inte med nån och hon försökte inte lämna mannen. Hon säger:

Man skäms och tycker att det är ens eget fel. Och vem var jag utan honom? Jag hade inget liv utan mannen och jag hade dessutom sagt upp mig från jobbet.

Till sist blev det ohållbart och Lotta lyckades fly, helt sönderslagen. Hon fick hjälp av familjen, släppte ut sina känslor genom att skrika i skogen och mannen fälldes i domstol. Idag är Lotta gift med en av sina hjälpare.

Livet vände verkligen för Lotta, men det var nära att det ändades. Jag vill tro och hoppas att den som såg kvällens program och befinner sig i liknande situation som Lotta inte väntar utan söker hjälp. Nu.


Missade du programmet med Lotta? Se det här på SvT Play!


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie

När livet vänder: Ann-Sofie

När livet vänder: Marcus


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självhäcklande inlägg med en pedagogisk (nåja…) instruktionsfilm.


 

Jag utlovade ett inlägg om gardinomtagen och det ska du få nu tillsammans med en instruktionsfilm så att du inte behöver göra bort dig lika mycket som jag…

Bakgrunden är följande: jag vill ha kolsvart i sovrummet när jag ska sova. Därför inhandlade jag, på den tiden jag uppbar lön, ett par mörkläggningsgardiner. Men jag vill ju inte ha dem fördragna på dagtid. Följaktligen satte jag en spik på ömse sidor om mitt sovrumsfönster och knöt upp gardinlängderna med sidenband. Detta skapade otrolig irritation hos Somliga. Sidenband är ju, som bekant, väldigt glidiga. Ja, jag behöver inte gå in på det närmare, jag tror du fattar.

För ett tag sen införskaffade jag två omtag med tofs och öglor för en synnerligen billig penning. Jättebra. Först. Sen var det krångligt med omtagen, för de bestod ju av dubbla öglor. Dumt och onödigt tyckte jag och krånglade genom att dra hela gardinerna i och ur båda öglorna morgon och kväll… Dessutom var spikarna för korta, för öglorna är rätt tjocka och ville gärna ramla ner. Jag skaffade krokar, men glömde plugga dessa så de åkte ur då och då – tills igår när jag gjorde som alla andra här i huset: bankade. Med plugg i hålet sitter krokarna betydligt stadigare, vilket jag stolt informerade min särbo om framåt kvällen. Men när Anna såg hur jag bökade med gardinen brast hon ut i ett riktigt flatskratt. Därefter demonstrerade hon hur jag BORDE HA GJORT FÖR LÄNGE SEN!!!

För att ingen ska skratta åt dig lika rått som Anna skrattade åt mig kommer därför här en instruktionsfilm. Som synes är jag ingen mästerfilmare. Det beror på att jag heller inte är nån bläckfisk – jag har bara två armar och det är liiite svårt att filma samtidigt som man ska agera. Så ta filmen för vad den är! Och du… Du får skratta åt mig, annars hade jag ju inte lagt ut The Movie

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


 

sax på väggen

Avklippningstillbehör.

Ständigt avklippt blir jag idag. Avbruten. Klippt. Jag försöker introducera en nyanställd. Det fungerar inte så bra när vi blir avbrutna. Jag skulle visa en enkel grej som ändå kräver att man har tungan rätt i mun. I vanliga fall skulle det ta mellan fem och tio minuter. Nu blev vi avbrutna tre gånger. Inte bra. Frustrerande. Jag blir ilsken. Jag, som så sent som i morse pratade om hur ilsken jag blir när somliga inte bara kan svara på en fråga utan att vara otrevlig. Jag fräste mot en av de snälla. Inte bra. Jag bad om ursäkt, men ändå. Inte bra.

Ytterligare tillägg till frustrationen är att det jag nu ska jobba med i ungefär två månader som vanligt inte är riktigt överlämnat. Inte till mig, i alla fall. Då blir folk arga – för att det inte är gjort. Men det är liiite svårt för mig att göra nånting som jag inte vet skulle ha blivit gjort.

Äh, det är det här vanliga i tillvaron. Frustration. Kan inte styra. Känner mig uppäten. Avspisad i vissa fall. Fräser själv som en katt. Jag ska försöka ta mig i kragen.

Ryggen är bara lite ond idag. Hittade sätesvärmaren i Kian i morse och den var kanon. I min egen bil fungerar den inte, så jag kör med fårskinn och sittlappar under rumpa och bakom rygg. Nä, idag var det skallen. Den bankade som om jag hade varit på partaj igår. Den bankade så hårt att jag mådde illa. blev tvungen att ta en tablett – vilket får till följd att magen reagerar. Även här känner jag frustrationen och ilskan. Men magen är ju som den är. Den hålls under kontroll med medicin den också och nån operation är inte aktuell om inte bråcket blir outhärdligt. Rapningar och småkräks och lite värk har jag – och omgivningen – lärt mig/sig att stå ut med.

Det är soligt idag, i alla fall.  Alltid något. Nätterna är kyliga, men väglaget är bra. Kia tog mig säkert till jobbet även idag. Det är jag tacksam för.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndagsmorgon och dagens planer.


Vissa dar är jag alldeles övertygad om
att jag bor i ett dårhus. Och då menar jag inte nån modern institution där psykiska åkommor behandlas, utan ett sånt där gammalt dårhus man kan se på skräckfilmer, typ.

Det är söndag idag. Kan man få hoppas på lite söndagsro då? Nej – inte om man bor in this Nut house! För min del blev det ganska tidig sänggång igår. Trots det kunde jag ha tänkt mig att ta liiite sovmorgon idag. Omöjligt – i det här huset! Nån idiot började slamra och banka nån gång mellan sju och halv åtta. Visserligen är det helt OK enligt BRF-reglerna, men man kanske kunde vänta till åtminstone klockan nio en söndagsmorgon, eller??? Vid åttatiden, när jag slutligen gav upp, spelade nån musik som komplement. Högt. Man kan bli galen för mindre. Mitt tålamod är väldigt uttänjt just nu. Det beror inte bara på att jag glodde på film sent natten mellan fredag och lördag…

Skuttade upp och sökte två tjänster vars annonser har legat till sig i några dar. Båda tjänsterna är intressanta, men en bit bort.

Nu laddar jag för dagens promenad. Det är fortsatt fuktigt och blött ute. I morse var det disigt, nu regnar det. Väldigt typisk höstdag. Det får bli skorna utan hål idag.

Bänken o björken utanför 29 september

Bänken och björken utanför i morse. Den fula saken i nedre högra hörnet tillhör inte gårdens ordinarie accessoarer utan nån som bor i The Nut House.


Hösten blir mer och mer höstig
– och jag gillar det! Människor och saker flyttar inomhus – utom vissa, dårå. Se bilden ovan! (Man kan ju alltid hoppas att en del prylar pajar av höstregn och dito blåst. Verkar som om folk inte är rädda om sina grejor, i alla fall. I det här fallet en fördel för mig.)

Gårdagskvällen blev mest seg. Jag åt middag sent – bara för att jag lyckades glömma bort det! Satt och jobbade med ett skrivuppdrag och tiden bara försvann. Idag ska jag inte göra samma misstag utan vispa ihop min pulversoppa i normal middagstid. I kväll är det i alla fall lite sevärt på TV, till skillnad från igår. Naturligtvis ska jag se andra delen av Bron klockan 21 och direkt därpå, min söndagstradition Miss Marple. Jag har till och med kvar både lördagschoklad och fredagsostbågar till detta!

Idag blir det frukost innan jag går ut. Har en plan vart jag ska gå idag samt ett mål. Måste sen ringa mamma i eftermiddag. Jag pratade med henne två gånger igår och nu är hon dålig igen. Ibland vet jag inte om hon ropar på vargen som i nio fall av tio, men med tanke på att hon var riktigt sjuk i början av året blir jag lite orolig. Det går ju liksom inte bara att kvista över om det skulle behövas. Hon, å sin sida, är orolig för mig. Jag var så dum och sa att jag hade taskigt med pengar för nåt tag sen och sen dess ältar hon detta vid varje samtal. Mamma brukar ofta fråga om jag har pengar. Jag svarar nåt i stil med

Det ordnar sig.

Men det sa jag inte sist. Och nu har jag oroat henne. Dumt av mig! Jag har insett att krediter är nödfallslösningar som är väldigt bra att ha ibland. Det räddar mig i morgon, i alla fall.

Ha en go söndag! Och rattla gärna ner några rader om vad du håller på med – jag kanske blir inspirerad på ett eller annat sätt!


Livet är kort. Men inte alltid rofyllt.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan känner sig lite tjolahopp, tjolahej, du vet! 


Nu är snart även torsdagen lagd till handlingarna.
För min del väntar veckans sista arbetsdag i morgon. Eller nej, kanske inte… Eftersom jag i princip från och med nu är inblandad i en seriös och bra lokal nyhetssajt (jag skulle inte blanda mig i nånting oseriöst och dåligt!) kanske det blir lite jobb för mig även i helgen. Jag har kontaktat tre personer för att boka in intervjuer. Och självklart, don’t worry, ska jag berätta mer om detta sen, när jag har publicerat min första webbartikel! Men jag lovar att det är tre väldigt spännande personer som jag gärna vill intervju! Tills vidare ligger jag lite lågt med övriga detaljer. Känner du till nån person här i Uppsala som du skulle vilja veta mer om eller som du tycker vore intressant att jag intervjuar får du gärna tipsa!!!

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Vidare kan jag meddela att Clark Kent* fick helt godkänt på bilprovningen idag! Besiktningsmannen var så snäll och bankade inte särskilt hårt i Clark eller vred hjulen ur styrled eller nåt. Men jag fick inte åka med när han testade bromsarna. Det var som att lämna sitt barn på dagis första gången, om jag har förstått den känslan rätt… Överlycklig är jag och ser fram emot att få köra min lille man ett år till. Det kan ju inte bli annat än fem Clarkar till, eller hur?

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Mamma berättade en rolig bilanekdot häromdan när vi telefonerade. Jag tycker att jag är larvig när det gäller min bil, men nu vet jag varifrån pjoltet kommer: min pappa. Nog för att jag nojar om att bilen måste vara fläckfri inför besiktningen och att jag mår nästan fysiskt illa varje gång jag har rullat in där och står och väntar på min tur, men… Min pappa klarade inte av att åka till besiktningen med sin bil själv! Han anlitade i stället nån på Märkesverkstan… Lite gulligt, ändå, tycker jag, att min modiga pappa var en sån softis när det gällde bilen!

Efter besiktningen åkte jag aldrig tillbaka till jobbet. Det kändes liksom lite dumt att flänga iväg en halvtimme för ytterligare en halvtimmes arbete, ungefär. Åkte till ICA Heidan i stället och lyckades handla allt jag behövde UTAN lapp (den låg hemma på köksbänken). Dessutom inhandlade jag middag, vilket blev en räk- och kräftstubbe. Fästmön tyckte väl att den inte riktigt passade in i hennes diet just nu, men jag vidhöll att den ju innehöll många grönsaker. Anna undrade då vilka och i hastigheten kom jag på en:

Dill!

Det visade sig sen, emellertid, att stubben faktiskt innehöll många flera nyttigheter – såsom gurka, morot, paprika, rödlök och så räkor och kräftsjärtar, förstås. Sen var det ju lite mycket majonnäs och ett och annat ägg på, men gott var det, jag lovar!

räk- o kräftstubbe
Så här såg den förra stubben ut. Dagens var ganska lik. I alla fall lika god.


Anna var ledig idag
och passade bland annat på att hälsa på sin relativt nyopererade mamma. Det passade bra att jag svängde förbi efter handlingen och plockade med mig älsklingen hem. Till Annas snälla mamma ska vi åter i helgen för lite umgänge och tillsyn eftersom hon blir gräsänka. Anna ska jobba och jag får nog städa och stryka lite – om det inte dyker upp nån spännande intervju som ska göras, foto som ska tas, artikel som ska skrivas…


*Clark Kent = min bilman


Livet är kort. Jag älskar det skrivna ordet.

Read Full Post »

Older Posts »