Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skruva’

Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.


 

Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!

Kökssoffa gavel

Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.


Ur snickarens förråd, 
det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).

Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.

Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.

Kökssoffa

Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hantverksmässigt inlägg.


 

Liten glödlampa

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivning anslagstavla

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Anslagstavla vid datorn

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.


Nej, fasen, det var bättre förr
när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fyndigt inlägg.


 

Sandaler två par

Sandaler för utomhusbruk överst, sandaler för inomhus underst. Tyvärr är det högra inomhusinlägget trasigt, som synes på bilden.

Inte visste jag, när jag slog upp mina blå i morse, att dagen idag skulle bli en sån fyndig dag! De två första fynden gjordes till och med här hemma. De kostade ingenting, med andra ord, eftersom de sedan länge är betalda. I min skomojäng i garderoben hittade jag två par sandaler, ett för utomhusbruk, ett för inomhusbruk. Utomhussandalerna har jag aldrig använt! Eftersom de har inbyggda kuddar under hälarna är min förhoppning att de ska funka bra ihop med hälsporrarna. Det är ju lite svårt att lägga inlägg i öppna skor. Fult, om inte annat. Nu har jag provat att både gå och köra bil i dem – och det funkar perfekt. Det andra paret får ersätta mina inomhussandaler, som har spruckit i yttersulan. Men jag är fullt medveten om att mina små toffelinlägg också är trasiga. Dessvärre kostar de några sköna hundralappar, så nya såna får jag vänta med. Två sandalfynd är dock inte fy skam!

Nästa fynd gjordes av en händelse efter att jag hade telefonerat med Bliwa med anledning av inkomstförsäkringen. Min a-kassa har ändrat system för rapportering och specifikationer. Det gör att specifikationer inte längre går att spara som PDF:er. Och det är just PDF:er av specarna som Bliwa vill ha. Efter ett par samtal och några misslyckade försök skickade jag över en jpg-fil. Vi får hoppas att det funkar. Min livstidsdatasupport hjälpte mig att konvertera en Wordfil av specen till PDF just in case, men då hade jag redan hittat en lösning själv: Soda. Soda är ett program på engelska (och lite fler andra språk, dock inte svenska) som går att ladda ner gratis från nätet. Eller att använda som en sorts molntjänst. Man jag valde att ladda ner det, för bland annat kan det konvertera Wordfiler, vilket ju blev perfekt för mig. Adobe har börjat ta betalt för detta och i och med mitt byte till ny dator försvann gratiskonverteringen för mig. Nu har jag bara sedvanliga Acrobat Reader, med vilken jag kan enbart kan läsa och fylla i PDF:er. Så Soda blev dagens tredje fynd, med andra ord!

Paket till Elias 2014

Porträtt i ram, hammare och spik och en dammtrasa till vår tolvåring..? Nä, inte riktigt…

Sen skulle jag iväg på en del ärenden. Det blev en lyckosam tur. Nu väntar tre paket på en blivande tolvåring: ett stort och platt och två mindre. Det platta paketet innehåller förstås en inramad förstoring av mig som tolvåringen kan hänga på väggen i sitt rum. Det mindre svarta paketet innehåller hammare och spikar för uppsättning. Det brunrutiga paketet innehåller en dammtrasa så att bilden av mig kan hållas dammfri. Äh, skojar bara, förstås! Men de två svarta paketen var dagens betal-fynd. Jag är mycket nöjd – hoppas att mottagaren blir det också…

Lykta

Lykta för att kunna se att läsa på kvällarna på ballen.

Fast… jag köpte en sak till mig själv också – en lite större lykta än den jag har till ballen*. Min tanke var att sitta där och läsa i lyktans sken i kväll, men vet du, det mulnar på och jag tror att det blir regn… Då får jag läsa inomhus och prova fyndlyktan för 39 spänn nån annan kväll!

 Glasspinne

Frysfynd!

Det är väldigt kvavt just nu och min kära Fästmö messade för ett tag sen att semester-firarna intog glass före tågresan. Självklart blev jag också lite sugen. Och HEPP: i frysen finns en låda med numera bara tio glasspinnar i. En riktig fyndlåda, alltså!

IKEA tittade jag bland annat på en ny skrivbordsstol. En sån som jag vill ha – som är hel jämfört med min nuvarande som har ett trasigt armstöd och en sprucken sits – kostar nästan 700 spänn. Ett sånt inköp för därför vänta. Det funkar hyfsat att ha en ful, gul filt på den trasiga sitsen och armstödet ska jag nu försöka skruva åt. För även jag kan vara lite händig ibland, lite av ett fynd, alltså… (<== ironi!)

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår lördagseftermiddag.


Det här inlägget
går mest ut på detta:

LOLstrumpa

LOL – Laugh Out Loud. En skojig strumpa på Elias fot.


På lördagseftermiddagen
skulle Elias på biokalas. Vi lämnade honom i andras händer och marscherade hem till Jerry. Denne hade nämligen köpt en träningscykel. En omonterad träningscykel. För monteringshjälp kontaktade han Ingenjör O. Jag följde med lite på köpet, för jag vet ju att Jerry kokar så gott kaffe. (Jag hade förhandskollat att det var på gång.)

Anna satte sig direkt på golvet och började skruva och pilla. Själv parkerade jag mig nära kexen.

Anna skruvar ihop cykeln o kex

Anna skruvade ihop cykeln, medan jag höll mig nära kexen.


Vad cykelns ägare hade för sig 
är lite oklart, men gott kaffe gjorde han, som utlovat, i alla fall.

 Jerry vänder baken till

Vad cykelns ägare gjorde var något oklart. Vid pilen strålar en adventsstjärna. Månntro jag ska köpa en kalender till Jerry i juklklapp? Det är ju inte advent riktigt än, liksom…


En soffan låg en sjukling
med Brorsorna Katt på magen. Vi spelade Wordfeud. Ja, Frida och jag, alltså. Brorsorna Katt var inte inblandade i spelet.

 Frida och Kattbrorsorna

Frida och Kattbrorsorna.


Som vanligt
gjorde jag ingen större nytta. I stället råkade jag förhäxa Jerrys dator så att den blev besatt av en poltergeist. Och jag petade inte ens på den, bara satt intill den…

Jerrys Poltergeistskärm

Jerrys poltergeistdator.


Efter ungefär ett par timmar
var cykeln monterad och gossen kunde äntra den och trampa sta. Ytterligare en stund senare kom vi på att Anna kanske skulle ha satt på sadeln…

 Jerry cyklar

Jerry trampade glatt. Vi förstod ganska snart att det var för att Anna hade glömt att montera sadeln.


När mörkret hade fallit
över Morgonen traskade vi via ICA Solen hem till Himlen och lagade mat – tillsammans! Jag har nu lärt mig ytterligare en rätt: tärnad kyckling i chilicrème fraiche med ris och grönsaker. Resten i bandet är ju lite mesiga när det gäller kryddor, så jag hade på fyra teskedar sambal oelek enbart på min portion. Vad gör man inte för att rensa näsgångarna?

Det finns en film som heter Ett cykeläventyr i en filmdatabas nånstans i cyberspace… Fast den får du leta upp själv!

Här kan du läsa Jerrys version!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…


Gissningsvis skrämde jag slag på
några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.


Jag hann ta ut fyra öl
och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.


Ballen såg lika ödslig ut
som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.


Till och med de två tvättlinorna
tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.


Ballebordet kånkade jag bort
tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.


Ovanpå kökssoffan
fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!


Slutligen grep jag mig an arbetsrummet.
Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.


Nu sitter jag med ryggen mot fönstret
och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???


*ballen = balkongen

** DAM = You see, I’m a laaady…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll behövde jag duscha och tvätta håret. Ja, jag gör det ibland. Men måndagar är vanligen inte min duschdag. Och det visade sig med ett rejält sprut, så att säga… Med huvet fullt av schampo skulle jag spola av mig. Ha! Vad händer? Duschmunstycket lossnar från slangen. Det bara sprutar rakt ut från det i en hård stråle. Inte gick det att få fast skiten heller. Det vara bara att försöka torka av sig det värsta och svepa om sig badhandduken och gå på jakt. Men nej! Ingen bild på mig från jakten utan bara på duschmunstycket!

Den Lille Hemrörmokaren har grejat lite vid den röda ringen.


Jag klafsade genom hall och kök till badrummet
och försökte i min förtvivlan slita loss duschmunstycket till den duschen. Det gick förstås inte. Men antagligen har jag sabbat det munstycket också nu… Det blev till att stega in i gästrummet och gräva i verktygslådan. Jag förvarar den där ifall att mina gäster får oemotståndliga lustar att snickra eller skruva eller kanske borra lite. Hittade lite brun tejp och lyckades få till det så att jag kunde duscha klart. När man är Den Lille Hemrörmokaren får man fixa saker och ting med det som finns till hands. Nu ligger emellertid den bruna tejprullen kvar i duschrummet eftersom jag, som sagt, duschar då och då. Och nåt besök på Clas Ohlson eller liknande är inte aktuellt just nu, jag var ju där i söndags.

Det jag emellertid har bestämt mig för att göra idag efter jobbet är att ta en tur till Lager 157 i här i Uppsala med min blåa tröja. Värt att försöka få rätt, i alla fall! Tröjan är skitsnygg och var inte så jättebillig. Och jag tycker nog att den borde ha överlevt två (2) tvättar, enligt tvättråden. Jag vill tro att butiken gör det rätta. Om inte funderar jag på att gå vidare med det hela. Det är nämligen så sällan jag köper kläder och jag brukar köpa kvalitet. Men kvalitet hade definitivt inte den här tröjan. Däremot förväntar jag mig, som sagt, att butiken har det… To be continued…

Från det ena till det andra… Du som är företagare, känner du till Blogvertiser? Hos Blogvertiser kan du anlita bloggare, typ såna som jag (men det finns alla sorter!) för att till exempel anlita oss att skriva omdömen och recensera företagets hemsida eller sprida nyheter om dina varor och tjänster. Länk hittar du här intill i högerspalten, den STOOORA knappen! Bara att klicka! Varför inte testa???

Blogvertiser finns överallt, även på Clark Kent*.


Idag är det, tro det eller ej,
min namnsdag. Jeannette är mitt förstanamn och det mina föräldrar ville att jag skulle tilltalas med. Tills de hörde hur man uttalade namnet i Östergyllen. Efter det blev det mitt andranamn som gällde… Jag har fått ett namnsdagskort från mamma med peng och trisslott och Fästmön har messat ett grattis. Känner mig glad och ihågkommen! 😛

Eh, ja just det… För dig som INTE känner till Det Vackra Språket Östgötska… Så här säger man mitt förstanamn med östgötskt uttal och accent:

Chanätt

(första ljudet ska uttalas som en rejäl harkling, lååångt nere i halsen…)


*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »