Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slockna’

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Stjärngosseset

Lite av en stjärndag idag!

Nej, det är synd att säga att vi mår bra, det gör vi inte. Men dagen har trots allt haft med sig en del gott. Innan jag slocknar i bästefåtöljen tänkte jag låta dig få veta lite, lite…


Vill du läsa hela inlägget Gossebarn, grönt och ett spännande mejl??? Då behöver du lösenord.
Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slött inlägg.


 

Den här dagen har verkligen, verkligen varit slapp! Jag har verkligen vilat och gjort minsta möjliga. Men jag var tvungen att skutta (nåja…) över ett litet ärende till Tokerian. På hemvägen träffade jag en mycket upprörd Lucille. Det är ganska makalöst vilka krav som ställs på föräldrar ibland… Det krav som stackars Lucille hade på sig den här dan var att baka 70 bullar och tio sockerkakor. Inte konstigt hon var… rätt förbannad. Jag önskade henne lycka till med baket genom att säga:

Nu ska jag gå hem och lägga mig på min bak och bara slappa!

Medan vi stod och tjattrade kom grannen under Lucille förbi och bjöd oss på fest i kväll. Det passar oss utmärkt, så vi ramlar väl ner med några öl lite senare. Skämt åsido, jag ska vara hemma och se på en viss musikfinal. Lucille ska vara hemma hos sig. Och baka. Men jag tycker att en toppengranne gör just så: förvarnar om att det är fest i kväll. Då blir i alla fall jag mer tolerant. Sen berättade jag om gapandet vägg i vägg. Lucille föreslog att de kanske är hörselskadade. Det tror jag inte, de gillar bara att skrika så det ekar. Men när jag berättade om grillarna som eldade på klockan 22 en söndagskväll med den elektriska golvfläkten påslagen intill skrattade hon inte lika gott…

Grå filt

Den försvunna filten hittades!

Mamma fick ett telefonsamtal när jag lagt mig tillrätta igen på sofflocket. Jag förvånade henne genom att kunna namnet på en höjdhoppare! Alltid kul när man kan glädja sin gamla mamma. Men annars förvånade jag nog mest Fästmön genom ett fynd jag gjorde bakom soffan, vid foten av golvlampan i vardagsrummet. Där låg nämligen hennes gråa filt som vi inte har sett till sen april – 2013… Anna påstod per sms att hon hade letat just där. Hon frågade också hur dammig den var. Jag undvek att svara och funderade i stället på hur noggrann min storstädning i november 2013 var egentligen…

Soffläge med bok

Soffläge med bok. Notera godisbunken i bakgrunden, inköpt för aftonens musikfinal på TV.

Soffläge har det annars varit i eftermiddag. Jag har läst och slappat och även tagit en liten lur. Plötsligt blev jag nämligen så trött och ögonlocken så tunga att jag slocknade. Underbart skönt och lyxigt!

På Tokerian köpte jag ingen mat till i kväll, för jag tänkte tillaga sånt som finns hemma, det vill säga egg ‘n chips. Men jag köpte varmrökt lax och potatissallad till söndagsmiddag. Det sägs ju att man blir smart av fisk och jag skulle behöva en smartkick. En godisbunke följde också med hem, för jag måste ju ha nåt att snaska på när jag krämar finalen i Eurovision Song Contest 2014 på TV:n och stereon i vardagsrummet. Jag noterar att Conchita Wurst har nummer elva och Sanna Nielsen nummer 13 i startfältet. Det här blir spännande! Men jobbigt – jag vill ju att båda ska vinna!

Kolapapper

En och annan Dumlekola blev det till boken i eftermiddags…

Nu är det snart dags att skjutsa in mina chippies i ugnen. Jag börjar känna mig lite utsvulten – jag har ju bara ätit några Dumlekolor sen frukost. Några. Inte så väldigt många. Jag har läst ut ytterligare en av böckerna jag lånade av Anna. Nu har jag tagit en bok ur högen ”Fådda födelsedagsböcker”. Det är Sara Lövestams Grejen med verb som Anna gav mig och den är dessutom signerad av författaren! Jag tror att det är en riktigt bra och annorlunda liten bok – precis som alla Sara Lövestams böcker!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


Solen bakom ett molnI morse väcktes
jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om positiv återkoppling, bara så där.

 

Handslag

”Ett handslag räcker…”

Det blev inte så väldans mycket sömn i natt. Jag var skittrött igår kväll och slocknade ifrån TV och Fästmö redan före klockan 23. Men sen vaknade jag runt halv fyra och låg mest vaken fram till kvart i sex när larmet tillrade igång.

Vi samåkte i morse och Anna började klockan sju. Det passade mig utmärkt, för jag behövde vara tidigt på jobbet. Jag skulle ut med ett pressmeddelande som hade blivit fördröjt av olika anledningar under gårdagen. I stället fick jag skicka ut det runt halv åtta i morse. Till mig stora glädje har det rönt en del uppmärksamhet i media och i sociala medier. Inte jättemycket, men en del. Roligast var nog att en viss ambassad skickade ett grattis via Twitter, en tweet jag förstås tackade för och besvarade genom att lova framföra det för dem som har jobbat hårt för saken. Dessutom var det lite kul att få beröm av en kollega för mitt sätt att skriva. All positiv återkoppling är ovanlig, men trevlig att få.

Lunchen bestod av köpesallad och en stund vid bloggen. Nu är det dags att ta tag i nästa ärende, en liten databas som trilskas.

Ha en go tisdag – även om tisdag, enligt mig, är veckans sämsta dag! Själv ska jag jobba och sen handla mat och slutligen försöka hålla mig vaken en stund i kväll för att umgås med Anna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sannerligen välfylld dag.


Maj gadd vilken dag!
Vilken arbetsdag, vill säga! Jag har jobbat som en gnu med diverse spretande uppgifter. Så snart jag har känt mig klar med en grej, har nästa hamnat på mitt bord. Ingen tid att hämta andan – eller typ gå på toa, ens… Visserligen älskar jag att jobba och jobba mycket, men idag blev det nästan too much. Speciellt som dan slutade med att jag blev mejlspammad av ett visst företag, vilket inte precis ökade mitt förtroende…

Igår kväll när jag åkte hem såg jag ett rådjur som just hade sprungit över vägen. Det hade precis kommit över till andra sidan när jag och Clark Kent* passerade. Jag blev lite uppskrämd av det, så just den sträckan, vägen ut till påfarten mot E4:an, var jag lite extra uppmärksam på i kväll. Inga rådjur denna gång, emellertid. Bara flera sms från olika håll. Och jag sms:ar inte när jag kör bil – det finns till och med en lag som säger att man kan straffas om man orsakar en olycka för att man har lattjat med mobilen och inte varit uppmärksam vid ratten…

Hjärnan känns mer kokt än stekt (vad menar jag med det, egentligen???). Jag ska försöka ladda om batterierna nu genom att tömma RAM-minnet i huvudet och kanske ta nån macka. Mamma måste få ett telefonsamtal sen och därefter är det dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Ja, kvällen är lika fullspäckad som arbetsdan, nästan.

Jag hann knappt innanför dörren hemma förrän jobbmobilen ringde. Faktum är att jag brukar ignorera den efter arbetstid (min arbetstid slutar klockan 17, fast egentligen klockan 16.18…). Men i kväll svarade jag. Samtalet blev inte långt och det var tur. Jag behövde ringa ett samtal från min egen telefon, nämligen, före klockan 18. Hann fram till Allers två minuter i. Jag fick nämligen post från dem idag igen…

Allers

Har visst blivit prenumerant.


För ett par nummer sen
var jag med i en artikel i tidningen. Jag hade bett att få ett exemplar av just det numret av Allers. Det kom. Bara det att sen har Allers fortsatt att komma varje vecka… Och jag är inte särskilt intresserad av att läsa om sjukdomar, mat eller korsord. I vart fall vill jag inte betala för det. Så jag ringde för att fråga varför jag har blivit prenumerant. Det visade sig att tidningen bjuckar mig på 13 nummer. Oklart varför. Kanske för att de fick visa upp min sköna nuna i nummer 5/2014..?

I morgon bitti måste jag iväg på ett frukostmöte som jag försökte slippa från för jag har saker jag måste arbeta med. Nu blir jag i stället chaufför till mötet och får ett par passagerare. Hoppas bilköerna är korta i morgon så jag kommer fram i tid.

Har lagt fram kläder till i morgon och passade då på att fota mina två fina och nya par strumpor som jag fick av Anna igår. Det är tur att hon tar ansvar för strumpinköpen, jag glömmer sånt till dess att det är panik och katastrof på grund av hål i varenda par i strumplådan…

Nya strumpor

Mina nya par strumpor har bara hål i skaftet där foten ska trädas in.


Dags att kolla
om det finns nån macka att ta. Jag vet att det i alla fall finns en kanelbulle… Ha en go kväll! Själv slocknar jag nog snart…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min egen tamburmajorska.


Visste du att jag är ihop med en tamburmajor?
Eller tambjurmajorSKA, torde väl vara den korrekta benämningen eftersom genus är femininum. Jag hade inte en aning tills Fästmön berättade det för mig igår kväll.

Tamburmajor

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.


Vi hade ätit räkor
och druckit två glas vin var igår. Detta fick till påföljd att Anna sov i soffan och jag sov i fåtöljen ganska tidigt på kvällen. Men vi hade tur och blev väckta av ett mobilsamtal klockan 22. Vi gjorde därför tänderna rena innan vi kröp till kojs.

I kojs kunde vi sen då inte somna om, naturligtvis. Och inte blev det bättre av att Anna berättade att hon hade känt sig som en… tamburmajor när hon var på väg till mig.

Tamburmajor???

Jag höll på att garva läppen av mig och bad henne utveckla det hela. Jo, hon hade släpat på fyra tre väskor och kände sig som en rockhängare – fast västkhängare dårå.

För min innersta blick såg jag hur en tamburmajor med långt, blont hår travade runt i von Bahrska häcken (en cykel- och gångbana som går genom ett litet skogsområde på vägen hem till mig) med väskor på krokarna. Sen var det ju kört att sova på ett tag. Till sist slocknade vi emellertid av skrattutmattning.

I morse när det var dags att vakna till den här spännande dan var Anna igång igen.

Men du! En tamburmajor är ju en sån där klädhängare. Men vad heter den där gubben som går längst fram i en vaktparad med en sån där pinne?

Vilka frågor! Anna är värre än en sexåring. Då slog det mig att en sån man med pinne ju också heter tamburmajor. För säkerhets skull googlade jag också på ordet via mobilen. Tamburmajor är enligt Wikipedia:

övertrumslagare eller stavförare […] benämning på en person som med en stav anför en musikkår i marschformation. […] 

Men det är också

[…] Tamburmajor är även en skämtsam benämning på rockvaktmästaren på en restaurang. Tamburmajor kallas även en fristående rockhängare.

Så nu vet både du och jag att jag inte bara är ihop med en fristående rockhängare utan också med en rockvaktmäsare, en övertrumslagare och en stavförare! Maj gadd!..

Idag är vi ute på äventyr, Tamburmajorskan och jag. Därför önskar jag dig redan nu en fin lördag.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om städning, om att hitta knep och om att vara stark.


En ny dag.
Jag är tacksam att jag vaknar till en sån, även om jag då och då inte vill vakna. Termometern visade 20 grader utomhus redan vid sjutiden när jag klev upp. Igår kväll var jag så trött att jag slocknade före klockan 23, tror jag. Det var nog en kombination av öl och värme. Men jag är morgonmänniska, helt klart! Dagarna blir lite långa, emellertid, när man vaknar tidigt och inte ska gå iväg till nåt jobb.

Varmt och nästan kvavt idag, disigt. Inte optimalt städväder, men det är bestämt sen länge att jag har en dejt med Snabeldraken. När jag öppnade städskåpet och tittade på den insåg jag att själva städskåpet också skulle må bra av att städas…

Dammsugare

Snabeldraken står i ett skåp som behöver städas…


Det är ganska skitigt
här hemma. Jag har inte städat på ett par veckor och när man har öppet överallt kommer det gärna in saker. Damm, till exempel. Det finns det så gott om att näsan har betett sig konstigt sen jag kom hem från Stockholm…

Jag gillar att städa! Det finns människor som föraktfullt fnyser att jag städar för ofta. Nu är jag av den uppfattningen att var och en gör som den vill. Jag skulle aldrig kommentera deras damm eller oordning – eller ordning, för den delen! Men städning ger mig en känsla av belåtenhet. När jag är färdig har jag utfört ett arbete och ser ett resultat. Samtidigt använder jag ofta städningen när jag inte mår så bra. Det är bättre att städa än att sitta på golvet i ett hörn av sovrummet och ha vrålångest, eller hur? Eller att slåss… Eller att kasta saker i väggarna… Just det. Och jag är en fridens kvinna, tro det eller ej. (Däremot går jag igång när man attackerar min person ständigt och jämt. Tur att Man Själv är så förträfflig, då…)

Nej, det är inte lätt att alltid vara stark och att alltid se allting positivt. Men du ska veta att jag försöker! Jag anstränger mig så till den milda grad att jag blir väldigt trött. Det går bra. Ansträngningen gör att jag kan stänga ute bruset, i alla fall av och till, och då behöver jag inte hålla för öronen när jag är ute bland folk.

Pojke i porslin s håller för öronen

Jag behöver inte alltid hålla för öronen.


På tal om folk
är jag nog mest stolt över det faktum att jag i lördags pallade att befinna mig bland 59 999 andra människor i en parad. Det är träning, det! Fästmön frågade hur jag lyckas klara av det. Jag har mina verktyg och knep, men just i den situationen föreställde jag mig att det bara var Anna och jag som var ute och gick. Jag inneslöt oss i ett eget rum dit inga andra kunde nå. Och det funkade! Tanken har en väldig kraft!..

Elefant Var stark

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda i våras. Den står vid min dator.


Lite ont i huvudet
har jag idag. Aj aj, det blev för mycket flytande och för lite fast intag igår. Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor och en kexchoklad när jag kom hem på kvällen. Idag måste jag gå över till Tokerian och handla. Det finns inte ens mjölk hemma. Jag ska kolla om skåpen fortfarande är trasiga…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Den här bilden tog jag den 28 juli.


Men nu kommer jag snart inte undan längre!
Ska kolla mejlen och därefter sätta fart med dammtrasa och dammvippa. Eller också börjar jag i badrummet… Vilken tur att jag ska göra nåt betydligt roligare i morgon, nämligen åka in till Stockholm och träffa AW!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna en rad och berätta så jag har nåt att läsa när jag tar paus från vippan, trasan och Snabeldraken!

Och ja just det! Jag gillar när människor har en trevlig ton. Att säga att de som har det ”bara är ja-sägare” tycker jag är att fälla ett väldigt elakt omdöme om dessa människor som faktiskt stöttar och peppar mig, inte vill trycka till mig så fort de öppnar käften. Inte konstigt att de blir lite förargade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om klenhet.


Nog för att jag vet att ångest
kan däcka en, men idag är det riktigt läskigt och inte riktigt OK. Jag känner mig klen. Väldigt klen. Klen som i matt, darrig, kallsvettig och orkeslös. Två gånger idag har jag liksom bara däckat. Vill bara ligga ner. Känns om om jag är ett plan på väg att störta. Orkar inte ens sitta. Helt orkeslös. Det är verkligen inte likt mig!

Ett plan o en fågel som en prick

Det känns som om jag ska störta.


På eftermiddagen slocknade jag
ovanpå sängen i en kvart. Vaknade sen av plonk/pling/swish från mobilen. Jag måste lära mig att sätta den på ljudlöst när jag behöver vila! Det var nån vänlig själ som ville tipsa om jobb, ett jobb jag förstås redan hade sett annonsen på. Att tipsa mig om utlysta tjänster är lite grann som att ge mig böcker utan att kolla vad som står på min läslista – jag har i nio och ett halvt fall sett annonsen och läst boken… Men det är välmening och jag kan ju inte bli arg.

Eftersom jag ändå vaknade messade jag Fästmön för att höra om hon och Prinskorven, som har varit med henne på jobbet idag, ville ha skjuts hem. Det ville de. Vädret har varit hur konstigt som helst idag. Rätt som det är är det soligt och varmt, en stund senare kolsvart och ösregn. Just i eftermiddags kom det flera riktiga skyfall.

Vi stannade till vid ICA Solen. Jag ville köpa prästostbågar till kvällen, för jag tänkte dricka öl och bli full i kväll för att dränka mina arbetslöshetssorger. Nu är det tveksamt om det blir så eftersom jag inte mår särskilt bra. Men det kom in nya pengar på ICA-kortet igår så jag passade i alla fall på att köpa ett kilo ICA:s jumbokräftor. Bäst, tycker jag!

ICAs jumbokräftor

ICAs jumbokräftor är bäst, tycker jag.


När jag hade släppt av
Anna och Elias i Himlen började jag känna mig så där klen och svag igen. Jag åkte hem, körde in i garaget och gick sen från garaget och in. Det var som att gå i Lustiga huset. Allting gungade och marken kändes mjuk, som att gå på en gigantisk kudde. Riktigt obehagligt!

Jag satte mig ner, provade att dricka vatten, la mig ner. Inget hjälpte. Kanske nåt ätbart? Jag hade ju liksom bara ätit en skål fil med yoghurt tidigt i morse och en liten påse juleskum, med bäst-före-datum i mars, till lunch…

Juleskum

En påse juleskum med bäst-före-datum i mars i år blev min lunch idag.


Nej jag vet.
Det är inte mycket bevänt med min kosthållning. Så som jag lever lär jag dö rätt så snart. Eller få diabetes typ 2. Hjärtinfarkt. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag orkar inte. Jag kokade i alla fall tre kalkonwienerkorvar och åt tillsammans med bröd och en klick räksallad samt ett par glas mjölk. Nu mår jag marginellt bättre.

Idag kom en kallelse till mammografi om ett par veckor. Tänkte skita i att gå dit, jag vill ju ändå inte leva. Men så kom jag på att jag ju har frikort så då kan jag väl ändå gå. Får se det som en utflykt den dan, lite KBT-träning i att lämna min trygga (nåja…) borg, det vill säga hemmet. Och så är det ju det här att jag bör vara konsekvent! Jag ska inte stå och hytta med pekfingret och säga åt andra att de ska gå och få tuttarna fotade – och sen skita i att göra det själv! Nej. Därför har jag lagt in mammografin i min kalender! OCH en påminnelse dan innan!

Nu måste jag vila en liten stund till innan jag försöker komma ihåg vad jag ska packa. Ja, för vi åker ju in till Stockholm Pride i morgon för att beblanda oss med heteros. Det tycks nämligen vara mest heteros där, som det ser ut på Twitter och i media. Lite tröttsamt, tycker jag. Jag menar, det finns ändå så många evenemang i vanliga fall som vänder sig mer eller mindre exklusivt till heteros. Efter packningen ska jag se om jag äntligen får kontakt med en vän per mobil. Vi har försökt och misslyckats nå varandra var sin gång idag. Mutti har jag pratat med redan. Check, check.

Och… ja just det… Nån dator följer inte med till Pride, vilket innebär bloggtystnad framöver.


Livet är kort. Och jag är lite klen.

Read Full Post »

Older Posts »