Vimsig och trött

Ett rätt vimsigt inlägg.

---

 

Båda mina porslinsblommor blommar! Den här bilden visar den i gästrummet när den blommade i juni förra året.

Fasen vad jag vimsade i morse! Jag skulle ha fotat några av mina krukväxter hemma som blommar väldigt vackert. Den ena tänkte jag fråga Anna i Belgien om efter dess namn. Men när jag kom på detta hade klockan sprungit iväg och jag var tvungen att kasta mig in i badrummet för tandborstning. Väl utanför garaget upptäckte jag att varken mobil eller garage- och bilnycklarna var med. Fick vackert vända och skena tillbaka upp i lägenheten. Ryggen protesterade som den gör varje morgon, denna dock något mera än annars.

Nej, man ska inte springa. Jag springer aldrig. Det är tråkigt och jobbigt och jag tycker att det är hur trist som helst att lyssna på när människor talar om hur långt de springer eller hur mycket de tränar generellt sett. En del människor kan nämligen inte bara berätta om detta kortfattat utan tar minst en halvtimme i anspråk. Sånt doftar inte blomma i min näsa utan… kris. Nuff said!

På fredagar får man vara trött. Så länge jag jobbar är jag sunt trött på fredagar, men jag vet hur det är när man står utanför. När man inte har nåt jobb och därmed inget värde heller – varken i sina egna ögon eller andras. Då är man trött jämt. En osund trötthet. Jag fasar för det. Jag har varit där. Jag har kämpat som tusan för att komma därifrån och lyckats periodvis. Men snart är det dags igen. Bävar.

Fredagslugnet hade redan infunnit sig när jag anlände till jobbet igår. Det var ju fullmäktige i går afse och många förtroendevalda och tjänstemän var där. Inte vet jag hur länge mötet pågick, men det sägs att det brukar sluta runt klockan 23. Så jag förstår om somliga tog sovmorgon idag. Eller flexar ut tidigt på eftermiddagen. Själv sitter jag kvar en stund, för jag tycker att vissa av mina kollegor har arbetat alldeles för många kvällar den här veckan.

Dessa åt vi i januari.

Räkor blir det i kväll. Ett helt kilo ska Fästmön och jag festa på tillsammans med en flaska vitt som har legat i kylen alldeles för länge. Räkorna vågade jag förstås inte ta fram i morse eftersom det har börjat bli så varmt. Den som kommer först hem i kväll har uppgiften att ta ut dem ur frysen för tining. Gissningsvis blir det jag som kommer hem först. Möjligen sliter jag fram räkpåsarna och styr sen kosan mot Förorten för att hämta upp min kära. Jag vill ju inte att hon ska bli tamburmajorska och helt uttröttad innan hon har kommit fram till mig.

Vad händer hos dig idag??? Är du trött eller pigg, saltsugen eller sötsugen??? Blir det öl eller vin eller läsk efter jobbet??? Skriv några rader och berätta – jag är nyfiken som aldrig förr!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Geniförklarad, ljummen starköl

Ett förundrat inlägg.

 

Albert och jag…

Idag är det fredag. GAH, sååå skööööönt! Ja, jag trodde aldrig att jag skulle välkomna fredagar så som jag gör nu, men det gör jag. Jag är helt enkelt trött. Sunt trött efter en hektisk arbetsvecka med varierande arbetsuppgifter. Det är det senare jag gillar med mitt nuvarande jobb, att det liksom inte alltid är en och samma grej jag gör. Men om jag fick välja skulle jag önska förre tekniska problem och support och mer skrivande. Fast nu får jag ju inte välja. Men idag (och nu gör jag ett tillägg i detta tidsinställda inlägg) utnämnde jag mig själv till ett tekniskt geni idag sedan jag hittat en lösning på ett till synes obegripligt behörighetsproblem. Får jag vara mycket nöjd med mig själv en liten stund?

Hemma är det strömlöst idag under tre timmar. Det betyder att jag kommer hem till blinkande apparater som måste ställas om tidsmässigt för att de ska fungera normalt. Hur det går med Storebror vågar jag inte tänka på… Om Storebror dör blir det problem för mig av varierande slag – allt från att jobba med bilder till att betala räkningar.

Fästmön får hem hela bandet i kväll, troligen. Hon blir då inte bara tamburmajorska utan regelrätt packåsna. Då är det tur att hon har vuxna barn som kan dra sitt strå till stacken – eller bära strået, som ju inte är nåt strå utan kanske en tung väska eller matkasse. Själv joinar jag familjen under morgondagen, om nu inte det illvilliga viruset finns kvar hos dem.

För min del blir det lugna puckar i kväll – förutom att jag lär skena omkring och ställa om alla apparater. Det blir prästostbågar till middag och ljummen starköl. Bågarna ska först inköpas och ölen är ljummen eftersom kylskåpet ju är strömfritt tre timmar. Krukväxterna ska få vatten, men det står ju redan ljummet i vattenkannan. Nu är det bara att hoppas på att det inte händer några olyckor på E4:an idag igen, så att jag måste ta omvägen hem. Visserligen en vacker väg, men ändå. Jag är fredagstrött! Igår var det emellertid helt rätt val att ta gamla vägen, för runt 17-tiden skedde ytterligare en olycka här i krokarna – en köolycka.

Ljummen starköl..?

På Sigtunahöjden byter de teman då och då under året. Jag skrattade njutningsfullt när jag läste deras pressmeddelande som inleds med rubriken Vilket vin är du idag? Nästa vecka går de för övrigt in i temat Norges fjordar och världens dryck. Det låter spännande, tycker jag, som personligen alltså känner mig som en ljummen starköl idag – med ett drag av geni! – dårå…

Livet är kort.

Read Full Post »

GAH vilken daaaa’!!….

Ett halvt förtvivlat inlägg.

Idag har det varit en blandad dag på jobbet. Jag har varit så flexibel att jag har ändrat om 90 procent av min planering. Ändå räcker inte det. Till sist blev jag tvungen att sätta ner foten och säga

Stopp och belägg! Jag kan inte ägna mer tid åt någonting som försvinner i morgon.

Ungefär. Lite omskrivet. Jag vill ju inte hänga ut nån eller nåt.

Min armbåge är tack och lov bättre, men i stället har jag dragits med en krånglande lins. Misstänker att den helt enkelt har varit felvänd. Det känns mycket bättre i ögat när jag har plockat ut den. Det är väldigt irriterande att jobba med precisionssaker när det hela tiden skaver i ögat. Jag hoppas att det jag har åstadkommit inte ser för jäkligt ut.

Det kanske blir glasöga i morgon i stället efter dagens linsskav.

Ett väldigt bra möte hade jag på eftermiddagen och ett väldigt gott samarbete känner jag att jag har med en chef i huset. Det är bra. Sånt underlättar, nämligen.

Fästmön är hos mig sen i fredags, men i veckan piper hon ut till Himlen för att vara mamma på heltid ett par dagar. I kväll sammanstrålar vi dock över var sin varmkorv med bröd hemma i köket i New Village. Jag har ju matansvaret och då blir det som det blir. Får försöka hitta på nånting lite bättre till helgen. Anna jobbar visserligen då, men middag måste hon ju, oavsett om den står på mitt köksbord eller ligger i en matlåda.

Insåg, när jag bläddrade i min kalender, att vi har en födelsedag snart i familjen. Jag får försöka åka ut i helgen på presentjakt. Samtidigt är jag lite småpank trots att det är löneutbetalning idag. Det har nämligen blivit fel på min lön. Efter ett antal vändor med lönespecialisterna på jobbet var det bara att återigen skicka efter en skattsedel som sen ska lämnas in. Tröttsamt, jag hade behövt de tusenlappar de har dragit för mycket.

Ett paket eller två måste fixas snart.

Nä, nån jättebra dag har väl denna inte varit, sammanfattningsvis. Så jag hoppas att kvällen blir bättre. Jag får i alla fall umgås med min Tamburmajorska och då brukar jag bli så glad.

Händer det nåt hos dig i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tamburmajorskan

Ett inlägg om min egen tamburmajorska.

Visste du att jag är ihop med en tamburmajor? Eller tambjurmajorSKA, torde väl vara den korrekta benämningen eftersom genus är femininum. Jag hade inte en aning tills Fästmön berättade det för mig igår kväll.

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.

Vi hade ätit räkor och druckit två glas vin var igår. Detta fick till påföljd att Anna sov i soffan och jag sov i fåtöljen ganska tidigt på kvällen. Men vi hade tur och blev väckta av ett mobilsamtal klockan 22. Vi gjorde därför tänderna rena innan vi kröp till kojs.

I kojs kunde vi sen då inte somna om, naturligtvis. Och inte blev det bättre av att Anna berättade att hon hade känt sig som en… tamburmajor när hon var på väg till mig.

Tamburmajor???

Jag höll på att garva läppen av mig och bad henne utveckla det hela. Jo, hon hade släpat på fyra tre väskor och kände sig som en rockhängare – fast västkhängare dårå.

För min innersta blick såg jag hur en tamburmajor med långt, blont hår travade runt i von Bahrska häcken (en cykel- och gångbana som går genom ett litet skogsområde på vägen hem till mig) med väskor på krokarna. Sen var det ju kört att sova på ett tag. Till sist slocknade vi emellertid av skrattutmattning.

I morse när det var dags att vakna till den här spännande dan var Anna igång igen.

Men du! En tamburmajor är ju en sån där klädhängare. Men vad heter den där gubben som går längst fram i en vaktparad med en sån där pinne?

Vilka frågor! Anna är värre än en sexåring. Då slog det mig att en sån man med pinne ju också heter tamburmajor. För säkerhets skull googlade jag också på ordet via mobilen. Tamburmajor är enligt Wikipedia:

övertrumslagare eller stavförare […] benämning på en person som med en stav anför en musikkår i marschformation. […] 

Men det är också

[…] Tamburmajor är även en skämtsam benämning på rockvaktmästaren på en restaurang. Tamburmajor kallas även en fristående rockhängare.

Så nu vet både du och jag att jag inte bara är ihop med en fristående rockhängare utan också med en rockvaktmäsare, en övertrumslagare och en stavförare! Maj gadd!..

Idag är vi ute på äventyr, Tamburmajorskan och jag. Därför önskar jag dig redan nu en fin lördag.

Livet är kort. 

Read Full Post »