Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flatskratt’

Ett självhäcklande inlägg med en pedagogisk (nåja…) instruktionsfilm.


 

Jag utlovade ett inlägg om gardinomtagen och det ska du få nu tillsammans med en instruktionsfilm så att du inte behöver göra bort dig lika mycket som jag…

Bakgrunden är följande: jag vill ha kolsvart i sovrummet när jag ska sova. Därför inhandlade jag, på den tiden jag uppbar lön, ett par mörkläggningsgardiner. Men jag vill ju inte ha dem fördragna på dagtid. Följaktligen satte jag en spik på ömse sidor om mitt sovrumsfönster och knöt upp gardinlängderna med sidenband. Detta skapade otrolig irritation hos Somliga. Sidenband är ju, som bekant, väldigt glidiga. Ja, jag behöver inte gå in på det närmare, jag tror du fattar.

För ett tag sen införskaffade jag två omtag med tofs och öglor för en synnerligen billig penning. Jättebra. Först. Sen var det krångligt med omtagen, för de bestod ju av dubbla öglor. Dumt och onödigt tyckte jag och krånglade genom att dra hela gardinerna i och ur båda öglorna morgon och kväll… Dessutom var spikarna för korta, för öglorna är rätt tjocka och ville gärna ramla ner. Jag skaffade krokar, men glömde plugga dessa så de åkte ur då och då – tills igår när jag gjorde som alla andra här i huset: bankade. Med plugg i hålet sitter krokarna betydligt stadigare, vilket jag stolt informerade min särbo om framåt kvällen. Men när Anna såg hur jag bökade med gardinen brast hon ut i ett riktigt flatskratt. Därefter demonstrerade hon hur jag BORDE HA GJORT FÖR LÄNGE SEN!!!

För att ingen ska skratta åt dig lika rått som Anna skrattade åt mig kommer därför här en instruktionsfilm. Som synes är jag ingen mästerfilmare. Det beror på att jag heller inte är nån bläckfisk – jag har bara två armar och det är liiite svårt att filma samtidigt som man ska agera. Så ta filmen för vad den är! Och du… Du får skratta åt mig, annars hade jag ju inte lagt ut The Movie

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dolda talanger.


 

Bränt rostat bröd

Här har Tofflan varit framme och eldat bröd helt klart.

De flesta människor har nån talang som inte är känd för så många – eller ens någon annan. Personligen vet jag inte om jag direkt har nån talang värd att skryta med – förutom den att jag kan gala som en tupp. Och så den att jag är väldigt bra på att sätta eld på rostbröd. Jag gal inte särskilt ofta, men rostar bröd så det slår ut lågor och osar bränt gör jag minst en gång i veckan, på helgen. Brödkontot är hårt belastat, kan jag avslöja.

 

Tandkräm på tischan

Tandkräm på tischan. Med all säkerhet Annas verk.

Min Fästmö har en betydligt roligare talang. Som jag har avslöjat här på bloggen ett antal gånger är Anna fruktansvärt rolig. Hon kan få mig att skratta när tillvaron är som riktigt bränt rostat bröd, typ. Den talangen går ut på att få mig att gapflabba när jag borstar tänderna – helst med resultatet att jag får tandkräm över hela fronten. Hon säger de mest skrattframkallande saker när jag står där med min Braun Oral B vibrerande inne i käften. Jag kvävs nästan av tandborsten. Hon gör miner så att jag inte bara dreglar över skjortbröstet, jag kissar nästan på mig också. Och då ska du veta att jag kissar väldigt sällan efter en operation jag gjorde för ett tag sen…

Om jag finge önska skulle alla ha en sån talangfull särbo som jag. För det är så härligt förlösande att avsluta dan med ett riktigt flatskratt… Man blir också väldigt uppspelt att det kan vara svårt att komma till ro. Fast vad gör det när jag har fyra (4) härliga sovmorgnar framför mig? Who cares, liksom..? Nä, här flamsar vi på!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag som sa: Svisch!


Plötsligt blev det kväll.
Eller kväller som en av de där roliga rumpnissarna säger i Ronja Rövardotter när h*n får en hatt över sig. Den scenen genererade ett redigt flatskratt från mig.

jeansbak

Rumpnissa?


Nej jag skrev RUMPNISSE!!! Pucko…

Rumpnisse

Äkta rumpnisse.


Fästmön var iväg och tränade
och kom sen hem, rosig om kinderna och med klara problem att gå. Den idrotten, den idrotten. Själv hann jag inte med nån promenad längre än till Tokerian, via soprummet.

Dagen har svischat förbi, helt klart. Jag kokade soppa på en spik pulver och det blev till en riktigt smakrik västkustsoppa. Till det serverade jag grovt bröd respektive knäckebröd med ost, rökt räkost samt grönsaker (tomat, gurka, paprika – inspirerad av mästerkockan i läderstövlarna gympadojorna daladräkten i helgen). En slät kopp kaffe avrundade måltiden innan det var dags att frakta Anna till äldreboendet.

Själv satte jag mig efter skjutsningen vid datorn och sökte några jobb. Därefter duschade jag och tvättade håret, som hade blivit jätteskitigt. Måste vara presentabel i morgon förmiddag – även om det är svårt. Det blir en tur in till stan då. Bland annat ska jag inhandla present till en familjemedlem som har födelsedag nästa vecka. Jag har några idéer, men dessa kan ändras på grund av utbud. Vidare är det höstmarknad här på Vaksala torg och kanske blir det en tur där bland brända mandlar, t-shirtar med snuskiga tryck och gapiga försäljare.

På onsdag ska jag göra två flugor på smällen: dels ska jag träffa vännen P, dels ska vi åka till min förra arbetsplats och luncha! Jag har längtat ihjäl mig efter Wanwisas kycklingspett med jordnötssås!!! Hoppas förstås också få träffa några före detta kollegor. Tänk att det har gått över två månader sen vi sågs…

Vad har du för dig i veckan??? Du vet ju att jag gillar att ha koll på dig, så skriv gärna en rad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.


I morse vaknade jag varm om näsa och kropp,
men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.


Det var fyra grader vid sex-tiden
när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

  1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
  2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Farbröder i kvinnokläder som mimar till kända låtar? Kan det va nåt? JA JA JAAAAAA! After Darks show med Babsan gick på TV4 i kväll och det var riktig gala med glitter och glamour – och flatskratt från min fåtölj!..


Gala med glitter och glamour, signerad Babsan och After Dark.

                                                                                                                                                             I kvällens show fick vi höra att både Christer Lindarw och Lars-Åke Wilhelmsson kan sjunga, men i en del nummer var det de äkta kändisarna som lånat ut sina röster. Ett riktigt flatskratt la jag upp när Malena Ernman och Caroline af Ugglas – gestaltade av Babsan respektive Christer – sångduellerade med sina schlagerlåtar. Verkligen på pricken – till och med Carolines lilla fotlyft!

Men när Christer sjunger att han vill bli älskad är det nåt skört och lite sorgligt som skymtar. För att i några scener senare skylas över med det ekivoka i form av Och när ni tar saken i egna händer…

I övrigt fladdrade små och stora stjärnor som Anna Bergendahl, Charlotte Perelli, Diana Ross, Cher, Whitney Houston med flera förbi under den knappa timman som showen skalats ner till. En magnifik show!

Read Full Post »

I morse lyckades jag locka min kära (?) till så många skratt att jag funderar på att söka in vid TV och starta en egen show. Va 17, kan Ellen DeGeneres så kan väl jag? Jag är också flata och rolig, menar jag.

Det allra roligaste i morse var nog min frisyr, en så kallad halv lo. Det tyckte i vart fall Anna, som ryckte i den under natten uppståndna tofsen bakom ena örat. Och jag måste erkänna att den är allt annat än fin. Anna tror hoppfullt att den med lite vatten kan lägga sig ner. Men jag känner mitt hår och vet: idag är en halv-lo-dag. Se själv:


En del har rävar bakom örat, Tofflan har idag en tofs. Precis som en lo.

                                                                                                                                                        Nästa skratt från kärt håll kom när vi stannat vid fritids/skolan. Jag var trött och stressad för vi var sena och la inte ner alltför mycket energi på att parkera.

Äh, jag står väl inte så snett, va?!

sa jag till Anna.

Nääää, inte ett dugg!

asgarvade hon till svar.

Bilen stod bara… hur snett som helst, knappt innanför parkeringsrutan.

Efter avlämning av liten pojke å fritids struttade jag på blå plasttossor till gossens klassrum för att hänga upp hans ryggsäck och ytterkläder. Anna gick den yttre vägen, så jag släppte in henne genom att öppna den låsta dörren inifrån. (Fast jag var tveksam idag efter de två asgarven. Flatskratt?) Sen när det var dags att gå, knuffade hon mig mot dörren – men i SISTA SEKUNDEN kom jag på…

PLASTTOSSORNA!

Så till Annas besvikelse hann jag ta av dem innan vi klev utanför dörren!

Resten av den tidiga morgonen gick utan flera komiska situtioner. Jag släppte av Anna utanför jobbet och hon vågade ge mig en puss på munnen trots att det stod tre kollegor utanför och hade sammanträde*. Hon vågade nog inte annat efter allt häcklande… 😉

Nu är jag hemma hos mig. En halvpanna java är perkolerad, tvättmaskinen går och datorn kör virusgenomsökning och är lagom seg. Ska sätta mig med lokalblaskan innan jag äter en lätt frukost OCH försöker fixa min hårtofs. Idag är det ju prisutdelning i Finn Fyra Fel-tävlingen och jag ska träffa Bibbi så hon får sitt pris!

I eftermiddag blir det storhandling med Anna efter jobbet och sen picknickpackande med efterföljande picknick på Elias fritids/skola. I kväll har skolan Öppet hus och Elias ska spela ming. Spännande!

                                                                                                                                                         *hade sammanträde = stod i vägen i klunga och pratade och rökte

Read Full Post »