Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.
De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)
En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.
I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!
Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.
Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.
Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…
Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.
Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.
Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)
Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.
Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…
Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.
Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.
Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.
Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.
Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!
Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.
Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…
Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Halloj!
Här på ön har hösten också anlänt, det är skönt, lugnt och skönt. Jag tillhör också skaran av ”höstgillare”. Alla färger på löven, löven som singlar ner på marken och bildar små berg. Att hoppa i löven, plaska i vattenpölar och andas in den krispigt klara luften, DET är skönt, höstskönt.
De mörka kvällarna när man tänder levande ljus och tillåter sig att bara vara, tid för eftertanke och reflektion.
Jag hoppas att Du får många fina höstdagar!
Kram!
Härligt! En höstälskare till!! 😛
Kram!
Jag spatserar mellan sängen och …sängen… Är sjuk. Suk och syld och hemma från jobbet på andra dagen idag. Inget kul. Idag har jag i alla fall släpat mig upp och hämtat lapdancen så jag kan roa mig lite med Tofflans blogg till exempel, mellan snytningarna.
Hösten, ja. Jag älskar också hösten. Alla färger, dimman, regnet, mörkare kvällar, att kura med ljus och filt och goda böcker inomhus. Har man haft en så bra sommar som i år också, så är hösten helt perfekt när den kommer. Man längtar efter det lite svala, murriga. När man får sätta på pannan i huset och höra den mullra nere i källaren. Det är också så himla mysigt.
Men lilla FEM, då! Inte suk och syld! 😦 Krya på dig snabbt! Jag ska skriva nåt riktigt antibakteriellt till dig så kanske du piggnar till! Eller, förhoppningsvis är det ett virus och då borde du bli frisk snabbare. 😎
Visst är väl hösten bäst?! 😛
Jag älskar hösten!
Sa just till maken då vi körde från Lund förra veckan, vilken tur att vi bor där vi bor för vi har så vacker höst, nere i Skåne fanns det ingen färgprakt alls!
Alla dessa lönnar som kan skifta i hur många färger som helst, bara det gör ju att man blir förälskad!
Har inte gjort speciellt mycket idag, det ”vanliga plocket” och nu ska jag steka fläsk, för här serveras det med potatis och löksås till middag.
Ha dé!/Kram
Meh! En till höstälskare! Vi är många, alltså! Härligt! 😛 Lönnar är särskilt vackra, tycker jag. Även vildvin är otroligt vackert – fast förödande för hus (huset där jag växte upp höll på att bli ihjälkramat av vildvinet!!!).
Idag ska Tofflan soppa till det och äta god ostfralla, inköpt igår till den.
Kram!
Jag läste ditt inlägg på bloggen om Arbetsförn….medlingen och det fick mig att dra på smilbanden rejält. Det löser sig, sa hon som sket i vasken.
Vet du vad jag har gjort??! Jag satte mig i bäste fotöljen, den med fotpall och sängläge, nästan, och skulle till att läsa en stund. Somnade, sov som en gris tills Daniel kom upp och väckte mig. Det var skönt. Sova är det bästa man kan göra när man inte mår bra.
Ja, jag tror tamefanken att hösten är bäst, faktiskt!! I alla fall när det gäller mysfaktor!
Jaa du, Arbetsförnedringen förnekar sig inte… Eftersom a-kassan har skärpt reglerna för ersättning från den 1 september är det ganska viktigt för mig att få en handläggare. Annars skulle jag inte bry mig – jag har inte fått mycket hjälp därifrån, jag har gjort allt deras jobb (!) själv.
Sicken Danneman, komma och väcka mamma så! Men du har rätt: Sova är det bästa när man är ämlig! Krya på dig!!!
-den blå himmelen i all ära, men dimbilderna är mina favoriter där 🙂 Jag sover också bra när det regnar-regnar alltså, inte blåser så jag tror alla tallar ska krascha in genom fönstret… Snygg Far ❤
Gillar dimbilderna också! Regn också!
Pappa var snygg, ja! 😛