Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tre’

Ett redovisande inlägg.


 

Nu har vi firat alla fyra adventsdagarna i år och tänt ljus. Men Tofflan är ju nyfiken av sig och undrade hur många adventsljusstakar med levande ljus du använder.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

47 procent (nio personer) svarade: En enda. Det räcker. 

32 procent (sex personer) svarade: Ingen.

21 procent (fyra personer) svarade: Två – en i köket och en vardagsrummet. 

Ingen svarade: Tre eller fler. Det är ju så vackert!

Stort TACK till dig som tog dig tid i julstressen att klicka ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mat och TV och en lyxtvättad bil.


Igår eftermiddag
åkte jag och hämtade min Fästmö från jobbet. Vi drog hem till Himlen och tog en fika och jag fick både chans att PRATA AV mig (jag hade fått höra att jag inte var tillräckligt hjälpsam eftersom jag inte kunde gissa vad somliga ville och att jag var elak – precis som vanligt) och prata med barnen. Elias hade fått så fina klappar, bland annat en Guiness rekordbok som han visade. Men gladast blev han nog för mobilskalet från mamma, det med SvampBob

Elias och hans julklappar lämnades av hos pappa Jerry, liksom Linns väska. Anna, Linn och jag fortsatte sen in till stan där Linn skulle träffa en kompis. Anna och jag åkte till New Village. Det är gott att få ha sin älskade hos sig, även om det är nån annan som hela tiden försöker ta främsta platsen genom att synas och höras mest. Ibland blir vuxna människor värre än småbarn…

Anna

Anna, min älskade.


Gårdagskvällen ägnade jag
åt att laga mat och diska. Jag fixade italiensk kycklingfärssås med spaghetti och lyckades bränna fast spaghettin i kastrullen. Men vi blev mätta ändå. Jag fick jäkligt ont i magen efteråt och det har fortfarande inte riktigt släppt. Ett irriterande illamående hänger kvar idag.

Vi såg första avsnittet av Fröken Frimans krig och det var riktigt roligt! Bra skådespelare, snuskigt, rejäla fruntimmer och humor. Man fick skratta gott. Del två går på måndag kväll och tredje och sista delen visas på nyårsdagen.

Idag har Duktiga Anna varit och tränat. Jag, som inte är så hjälpsam…, åkte ett par ärenden åt min mamma. Medan Anna tränade tankade jag först bilen och tvättade den sen. Jag hade sån himla tur att det var tionde tvätten och därmed gratis. Hon som jobbade på macken tyckte att jag skulle slå till på värsta lyxtvätten och det gjorde jag. Clark Kent* skiner verkligen nu!

Vi hämtade hem en meny för morgondagens middag som blir asiatisk, men i afton ska vi åka och äta italienskt igen, dock på lokal. Mamma har lovat att bjuda oss båda dagarna, trots att jag har sagt att jag betalar söndagsmaten. Den tänkte vi hämta hem vid lämpligt tillfälle, nånstans mellan söndagskaffe och inhandling av livsmedel till nyår.

Mamma studerar meny

Mamma studerar morgondagens asiatiska meny.


I kväll startar
den nya vändan Stjärnorna på Slottet. Det är Malena Ernman som inleder. Direkt efter kommer en julspecial av Downton Abbey. Naturligtvis spelar jag in båda på DVD-hårddisken, för jag vill inte missa nåt av programmen. Bord är bokat till klockan 19, så vi hinner möjligen hem till Downton.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dyskalkyli eller falsk marknadsföring. Eller bara ”konsten” att räkna till tre.


Trippel…
Det betyder väl… typ tre (3) av nånting? Men varför är det då bara två (2) krokar på den här trippelkroken?

Trippelkrok

Trippel = endast två?


På bilden på själva förpackningen
ser man trippelkrokar med tre krokar, men själva kroken i förpackningen har bara två – vad jag kan se och räkna. Fast jag har ju lite dyskalkyli ibland rätt ofta jämt.

Eller handlar det om falsk marknadsföring? Eller ser jag så illa? Eller har nån sågat av den översta kroken?

Många frågor – nån som vet svaret???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.


Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Rosor kort
Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.


Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort
och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

stordatorn
Storebror.


Anna behöver sitta vid en dator
också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Laptop
Lapdance.


Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Lilla datorn o ett glas vin hos Anna
Toyboy.


Nu låter det som om jag skryter väldeliga
om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag fick jag en julklapp! Egentligen skulle jag ju ha fått den förra året, men då var jag ju sjuk. Och dessutom, ytterligare egentligen, var julklappen inte bara en utan tre! Tre i en. Snurrigt? Vänta ska du få se!

julklappspapper och snöre

God jul fast i januari??? Så kan det bli om man är sjuk!


Det var prefekten
på institution 2 som ropade in mig på rummet framåt förmiddagen när han anlände.

Du har ju inte fått nån julklapp, enligt mina anteckningar!

sa han.

Och det var ju sant. Så jag fick ta emot ett ganska tungt grått paket. Eftersom jag skulle ha ett litet jobbmöte på rummet fick paketet ligga till sig nån halvtimma innan jag slet upp det.

Det första jag såg var en svart, smal ask på vilken det var tejpat en chokladask.

Svart smal ask m choklad på utsidan

Svart ask med påtejpad choklad.


Den svarta asken
slet jag förstås upp och då hittade jag följande information:

Handstöpta ljus text

Handstöpta ljus!


Under informationen om handstöpta ljus
hittade jag sen inte bara fyra dito utan också en lite rolig, vit stake. Fin och användbar julklapp, för det blir ju jul i år igen, sen! Tack, institution 2!

 Rolig stake o handstöpta ljus

En rolig stake och fyra handstöpta ljus.


Klockan drog sig mot lunch
, men jag hann med ett samtal till hjärtegoa L på fakulteten innan jag traskade ut för att möta Rippe. Jag var lite osäker på om jag skulle orka gå till Thaistället, men det gick hur bra som helst! Man märker inte att det är långt att gå när man pratar med nån. Det var jättekul att träffa Rippe, vi ses alltför sällan trots att vi jobbar nästgårds gentemot varandra. Idag blev jag bjuden på lunch, men nästa gång är det min tur att pynta. En liten lunchklapp, kan man säga att det blev! I morgon lunchar jag med Johan, men innan dess hänger jag med till Himlen i kväll.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är jag upprörd! Igår såg jag på Twitter en diskussion med Språkrådet om orden

några

och

ett par

Språkrådet kallar sig på sin hemsida

[…] Sveriges officiella språkvårdsorgan. Vi är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen. […]

Efter diskussionen om orden ovan börjar jag emellertid tvivla på Språkrådet och dess tvärsäkra svar.

För mig har ordet

några 

alltid betytt

flera än två.

Men 

ett par

har alltid bara betytt

två. 

Hur skulle man annars se på sånt som ett par skor, ett brudpar, par i ess? Skulle dessa plötsligt kunna vara tre?

Detta hävdar i alla fall Språkrådet och hänvisar till Språknämndens frågelåda. Men vänta nu… Språknämnden? Språkrådet? Ja det är alltså så att Språknämnden bytte namn till Språkrådet 2006. Detta framgår om man skriver den gamla URL:en, språknämnden.se

Sen noterar jag ytterligare en märklighet. Nån frågar om ordet

både för fler än två

Språkrådet hänvisar då till samma svar i den så kallade frågelådan. Helkonstigt! Det heter ju

båda två

och inte

båda tre 

eller

båda fem…

Nej, Språkrådet, nu känner jag mig inte alls säker på att ni vet vad ni pratar om. Från och med nu ska jag förhålla mig ganska skeptisk till era språkråd. För mig har ett par alltid varit ett par och båda alltid varit två. Ingenting annat. Sen är det naturligtvis upp till andra hur de gör, men jag ser rött när man räknar två som tre i skrift!


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.


Det där sovrumsmonstret
kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »