Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘se illa’

Ett inlägg om dyskalkyli eller falsk marknadsföring. Eller bara ”konsten” att räkna till tre.


Trippel…
Det betyder väl… typ tre (3) av nånting? Men varför är det då bara två (2) krokar på den här trippelkroken?

Trippelkrok

Trippel = endast två?


På bilden på själva förpackningen
ser man trippelkrokar med tre krokar, men själva kroken i förpackningen har bara två – vad jag kan se och räkna. Fast jag har ju lite dyskalkyli ibland rätt ofta jämt.

Eller handlar det om falsk marknadsföring? Eller ser jag så illa? Eller har nån sågat av den översta kroken?

Många frågor – nån som vet svaret???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fredagen igår. 


Jag tyckte att jag hade oooändligt
med tid igår. Det var en del jag skulle fixa med hemma. Men så – HEPP! – var klockan dags att åka och hämta Fästmön från jobbet. Jag hann bara söka två jobb, men jag har en intressant jobbannons liggande.

Ringde bland annat Dalkarlarna och pratade med den enda kvinnan som jobbar där. Undrade varför ingen hört av sig efter min felanmälan för ett par månader sen om min trasiga persienn. En persienn i de nya fönster som det ännu inte är ett år sen Dalkarlarna installerade. Nu har ytterligare en persienn gått sönder sen jag felanmälde i somras. EPA fanns det en affär som hette när jag var liten. Där såldes mycket skräp. Jag undrar om persiennerna är köpta på EPA.

Vidare har jag mejlat Let’s Deal om att jag nu vill häva ett köp. I juli beställde jag en vara och nu när de har misslyckats med leveransen en tredje gång vill jag fan ha pengarna tillbaka. Ska bli väldigt intressant att höra vad jag får för svar…

När jag hade hämtat Anna åkte vi först till Himlen eftersom hon behövde hämta sina grejor. Och äta nånting, för det hade visst inte blivit nån lunch. Lite att greja med även i Himlen, så klockan var närmare halv fem när vi körde mot Stormarknaden för att köpa mat och dryck. Vad tycker du förresten om min nya bil?

Röd bil

Min nya bil. Äh, skojar bara!


När vi parkerat på Stormarknadsparkeringen
hittade Anna inte sina brillor. Och utan brillor går det si och så att läsa, bland annat. Därför fick jag syntolka alla vinsorter på Systemet och så åkte det ner en svindyr flaska åt Anna. Nej då, ett bra pris för ett bra vin. Jag köpte också vin och öl. Nu tycker nog Vän Av Ordning att jag borde spara på mina sekiner. Jag kan meddela att jag är rätt bra på att hålla plånboken stängd, men jag unnade mig lite god mat och dryck idag. Tids nog får jag leva på snabbmakaroner och rågflingegröt – utan mjölk och lingon -och då kan jag se det som en bra bantningskur. Då slipper jag dessutom att betala en massa för medlemskort eller receptböcker.

Inne på Stormarknaden höll jag på att bli galen på alla människor, särskilt alla horder av Fölk som skulle in på ICA Kvantum samtidigt som vi. Jag blev otroligt stressad av alla som trängde sig, ställde sig i vägen, stängde in mig när jag valde tomater etc. Anna var kolugn. Hon såg ju inte Den Galna Massan.

Efter handlingen pep vi ut till Himlen. Anna hittade fortfarande inte sina brallor brillor, men hade som tur var ett par reserv – som är trasiga. Rätt som det är tycker hon att hon ser så illa trots att hon har brillorna på näsan. Då har det ena glaset trillat ur. Jaa, hon är rolig, min virrpAnna och jag älskar henne så!

Älskar dej sten

En sten som jag har fått av Anna. Den har klösmärken som du kanske ser.


Efter lite öl och nötter
slängde jag ihop fredagsmiddag bestående av Kalle Kon & co. I glasen hällde jag upp ett Amarone från 2008. Det smakade väldigt bra. Kaffe på det och vi höll oss vakna nog att se en film.

I helgen ska det bli finväder, så vi planerar utomhusvistelse av nåt slag. En middag på stan blir det också, för jag fick som sagt mina a-kassepengar i veckan. Dessutom kom det en trevlig överraskning i form av pengar från inkomstförsäkringen! (Naturligtvis inga miljoner, men ett välkommet tillskott i kassan.) Eftersom Anna och jag inte firade sexårsdagen av vår första dejt tänkte vi göra det denna lördag. På nåt sätt. Nånstans.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna en rad och berätta, du vet att jag gillar att höra sånt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen igår och morgonen idag, i och strax utanför Skokartongen.


Idag är det verkligen drakflygarväder!
Och faktum är att jag har en drake i min ägo. En svart. Det var den bästa present jag fick av ett av mina gamla ex, en person som annars sällan gav mig så mycket glädje. (Nej, vi passade inte alls ihop och nej, det här inlägget ska inte solkas mer av gamla ex.) Man kanske skulle ta med sig Den Svarte på en flygtur till Gamla Uppsala under dagen??? Så om du ser nåt svart i luften och en tjock tant, också hon i svart, försöka kuta runt under det där svarta i luften – då är det Draken och Skräcködlan jag!

En svart drake

Den behöver få känna luft under sina vingar och idag är en perfekt dag för drakflygning.


I morse vaknade jag faktiskt
av ett susande ljud, ett vindljud. Jag klev upp ur sängen och fann att kära Fästmön hade flugit sin kos i blåsten. Idag ville hon promenera till jobbet och samtidigt ge mig sovmorgon. Typiskt då att jag vaknar klockan sju…

Låg kvar i sängen och läste en stund… Fy 17, så illa jag börjar se… Ungefär så här…

Läser en bok i sängen

Att läsa en bok i sängen är svårt. Glasögon av, glasögon på… Inget funkar optimalt.


Tänk om jag börjar se så dåligt
att jag inte längre kan köra bil! FASA! Men jag ser ju rätt bra på långt håll, med linser i ögonen. Värre då på nära håll. Jag kan ju liksom inte växla mellan läsglasögon och enbart linser när jag kör bil…

Förresten läser jag den här boken, ifall du har missat det:

Sorgesång

En vidunderlig bok.


Det är en vidunderlig bok,
inte helt lättsmält, inte nån bok man sträckläser. Jag måste lägga den ifrån mig då och då. Den handlar om en pappa som har dött och hur hans vuxna barn sörjer efteråt, på olika sätt. Och går igenom hans saker och papper.

I morgon är det sju år sen min egen pappa gick bort. Den dan glömmer jag förstås aldrig. För det var en sån onödig död, det var verkligen inte dags då. Tycker jag. Mr Gud där uppe tyckte annorledes.

Det är den andra dagen i min Spontanvecka idag. Jag har ett par måsten, till exempel ta rätt på tvätt, kanske tvätta en maskin till och gå och handla. Håret ska tvättas – om jag inte vill se ut som… tja, jag vet inte vad…

Funderar på vad vi ska äta till middag idag. Igår blev det en tok-middag, pizza. Det mår varken Anna eller jag bra av.

Ölandstok

En annan tok, en Ölandstok.


Jag ska fortsätta nätverka lite
LinkedIn också. I helgen fick jag två nya kontakter, igår ytterligare två. Och det är faktiskt inte bara jag som tar kontakt! Vidare anslöt jag mig till några grupper under gårdagen. Grupper, som jag tror kan vara meningsfulla att delta i inför dagar av jobbsökeri.

Inte vet jag hur det ska bli framöver, men… efter en dag utan sysselsättning kröp det ganska bra i kroppen igår. Förmiddagarna går an. Då skriver jag och så finns det alltid saker att ta sig an här hemma. Det är sen. Eftermiddagarna. Det är då den stora rastlösheten kommer!

Igår eftermiddag twittrade jag med Benjamin på Telenor. Jag har en trådlös nätverksrouter via Bredbandsbolaget/Telenor (Bredbandsbolaget ingår i Telenorgruppen, men har uppenbarligen ingen support via sociala medier – till skillnad från Telenor och flera konkurrenter…) och jag tycker att det har funkat rätt kasst i flera dar. Jag twittrade om detta och strax hörde Telia av sig på Twitter och tyckte att jag skulle byta till dem. En dag senare hade Benjamin på Telenor snappat upp att jag hade problem. Nog var han hjälpsam, men… Vissa saker är det inte smidigt att försöka lösa genom Twitter, faktiskt! Så nu sitter jag här med ett bindningstid på tolv månader och en uppsägningstid på tre för det trådlösa. Bindningstiden går ut i december i år, så det är ju inte jättelång tid kvar. Men frågan är om Telia kan erbjuda nåt som ger mer för pengarna..? Och märkligt nog funkar det trådlösa bättre idag…

Till sist… Vi har tänkt och funderat och tänkt lite till. Igår bokade vi hotell för två nätter och ett dagpass för Stockholm Pride 2013 på lördagen. Det är vad vi har tid och råd med. Ingen av oss vill avstå från den här sommarens enda gemensamma resa utanför länet.

Pridebiljetter

Var sitt dagpass till lördagen i Prideveckan.


Nu börjar morgonen bli förmiddag
och nåt vettigt ska jag väl ta mig för. Du är läsuthållig om du har orkat läsa ända hit!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…


Jaa, jag gick över en timme tidigare
från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

 Fönster
I väntan på att klockan skulle bli 16.


Där väntade vi på att uret skulle bli 16
tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastorn hälsar församlingen välkommen
Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.


Församlingen fyllde hörsalen kapellet
och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

Stenkastare
”Den som är utan synd, kaste första stenen…”


Just de här frejdiga flickorna,
som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Öppna armar
Batongens längd?


Magnus berättade initierat och spännande
om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

Frid vare med eder
”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.


Varken författaren eller jag
vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste
Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.


Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen i motljusDomkyrkotornen övervakade oss.


Vi passade på att kolla vattenståndet
och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfall o Is ben
Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.


Vi traskade mot bilen,
nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Fönster med galler
Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.


Med magar bara lite fyllda
med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

fikarasten
Dags för en sån nu???


Jag har fått ett grönt paket
från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Medan jag väntar på (valfritt alternativ)

  1. att tvättmaskinen ska bli klar
  2. att kaffet ska bli färdigt
  3. bättre tider

tar jag en runda i omvärlden. Du som har lust – häng med! Du som inte har lust, stanna kvar.

  • När Försäkringskassan räknar behöver Marcus ingen hjälp. Marcus har Downs syndrom och autism. Han har svårt att göra sig förstådd, han ser illa, hör illa, går illa. Såväl läkare och arbetsterapeut som hans mamma anser att han behöver rejält med assistans. Men inte Försäkringskassan. De sänker hans 126 timmar till tio timmar. I veckan. Fy fan, säger jag! Ta rätt på lurendrejarna i stället för att gå på såna som Marcus! Skämmes!!!
  • Kolla här om du har en dålig chef! Pr… Aftonbladet tycker att du ska kolla in Dagens industri för att se om du har en dålig chef eller inte. Men… det vet man väl ändå..? De flesta kan nog vara chefer, men få kan vara ledare.
  • Kvinna hade svin i lägenheten. DET, min käre Watson, är vi många kvinnor som har haft!!! Och män också!  (Artikeln handlar om riktigt vidrigt djurplågeri och det är inte min mening att driva med det.)
  • Stora problem att köpa sms-biljetter. SL:s system har klappat ihop, enligt Dagens Nyheter. Nu kräver politiker att systemet görs om. Men… eh… vem beslutade om systemet..? Vem gjorde det omöjligt att köpa biljett via sms utan att ha en elektronisk plånbok? Vavavavava? Var inte det politiker, så säg???
  • Hon får skapa ett hjärta av is. Randi Eriksson var den som vann lokalblaskans läsartävling med sin idé om ett hjärta av is. Priset blir att hon får skapa just ett sånt hjärta tillsammans med en handledare i den så kallade Isfestivalen. Mitt på Stora torget, den 9 februari. Häftigt!
  • Boende attackerade fortkörare. Det går vilt till på vischan. I en ännu mindre håla än Metropolen Byhålan tröttnade en villaägare på alla som körde för fort på gatan och kastade en hammare på en förbipasserande bil. Nog för att man blir arg på idioter vid ratten, men slänga hammare på dem får man väl ändå inte göra?!
  • Melodifestivalen 2013. Deltävling 1. Nej, jag tänker inte skriva om spektaklet i år. Det har fått så mycket negativ uppmärksamhet långt innan det körde igång, så jag har ingen lust att titta ens. Därför hänvisar jag till en som alltid är kunnig på området och som skriver intressant och initierat. Det får vara mitt bidrag i år.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså jag är ju lätt glömsk (understatement of the year). Igår hade jag glömt att tanka Clark Kent* och det är ganska dumt om man nu ska på långkörning uppåt landet och hem… Jag åkte från mamma nånstans vid halv tolv och fick cirkulera runt i hela Metropolen Byhålan efter en Preem-mack.

Och sen bar det sig inte bättre än att jag inte bara passerade ICA Maxi, jag stannade till där också. Skälet var att inhandla den där skitsnygga duschdraperiet jag inte hann se mig mätt på när mamma var helt fokuserad på pastejen. Duschdraperiet är verkligen jättefint och priset var bra, så jag fick alltså en gul bil med mig hem. Detta trots att jag ständigt säger att gult, som bekant, är klart fult.

Jag blev jätteförtjust i den gula bilen.


Sen blev det sporrsträck hem
till Uppsala och New Village. ”Alla” hade ojat sig över att det skulle bli så mycket trafik och att det skulle komma snö. Längs med de vägar jag färdades var det normalt med trafik och nederbörd kom det endast punktvis och i form av några regndroppar. Jag körde på de vanliga tre timmarna.

Här hemma var allt sig likt, fast krukväxterna var kruttorra och jag tror att den fina hortensian jag fick av Fästmön och barnen förra året har avlidit. Jag hällde på litervis med vatten på växterna och ställde hortensian i vatten i diskhon medan jag ringde mamma. Slängde på en maskin tjockis-svart och maskinen blev lika tjock som jag… Messade Anna och frågade om hon ville bli hemskjutsad i kväll efter jobbet och det vill hon – om jag orkar. Jag orkar.

Men jag blev faktiskt alldeles matt här ett tag. Började kallsvettas och kände mig allmänt klen. Då slog det mig att jag inte hade ätit nåt sen klockan elva, så jag tryckte i mig de sista bitarna påskgodis innan jag for iväg för att äta pizza. Slängde tre stinky bags med sopor på vägen också, jag glömde göra det innan jag for. (Ja, jag ÄR glömsk.)

På pizzerian var det lugnt först. Jag satt bakom en trio människor som jag tror hörde ihop på nåt sätt i form av barn och föräldrar. ”Barnet” var vuxet (äldre än jag) och hade fruktansvärda tics, en av föräldrarna hörde illa och den andra föräldern såg illa. Själv ser jag bara illa ut. Men det var som sagt ganska lugnt – till dess att tre tonårsbrudar kom in och intog bordet bakom mig. De pratade, sjöng och skrattade på så kallad Rinkebysvenska. Märkligt, för när de beställde mat vid disken var deras svenska perfekt. Ja, ja… Jag slängde i mig min flottiga pizza och en Christer Lindarw**, det satt fint.

Flottig pizza och Christer Lindarw satt fint.


Nu ska jag läsa igenom högen
med tidningar och post. Jag tror bestämt att där låg en påskhälsning från fru Engelwinge, tusen tack i efterskott! 

Klockan kvart i åtta åker jag och skjutsar Anna och får förhoppningsvis en puss eller två för det. (Ja, jag har förstås baktankar med min snällhet!)

Tänkte få en lugn stund, men nån granne har bultat och borrat, en annan har grillat så jag fick svårt att andas och somliga gömmer sig bakom några klisterremsor på fönstren. Jätteskönt, för då slipper mina ögon gå i kors på grund av turkos-chock. Förutom detta är huset väldigt tyst jämfört med mammas, men här leker ju inte föräldrarna med sina små barn, de bara vaktar dem… Och följden blir en vända till av ungar som skriker för att få uppmärksamhet. JA JAG ÄR SKITTRÖTT OCH GRINIG!!!


*Clark Kent = min lille silverman

** en Christer Lindarw = en stor mjölk 

Read Full Post »

Jorå, jag är medveten om att dagens bakgrund är hiskelig. Lime är precis som turkos inte en färg utan en nyans. Den (lime, alltså) är dessutom betydligt mer skrämmande än turkos. Jag blir skräckslagen när jag ser den. Skräckslagen att se nånting så… fult, helt enkelt.

I morse blev det tidig väckning, halv sex, av barnskrik. Men jag klagar inte för om man klagar på barnskrik är man nån sur och elak tant. Igår var det en modell större som levde rövare hela förmiddagen. Men jag klagade inte på det heller, för jag vill verkligen inte vara en sur och elak tant. Jag är bara ingen barnmänniska på det viset att jag ogillar gap och skrik. När det gäller bonusbarnen… ja, där säger jag ifrån om jag tycker att det går för långt på nåt sätt, men jag tycker sällan att det gör det. Dessutom har dessa barn två föräldrar som agerar föräldrar. Till skillnad från andra. Alla är nämligen inte lika lämpade att vara föräldrar. Se på mig! Det finns ett skäl till att jag inte har barn!


Jag vill inte vara nån sur och elak tant.

                                                                                                                                                                 På tal om föräldrar läste jag nyss att det inte är brottsligt att lämna tillbaka ett adoptivbarn som man inte gillar. Snacka om cyniskt! De svenska adoptivföräldrarna lämnade helt enkelt tillbaka dottern till hennes biologiska far i Gambia. Svenskarna

[…] tröttnade på henne för att hon var bråkig […]

enligt artikeln. Att flickan sen kom tillbaka till Sverige för att hon mådde dåligt ses inte heller som nåt bevis för att hon blivit dumpad och övergiven. Frågan är om det är brottsligt att lämna sina biologiska barn till nån släkting när man tycker att de är bråkiga. Eller är det skillnad på skit och pannkaka igen? En stilla undran.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Jag mår inte bra idag. Jag vaknade och hade hiskeligt ont i magen, lika hiskeligt som bakgrunden till bloggen. Jag fäller hår som värsta djuret. Jag ser illa. Mina händer domnar. Men jag lever än. Och bråkig är jag. Men jag klagar inte. Nån sur och elak tant vill jag inte vara. Bara ibland. Moaahahahaaaaa……….


Jag lever än och är bråkig.

Read Full Post »

Older Posts »