Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kundvård’

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.


År 2013 kan snart läggas till handlingarna.
Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)


Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra och mindre bra prylar.


Torsdag och dags att visa upp för världen
vad jag tycker har varit bäst (septemberdag) respektive sämst (februaridag) under den gångna veckan. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Septemberdag


Februaridag


Sex bra prylar och fyra dåliga
– det måste väl vara positivt tänkande, eller hur?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kundvård.


Här på bloggen
skriver jag rätt ofta om vilka missar företag gör gentemot sina kunder. Att företagen på sätt och vis struntar i om kunderna är missnöjda. Att man från företagens sida inte bemöter eller svarar på kundernas kritik och frågor. Att man inte kommunicerar bra eller överhuvudtaget med kunderna. Det är dumt. Sånt är verkligen dumt!

Så nu ska jag ge ett exempel på god kundvård – ett exempel ur verkliga livet:

I somras beställde jag för första gången en grej från Let’s Deal. Varan jag beställde var en turbo snake, en pryl man gör rent rör i handfat etc med. Ingenting dyrt, bara hundra spänn minus en krona, som skulle betalas i förskott. Sen väntade jag och väntade och väntade. Leveransdatumet flyttades fram tre (3) gånger. Samma dag som jag meddelande Let’s Deal att om jag inte fick grejen just den dan ville jag häva köpet. Varan levererades med posten på eftermiddagen…

Turbo snake

En turboorm för rören.


Att vänta på en vara kan jag göra
– till en viss gräns. Däremot blir jag aningen putt när jag inte får veta varför jag får vänta och att jag själv måste tjata på stället där jag har beställt varan för att få besked om när den kan tänkas levereras.

När mina rörormar till sist kom var jag ganska sur. Att få leveransdatum framflyttat tre gånger är liiite mycket, tycker jag. Att behöva tjata sig till den informationen är också jobbigt. Men ormarna är bra! Köpet är jag helt nöjd med, Let’s Deal är jag mindre nöjd med. Fast jag ska ge dem en chans till, det ska jag.

Så i eftermiddag hittade jag ett litet paket i min postbox. Avsändare var företaget som inte lyckades leverera rörormarna i tid till Let’s Deal, Kvala AB. I kuvertet låg en lapp med en ursäkt och en förklaring till dröjsmålet – samt en liten present. Ingen dyrbar present, men en pryl som är användbar för de flesta.

Paket från Kvala

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala.


Detta är ett exempel på
hur man kan vårda kunder. Jag var ju jättearg på Kvala! Nu är jag jätteglad! Ilskan har flyttats över lite på Let’s Deal, för det är där man har fallerat, tycker jag. Kvala, däremot, har lyckats galant med sin kundvård.

Tack för kreditkortshållaren, Kvala! Ingen dyrbar grej, men jag blev väldigt glad för den eftersom alla mina två kreditkortshållare är för små.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag när jag kom hem och vittjade postboxen hittade jag ett litet paket från min internetleverantör. Jag misstänker starkt att det är en/flera säljare därifrån som ringer mig minst två gånger, ofta fler, om dan på såväl mobilen som min fasta telefon. Ett annat alternativ är ComHem. Uppringande telefonnummer är, hur som helst 019-7699190. SLUTA RING MIG! JAG VILL INTE PRATA MED TELEFONFÖRSÄLJARE! Till Bredbandsbolaget har jag skrivit och avsagt mig telefonkontakt; hos ComHem är jag tvångskund tack vare min bostadsrättsförening. Jag anser mig därför inte vara kund. För övrigt har jag NIX på min telefon. (Sajten Vem ringde är användbar ibland, kolla där, får du se…)

Men åter till det lilla paketet. Jag tänkte först att det kanske var en disc av nåt slag, för paketet var ganska stort och ganska platt. När jag hade rivit upp emballaget blev det emellertid mindre. Ett USB-minne, kanske? Nä nä nä, tro inte att ett företag där man är kund skickar nåt användbart… Kolla vad det var!

Första sommarhjälpen, så fyndigt!


Jaha, kondomer…

tänkte jag uttråkat och var beredd att skänka bort dem till bättre behövande. Men icke så! Titta sånt ofyndigt innehåll! Ursäkta mig, men är det här kundvård, eller?

Kundvård?


Tänk om nåt företag där man är kund
nånsin kunde ge en nåt användbart! Vad sägs till exempel om en våtservett som torkar bort telefonförsäljare???

Ring inte hit! Ett exempel på en användbar produkt. 

Read Full Post »

I helgen ska jag söka åtminstone fyra tjänster. Inte på grund av att jag inte trivs där jag jobbar nu utan därför att jag bara har en visstidsanställning. De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att söka hundratals jobb. Och blivit förbannad ganska ofta. Skälet: många arbetsgivare struntar i att svara på jobbansökningar som de får. Nu har StepStone, en jobbportal, gjort en undersökning som visar att det kan vara riktigt dumt av arbetsgivare att inte svara.

Dags att skriva ansökningar i helgen.


Nio av tio arbetssökande
som var med i undersökningen reagerar nämligen som jag: de blir förbannade på tystnaden. En naturlig följd av det hela blir förstås att man i princip aldrig mer söker jobb hos den arbetsgivaren. Det kan nog bli riktigt besvärligt i framtiden för såna arbetsgivare att hitta kompetent folk. För skiter man i att svara på 41 procent av inkomna ansökningar slår det tillbaka, förr eller senare.

Idag lägger många företag ner mycket resurser på imageskapande och kundvård. Men det de inte tänker på är att arbetssökande också kan vara presumtiva kunder. Dessutom borde företagen tänka på att en god image bland annat innebär grundläggande hyfs – att svara på ansökningar tillhör den kategorin. Det är de 17 402 personer som deltog i undersökningen och jag nog överens om. Jag vill inte heller slösa på min tid och mina resurser för att mötas av… tystnad.

När jag har fått en tillsvidareanställning ska jag lägga ut en lista på arbetsgivare som jag tycker bör förbättra sig vad gäller att svara på jobbansökningar. Den listan blir rätt svart och var och en som finns på den får en svart bak.

Read Full Post »

Ja, jag tycker att torsdagar är en alldeles utmärkt dag att städa på! Men det klart att det var ju roligare att städa förut när jag inte jobbade, för då slapp jag ju städa torsdag kväll. Nu har jag semester och då är torsdag min städdag igen. Suveränt – det blir rent och fint till helgen och man kan ägna sig åt annat då.

Mamma svingade vippan som ett trollspö. Eller… nåja…

 

Jag hade hjälp från mamma som erbjöd sig att damma. Själv skurade jag badrummet och duschrummet med toan. Sen hjälpte jag mamma lite, för vi har lite olika syn på det där med dammning. Hon satt mest och dammade bland sina pillerburkar och då kommer man ju inte så långt när det handlar om fyra rum… Men mamma svingade vippan som ett trollspö – och jag dammade lite diskret efteråt där hon hade missat innan jag dammsög.

Golvtorkningen sparar jag till i kväll, för jag ska ställa mig och krydda och steka mat och då kan det vara klokt att vänta. Och sen doftar det ju blommor i stället för härsket smör och curry när jag har torkat köksgolvet! Golvmedlet Fête des fleurs betyder ju blomsterfest på franska, så det kan vi ju ha sen.

Mamma och ja g skulle strutta över till Tokerian för att inhandla lite prylar, men jag fick mamma att stanna hemma i ovädret. Det vräker ner regn och blåser så till och med fettot Tofflan fick slagsida. Jag mötte för övrigt en människa som jag tyckte blivit extremt ful.

Det blir man när man är elak!

tänkte jag och hånlog mot min spegelbild.

På Tokerian rådde det brist på personal eller så var personalen inte riktigt färdig med julledigheten i sina kroppar, så att säga. Det blev lååång kö till scannerkassan och den stackars tjejen i kiosken anropade hjälp flera gånger. Människan före mig fick dessutom avstämning. Jääättekuuul. Alla i kön blängde surt, men det är ju sånt som händer, bara, och inget nån kan rå för. Jag fick betala mina varor hos en trevlig kille som lurade mig att det fanns blompåsar utanför. När jag påtalade detta senare var han gullig nog att skänka mig en papperspåse. Bra kundvård! Tokerian blir bättre och bättre, måste jag säga, trots att ryktet säger att små barn blir rånade på sina pantburkar där. (Tror jag inte ett smack på! De otroooligt smarta barnen – absolut mensa-material – vädjade nog till personalen, som tänkte att ”ja, det är ju snart jul…”)

Idag avslutas mitt husdjursväkteri – om nu familjen i fråga kommer hem från sin resa till varmare breddgrader i detta oväder. Själv ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne samt passera en livsmedelsaffär på vägen. Det är, som sagt, ett riktigt skitväder som jag vill bespara henne från. Dessutom är jag självisk och vill ha en puss eller två, kanske tre.

Dagens middag blir tunna kycklingskivor. Till det potatisklyftor med sour cream & onion-smak och het béa-sås. Det snor jag ihop till kvällen när jag har återvänt från Himlen.

Medan jag väntar på att det ska bli dags att fara till Äldreboendet häcklar jag en av barnens kusiner på Twitter. Den syskontrion fick nämligen teletubbiesdräkter One-piece-overaller i julklapp och vad jag förstår utövar föräldrarna nån sorts utpressning mot barnen, typ

One-piece på eller bli utan stavar till skidorna i fjällen!!!

Den stackars tösen beskriver sig och syskonen som en gris, ett bacon och en svart en. Jag uppmanade henne just att se upp för vargen, han brukar ju gilla små grisar.

Ja, som du märker har jag svårt att vara snäll, så det är ju inte så konstigt att jag är ful, dårå. Men va f*n, det är nästan ett år tills Tomten kommer igen, inte behöver jag bli mesig riktigt än, heller?!

Teletubby eller bara en liten gris? Nää, one piece är inte snyggt på nån, tycker jag.

 

Och nej. Varken Tokerian eller Ajax har betalat för att jag ska skriva snällt om dem i det här inlägget!

Read Full Post »