Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klocka’

Ett inlägg om en bok.


 

MarinaDen lilla boken Marina av Carlos Ruiz Zafón har stått på ett av mina hyllplan med olästa böcker i över ett års tid. Jag fick boken av vännen FEM den 9 maj 2015 när hon tillbringade en helg här hos mig i Uppsala. TACK! Samma dag fast ett år senare började jag mitt nya jobb (du har väl inte missat det..?). Jag tog det som ett tecken och grabbade tag i boken för att läsa den.

Óscar går på internatskola i Barcelona. Ett märkligt hus lockar honom. Han går dit – och kommer därifrån med en klocka. Klockstölden leder snart till att han återvänder och träffar den underbara Marina och hennes far. De börjar umgås och Óscar blir som en son i huset och en bästa vän till Marina, som han naturligtvis är förälskad i. De unga tu beger sig till en kyrkogård där de ser en mystisk kvinna. En dag bestämmer de sig för att följa efter kvinnan. Det skulle de nog inte ha gjort…

Det är svårt att genrebestämma den här boken. Den har en del kärlekshistoria, en del thriller, nära steampunk, faktiskt. Men mest av allt är den en fantastisk saga, full av märkliga sidoberättelser och framför allt hemligheter. Författaren har återigen lyckats fånga mig med en av sina otroliga berättelser. Det är en helt annan berättarstil än den jag är van vid – och den är sååå vacker och… bra.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett blommande inlägg.


 

Inte nog med att jag har en Amaryllis-tok hemma som har skjutit upp två stänglar i mars och april, varav en har blommat med hela sex klarröda klockor (nästa stängel är på väg och har en tjock knopp)… Den gula orkidén, som snart fyller ett år, flyttade hem till mig via vännen Agneta. För ett tag sen upptäckte jag att en liten, liten stängel hade börjat växa bland bladen som mest har sett vissna ut. Och på stängeln satt en knopp…

Idag har det varit den första riktigt varma och helsoliga aprildagen. Jag har tillbringat eftermiddagen i Gamla Uppsala med en före detta kollega och numera vän och även hunnit med att träffa Fästmön. När jag kom hem för en stund sen kunde jag konstatera att jag har blivit sambo med… en ängel… Blommor är fantastiska och en sån källa till glädje för mig!

Tack Agneta, du förser mig inte bara med litteratur och… möblemang… Du har gett mig en alldeles underbar och livskraftig blomma också!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min påskafton.


 

Påskpuss med ont i ögat

Påskpuss med onda ögat slutet.

Det blev en rätt gulkulig påskafton i år trots allt. Jag firade inte precis att jag blev 53 år och elva månader. Men vänsterögat gör ONT och inte blev det bättre av att solen sken på påskaftons morgon. (Det blev bättre väder sen, det vill säga mulet.) Jag fick tvinga in linserna och satte solbrillorna på näsan. Igår fick ögat vila från kontaktlinser. Fast tårar är salta och det var inte bra för ögat.

Men det var inte bara solen som tvingade ut mig – jag behövde handla också. Tack och lov var det inte hysteriskt på Tokerian utan jag kunde i lugn och ro handla två kassar med mat. Dessutom hann jag in på apoteket. Jag såg några små tussilago på vägen till affären, men jag pallade inte att fota dem.

Påsklilja

Jag pallade inte att fota tussilagon jag såg, så du får glo på en av mina påskliljor.


Varken påskpuss eller påskägg
har jag fått, så jag köpte en herrans massa godis. Hönan på köksbordet har värpt Kinderegg och påskäggen på vardagsrumsbordet är fyllda med lösgodis för extrapris och Lindtägg och lyxägg från Ferrero Rocher för svindyrt pris. Månntro det finns nåt kvar när min gäst anländer på påskdagens kväll?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Bok och chokladägg

Spännande och god läsning på påskafton.

Påskaftons morgon vaknade jag redan halv sju. Det var inte kul. Tack och lov lyckades jag somna om – dan blir så lång annars. Jag läste ut en jättespännande bok och började läsa ytterligare en spännande bok. Den här månaden, mars, är mitt bokmål att bara läsa svenska författare. Det har jag uppfyllt hittills. Mamma ringde när jag hade typ 20 sidor kvar i Leon, men det gjorde inget. Vi pratade en liten stund och hon verkade gladare och piggare än igår.

Två tuppar och en höna

Två tuppar och en höna… Undras vad jag vill säga med den här bilden..?


På påskaftons kväll åt jag buffé.
Jag ansträngde mig och gjorde ägghalvor med lax, räkor, rom och dill. Resten av maten på buffén köpte jag färdig. Det viktigaste på påskbordet är ägg och sill, tycker jag. Sen dricker jag gärna en mörk påsköl till och ett par snapsar. En skiva knäckebröd med Kvibilles ädelost med whiskysmak… Det behövs inte mer för att jag ska vara nöjd. Jag dukade fint på matsalsbordet, för där sitter vi alltid i min familj vid storhelger. Porslinet har varit min pappas farfars och det används inte alltför ofta.

En go’ och gulkulig påsk önskar jag dig med dessa matiga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


När du läser det här det påskdag.
Jag hoppas att du har kommit ihåg att ställa fram klockan. Alltså, den gångna natten blev klockan tre fast den var två.

Regnbågsklocka

Sommartid idag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

LeonSäga vad en vill om Mons Kallentoft som person – men skriva böcker kan han. I Herkulesserien skriver han dessutom tillsammans med Markus Lutteman, en författare jag väl inte var så impad av när jag läste boken om Patrik Sjöberg. Men i Leon, som är den andra boken i Herkulesserien, suddas författarnas gränser ut och det blir spännande och realistiskt. Jag köpte boken på årets bokrea och det var väl spenderade pengar!

Det kommer en direktsänd film som visar en skräckslagen liten pojke i en bur. En person, utklädd till ett lejon, stryker runt pojken samtidigt som en klocka räknar ner tiden. När timmen noll är slagen är pojken lejonets byte. Polisen Zack och hans kollegor kopplas in på fallet. Men samtidigt brottas Zack med sitt drogmissbruk och sina lojaliteter i den undre världen. När ytterligare ett barn kidnappas finner sig Zack plötsligt stå inför ett val: vem ska han rädda – barnet eller vännen?

Det här är en riktigt spännande bok! På långfredagsmorgonen läste jag nog minst halva boken och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Snacka om bladvändare! Idag på påskafton läste jag ut boken. Och nu längtar jag efter del tre i serien. Det är en mycket otäck historia som dessutom är väldigt verklighetstrogen. Stockholm kan onekligen vara både mörkt och kallt och barn… skyddslösa…

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slut på arbetsveckan-inlägg.


 

Så var även denna arbetsvecka slut. Nu har jag jobbat sex veckor och en dag. Det känns som en evighet… Jag är inte lika trött om kvällarna som i början, men jag är trött. Och på fredagarna är inte bara arbetsveckan slut utan även Tofflan. Rubriken till det här inlägget var alltså något ironisk. Fast även om jag inte ska parta i kväll ska jag heller inte enbart slappa utan tvätta och börja städa. Men jag tvättar först så jag kan sitta en stund och rattla ner de här orden på min rätt trötta blogg.

En kan inte säga att veckan har inneburit högspänning – mer än igår, dårå, när det gick en SÄKRING och jag fick klättra upp till ELCENTRALEN och åtgärda det. Sen fick jag byta en glödlampa också och ställa in en och annan klocka som gick på el. Med tanke på smällen och doften av bränt ska jag kanske vara glad att jag kunde göra det… Tänk om jag hade strukit med…

Högspänning skylt

Högspänning hittade jag på jobbet i veckan. Ja skylten, vill säga.

 

Boxboll

Jag vet var den finns nu.

Det har varit en blandad vecka med både bra dar och mindre bra. Men det är tur att de mindre bra finns så en uppskattar de bra desto mer. I vart fall var det skönt att gå hem idag och vara nöjd med veckans insatser – på flera plan. Inte går det att oroa sig för framtiden heller. Jag försöker lyssna och lära av min närmaste kollega. Och nu när jag vet var boxbollen finns… etc etc… Vi fick förresten fint besök idag på seneftermiddagen, jag och min kollega, av en mamma och en månad gammal pöjk vid namn Maskil. Ja, den lille heter givetvis inte det på riktigt, men med två föräldrar och skilda åsikter i namnfrågan är det en tillfällig kompromiss. Tillfällig, som sagt. Självklart ska barnet inte heta Maskil. Väldigt söt var han, för övrigt, tyckte hon som inte är nån barnmänniska. (Hon är nog det innerst inne, hon Tofflan… Hon ska för övrigt vikariera som förälder själv nästa helg.)

Kolsvart var det när jag åkte hem och fuktigt i luften. I morse gnällde fläktremmen igen, så jag åker väl på att byta den också. Får se om det är möjligt när jag ska göra den där rostgrunkan framöver. Det måste liksom göras nån gång, rost och slirande fläktrem är sånt som inte går över av sig självt. Jag handlade på Tokerian, men glömde köpa mjölk, så nu får jag ta en öl till middagen (= de två rostade mackorna). I morgon, däremot, blir det vin. Italienskt vin och dito mat. Vi firar sjuårig förlovningsdag en dag i förväg, nämligen. Fästmön följer sen med hem till mig, så jag behöver städa lite här hemma. Tänkte börja i kväll med badrummet och duschrummet/toan för att ta renbäddning, dammning och promenad med snabeldraken* i morgon. Anna jobbar då till klockan 15, så jag hinner fixa fint här innan jag åker och hämtar henne. På söndag ska jag söka några spännande utlysta tjänster, men mest ska jag helga vilodagen.

I övrigt blir det soft i kväll, mycket troligt med Väninnan, när jag har hängt tvätt och skurat våtutrymmen. Det är en riktigt intressant bok som faktiskt inte bara handlar om Anna Lindh utan mycket om sossarna och deras liv och leverne bakom kulisserna, före den riktiga mobil- och internet-/sociala medier-boomen.

Men… jag lämnar dig med visdomsord (?) upphittade på jobbet. Ytterligare en liten skylt som kanske är delvis norskt stavad eller dåligt korrekturläst. Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad DU har för dig i helgen!

Heller face to face än facebook

Norskt ordspråk?


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med viss självinsikt.


 

Definition på korkad

Ett sanningens ord! Citatet sitter på en kollegas anslagstavla.

Jag tuffar på. Det är inte alla dar allt flyter som floden i jobbet, men jag gör mitt bästa. Igår påbörjade jag en del översättnings-arbeten av webbtexter. Det är roligt, om än svårt, framför allt när det gäller terminologi. Ibland är det nästan enklare på engelska. Men, som sagt, jag gör mitt bästa och jag försöka få resultat. Översättningsarbetet är nåt jag ska göra när det blir en stund över. Ofta kan jag vila lite i det – utan att för den skull säga att mina översättningar blir perfekta!

På eftermiddagen skulle jag sen ta tag i en produkt som varit lite av en långbänk. När jag började titta på den förstod jag. Jag kände mig… korkad och fattade inget. Och detta skulle jag text- och språkgranska…Till sist sprang jag runt hörnet till chefen. Vi tittade tillsammans och jag fick direktiv om hur jag skulle hantera materialet. Jag känner mig lyckligt lottad som har en chef som fattar beslut. Det är inte alltid en har varit bortskämd med det i arbetslivet.

Hs hand

Kollegan H har ingen chefsposition, men är ett geni vad gäller sudoku evil-varianten.

På tal om chefer har jag noterat att Sjukstugan i Backens nya högsta chef är utsedd. Inte särskilt förvånande blev det en i kompisgänget direktörer. Denna person är för tillfället chef för en annan verksamhet inom Kolossen, en verksamhet inom vilken jag en gång i tiden byggde upp kommunikationen lite mer organiserat. Jag minns att jag fick ett lönepåslag om 1 000 kronor för att jag åtog mig detta. Det var enormt mycket pengar på den tiden. Den nuvarande chefen för verksamheten, som alltså snart går vidare – och faktiskt tillbaka till! – Sjukstugan i Backen, har jag aldrig jobbat med. När h*n tillträdde hade jag fått ett annat uppdrag i Kolossen. Men att denna utsågs till chef gjorde att många förvånade ögonbryn höjdes, minns jag. H*ns kommentar i lokalblaskan om sina meriter i frågan blev klassisk. Den löd ungefär:

jag har en mak* som jobbar inom verksamheten

Inte visste jag att släktskap genom gifte utgjorde meriter att användas i yrkeslivet… Och nu flyger denna person vidare till ännu högre höjder – tillbaka till sina kompisar, vill säga. Jag håller mina ögonbryn sänkta, om du förstår vad jag menar.

Jag är fortfarande enormt frusen och igår var jag övertygad om att jag skulle åka på nåt virus. Men i morse vaknade frisk som en nötkärna (nåja…). På eftermiddagen kom frossan igen. Jag blir inte klok på det här. Men lite frossa, vad är det i jämförelse med familjens riktiga sjukling som idag har kommit ur sjuksängen?! Det kom ett litet livstecken idag på förmiddagen och jag har även fått andra rapporter som visar att det finns hopp. Senare i veckan tänkte jag titta in på besök, jag låter de närmaste komma först.

Efter jobbet idag svepte jag in på Tokerian för att handla frukostmat och lite annat till veckan. Nu ska jag förbereda mig inför morgondagens prövning – nåt jag både bävar för och ser fram emot. Efter att ha råddat ett tag i ett visst träsk inser jag att jag har sänkt framtidsribban. Så länge en överlever och tillvaron är så bra som den är idag är jag nöjd, trots att det inte varar för evigt. Men vad varar för evigt..? Jag är glad och tacksam för det som är just nu. Hur det blir i morgon vet jag inte.

Några större planer för veckans fria tid har jag inte mer än på söndag. Då ska jag träffa en vän som nyligen blev mycket äldre än jag. Nästa vecka ska jag försöka träffa Elliot och hans mormor, det var alltför länge sen.

Och så ett par påminnelser:

  1. i kväll är det säsongsstart för Veckans brott på SvT 1
  2. natten mellan lördag och söndag blir det vintertid. Då ställer vi tillbaka klockorna en timme. Den som har många ur hemma kan ju börja redan nu…

Nästa måndag ska min bil få nya vinterdäck. Vad som gäller på däckfronten kan du läsa här. Men sunt förnuft är aldrig fel – byt när det behövs! Jag ser fram emot de nya däcken jag ska köpa även om det svider i plånboken. Det har ju varit minusgrader och halt flera morgnar nu i oktober. Därför blev jag väldigt förvånad när jag kom hem och träffade den här ”sommarkompisen” i mitt gästrum:

Fjäril

Fjäriln’ vingad syns i gästrummet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »