Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘göra bort sig’

Ett självhäcklande inlägg med en pedagogisk (nåja…) instruktionsfilm.


 

Jag utlovade ett inlägg om gardinomtagen och det ska du få nu tillsammans med en instruktionsfilm så att du inte behöver göra bort dig lika mycket som jag…

Bakgrunden är följande: jag vill ha kolsvart i sovrummet när jag ska sova. Därför inhandlade jag, på den tiden jag uppbar lön, ett par mörkläggningsgardiner. Men jag vill ju inte ha dem fördragna på dagtid. Följaktligen satte jag en spik på ömse sidor om mitt sovrumsfönster och knöt upp gardinlängderna med sidenband. Detta skapade otrolig irritation hos Somliga. Sidenband är ju, som bekant, väldigt glidiga. Ja, jag behöver inte gå in på det närmare, jag tror du fattar.

För ett tag sen införskaffade jag två omtag med tofs och öglor för en synnerligen billig penning. Jättebra. Först. Sen var det krångligt med omtagen, för de bestod ju av dubbla öglor. Dumt och onödigt tyckte jag och krånglade genom att dra hela gardinerna i och ur båda öglorna morgon och kväll… Dessutom var spikarna för korta, för öglorna är rätt tjocka och ville gärna ramla ner. Jag skaffade krokar, men glömde plugga dessa så de åkte ur då och då – tills igår när jag gjorde som alla andra här i huset: bankade. Med plugg i hålet sitter krokarna betydligt stadigare, vilket jag stolt informerade min särbo om framåt kvällen. Men när Anna såg hur jag bökade med gardinen brast hon ut i ett riktigt flatskratt. Därefter demonstrerade hon hur jag BORDE HA GJORT FÖR LÄNGE SEN!!!

För att ingen ska skratta åt dig lika rått som Anna skrattade åt mig kommer därför här en instruktionsfilm. Som synes är jag ingen mästerfilmare. Det beror på att jag heller inte är nån bläckfisk – jag har bara två armar och det är liiite svårt att filma samtidigt som man ska agera. Så ta filmen för vad den är! Och du… Du får skratta åt mig, annars hade jag ju inte lagt ut The Movie

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg inspirerat av Nobelpristagaren i litteratur 2013 – fast egentligen inte…


Det här med noveller…
Alltså det är inte min grej! Nån jag följer på Twitter formulerade just det jag känner: precis när texten börjar bli bra, kanske spännande, tar den slut.

En av mina favoritnoveller är August Strindbergs Ett halvt ark papper. Den är riktigt, riktigt bra, tycker jag. Har du förresten sett så lika August och jag är???

220px-August_StrindbergPeter och Vargen
Tofflan? August? Vem är vem?


Hur som helst,
i VÅR familj, Fästmöns och min, har nu Ett halvt ark papper fått en helt ny betydelse. En mycket INTERN betydelse. Det är lika bra att jag beskriver lite varför, för annars lär en viss annan person göra det.

Det handlar helt enkelt om ett upphittat… papper. Ett papper som satt fast på… fel ställe… OCH NU SÄGER JAG INTE MER UTAN DU FÅR GISSA RESTEN! Men det var på mig pappret satt, så mycket erkänner jag… 😳

toapapper med text om kärlek

Ett halvt ark papper satt på fel ställe, upptäckte min kärlek…


Och nu vill jag ju förstås veta om DU har gjort bort dig när det gäller… papper..?


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan refererar resultaten av den gångna veckans lilla undersökning.


Arbete ja…
För ett tag sen gjorde jag bort mig rejält där. Det var skälet till att jag undrade om du också har gjort bort dig på jobbet – jag ville väl inte känna mig ensam.

Så här fördelade sig de 16 inkomna svaren:

38 procent (sex personer) svarade: Ja, fy te rackarns så pinsamt!

38 procent (sex personer) svarade:  Ja, det har jag säkert, men jag kommer inte på vad just nu.

19 procent (tre personer) svarade: Jaa, det blev total katastrof, med svåra konsekvenser.

Sex procent (en person) svarade: Nej, jag är felfri.

Ingen lämnade nån anonym kommentar.

Agneta kommenterade:

Skrivit kostnadsstället (fem siffror…!) i kolumnen för antal kronor…till en läkare som hade haft beredskap hemma. Han ringde och undrade försynt om det kunde stämma att det var så bra betalt för beredskap, i så fall ville han gärna ha fler pass *haha*, men han misstänkte starkt att det blivit fel. Jag tackade honom ungefär en miljon gånger för att han hörde av sig, och att han genast betalade tillbaka det som var för mycket!

Tofflan kommenterade:

Och vad jag gjorde på jobbet i förra veckan var ju att lägga till en felaktig bokstav i länkadressen – så att länken gick till en sida med lättklädda damer. Men det var faktiskt mest roligt att se på slampor en stund! Dessutom fick jag folk att skratta och det är inte illa pinkat av en Toffla.

SoP kommenterade:

Lite småmissar rent arbetsmässigt, men den värsta var nog social- Jag var ganska nyanställd o jobbade på en mindre avdelning permanent,men fick ibland gå in på ”huvudfabriken” o jobba när nån var sjuk t.ex, o de inte kunde ha maskinen stående still. Det hade nyss varit en personalresa som jag inte varit med på, o en av tjejerna visade foton från resan o festen- vi stod väl tio stycken samlade runt henne o tittade på fotona- plötsligt kommer en bild fram på en kruspermanentad tjej med kolsvarta Kraftigt målade ögonbryn ,turkosblå ögonskugga ända upp till de kolsvarta, o ett chockrosa läppstift o det läppstiftet inramade ett Gapskratt !(av hästmodell) Och jag utbrister, o herre gud, vad är det för ett jevvla åbäke ?? Hör skiftbasens röst bakom mig- ” det är min fru”- tror du jag satt stillsam o tyst i mitt maskinhörn sen…


Stort TACK till dig som deltog
i omröstningen! Jag hoppas att du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt här i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan inbjuder dig som läser att avslöja om du har gjort bort dig på jobbet nån gång.


Den gångna veckan
arbetade jag två dagar. Det räckte för att jag skulle göra en riktig blunder på jobbet! Jag gjorde bort mig så det stänkte om det. Men som tur var stänkte det mest av doktorandernas skrattårar, inte av ilska.

roligt kort

Därför undrar Tofflan om du har gjort nån riktig tabbe på jobbet. Jag vill ju, som du förstår, inte känna mig ensam och dum.

Som vanligt hittar du frågan och svarsalternativen i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Väljer du alternativet Other kan du själv skriva i nånting och ändå vara anonym. Ditt svarsalternativ redovisas med övriga nästa söndag. Du kan också skriva en kommentar, men inte vid det här inlägget, utan direkt inne i omröstningen.

Stort TACK på förhand för att du deltar! Det är alltid intressant att höra om andra än jag gör bort sig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.


Det cirkulerar mycket kring Jobbet
i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

döskallearmband
Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!


Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort!
Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat: Sebastian från Mobilhjälpen har försökt kommentera här, från två olika IP-adresser. Jag tänker inte godkänna hans kommenterar – som var två likadana texter. Svenskan i hans kommentar är fortfarande bedrövlig, men vad som är mer bedrövligt är hans konstiga ursäkter. Bland annat skriver han att de aldrig försökt dölja sitt IP-nummer. Men varför använder man då en massa olika IP-adresser hela tiden?

Vidare menar han att det är fullt möjligt att några av e-postadresserna från Bloggtoppen finns med i sändlistan eftersom det var så många adresser som blev hackade. Ingen förklaring, anser jag.

Sebastian säger också:

[…] Tills vi redat ut det här har vi valt att inaktivera hemsidans funktioner. […]

Ja, du ser ju själv att det är en amatör som är framme. Nä, stick och brinn, Sebastian! Och försök varken mejla mig eller kommentera här igen!

 

Jag läste just ett säljbrev som landat i min inbox. Inte nog med att jag verkligen avskyr telefonförsäljare, nu ska jag behöva irritera mig på säljare som mejlar också. För det gör jag ganska snart när jag börjar läsa.

Mejlet inleds med orden

Bästa konsument!

Aha! Det är alltså från ett företag där jag är kund, tänker jag. Sen läser jag vidare. Det är ett säljbrev som är så illa formulerat att jag undrar om detta är ett skämt. Ett exempel:

[…] Just nu håller vi på att skapa en hemsida för att hjälpa er konsumenter där ute i mobilvärlden. Som kan vara rena djungeln för dem flesta. […]

Meningsbyggnaden är ett skämt och dessutom har skribenten använt ordet dem felaktigt. Om man inte kan skilja på de och dem är det bättre att helt enkelt använda dom. Då gör man inte bort sig.

Det intressanta är att jag hittar inte vem som är avsändaren riktigt. Där står ett mansnamn, ett väldigt svenskt mansnamn som avsändare, men vad är det för företag denne person representerar? Jag googlar på Mobilhjälpen, eftersom det är den tjänst man vill erbjuda mig, och jag hittar en hemsida här.

På fliken till Mobilhjälpen står det

En oberoende partner

Men när jag kikar på hemsidan ser jag att denna partner är allt annat än oberoende och att det avsändande företaget är Telenor. Och där är jag mig veterligen inte kund.

I mejlet finns endast en länk att klicka på och det är om man vill ha ett nyhetsbrev. Där finns ingen länk för den som vill avsäga sig fler mejl från den här avsändaren.

Det är bara att konstatera att säljmetoderna förändras och är mer irriterande än nånsin… För det finns ju inte ens NIX för mejl…

Read Full Post »