När livet vänder: Paulina

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Min näst sista arbetsdag på en arbetsplats där jag har trivts som aldrig förr är över. Vad jag tänker och känner ställer jag åt sidan en stund för att titta på kvällens avsnitt av När livet vänder. Det är viktigt att se att det finns andra som har det svårare än jag – för än så länge finns samhällets skyddsnät för mig. SvT gör mer än bara visar Anja Kontors fina serie – SvT hjälper mig att orka gå vidare.

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

Paulina våldtogs av sin pojkvän och såldes till andra män som sexslav.

I kväll fick vi tittare höra Paulinas historia. Redan på första dejten blir Paulina våldtagen. Sen börjar pojkvännen sälja henne till främlingar. Slagen, nypt och med kroppsvätskor över hela sig ser Paulina till sist nån i spegeln som inte är hon. Men när hon planerar självmord kommer vändningen: ett litet nytt liv växer i magen.

Det är inte lätt att förstå hur nån kan hamna i ett helvete som det Paulina hamnade i. Hur kan man stanna kvar hos nån som misshandlar en, som gör en så illa? Varför inte bara resa sig och gå? Att tryckas ner, att känna sig värdelös, svag… Till sist kunde Paulina resa sig och komma vidare. Gråten är en helande kraft, men mest av allt barnet. Dottern.

Paulina är en mycket modig ung kvinna. Det är min sammanfattning.

Direkt efter programmet kunde tittarna chatta med Paulina. Kanske pågår chatten fortfarande när du läser detta!

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 22 april 2016).

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

När livet vänder: Niklas

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2016: Varberg

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag och ordningen återställd: jag glodde på Antikrundan. Kvällens program gick från Varberg och där har jag aldrig varit. Vilken tur att Antikrundan åkte dit i somras så att jag åtminstone kunde få se varbergarnas snygga saker! Som vanligt satt jag i mitt högsäte (<== bästefåtöljen) och amatörvärderade via programmets app på min mobil.

Här är kvällens coolaste prylar, enligt min mening:

• Glasfirren, som var en fågel, värderades till     30 000 kronor. Jag tyckte att det var läcker och ovanlig och satte ett värde på hela 75 000 kronor.
• Guldbroschen med tre prinsars lockar värderades till mellan 8 000 och   10 000 kronor. Jag tycker den var värd 25 000 kronor.
• Silverskrinet värderade både experten och jag till 150 000 kronor.
• Kabinettskåpet värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor. Där var jag överens med experten!
• Carl Larsson-skissen var både fläckig och trasig, men värd mellan        30 000 och 35 000 kronor. Jag värderade den något lägre, till 25 000 kronor.
• Briljantbroschen värderade experten till mellan 33 000 och 37 000 kronor. Jag värderade den mitt i prick, till 35 000 kronor.
• Hästekipaget värderade experten till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 45 000 kronor.
• Spegeln värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 15 000 kronor.
• Fickuret visade sig vara värt 50 000 kronor. Jag värderade till 40 000 kronor.

Nästa vecka är Antikrundan tillbaka i Simrishamn. Jag hoppas att jag har blivit lite bättre på att värdera till dess. I kväll var jag antikintresserad – och det stämmer ju.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgsummering Alla hjärtans dag 2016

Ett inlägg om min helg.

---

 

En helg passerar så snabbt. I morgon startar arbetsveckan igen. Det klagar jag inte på, men ibland önskar jag att jag hade mer fri tid, att helgerna skulle vara längre. Jag hinner inte göra det jag vill göra och jag orkar inte heller. Trött är jag hela tiden också. Det känns som om jag inte sover tillräckligt, men räknar jag timmarna gör jag det. Ser jag mig i spegeln, däremot… då ser jag ut som en sengångare – alldeles mörk runt ögonen.

Jag tycker inte att jag gör så mycket när jag är ledig heller. Därför blir det en tillbakablick på min helg för att se om den var tom eller full… eller kanske nånstans mittemellan…

På fredagskvällen fick det bli ostbågsringar till middag och godis till dessert. Jorå, jag hade kvar från förra helgen. En maskin tjockis-svart tvättade jag innan jag kollade på en inspelning av Antikrundan från Järvsö och amatörvärderade och jag såg på Shetland. Sen var det god natt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På lördagsmorgonen väcktes jag av nåns tvättmaskin. Jag låg en stund i sängen och läste, men jag hade en del måsten att ta tag i. Tyvärr fick jag tacka nej till en inbjudan till ölprovning bara för att jag är så disciplinerad. (Ibland är det jobbigt att vara sån!) Jag lyssnade på klassisk musik, försökte vara ansvarstagande och kreativ, städade… Som belöning gjorde jag en utflykt till Gränby köpstad och City Gross. Träffade Lucille och hennes man och pratade om nåt så intressant som rörmokeri och stamrenovering. Framåt kvällen grillade jag kyckling i min nya grillpanna och serverade mig en delad filé tillsammans med en blandning av jumbofrites och pommes frites, hot béarnaisesås och ett glas zinfandel. Efter maten hällde jag ner mig i bästefåtöljen och läste ut boken om Millie Bird och åt upp resten av förra helgens lördagsgodis. Jag missade visst både den däringa musiktävlingen på TV och QX-galan, för att inte tala om Knausgårdprogrammet på SvT2…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagar sägs vara vilodagar – i alla fall för somliga. Nån i huset tvättade före klockan sju igen. Till sist gav jag upp försöken att ta sovmorgon och ägnade mig i stället åt Patrik Sjöberg. Fästmön fyndade den boken på loppis för ett bra tag sen och häromdan passade jag på att låna med mig den hem. Det handlar inte om att jag plötsligt har fått ett intresse för sport. Mitt bokmål för februari månad är nämligen att läsa fler böcker som inte är deckare. Halvvägs in i månaden kan jag avslöja att det troligen blir måluppfyllelse med råge! En maskin grönt – bland annat innehållandes den sista av förra årets juldukar! – startade jag vid lunchtid. Lite Wordfeud med en sjuk kollega och en frisk vän hann jag med under dan också. Och naturligtvis telefonerade jag med lilla mamma.

Det hade snöat rejält i natt, så jag fick skotta vid garaget innan jag åkte och hämtade min kära. Alla hjärtans dag firar vi emellertid kanske nästa helg, när vi samtidigt firar ytterligare en födelsedag i familjen.

Lite tjafs måste det bli en söndag också, uppenbarligen. Jag har försökt få klarhet i varför Pinterest blockerar mig från att ”pinna” bilder från min egen blogg. Fyra gånger har jag kontaktat dem, två gånger har jag fått svar – och det var naturligtvis inte svar som gav mig nån förklaring. Därför, om inget positivt händer tills i morgon, avslutar jag mitt konto där. Tyvärr. Det har varit både roligt och praktiskt med Pinterest, men när en inte kan få svar på sina frågor kring varför en privat blogg blockeras då vill inte jag vara med längre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Min Alla hjärtans dag avslutar jag med läsning (min favoritsysselsättning) och sista delen av London Spy, en fin avslutning på den här helgen. Men vad har DU gjort i helgen? Orkar du skriva några rader och berätta, gör det gärna i en kommentar nedan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En hemlig trädgård, en italienare, stakar och kakor

Ett inlägg med fortsättning av gårdagen.

---

 

Fästmön har koll på saker och ting. Hon hade upptäckt ett ställe i Gamla stan som skulle vara regnbågsfärgat. Det var den hemliga trädgården vi skulle leta efter. På Kornhamnstorg fann vi The Secret Garden. Och även om det bara blev en kort visit där, blev den väldigt angenäm.

Som många ställen i Gamla stan är även The Secret Garden beläget i en gammal byggnad. I det här fallet var det nästan som om två hus hade kopplats samman via en passage med infravärme i taket. Varje onsdag – lördag är stället öppet kl 22 – 03 med musik, men när vi hittade dit var det mat och dryck som gällde. Vi hade matsiktet inställt på vår favorititalienare, så en drink blev det bara den här gången. Ett skäl är naturligtvis att vi alltså redan har ett favoritställe när det gäller mat, men också att menyn på The Secret Garden inte direkt passade oss som är lite matkrångliga.

Vi tillbringade i alla fall tiden det tog att dricka en öl i den hemliga trädgården. Där fanns en massa spännande att se på samtidigt som vi diskuterade viktigheter som julklappar till våra nära och kära. För den som vill ha en häftig upplevelse rumsmässigt rekommenderar jag varmt The Secret Garden. För den som vill äta i Gamla stan rekommenderar jag… Michelangelo. Men här kommer några bilder inne ifrån The Secret Garden:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte var jag väl så jättehungrig när vi knatade upp till Västerlånggatan genom en gränd. Men jag blev det direkt när vi kom innanför dörren till Michelangelo, vår favorititalienare, alltså. Den här lördagskvällen var det lagom med folk. Det blev vitlöksbröd till förrätt, men huvudrätten, Pasta Maestro, kom in innan vi knappt hade börjat på vitlöksbrödet. Lite för tidigt för min smak, alltså. Men rätten är underbar och även om det var lite konstigt att ägaren själv rev parmesanosten vid bordet, över våra tallrikar, förlåter jag ”allt” för den goda smakens skull! Till maten drack vi ett ganska lätt primitivo. Dessert trodde jag inte att jag skulle orka, men se en tiramisu med en dubbel espresso vid sidan slank ner finfint. Nytt sen sist var gratis wi-fi. Det gick förstås inte att äta och var ganska segt. Menyn kan du se på här och nedan kan du se på maten jag åt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten och notan rullade vi till tåget. Men inte utan att fota lite på vägen, förstås. Tyvärr blev ju inte bilden lika fin som motivet var i verkligheten.

Stockholm by night, om än lite Photoshoppat…

Noterade gjorde jag också att gatukonsten är vackrare i Stockholm än i Uppsala. Graffitin på bilden hittade jag i Gamla stan, orden på glasväggen fanns på Uppsala resecentrum. Vilket verk tycker DU är vackrast???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi anlände till New Village så sent att Downton Abbey är nåt jag ska se på i kväll – förutom sista avsnittet av Bron, förstås. Och medan Anna låg och slumrade under sin tant-pläd i soffan satte jag upp lite stjärnor och stakar och läste om… kakor..!

Ett spel för såna som jag som har baktankar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förbannad, men varför?

Ett ilsket inlägg.

---

 

Varning för svordomar!

 

Jag är förbannad. Hela tiden. Och tro nu för fan inte att jag tycker att det är roligt, för det tycker jag. INTE. Jag är bara arg på allt och alla, till exempel…

• bilen, som nästan körde hälsenorna av mig på övergångsstället
• den lilla bruna, som bara röker och pratar i sin mobil och GLOR på mig
• alla bilar utanför Tokerian som inte parkerar på en parkeringsplats – det finns ALLTID lediga parkeringsplatser
• alla bilar utanför Tokerian och de andra affärerna som står utanför ingångarna med motorn igång, särskilt den blåa, som stod där när jag kom och som stod där när jag gick 20 minuter senare
• manspersonen, som gjorde ”jag-ska-skära-halsen-av-dig-tecknet” åt mig inne på Tokerian
• all jävla pappersreklam i postboxen från affärer jag aldrig besöker
• all jävla mejlreklam från Discshop, där jag typ handlar en gång vart tredje år
• alla som anställer skribenter som inte kan stava
• vuxna grannbarnet, som ALLTID tänder en cigarrett utanför mitt öppna sovrumsfönster. Tack för demonstrationen.
• min plånbok, som håller på att gå sönder
• mina kläder, som också håller på att gå sönder (förutom de undre)
• all jävla värdelös skit, som visas på TV (bara sport, bara sport, bara massor utav sport) en lördagskväll när ”alla andra” i Uppsala är ute på Kuklturnatten
• och så alla jävlar som bara måste tala om att och hur mycket de hjälper sina medmänniskor

Men varför i helvete bryr jag mig så??? För att Ingen jävel bryr sig ju tillbaks – förutom den lilla bruna, förstås, med sitt ilskna blängande… Tittar mig i spegeln och ser… en stor, fet beige som är skitförbannad.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återbesök i Gryttby

Ett inlägg om vår årliga tur till Emmaus i Gryttby.

---

 

Idag blev det ett återbesök till Emmaus i Gryttby. Fästmön och jag brukar åka dit en gång om året och botanisera bland allt från blomkrukor, husgeråd, möbler och badrumsinredningar till kläder, skor, böcker och diverse småpryttlar.

Det brukar bli en eftermiddagsutflykt, en tur ut från hemmet. Att bara titta på fina och roliga saker kan vara ganska stor stimulans för en som sällan lämnar hemmet. Det blir liksom påfyllning i fantasin, såväl som i det estetiska sinnet och humorn. För med Anna är varje utflykt ett litet äventyr, en spännande och rolig resa i livet.

Flera uthus och en huvudbyggnad är fyllda av prylar från golv till tak. Jag tyckte att det var bättre ordning i år. Sakerna var fint uppställda och det var lätt att titta och hitta. Bara en snörvlande och väldigt närsynt farbror som stod i vägen då och då idag. Fast han hörde ju förstås inte till varken inredning eller saker.

Innan vi lämnade Gryttby tog vi en fika. Och med hem följde för min del… jaa, gissa vad!..

Här är några bilder från årets Gryttby-tripp:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem till stan berättade Anna om när hennes farfar flyttade hemifrån – vid 70 års ålder samt visade huset han flyttade till. När vi hade skrattat färdigt stannade vi till i Gamla Uppsala och tittade på loppisen där. Även där fanns det fina saker! Ägaren kände igen oss och frågade Anna hur det hade gått med golvlampan hon köpte där sist. Ingenting följde med oss därifrån, men vi beundrade fina burkar – och såg en och annan Tutt-Lisa i glas, denna gång blått…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och innan vi körde in i garaget svängde vi in till Tokerian – det är ju lördag och två söta tanter behövde lördagsgodis för att bli ännu sötare… (Nej, ingen bild!)

När ett kilo räkor har tinat ska jag glufsa i oss det tillsammans med aioli, dill, citron, avokado, kokt ägg, vitt vin med mera. Tyvärr har det mulnat på, så vi kan glömma ballen* till middag och får äta i köket, som vanligt.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Yr i bollen gör rent

Ett snurrigt inlägg.

---

 

Min deckarhörna sedd fotad från toa. I spegeln syns en del av böckerna.

I morse vaknade jag vid fyratiden. Det snurrade rejält. Nog för att jag är snurrig rent allmänt, men i morse snurrade även min tillvaro. Det var riktigt obehagligt och kändes nästan som om jag var påverkad. Så var det naturligtvis inte, jag har inte varit påverkad i bemärkelsen full på minst tio år. Jag tog mig ur sängen och fick hålla i väggar och dörrposter. Besökte toa och njöt av min deckarhörna i hallen. Men se sluta snurra gjorde det inte. Tillbaka i sängen igen försökte jag hitta ett läge där det snurrade minst.

Gårdagens middag, intagen vid 20.30-tiden. För övrigt vann jag på Trisslotten, som i sin tur är en av två vinstlotter från Annas snälla mamma!

Efter nån timme lyckades jag somna om och sov ända till klockan 7.07. Då vaknade jag – nästan lika snurrig som vid fyratiden. Därför har jag lovat mig själv att jag ska äta riktig middag idag och inte bara kex och vatten som igår… Det KAN ju ha en viss betydelse kring yrseln…

För att få ihop till middag behöver jag hasa över till Tokerian och handla. Det låter sig inte göras för tillfället med den här yrseln. Men jag har ju ingen brådska, morgonen är ju letandets, sökandets och skrivandets tid på mitt dygn. Dessutom tvättar jag. Tvättkorgen är överfull, så det blir nog ytterligare en maskin idag. Jag noterade nämligen att det var tomt i vissa lådor och så kan man ju inte ha det.

Jag behöver också putsa lite invändigt på Clark Kent* som ju ska besiktigas i morgon eftermiddag. Ganska orolig i magen är jag för detta, kan jag avslöja. Annat jag är orolig för är att jag måste ringa lilla mamma och åter igen lämna ett negativt besked. Jag ville inte göra det igår kväll, jag telefonerade en stund med Fästmön i stället. Hon tar saker och ting lite lugnare än min lilla mamma. Vidare hoppas jag få ett samtal. Jag mejlade igår efter lunch och bad att få ett samtal. Mejlet har mötts av total tystnad.

Det måtte ha regnat i natt för det är en pöl på tennisbanan igen. Gissa om jag är nöjd att jag tvättade bilen igår?! Nu står Clark i garaget och blir inte nerstänkt. Själv ska jag se till att stänka på mig lite vatten och duscholja. Jag var nämligen alldeles för trött för att duscha igår kväll och gick och la mig totalt skitig och stinkande efter gårdagens litterära hyllning. Det ska bli underbart att bli ren igen! I alla fall  utanpå. Själen är ju som den är… Och medan jag duschar får jag försöka tänka ut nån middagsmat…

Göttbullar till middag, kanske?

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Falun, igen!

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Som vanligt placerade jag kroppshyddan i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och amatör-värderade. Givetvis för att försöka bättra på såväl poäng som omdöme sen sist.

Knut Knutson värderade en spegel i kvällens program. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I afton var rundan tillbaka i Falun. Och där finns inte bara familjen Raffa, där finns finfina grejor också. Som vanligt var en del finare än andra.

De här prylarna gillade jag mest i kvällens program:

• Tomten (värderad till 20 000 kronor)
• Grünewaldtavlan (värderad till mellan 60 000 och 80 000 kronor)
• Skålen (värderad till mellann 5 000 och 6 000 kronor)
• Spegeln (värderad till mellan 20 000 och 25 000 kronor)
• Stolen (värderad till mellan 100 000 och 150 000 kronor)

Mina värderingar då? I kväll Hade jag inte så många fullpoängare, men jag knep några poäng per föremål för det mesta. På det blev jag återigen antikkunnig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dans på öm fot

Ett dansant inlägg.

---

 

Tomten i glaskulan fick jag i julklapp ett år av min äldsta bonusdotter.

Nej, det är inte tjugondedag Knut idag, men jag tänker börja dansa ut julen ändå. Eftersom allting tar sån tid för mig just nu tänkte jag dela upp arbetet på två dagar. Idag åker alla tomtar och krubban ner i sina askar och lådor. Och änglaspelet, som jag inte kan tända eftersom ljudet skär i mina öron. Mina favoritfigurer, som alltid hänger i köksgardinen, sveps in i sån där plast med luftbubblor i och läggs försiktigt överst i jullådan sen. Där får de slumra tills… näste man/nästa kvinna tar ut dem, kanske till julen i år.

Jag har en himlans massa tomtar. Många av dem är garntomtar och kommer från en tid när jag firade mina första jular som vuxen och inte hade råd att köpa julsaker. En snäll människa satt då och gjorde en hel påse tomtar av garn till mig. Ibland har dessa tomtar fått bo i julgranen. Min pappa brukade alltid, i mitt föräldrahem, alltså, bygga ett tomtebo invid granens stam. Den traditionen tog jag med mig. Men sen några år tillbaka sätter jag i stället ut tomtarna här och var i mitt hem. De tittar fram bakom tavlor och speglar, hänger i lampor och dyker upp lite varstans. På grund av detta kan jag sen hitta tomtar än till påska…

Ryggen har plågat mig i några dar, trots att jag gör mina övningar. Men jag går och står för lite och kylan gör sitt till också. Igår kväll passade jag på att promenera i mitt hem under ett långt mobilsamtal med en vän. Det fick till följd att jag vaknade mitt i natten med en bultande och värkande hälsporre. Det som är bra för den ena kroppsdelen är inte bra för den andra. Och att gå runt i lägenheten i en och en halv timme var bra för ryggen, men skit för foten.

Halva dan har snart gått och jag följer inte alls mina planer. Jag tror att jag ska fortsätta med lite tidningsläsning innan jag tar itu med tomtarna och Den Heliga Familjen.

Den Heliga Familjen ska ner i lådan idag.

 

Min intention är att umgås med familj och vänner också i helgen. Jag hoppas att DU får en bra helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongspremiär: Antikrundan från Karlskrona

Ett antikviterat inlägg.

---

 

Ett program som definitivt höjer kvaliteten på SvT är Antikrundan. Dessutom höjer programmet min livskvalitet. I kväll var det säsongspremiär från Karlskrona. Självklart var både Knut Knutson och Anne Lundberg där. Jag själv deltog – med appen – från bästefåtöljen.

Knut Knutson och Anne Lundberg var i Karlskrona. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)

I kväll körde den tjugosjätte säsongen av Antikrundan igång. Förutom Karlskrona besöker experterna Jönköping, Norrköping, Mariehamn, Falun och Örnsköldsvik. Det blir totalt tolv avsnitt, det vill säga två avsnitt från varje stad. Några nya ansikten (klockexperterna Mikael Wallhagen och Per Ekelund) bland experterna får vi tittare se, liksom ett återseende (bokexperten Inger Johansson-Thor.)

Premiärkvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

• Tennservisen (ett fat värderat till 100 000 kronor och en terrin värderad till samma)
• Diamantringen (värderad till 90 000 kronor)
• Spegeln (värderad till 15 000 kronor)
• Gulduret (värderat till 18 000 kronor)
• Vasen (värderad till 300 000 kronor).

Mina egna värderingar tycktes hyfsade i kväll:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »