Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avsnitt’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Tolv avsnitt av brittiska Fortitude ska visas i SvT 1. Det första gick i kväll. Fästmön och bänkade oss framför TV:n. Jag något inställd på att frysa – serien utspelar sig nämligen i en påhittad arktisk stad (Fortitude). Vissa andra förväntningar fanns förstås också, bland annat för att Sofie Grobøl från Brottet finns med i skådespelarlistan.

Enligt SvT:s webbplats är genren

[…] arctic noir med mycket mystik och ett okänt underliggande hot […]

Alltför svart och kyligt gillar jag förstås inte, inte heller när det är alltför många avsnitt, men det brittiska och Sofie lockade.

Fortitude

Några av karaktärerna i Fortitude. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Fortitude är alltså en påhittad stad,
men i serien finns den i Arktis. Det är den mest säkra plats på hela jorden, för nåt våldsbrott har inte begåtts där. Inte förrän nu. Märkliga saker inträffar. Det börjar med att två barn hittar ett dött djur. Ett av barnen blir sjukt. Djuret kan vara en utdöd mammut. Två män tar tillvara på liket och försöker sälja det. Samtidigt… händer en massa saker och första avsnittet slutar med ett skumt dödsfall. Eller mord. Nåt som lär påverka guvernörens planer att förvandla stan till en exklusiv turistort…

Hum nja… Visserligen är det elva avsnitt kvar, men… Nä, det här är för konstigt för mig. Kanske att jag ser ett avsnitt till. Kanske.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll visade TV4 den första delen av kriminalserien Hustrumördaren. Eftersom jag tycker att det är lagom och bra med bara tre avsnitt spelade jag in programmet och kollade lite senare. För brittiska kriminalserier är baske mig de bästa.

Hustrumördaren. Episod 1. Reece Shearsmith som Malcolm Webster.

Hustrumördaren Malcolm Webster spelas av Reece Shearsmith,


Vi får följa Malcolm 
från det han gifter sig med Claire. Han verkar vara lite av en svärmorsdröm, lite vek och snäll, i mina ögon nästan lite fjollig. Men ganska snart känner Claire att de har vissa problem: Malcolm gillar att köpa saker, trots att han inte alltid har pengar. De grälar om detta och när Claire kräver att de ska ha en genomgång av Malcolms finanser bestämmer han sig för att mörda henne. Genom sitt arbete på sjukhuset snor han stark sömnmedicin. Utan att avslöja alltför mycket måste jag ändå berätta att Claire snart ersätts av Felicity. Malcolms karriär som hustrumördare upphör emellertid inte…

Den här Malcolm, alltså… Det är en riktigt läskig typ, sin kilt och sin fjollighet till trots. Men frågan är om inte Felicity börjar misstänka nåt. Ytterligare två avsnitt blir det och jag hoppas förstås att hon överlever. Serien är baserad på verkliga händelser, så den som vill ta reda på slutet i förväg kan säkert göra det. Jag väntar. Jag vill se TV-serien.

Toffelomdömet blir högt. Det var väl inte världens mest actionfyllda serie, men den är spännande. Reece Shearsmith är lysande i rollen som den läskige Malcolm. Jag får riktiga obehagskänslor när han låtsas vänlig och vill få fruarna att dricka och få i sig vätska – precis som jag brukar tjata på yngsta bonussonen när han har hosta (vilket han har just nu. Tur att han är med sin mamma och inte mig… Jag äger för övrigt ingen kilt, bara gardiner – insatta förstår vad jag menar!)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om två nya TV-serier.


 

Det har blivit gott om spänning på TV och sånt gillar jag. Nu när Deckarna och Mordet snart avslutas tar nya serier vid. Och det är SvT1 som visar de två nästkommande: Arne Dahl: En midsommarnattsdröm samt Jordskott.

Arne Dahl: En midsommarnattsdröm låter ju snällt och gulligt och väldigt Shakespeare. I själva verket handlar det om mord på polska kvinnor som gömmer sig i Sverige. Offren är viktiga vittnen i en rättegång mot polsk maffia. När tre av vittnena hittas mördade hoppas polisen på att de två som saknas fortfarande lever. Fallet hamnar hos den nya A-gruppen. Tyvärr ser jag att Starke Samuelsson fortfarande ska vara med och skådespela med bredaste östgötskan. Bara för att man är känd för att man är väldigt stark behöver man inte automatiskt bli skådespelare också, tycker jag. Två avsnitt av Midsommarnattsdrömmen blir det i alla fall och det första visas nu på söndag, den 15 februari, klockan 21 i SvT1.

Arne Dahls A-grupp

Arne Dahls A-grupp är i farten igen från och med söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Även i Jordskott använder man 
kändisar som inte är skådespelare. Här är det Yohio som gör sin debut. Om vi bortser från detta – och mina förutfattade meningar – handlar Jordskott om försvunna barn. Först försvinner polisen Eva Thörnblads dotter. Man tror att flickan har drunknat, men nån kropp hittas inte. Flera år senare försvinner ett nytt barn. Eva reser tillbaka hem, officiellt för att ta hand om ett arv. Men naturligtvis vill hon se om barnens försvinnande hänger ihop på nåt sätt. Starka och okända krafter och en historia hämtad från den svenska urskogen utlovas. Premiäravsnittet visas måndagen den 16 februari klockan 21 i SvT. Därefter följer ytterligare nio avsnitt.

Jordskott

Tre poliser i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Pelle Hallert)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Backstrom

Backstrom, amerikan.

Backstrom… Namnet lät både svenskt och bekant. Sen avslöjade TV-presentatören det: TV-serien Backstroms huvudkaraktär är baserad på karaktären Bäckström i Leif GW Perssons böcker och i TV-serien där han spelas av Claes Malmberg. Men en amerikansk Backstrom… Kan de va nåt???

I det första avsnittet av 13 möter vi Backstrom hos doktorn. Han får uttryckliga order om att skärpa till sin livsstil. Annars får han fortsätta arbeta som trafikpolis i stället för kommissarie. Men grejen är att Backstrom är en förbannat bra polis. Han kallas hastigt in för att titta på ett fall med en rik collegestudent som har hängt sig. Fast… studenten är mördad, konstaterar Backstrom ganska snart.

Det regnar nästan hela tiden i premiäravsnittet. Backstrom beter sig illa mot allt och alla. Det ska vara roligt. Det ÄR inte roligt. Inte alls som när Claes Malmbergs Bäckström pratar om varmkorvar… Det råa skämtet faller platt.

Toffelomdömet blir det lägsta. Den första delen av Backstrom är varken spännande eller rolig. Jag tänker inte se mer. Den enda tofflan får serien för att den baseras på Leffes karaktär.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittiska deckare gillar jag och det var ingen tvekan om att jag skulle se premiäravsnittet av Shetland på SvT 1 i kväll. Totalt blir det åtta avsnitt som, om jag har förstått det rätt, hänger ihop två och två. Serien bygger på Ann Cleeves böcker, böcker som jag inte har läst.

Shetland Sandy Jimmy och Alison

Shetlandpoliserna Sandy, Jimmy och Alison. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: ITV.)


Shetland är ett litet samhälle 
där alla känner alla. Det består av öar och tillhör Skottland. En dag hittar Sandy sin farmor mördad. Hon är skjuten. Polisen Jimmy Perez ansvarar för utredningen som visar sig vara allt annat än enkel. I närheten av den mördade kvinnans hus pågår utgrävningar. Arkeologerna har just hittat en skalle, vilket tycks ha upprört den döda. Så dör ytterligare en person och plötsligt blir det hela mycket mer allvarligt.

Jag gillar som sagt brittiska deckare. Att dessutom för omväxlings skull få höra skotska accenter i stället för London- och söderaccenter är ett plus. Första avsnittet kändes lite hoppigt, men man förstår att historiska tider har en väsentlig roll i det hela.

Toffelomdömet efter första avsnittet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikviterat inlägg.


 

Ett program som definitivt höjer kvaliteten på SvT är Antikrundan. Dessutom höjer programmet min livskvalitet. I kväll var det säsongspremiär från Karlskrona. Självklart var både Knut Knutson och Anne Lundberg där. Jag själv deltog – med appen – från bästefåtöljen.

Knut och Anne foto CarlJohan Söder SVT

Knut Knutson och Anne Lundberg var i Karlskrona. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)


I kväll körde den tjugosjätte säsongen 
av Antikrundan igång. Förutom Karlskrona besöker experterna Jönköping, Norrköping, Mariehamn, Falun och Örnsköldsvik. Det blir totalt tolv avsnitt, det vill säga två avsnitt från varje stad. Några nya ansikten (klockexperterna Mikael Wallhagen och Per Ekelund) bland experterna får vi tittare se, liksom ett återseende (bokexperten Inger Johansson-Thor.)

Premiärkvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

  • Tennservisen (ett fat värderat till 100 000 kronor och en terrin värderad till samma)
  • Diamantringen (värderad till 90 000 kronor)
  • Spegeln (värderad till 15 000 kronor)
  • Gulduret (värderat till 18 000 kronor)
  • Vasen (värderad till 300 000 kronor).

Mina egna värderingar tycktes hyfsade i kväll:

Antikkunnig i Karlskrona

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljudligt inlägg.


 

Medalj nominerad Augustpriset 2014Läser gör jag hellre än lyssnar. Men lite intresserad blev jag ändå att lyssna på Augustpodden vars första avsnitt nu har kommit. De nominerade till Augustpriset 2014 har läst varandras böcker. Sen träffas de och pratar om böckerna.

Först ut är Anders Rydell, nominerad till Årets svenska fackbok med Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter och Kristina Sandberg, nominerad till Årets svenska skönlitterära bok med Liv till varje pris.

Klicka här för att lyssna på avsnittet med Anders Rydell och Kristina Sandberg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det är nu för tiden.


 

Hets lärare pekpinne

Fler unga vill bli dokukändisar än lärare. (Bilden är ur filmen Hets från 1944.)

En av gårdagens snackisar, förutom allt eftersnack kring valet och ny regeringsbildning, var väl den om Paradise Hotel vs. lärarhögskolan. Valet i det senare fallet utföll till Paradise Hotels fördel. Det är alltså fler sökande till TV-serien Paradise Hotel än till lärarhögskolan, enligt lajkat.se Ganska hårresande fakta, if I may say so… Paradise Hotel är en dokusåpa av allra lägsta kvalitet, anser jag. Allt går ut på en sak: att ligga så mycket som möjligt framför kameran (ja, jag har sett ett par avsnitt).

Inför den sjätte säsongen av inspelningarna av dokusåpan sökte 11 000 unga personer in för att vara med i serien. Till lärarhögskolan sökte ”bara” 10 198 personer förra hösten. Det handlar inte om behörighet, som man kanske skulle kunna tro vid första anblicken. De flesta som sökte till Paradise Hotel skulle troligen vara behöriga att söka utbildning till lärare.

Nu ligger siffrorna ändå ganska nära varandra, men lite skrämmande tycker jag allt att de är. För till mig talar de sitt klara och tydliga språk: det handlar om att unga människor vill bli berömda, sedda och rika snabbt, inte fasen vill de skaffa sig en utbildning och jobba för en rätt medioker lön – bland unga människor som vill bli berömda, sedda och rika snabbt.

I mina ögon är detta helt sjukt. Samtidigt måste man studera närmare vad i det hela som är sjukt. Uppmärksamhetsbehovet, kanske? Eller det faktum att unga idag inte orkar kämpa för nånting, beror det på att de har blivit serverade alltför mycket för lätt?

Jag har inga barn själv och det är säkert tur. För jag skulle nog ställa en hel del krav. Men jag skulle samtidigt ge barnen uppmärksamhet och framför allt uppskattning om de gjorde nåt bra. Är det kanske så att dessa Paradise Hotel-brats inte fick nån uppskattning när de gjorde bra saker som barn?

Inför framtiden tycker jag att det här är skrämmande. Allra helst som undersökningar i samband med valet visade att skolfrågor är de viktigaste frågorna enligt svenska folket. Samtidigt kan vi se att antalet sökande till lärarutbildningar är högre än antalet utbildningsplatser. Nu var många som sökte inte behöriga till utbildningen, men det var nästan 4 000 behöriga som inte blev antagna hösten 2013.

Det mesta i detta låter helt rörigt. Skolan var den viktigaste valfrågan, men våra unga är mer intresserade av att vara med i dokusåpor än att utbilda sig till lärare. Ändå sökte många utbildningen och många behöriga kom inte in. Råder det inte brist på lärare? Råder det inte brist på bra lärare? Lärare som är så bra att de till exempel inte låter normalbegåvade stanna kvar i en särskoleklass under hela grundskolan, såsom skedde med min yngsta bonusdotter? Vad har hon för framtid nu? Hon kan ju inte få grundskoletiden tillbaka. Är alternativet månne att söka till Paradise Hotel..? Nä, jag tror att vår Frida är klokare än så. Om hon får rätt stöd och hjälp att komma vidare.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den sista helgen 2013.


Närå, helgen som har varit
har inte bara varit kass – även om den började med mammas utbrott i fredags eftermiddag… Det har varit skönt att ha Fästmön här, för då är det i alla fall nån som håller mig i handen på natten och som säger snälla saker till mig.

Och mamma är inte elak hela tiden. Igår bjöd hon oss på middag på Restaurang Maestro. Eftersom hon inte har rullstolen med sig och det är för långt att rolla dit tog vi taxi. Bordet var beställt till klockan 19. Jag ringde efter Uppsala Taxi tjugo minuter före. Kom fram till en elektronisk röst som frågade om vi ville ha en bil för färre personer än fyra till den adress jag ringde ifrån. Jag knappade in 1, vilket betydde ja. Sen hade jag ingen aning om när taxin skulle komma och jag hade ju inte heller kunnat be den köra in på gården. Jag fick gå ut, helt enkelt. Dessutom fick jag öppna bommen åt chauffören för han orkade/ville inte gå ur bilen. Men sen kom vi iväg och vi bänkade oss strax före klockan 19 på restaurangen.

Klockan sju

Klockan 19 var vi på plats.


Kvinnan som serverade oss
deklarerade att hon aldrig glömmer nånting, men hon glömde bland annat att

  • tända våra ljus
  • ställa fram en flaska vatten
  • ta fram salt

Men skitsamma – hon var trevlig, maten god och mitt sällskap på bra humör! Anna var söt som vanligt.

Anna

Anna var söt som vanligt.


Mamma hade glömt sina brillor hemma,
så jag högläste menyn några gånger. Mitt sällskap åt fläskfilé i olika former, jag åt kycklingspett. Mycket gott alltihop, inklusive förrätten med vitlöksbröd, oliver och aioli. Till förrätten tog Anna och jag var sin ingefärsdricka, till huvudrätten var sitt glas rött. Mamma höll sig till isvatten.

Mamma

Mamma trivdes.


Min dessert blev en brownie
som inte syns på bilden för all grädde och glass. Men gott var det!

Brownie med grädde glass kex o kolaås

Brownie med grädde, glass, kex och kolaås.


Alla tre tog kaffe
och det smakar så gott på Maestro eftersom de brygger varje kopp för sig.

 Kaffe

Annas kaffe. (Det var bättre ljus över hennes kopp.)


När jag skulle ringa
efter taxi igen började mamma fräsa, så jag blev osäker på om jag skulle ringa eller inte. Men sen fick jag tillåtelse. Jag hjälpte henne ut till bilen, medan Anna kunde gå själv. Vi var hemma strax efter klockan 21 och slängde då på TV:n direkt för att glo på Downton Abbey julspecialen. Mamma gick in till sig och vi trodde att hon svidade om till hemmaklädsel. Nehej, då var det nåt som inte var bra igen, så jag fick truga och tjata lite att hon skulle komma och sätta sig.

Äh! Det är ju snart slut i alla fall, det är ju ingen mening att jag kommer, 

fräste hon.

Då förklarade jag att det höll på över en timme till eftersom det var längre än ett vanligt avsnitt. Tydligen var det rätt metod för hon joinade oss. Anna, som hamnade först vid TV:n, berättade i stora drag vad som hade hänt (inte mycket).

När det blev läggdags var jag glad att kvällen ändå hade varit OK. Dagen idag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det var min Nästanbrors dumma sjukdom som ställde till det. Mamma var sur redan i morse (nåja…) vid väckningen som hon bett mig göra klockan tio. Hon vände det till att det var jag som vill få upp henne (vi skulle vara borta klockan 13), när det i själva verket var hon som hade bett mig väcka henne klockan tio.

Ja, ja, det var soligt väder idag och Anna och jag tog en promenad. Mamma låtsades att hon hade sagt nåt om promenad, men märkligt nog hörde varken Anna eller jag det – och det är sant! (Ibland blir jag tveksam över alla elakheter och vad som sägs, antyds och inte sägs, men den här gången hade jag ett vittne som garanterade att mamma inte hade sagt nåt.)

Vi slappade en stund hemma, Anna och jag, innan det var dags att ta en tur till Stormarknaden där Anna skulle handla nyårsmat och jag köpa bakelse till mamma samt namnsdagskort med innehåll.

Under tiden började en av mina blåa hyacinter slå ut… Den har inte dött av alla spydigheter som flyger omkring här, alltså…

Blå hyacint

En av mina blåa hyacinter började slå ut.


Framåt kvällen
hade alla bestämt sig för vad de ville äta. Jag beställde Thaimat som jag åkte och hämtade. Det var gott och smakrikt! Sen var det dags att skjutsa hem min älskade till Himlen med all hennes nyårsmat. Det blir jättetrist att fira nyår på var sitt håll, men det är ju som det är med det. Anna jobbar och dessutom vill hon med all säkerhet hellre vara med sina två äldsta ”barn” än här i skottlinjen mellan mamma och mig.

Jag har köpt kräftor till nyårsafton och tänkte göra en silltallrik till förrätt. Dessert blir päron i konjak med grädde. Och så har vi några goda ostar och kex till… jaa, jag vet inte när.

I morgon ska jag jobba hemifrån mellan åtta och 13. Jag hoppas att tekniken funkar som den ska, annars får jag ge mig iväg. Som det känns nu vore det inte helt fel, men…

Nu börjar mamma bli orolig och jag ska joina henne framför TV:n för att se inspelningen av gårdagens Stjärnorna på Slottet. Jag får väl ta några chokladbitar så jag blir snäll, medan mamma slafsar bakelse (som jag inte gillar).

Hoppas att din helg har varit god!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av de bästa TV-serier jag har sett.


Igår kväll
gick sista delen av Bron på SvT. Jag hade tyvärr inte möjlighet att titta, men i afton blev det av. Och fy te rackarns så hemskt och bra det var!

Bron Saga och Martin

Saga och Martin ÄR Bron! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Tio avsnitt lång
var den andra säsongen. Jag har suttit som klistrad varje söndag. Den här gången handlade det om miljöaktivister och spridningen av ett dödligt virus. Saga från svensk polis och Martin från dansk får samarbeta igen. Ovanpå detta kämpar de båda med sina respektive relationer. Saga har blivit sambo med Jakob och Martin och hans fru lever separerade efter mordet på äldste sonen (avslutningen av säsong ett).

Säsong två är inte mindre otäck än den första. Och precis som den första slutar den på ett mindre bra sätt. Nu vill jag naturligtvis inte berätta mer och förstöra för den som inte har sett! Jag kan bara säga att… SE DEN!

Toffelbetyget blir det högsta, utan tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om starten av den andra säsongen av Bron!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »