Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘antikt’

Ett antikt inlägg.


 

Antikintresserad i VarbergTorsdag och ordningen återställd: jag glodde på Antikrundan. Kvällens program gick från Varberg och där har jag aldrig varit. Vilken tur att Antikrundan åkte dit i somras så att jag åtminstone kunde få se varbergarnas snygga saker! Som vanligt satt jag i mitt högsäte (<== bästefåtöljen) och amatörvärderade via programmets app på min mobil.

Här är kvällens coolaste prylar, enligt min mening:

  • Glasfirren, som var en fågel, värderades till     30 000 kronor. Jag tyckte att det var läcker och ovanlig och satte ett värde på hela 75 000 kronor.
  • Guldbroschen med tre prinsars lockar värderades till mellan 8 000 och   10 000 kronor. Jag tycker den var värd 25 000 kronor.
  • Silverskrinet värderade både experten och jag till 150 000 kronor.
  • Kabinettskåpet värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor. Där var jag överens med experten!
  • Carl Larsson-skissen var både fläckig och trasig, men värd mellan        30 000 och 35 000 kronor. Jag värderade den något lägre, till 25 000 kronor.
  • Briljantbroschen värderade experten till mellan 33 000 och 37 000 kronor. Jag värderade den mitt i prick, till 35 000 kronor.
  • Hästekipaget värderade experten till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 45 000 kronor.
  • Spegeln värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 15 000 kronor.
  • Fickuret visade sig vara värt 50 000 kronor. Jag värderade till 40 000 kronor.

Nästa vecka är Antikrundan tillbaka i Simrishamn. Jag hoppas att jag har blivit lite bättre på att värdera till dess. I kväll var jag antikintresserad – och det stämmer ju.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

 

Ett boknördigt inlägg.


 

Häromdan läste jag på nätet att David Lagercrantz ska skriva fler Millenniumböcker. I onsdags gick Norstedts förlag ut med att det blir ytterligare två böcker i serien. Norstedts är alltså förlaget där jag själv tänkte publicera min första bok. Men det är också förlaget som var det första att dissa mitt manus. David Lagercrantz säger att han isolerar sig när han skriver. Jag noterade att han betedde sig som om han var nysläppt från isoleringscellen när han framträdde i ett litterärt program på TV tidigare i höstas: han pratade hela tiden, även när han inte blev intervjuad.

En får väl säga att det är tur att Norstedts har David, dårå. Själv harvar jag på med andra delen i min trilogi, men jag har förstås mindre tid över att skriva numera. Överhuvudtaget har jag mindre tid över för böcker, det gäller ju läsningen också. På jobbet läser jag desto mer vad andra skriver. Mina ögon får arbeta hårt och jag kämpar fortfarande med hade hitta den rätta kombon mellan linserna och glasögon av olika styrkor. Brytningsfel är ett jävla gissel, att bli gammal i ögona likaså.

Idag fick jag en stund över och gick på tur bland några av boksamlingarna på mitt arbete. Jag tycker att böcker, allra helst gamla böcker, är så vackra. Vad tycker DU när du har kikat på mitt lilla bildspel nedan???

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om loppis, hantverk och underbar grönska.


 

Pinocchio

Idag var vädret långnäsigt! Den lilla Pinocchio fyndade Anna igår hos Emmaus för 25 kronor.

Det regnade i natt. Den här dagen började mulet också. Inte alls som igår. Det kändes lite snopet och långnäsigt. Men hur det än var så tuffade vi iväg till Ulva Kvarn. Jag lider svår brist på ljus och luft – och grönska, insåg jag när jag kom dit.

Ulva Kvarn är ett underbart vattenhål som ligger några kilometer från där jag bor, för den som inte känner till stället. Där finns en liten hantverksby med små bodar där det säljs allt från silversmide och smycken till kryddor och vintagekläder. En och annan badanka (!) såg vi också.

Inne i den gamla kvarnen finns en jättefin diversehandel som säljer antikt. Där strosade vi en lång stund, sen vi gett upp tanken på att kolla vad dagens magra backluckeloppis hade att erbjuda på den leriga åkern. Men man kan väl säga att priserna i diversehandeln ligger på en aningen högre nivå än bakluckeloppisens… Vi såg fina burkar, fint porslin, Lisa Larsson-figurer – och en stor Orreforsskål av sorten jag samlar på för 480 kronor. Den fick stå kvar. Det fick även Rörstrandskruset för 600 kronor. Underbara ting att titta på!

Vi hoppade upp till glashyttan och såg ännu fler vackra saker samt en utställning av glasblåsarna Mikael och Stefan Erlandsson.

Här kan du se några fina och roliga ting vi såg:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men bäst av allt var nog grönskan!
Roligt nog hade ett gäng konstnärer, Rackarna i strömmen, gjort utomhuskonst, varav det mesta stod i vattnet. Det var en del lustifika saker. Somligt vackert, annat väldoftande och visst bara underligt. Härligt var det att strosa vid vatten, i det gröna. Bara njuta av det jag såg och de dofter jag kände i luften. Och av min älskades sällskap.

Här är några mest gröna bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har telefonerat med mamma 
och försökt få henne att fixa nån middag till sig själv. Och nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av stekt kycklingfilé med ädelostsås samt grönsaker i ugnen till Anna och mig. Jag kan om jag vill, typ, men det enda roliga med mat är att äta den.

Jag hoppas att du har haft en fin och bra helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varierat inlägg. 


Idag är det fredag.
Igår var det torsdag. Det är februari. Idag är det den sjunde februari. Vännen Klara skrev ett inlägg om julpynt i veckan. Hon har gjort en inventering av julpyntsläget bland sina grannar.

Nåt sånt vågar jag mig inte på, för då får jag väl höra att jag är elak/förtalande/hotfull. Nu skiter jag i vad jag får höra om min person, men när jag fick höra att man sprungit omkring med en lista för att få mig vräkt bara för att jag har åsikter, blev jag jävligt förbannad. Uppenbarligen känner man inte till våra grundlagar.

Icke desto mindre, grannar är nånting som dessvärre existerar när man bor i ett flerfamiljshus. Jag är inte ett dugg intresserad av mina, men när Klara hade skrivit om julpynt såg jag mig lite om på jobbet. Och HEPP så hittade jag julbockar i fikarummet. Fast kollegan I trodde att det var hästar. Nåja… Jag förklarade historien föreläste om gårdstomtens evolution via julbocken till dagens jultomte.

Julbockar i februari

Julbockar i februari på jobbet.


Dagens arbetsdag
flöt på bra, men det var tack och lov lite lugnare takt än tidigare i veckan. Idag var det mest möten och skrivjobb.

Körde hem i ösregn trots att väderappen sa

snö!

Det var inte halt, men jäkligt dålig sikt. Clark Kent* är verkligen urskitig och inte blev han renare av att färdas på E4:an i ösregn. Han och jag färdas ju liksom inte ensamma där.

Hemma i New Village var det mörkt och tomt. Jag ägnade mig en stund åt att vika tvätt innan jag läste ut Hjärta av jazz. Därpå hällde jag upp prästostbågar i en skål och mig själv ner i fåtöljen med en starköl bredvid. Så körde jag igång DVD:n med gårdagens Antikrundan från Sundsvall inspelad. Och tro det eller ej, appen funkade och jag tävlade med värderingar mot ett inspelat program! Först gick det så himla bra, jag tyckte att jag satte många fullträffar. Sen blev det sedvanligt resultat…

Antikrundan Sundsvall diplom

Diplomet från Antikrundan från Sundsvall visar samma omdöme som alltid, Antikintresserad. 😦


En liten surfrunda
ska jag ta strax innan jag återvänder till fåtöljen för att slumra lite framför nån fredagsdeckare. Det är ungefär vad jag orkar med, jag klev ju upp 5.45 i morse och det tar ut sin rätt nu i kväll, känner jag…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagseftermiddagen gick fortsatt i trötthetens tecken. Vi var så trötta att jag bestämde att det skulle bli hämtpizza till middag. Några jublade, andra kinkade – precis som vanligt när det gäller middagar i barnveckorna. Därför blev det fyra pizzor och två sallader. Nyttigheterna gick till två av familjens kvinnliga varelser – emellertid INTE undertecknad.


Jag ÄLSKAR pizza!

                                                                                                                                                        Efter maten åkte UNO-leken fram och Fästmön, Elias, Linn och jag spelade några matcher. Det är ett roligt spel för det passar såväl ung som gammal. Men för somliga gick det inte så bra som för andra, så de drog sig ur spelet. Kvar var UNO-drottningarna Linn och Tofflan. Det blev några hårda matcher innan en av oss fick se sig totalt besegrad och förnedrad. Säger inte vem, dock… Elias har blivit jätteduktig så jag tror att pappa Jerry får passa sig nästa vecka!

Fästmön, jag och Elias bänkade oss sen framför TVn vid 20-tiden för att titta på Antikrundan. Elias fick värsta näsblodet strax innan programmet skulle börja, men överlevde genom att vila lite på soffan. Johan kom ut från sitt rum och frågade vad som hänt Elias. Han såg bra paff ut när jag sa att jag hade klippt till ungen. FAST DET HADE JAG NATURLIGTVIS INTE, ELIAS ÄR MIN GOS-PLUTT!

Intressantast igår på Antikrundan tyckte jag var mässbesöket i Maastricht där man bland annat hittade en massa svenska antikvitetsföremål som tyvärr försvunnit ur vårt land samt Rickard Thunérs stilskola – alltid kul att lära sig nåt nytt!

Efteråt satt jag sen en stund vid datorn, men som sagt, vi var trötta och det blev hyfsat tidig sänggång.

Read Full Post »

Var just inne på den vänliga och härligt bitska fru Hatt och läste hennes historia om ett gammalt härligt bokskåp. Kom då genast att tänka på favoritfåtöljen hemma hos mamma som hon sparar för min skull.

Min farfar fick den i 40-årspresent 1940. Den är alltså ganska precis 70 år nu eftersom farfars födelsedag vara i februari. Stolen är handgjord och har haft ett antal klädslar som jag minns. Bland annat har den varit klädd i nåt gräsligt grönturkost tyg som var otroligt vasst. (Jag HATAR verkligen turkost, det är ingen riktig färg, tycker jag!) För ett antal år sen kläddes den om i mjukaste guldgula sammeten. Men nu sjunger även den klädsen på sista versen… Tänk att få klä den i brunt skinn…


Underbart hantverkad fåtölj!

                                                                                                                                                       Fåtöljen är en så kallad öronlappsfåtölj. Jag har alltid lagt beslag på den när jag har varit hemma hos mamma och pappa. Den är alldeles utmärkt att krypa upp och läsa i, men det senaste året har där saknats en läslampa bredvid. Sitsen är lagom stor för att man ska kunna dra upp fötter och ben och vika in under sig. Lutar man sig mot en öronlapp (säger man så?) kan man lätt falla till sömns. Svanken i ryggdelen är PERFEKT.

Nu när mamma flyttar var hon först tveksam till att ta den med till nya stället. Men eftersom hon vet att jag älskar fåtöljen vill hon inte kasta den eller ge bort den. Och så är ju mitt läge som det är. Det vill säga, jag kan inte ta hit mer grejor eftersom jag nog inte kan bo kvar där jag bor. Dessutom går inte fåtöljen in i Clark Kent*. För tyvärr kan jag inte såga itu den som vissa andra, ovan nämnda, gjorde med sin gamla möbel. Nu har emellertid en vänlig man som jobbar med antikviteter lovat att ta den med uppåt landet i sin bil när han åker från Metropolen Byhålan till Stockholm nån gång – fast då kör han den ända hit till Uppsala! Tänk att få en riktig läsfåtölj i mitt bibliotek… Så länge jag nu har det…

                                                                                                                                                    *Clark Kent = min lilla Toyota Yaris

Read Full Post »

Kvällens AntikrundanSvT 1 gick från skånska Höganäs. Och naturligtvis var keramiken ett av huvudämnena för programmet!


Joakim Bengtsson, en av Antikrundans experter, visade sig vara Höganässamlare. Här med sin bruna kollektion. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                             Det var otroligt häftigt att se den 84-åriga formgiverskan Signe Persson-Melin fortfarande dreja en tekanna! Roligt var det också att få gå med på museum och se Signe Persson-Melins verk ”tillsammans” med henne själv! Där fanns allt från sillburkar till bestick!

Programmets andra höjdpunkter var det fina skåpet med 1700-tals-speglar som en äldre dam kom med – ett skåp hon köpt för 150 kronor och som nu värderades en bit högre. Vidare ett annat fint skåp i päronträ med en underbar historia som kopplade ihop två familjer, galjonsfiguren från ett ryskt skepp, tyvärr restaurerad lite för hårdhänt men ändå värderad till mellan 30 000 och 40 ooo kronor. Kanske roligast av allt var den danska damen som kom med ett uppläggningsfat på vilket hon brukade servera lax. Fatet konstaterades vara George Jensen och värderades till 200 000 kronor. Urhäftigt!

Read Full Post »

Older Posts »