Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘titta’

Ett inlägg om livet, krämporna och litteraturen.


 

Fiskbullar med crackers och bok

Onsdagsmiddagen som gav output?

Idag finns det anledning att fira för min del! Nej, jag har inte blivit miljonär (det är jag ju redan) miljardär, men magen… MAGEN är mycket bättre! Inte vet jag om det var linfröna eller fiskbullarna av torsk i hummersås. Strunt samma, inputen blev till output efter fem dagars kamp och kramp. Du förstår säkert vad jag menar. Igår åt jag lite och ofta. Jag började med filen och de uppblötta, geleiga linfröna. Nånstans mitt på dan intog jag en knäckemacka med ost och en med leverpastej. Fiskbullarna i sin sås samt två crackers med kaviar blev middag. På kvällen åt jag vaniljglass med små, små bitar av krossad choklad i. Chokladen låg redan i glassen när jag köpte den. Jag brukar älska den sorten, men tyvärr… Bara vanilj var det jag egentligen ville ha, så ett litet paket sån glass ska jag ut och köpa idag – jag måste ändå ut och posta ett födelsedagskort till en vän.

Men hur ska jag fira då? Jag är tyvärr sån att jag gärna matbelönar mig själv och det går inte som läget är just nu. Äh, jag firar med att bara njuta av att jag nästan inte alls har ont idag, att jag känner mig tio kilo lättare och att jag har en massa bra läsning.

Sivs anteckning i en bok

Siv protesterade (?) och köpte en juklappsbok som hon verkligen ville ha till sig själv. Kan en tolka det så?

För tillfället läser jag en bok om kommissarie Wexford Ruth Rendell (just denna översatt av Uppsalabaserade paret Karl G. och Lilian Fredriksson!) Jag måste säga att hon skriver mer flyhänt än PD James och just nu tilltalar det mig mycket. Visste du förresten att hon också skrev böcker under pseudonymen Barbara Vine? (Jag har bland annat läst Sotarens pojke och den var inte så tokig.) Men, jag är glad över ALLA böcker jag fick i mars förra året av vännen Agneta. De två papperskassarna innehöll såväl brittiska som svenska deckare. Jag har gott om böcker att läsa framöver, även om jag har betat av en del av kassarnas innehåll nu i vår. I flera av böckerna hittar jag en och annan rad från den förra ägaren, Siv. (Så gör jag också, skriver när jag har köpt eller fått en bok, av vem, datum, plats, eventuellt pris etc.) Jag blir riktigt rörd ibland, av olika skäl, av det Siv har skrivit i böckerna. Det är tråkigt att vi aldrig fick träffas Siv och jag, två boktokar med smak för deckare… Det Siv har skrivit i boken jag läser just nu fick mig emellertid att dra på munnen. Texten ihop med bokens titel gör att jag anar en liten… rebell..?

Igår kväll telefonerade jag en stund med lilla mamma. Hon behöver bekräftelse varje dag på att jag kommer ner nästa vecka. Jag hoppas att våren har kommit lite längre i Metropolen Byhålan då och att det blir tid att titta lite på den och njuta en stund av vårsolen. Idag lyser den med sin frånvaro, så jag kunde med gott samvete ägna morgonen åt inomhusarbete såsom jobbsökeri, renbäddning och tvätt. Dags att hänga den senare – tvättmaskinen har gett output den också på min input.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fruktstunder och fruktansvärda stunder.


 

Marabou Daim saltlakrits

Nej, jag var ståndaktig och tog inte en enda ruta!

Idag har det sannerligen varit en blandad dag! Jag kände att jag hade ett svart moln ovanför huvet i morse, men tack var goda kollegor tunnades molnet ut och jag tog det tunga lite mer lättsamt. Det viktiga för min egen personliga del är att jag hanterade det hela bra, att jag inte försökte slå knut på mig själv, att jag förhöll mig neutral och att jag agerade professionellt och ändå personligt. (När jag skriver dessa rader känner jag mig högst utvecklingsbar!) Vidare upplevde jag att författarna var nöjda med detta – tills vidare.

Själv blev jag ännu nöjdare efteråt när jag inte föll till föga och snodde åt mig en bit choklad som nån händelsevis hade lagt på ett av borden i Café Java. Jag kände mig ståndaktig! Det är bara på helgerna jag äter godis. I fredags kväll blev det en Japp, men i söndags dessvärre lite för många karameller ur en Twistpåse. Men det spelar ingen roll – jag bantar inte på nåt vis. Fast det är väldigt roligt att den här veckan kunna ha på sig jeans som det var ett par år sen jag kom i. Jag måste nog väga mig igen i morgon bitti…

Apelsin

Jag både skalade den och åt den.

Idag påbörjade jag en textgranskning som kunde ha varit roligare. Mer säger jag inte om den. NK* och jag åt en go-lunch på restaurangen. Den vegetariska ärtsoppan var ljuvlig idag. Jag unnade mig dessutom en apelsin och det hör inte till vanligheterna. Jag avskyr nämligen att skala apelsiner – ryser vid blotta tanken på apelsinsaften under naglarna. Det blev en utmanande fruktstund, men jag överlevde prövningen och klarade därefter av ett arbetsmöte inne på mitt kontor.

På eftermiddagen blev det en high five med kollegan H. Jag sa det H tänkte och när H erkände det skrattade vi så tårarna sprutade och slog ihop våra handflator.

Under eftermiddagsfikat, efter high fivandet, undrade jag när rörmokaren skulle höra av sig eftersom det nu gått över 24 timmar sen jag mejlade. Jag hade visserligen fått tre (3) bekräftelsemejl, men jag ville gärna ha ett telefonsamtal också. Det var knappt så jag hann tillbaka in på kontoret förrän en rörmokare ringde. Nu kommer han hit klockan sju i morgon bitti för att

titta

vad det är jag behöver få åtgärdat. Därefter bokar vi väl en tid när han ska utföra själva jobbet. Jag har fått OK av nya chefen på plats att jobba hemifrån under rörmokarbesöket, men i morgon hinner jag nog i tid till jobbet (jag börjar klockan åtta och det tar en kvart dit med bilen).

Jag tvättar en badrumsmatta just nu och efter det blir det ytterligare en tvätt. Sen ska jag parkera mig framför TV:n och se Antikrundan klockan 20, i kväll från Läckö slott. Då är jag fruktansvärt upptagen med att värdera via appen, förstås, och inte tillgänglig på nåt vis. Så i stället för att ”störa” mig kan du väl ge mig tips för min lilla TBR-lista för bokåret 2016? Tack!
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

DevilPå fredagskvällar, när jag är så där härligt trött efter en arbetsvecka, har jag god lust att sjunka ner i bästefåtöljen och bara se nån bra och läskig film på TV. TV6 aviserade filmen Devil (2010) som en rysare  i fredags. Hoppfullt bänkade jag mig för att bli riktigt uppiggat skrämd.

Filmen handlar om ett gäng människor som blir fast i en hiss på väg upp i en skyskrapa. Utanför jobbas det för att rädda dem, men det ingen vet ursprungligen är att djävulen är bland de instängda. Och en efter en tas de av daga.

Faktum är att den här filmen är lika trist som sitt omslag. Det som hade kunnat vara riktigt läskigt faller bara platt. Jag blev inte ett dugg rädd, inte ens när det klättras utanför hissen. Jag hade bara fruktansvärt tråkigt. Varför tittade jag då? Tja, nånstans, nån gång hoppades jag att det skulle bli rysligt spännande. Jag blev besviken. Dessutom begriper jag ingenting när jag läser om den på nätet och ser att den blivit nominerad för två (2) priser.

Toffelomdömet blir det lägsta. Se inte den här filmen om du inte vill somna. Den får nämligen en toffla för att den kan funka som sömnpiller.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett minnesvärt inlägg.


 

Om det är nån som har dåligt minne så är det jag. Jag brukar häckla mig själv rätt friskt ibland här på bloggen kring detta, men understundom har det varit jobbigt och jag har känt mig bekymrad. Märkligt nog har minnet blivit bättre sen min hjärncell har fått mer att göra, det vill säga, sen jag började jobba… En tror ju att det ska vara tvärtom.

Idag på väg till mitt möte pep jag ner på Household. Det var så länge sen jag var i nån affär på stan. Jag skulle naturligtvis inte shoppa – det finns det inte pengar till – men jag tycker om att titta. Dessutom kanske jag fick ett och annat julklappstips. Ja, det kommer ju en jul om ett par månader igen, ifall du har glömt

På Household finns det mycket prylar! En del saker är fina, andra är… sisådär. Är det nåt jag är lite halvallergisk emot är det saker med text på. Det handlar om texter som är ganska onödiga, för att det är så självklart vad saken, till exempel en burk, innehåller utan att det står nåt på den. Men vid dessa burkar fnissade jag nästan högt. Notera att det står

Minns

på en av burkarna. Det har uppenbarligen inte en kund gjort, för h*n har glömt sin handlingslapp här…

Burkar med text och en lapp

Minns sin handlingslapp gör nog inte kunden som glömde den här…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I måndags hade en CSI-serie premiär på Kanal 5, CSI: Cyber. Eftersom jag inte hade nåt bättre för mig och dessutom var lite nyfiken bestämde jag mig för att titta på detta första dubbelavsnitt. Jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte att mrs Medium Allison Dubois och Dawson plötsligt poppade upp som kriminalare. Eller Patricia Arquette och James Van Der Beek, som de ju heter i verkligheten.

CSI Cyber

CSI: Cyber-gänget med Medium-Allison och Dawson, bland andra.


I det första avsnittet 
hackas en babymonitor och ungen kidnappas för att säljas på nån sorts auktion. I det andra avsnittet hackar nån sig in på en berg-och-dalbana, med en olycka och ett dödsfall till följd.

Inte ett dugg spännande är det en enda gång. Mrs Medium, som har huvudrollen, spelar så intetsägande sin roll att jag hela tiden misstänker – eller rentav hoppas på? – att hon när som helst ska få en dröm i vilken en döing berättar vem den skyldige hackern är – så att det händer nåt!.. Nej, det här tittar jag inte på nån mer gång om jag inte bara vill rensa skallen och slippa tänka. Nä, CSI har nog gjort sitt.

Toffelomdömet blir det lägsta. Och då är jag snäll.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.


 

Nyklippt svartvit

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Orange rosor

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

Bokstöd läsande flicka

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett och annat lördagsnöje.


 

Den här helgen är det Ulva marknad ute vid Ulva kvarn. Regnet hänger i luften, men det var ändå uppehåll mitt på dan idag. Därför styrde Fästmön och jag Clark Kent* utåt vargarnas vadställe för att glo på hantverk, folk, fä och annat.

Sparsamhet är en dygd sen ett tag tillbaka. Inte för att jag nånsin har varit slösaktig, men med en lön kan en ju unna sig att köpa saker ibland. Därför höll jag på att smälla av när vi kom till Ulva och blev invinkade på parkeringen. Hutlösa 40 spänn krävde parkeringsvakten av mig. I vanliga fall är där gratis parkering. Ärligt talat hade jag vänt om jag hade kunnat. Det kunde jag inte, för det stod bilar efter. Så vi delade på avgiften, parkerade och skuttade mellan pölar och leriga spår för att besöka själva marknaden.

Sparsamhet är en dygd sparbössa Hj Branting 4a

På sparbössan står orden för dagen. (Föremålet finns att köpa på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik på Hjalmar Brantingsgatan 4a. Okänt pris.)


Där var knökfullt med folk
och det är ett sant – och i övrigt kostnadsfritt – nöje att glo på både folk och saker. Samtidigt gjorde trängseln mig smått… stressad. Anna blev stressad av de mörka molnen över våra huvuden. Så det är inte lögn att säga att vi nästan sprang (fast en Toffla springer ju aldrig på riktigt) genom hela marknaden. Roligt var det att notera att det verkligen var fokus på hantverk och egenproducerat, inte nåt som var serietillverkat i plast och

made in TjottaHeiti

Vi köpte emellertid ingenting, inte ens nåt ätbart. Det var det så många andra som gjorde och smockade i sig så att bordsskicket avskräckte – våfflor med sylt runt hela käften och bostongurka som snorkråka på nästippen. Nej fy! Jag tog i alla fall några bilder på en del trevliga saker:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Just när vi närmade oss stan 
kom de första regndropparna. Vi tittade in till antik- och retrobutiken på Hjalmar Brantingsgatan 4a och fick en trevlig pratstund med den av ägarna som hade lördagstjänst. Toalettbehov och fikasug gjorde att vi därefter åkte ut till Erikshjälpen. Där finns nämligen både en fräsch toalett och gott fika till en billig peng. Och så passade vi på att titta på saker också, utan att handla. Anna var söt och bjöd på fikat. Jag valde morotskaka. Inte så orange, men väldigt god. Och morötter har en ju hört ska vara nyttigt…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = bilmannen #1

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av sommarens pärlor.


 

Stress, stress, stress. Men vi hann ner på stan, in på Kafferummet Storken och fick oss ljuvlig skaldjurssallad till middag, serverade av Lille Prinsen, gossen med de stora ögonen som så sällan talade som barn. Vuxen nu… Kräftstjärtarna på min tallrik var precis så salta som jag behövde ha dem. Min vän Greken bjöd kaka precis så söt som jag behövde till dessert. Ja, Fästmön tog en liten bit, jag det mesta. Försökskanin när det gäller min vän Grekens kakor är jag så gärna. Det kunde inte bli mer perfekt.

Vi var inte ensamma som skulle lyssna på Sarah Dawn Finer, men trots kilometerlång (?) kö gick det smidigt. Konserten var underbar. Mycket prat, en hel del skämt och så Kärleksvisan till avslutning. Jag såg nog att Sarah Dawn Finer tittade rakt på mig. På MIG!  Lite sliten röst, men vilken pipa hon har… Tack Anna för att du fixade biljetter!

Ett glas rosé till min älskling, en iskall öl till mig innan vi tog bussen hem. Träffade ytterligare ett av gårdagens barn på bussen. Det är konstigt så vuxna alla barn har blivit. Lucille har fått nyckeln till mitt hem. I morgon far vi till Kungliga Hufvudstaden på nya äventyr. Det lär hända lite saker på en blogg nära dig ändå de närmaste dagarna, trots att datorn stannar hemma. Missa inte det! Ha en fin helg!

 

Här är några bilder från vår kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan tipsar dig om att passa på.


 

Det är ganska inne med second hand och loppis sen ett tag tillbaka. Kanske har det med Antikrundan att göra (rundan kommer för övrigt till Uppsala den 22 augusti och då ska jag dit) – folk hoppas hitta det där Fyndet med stort F. Men mycket handlar det nog också om att vi är bättre på att ta tillvara på saker idag. Dessutom är det inte längre varken pinsamt eller skämmigt att köpa saker billigt som nån annan har ägt tidigare och skänkt.

Den väg hem från Clark Kents* läkarbesök jag valde innebar att jag så gott som passerade Återbruket. Jag svängde in och tog mig en titt. Böckerna är inte längre gratis, som jag först trodde, men allt i butiken säljs just nu för halva priset! Jag tittade, njöt och fotade, kanske hittar du nåt på mina bilder som du vill fynda? Men passa på, för det gäller nog kanske bara den här veckan. Dessutom stämmer inte öppettiderna på webbplatsen – Återbruket stänger redan klockan 16! (Tänk att det ska vara så svårt för Uppsala kommun att korrigera sin information…)

Faktiskt pris den här veckan vid bilderna, inom parentes ordinarie pris:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Om jag köpte nåt?
Ja, gissa vad! Inte så svårt, va?.. Två deckare fick följa med hem. De var inte gratis, men kostade tillsammans fem kronor. Dessutom fick jag en trevlig pratstund med kvinnan i kassan. Det var emellertid gratis.

Strindbergsmördaren och Monstret

Mitt fynd: fem spänn för båda böckerna på Återbruket! Strindbergsmördaren är skriven av pappas gamle kompis Jean Bolinder. Monstret av Jonathan Kellerman ingår i en serie med en homosexuell polis i huvudrollen.



Senare den här månaden kan det tänkas bli nåt reportage från en nyöppnad vintage- och retrobutik här i Uppsala! Håll utkik!


*Clark Kents läkarbesök = min lille bilmans besök hos Ryds bilglas för att få ett stenskott lagat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista hela dag i Metropolen Byhålan den här sommaren. Tror jag.


 

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona

Kul titel på en bok jag såg idag. Jag tog det som ett tecken att det är dags att fara hem nu.

Mina dagar i Metropolen Byhålan är snart slut. I morgon åker Clark Kent* och jag hem till oss igen. Den här gången har jag haft väldigt fina dagar här. Jag har umgåtts med lilla mamma, men jag har också träffat goda vänner och varit en tur ner till Småland. Samtidigt känner jag förstås att det är skönt att komma hem. Min hemvaktare förvarnades igår, så jag gissar att h*n har städat idag efter alla vilda fester i mitt hem. Närå, jag är övertygad om att hemmet är i samma skick som när jag lämnade det, att alla mina krukväxter lever och att jag har fått nån roligare post än bara fönsterkuvert. Hemma är alltid bäst och hemma är sen 1982 Uppsala.

Det blev en tur på stan på eftermiddagen. Jag gjorde några ärenden åt mamma. Innan jag träffade vännen FEM hann jag med att botanisera i stans bokhandel. Den är fortfarande lika välsorterad som förr, men ack så trist Nilssons bokhandel blev när den först transformerades till Bokia och nu senast till Akademibokhandeln. Men… ryktet säger att ägarna längtar tillbaka till sina gamla lokaler. Jag hoppas att de återvänder. Då ska jag handla där så mycket jag kan när jag är här. Idag tittade jag bara.

 Tofflan och FEM

Tofflan och FEM. Fast den här we-fien är inte ny utan togs i maj. När jag tittar närmare på oss ser det ut som om vi är på väg att göra pirayaminen båda två…

FEM och jag gick till Ubbes för att fika. Eftersom ingen av oss rollar kunde vi ta oss ner till den bekväma avdelningen, den med skinnfåtöljer. Där fick jag veta det mesta om FEM:s kommande äventyr i höst. Jag är så glad för hennes skull och håller tummarna för att det blir bra!

Det verkar emellertid som om jag aldrig lämnade stan, för jag såg två huvuden som lutades mot varandra och två personer som kuckilurade inne på Ubbes. Ett av huvudena visade sig tillhöra en gammal bekant som jag för det mesta träffar på under Pride. I år blir det inget Pride i Stockholm för min del, men AS ska dit och jag vet att det nog är årets höjdpunkt för AS. För övrigt såg jag att det anordnas Pride i Metropolen också, nu på lördag. Det hade nästan varit lite roligt att delta, men se det hade nog inte lilla mamma accepterat!..

En liten tur tog FEM och jag till Återvinningen. Där luktade det väldigt illa när man klev in, men bokavdelningen var i fint skick och böckerna i bra ordning. Detta till trots fick alla stå kvar där. Nu måste jag försöka hålla i mina sekiner.

Mamma hade som vanligt skickat med fikapengar och en slant till en flaska vin. Vi hade nämligen tänkt äta ostarna vi köpte från Skafferiet till dessert i kväll, men vi orkade faktiskt inte. Jag hämtade mat från Ming och vi blev proppade. Den här gången tog vi inte vår vanliga rätt utan friterade jätteräkor. Såsen var lika stark och god som vanligt.

I kväll ägnade jag mig lite åt min bok på gång medan mamma såg sjuhundrafyrtioelva väderprognoser, nittiotre nyhetssändningar och femtiosjutton sportnytt på TV. Men vi pratade däremellan. Och så tog vi en skön promenad längs med sjön medan solen och maten sjönk.

Snart har den här måndagen i Metropolen blivit tisdag i Uppsala. Dagarna har gått fort och jag har haft det väldigt bra. Mamma är nöjd också och det är väldigt viktigt för mig. Jag kör försiktigt hem i morgon, jag lovar. Det är bara ”alla andra” som inte kör lika bra som jag.

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »