Frukt(ans)värt?!

Ett inlägg om fruktstunder och fruktansvärda stunder.

---

 

Nej, jag var ståndaktig och tog inte en enda ruta!

Idag har det sannerligen varit en blandad dag! Jag kände att jag hade ett svart moln ovanför huvet i morse, men tack var goda kollegor tunnades molnet ut och jag tog det tunga lite mer lättsamt. Det viktiga för min egen personliga del är att jag hanterade det hela bra, att jag inte försökte slå knut på mig själv, att jag förhöll mig neutral och att jag agerade professionellt och ändå personligt. (När jag skriver dessa rader känner jag mig högst utvecklingsbar!) Vidare upplevde jag att författarna var nöjda med detta – tills vidare.

Själv blev jag ännu nöjdare efteråt när jag inte föll till föga och snodde åt mig en bit choklad som nån händelsevis hade lagt på ett av borden i Café Java. Jag kände mig så ståndaktig! Det är bara på helgerna jag äter godis. I fredags kväll blev det en Japp, men i söndags dessvärre lite för många karameller ur en Twistpåse. Men det spelar ingen roll – jag bantar inte på nåt vis. Fast det är väldigt roligt att den här veckan kunna ha på sig jeans som det var ett par år sen jag kom i. Jag måste nog väga mig igen i morgon bitti…

Jag både skalade den och åt den.

Idag påbörjade jag en textgranskning som kunde ha varit roligare. Mer säger jag inte om den. NK* och jag åt en go-lunch på restaurangen. Den vegetariska ärtsoppan var ljuvlig idag. Jag unnade mig dessutom en apelsin och det hör inte till vanligheterna. Jag avskyr nämligen att skala apelsiner – ryser vid blotta tanken på apelsinsaften under naglarna. Det blev en utmanande fruktstund, men jag överlevde prövningen och klarade därefter av ett arbetsmöte inne på mitt kontor.

På eftermiddagen blev det en high five med kollegan H. Jag sa det H tänkte och när H erkände det skrattade vi så tårarna sprutade och slog ihop våra handflator.

Under eftermiddagsfikat, efter high fivandet, undrade jag när rörmokaren skulle höra av sig eftersom det nu gått över 24 timmar sen jag mejlade. Jag hade visserligen fått tre (3) bekräftelsemejl, men jag ville gärna ha ett telefonsamtal också. Det var knappt så jag hann tillbaka in på kontoret förrän en rörmokare ringde. Nu kommer han hit klockan sju i morgon bitti för att

titta

vad det är jag behöver få åtgärdat. Därefter bokar vi väl en tid när han ska utföra själva jobbet. Jag har fått OK av nya chefen på plats att jobba hemifrån under rörmokarbesöket, men i morgon hinner jag nog i tid till jobbet (jag börjar klockan åtta och det tar en kvart dit med bilen).

Jag tvättar en badrumsmatta just nu och efter det blir det ytterligare en tvätt. Sen ska jag parkera mig framför TV:n och se Antikrundan klockan 20, i kväll från Läckö slott. Då är jag fruktansvärt upptagen med att värdera via appen, förstås, och inte tillgänglig på nåt vis. Så i stället för att ”störa” mig kan du väl ge mig tips för min lilla TBR-lista för bokåret 2016? Tack!
*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En salig blandning sömn, stress, principer och tabbar

Ett inlägg om sömn och om vissa insikter.

---

 

I mitt sovrum används mörkläggningsgardiner året runt.

Det är fredag idag. Jag sov extra gott i natt och i morse på grund av regnet. Det gör underverk för min sömn! Ljudet av regndroppar mot fönsterrutor och tak och mörkret som regnmoln för med sig gör mig trygg, jag vågar både somna och sova. Sommartid kan det annars vara lite si och så med sömnen, eftersom jag är ljuskänslig. Min pappa var likadan. I pappas sovrum var det persienner, gardiner och ett lakan för fönstret som gällde den ljusa årstiden. Han var kvällstrött och morgonpigg – och det är jag också.

Jag hörde nånstans att antalet sjukskrivningar ökar igen. Många sjukdomar är stressrelaterade och svårt att somna och sova är ett tydligt symtom på just stress. Det förvånar mig inte ett dugg, jag behöver bara se mig omkring. De som har jobb sliter ihjäl sig när de är på jobbet och sen jobbar de hemifrån på lediga dar men sover för lite om nätterna. Vi som inte har jobb går hemma och blir sjuka av den stressen och oron det innebär. Sen vill politikerna att alla ska ha möjlighet att jobba heltid. Det låter ju fint och bra, allra helst om man jobbar i låglöneyrken som i vården, där man behöver varje krona. Men kroppen pallar ju inte! Det är oerhört tungt och slitsamt att gå flera mil om dan och jonglera med xxx kilo människor. Nej, livet är inte rättvist.

Jag är inte ensam och skulden är inte enbart min.

Idag har jag gjort nåt som går emot mina principer. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg! Jag fick en plötslig insikt om att en viss skuld inte är min och att det är ett vedertaget sätt att skapa förändring där man inte ser till människors bästa utan till annat. Jag är inte ensam! Det får mig inte att må bättre, för jag har blivit svårt skuldbelagd av delar av min omgivning men mest av mig själv. Däremot ger det mig en förklaring som jag skulle kunna lära mig att leva med eftersom mina frågor i ärendet förblir obesvarade.

Fästmön ska hem till Himlen idag efter jobbet. Jag skjutsar, men tillbringar fredagskvällen i New Village och ansluter sen i morgon. Anna är långledig lördag till och med tisdag. Kanske gör vi nån utflykt med yngste bonussonen. Det fina sommarvädret ska ju komma nu och mina smalben är inte bara håriga, de är skrämmande blekfeta också. Nästa vecka ska jag försöka träffa vännen jag hela tiden lyckas försumma. Med fint väder och två hundflickor passar det kanske den vännen att promenera i Gamla Uppsala. Promenader är ju gratis. Kaffe kan jag perkolera hemma och ta med.

Här är gratis att gå.

Igår läste jag om en nyutkommen bok som handlar om minnen från ett utflyktsmål strax utanför Uppsala. Jag har bett att få ett recce-ex och det har jag blivit lovad! Vidare har jag gjort ytterligare en boktabbe – jag har tagit emot en bok som redan fanns i mitt bibliotek här hemma. Därför kan du som läsare se fram emot ytterligare en utlottning av en pocketbok snart, även denna gång en deckare! Håll ett öga på en blogg nära dig!

Vad har DU för planer i helgen? Är du i Uppsala på lördag eftermiddag kanske Galenfestivalen kan vara nåt. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad du har för dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allt i allo – och bokhyllningar till max

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om alla titlar hon kan sätta upp på sitt CV.

---

 

Två dar jobbar Fästmön kvällar, igår och idag. Medan hon snusade igår klev jag upp en hel kvart över sju. Maken till sovmorgon! Sen jobbade jag vid datorn ett par, tre timmar innan jag fixade till mig. Anna fixade frukost i stället och vi avnjöt svenska jordgubbar, inhandlade för 15 kronor litern på ICA Maxi Gnista i tisdags! Bra pris, men vi tyckte nog båda två att bären faktiskt inte smakade så mycket…

Innan Anna skulle jobba var hon tvungen att jobba. Hemifrån. Så då jobbade jag lite också. Hemifrån. Först var jag husmor och strök en rätt stor hög med tvätt. Därefter var jag paketinslagare och slog in en present till mamma. Sen hängde jag om några tavlor – sånt som behövde göras i samband med att jag blev sambo med Billy Den tionde Rödbrun.

Och sen… sen när Anna var skjutsad till jobbet började jag förstås greja med mina bokhyllor igen, förvånansvärt nog. Jag gjorde bland annat ett hyllplan för biografier och självbiografier. Här frotterar sig Blondie med Bang, Mao med Marilyn Monroe och så är förstås Anne Frank där, men även Bin Ladin och Stephen Fry, prinsessan Diana, Kennedys, Olof Palme, Martin Luther King, Lena Nyman, Maj Fant, Zarah Leander, Rickard Engfors, Kristian Gidlund, Käbi Laretei… och nu har jag säkert glömt nån. Du får kolla på bilden i stället!

Biografier och självbiografier har fått ett eget hyllplan.

Jag har naturligtvis stuvat om i övriga hyllor för att få plats. Jag grejar lite hela tiden. Ändrar, tar bort, flyttar om. Det blir aldrig färdigt, men det gör mig inget – grunden är ordning och den är jag nöjd med. Jag är verkligen en organisatör! Hyllorna i arbetsrummet är ganska fulla just nu, medan hyllorna i hallen har tomma hyllplan liksom den i gästrummet. Mitt coffee table i vardagsrummet var belamrat av böcker jag har recenserat samt mina fotoböcker och ett par böcker om pin up-reklambilder. Dessa har nu fått nya hem i nån av mina nio bokhyllor – ytterligare en Billy Rödbrun är ju vitrinskåp, remember? Det är roligt att ha nåt att göra med händerna och när jag håller på med böckerna går dagen fortare.

Mamma fick ett samtal på 45 minuter också. Man kan säga att födelsedagsplanen är spikad nu, även om själva bokningen av dagen inte är gjord än.

Idag är det torsdag och jag borde städa av inne badrummet och duschrummet/toan när Anna jobbar. Men du gissar säkert vad jag gör så snart jag får en stund över… Faktum är att jag bara grejar med böcker nu för tiden. Det känns inte som om jag har haft nån rejäl lässtund de senaste dagarna. Kanske ska ta mig en sån, så här på torsdagen… Då kan jag ju lägga till läsare på mitt CV också. Eller kanske räcker det om jag bara skriver… allt i allo..?

Och nu… Ta-daaaaa! Här kommer ett bildspel av biblioteket i New Village:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag låg till jobbet

Ett bilinlägg. Med ett nytt konstaterande om att det är svårt med kommunikation.

---

 

En sån här svischade jag i till jobbet i morse.

Idag låg jag till jobbet. Ja alltså, så här var det: Clark Kent* skulle till bildoktorn i morse. Han skulle lämnas och skrivas in kvart i sju och jag skulle samtidigt hämta en lånebil. Fine. Jag var sen, naturligtvis. Men till min ursäkt hör det faktum att tågen inte går som de ska och nästan  alla Uppsalamänniskor som jobbar på vägen till eller i Stockholm åker bil. Nästan alla, skrev jag. Vad jag förstår går vissa tågturer och en del bussar. Fast det blir totalstopp i helgen. Och tidsplanen att tågen ska gå som vanligt på måndag har spräckts. Nu är det tisdagen den 10 juni som gäller. Nästan två veckors elände, alltså. Lång historia, alltså, men den innebär bilköer. Bilköer både till bilverkstan och till mitt jobb. Så jag blev sen. Jag skyller på tågeländet. Som alltså skapar bilköer.

Men kanske var det bra att jag var lite sen, för jag fick en urhäftig lånebil. Det kändes som om jag låg ner och körde. Inte optimalt för min bråkiga rygg, men när jag väl kom i läge i sätet gick det bra. Jädrar i min lilla växellåda vilket klös det var i bilen! Sex växlar dessutom, vilket gör mig enormt avundsjuk. Nyckel som fälls in i sin hylsa när den inte används. Bluetooth för mobajlen via ratten. Och lite såna bra saker. Mindre bra var förstås hastighetsmätaren. Jag är van vid en stor, digital display. Den här var liten och inte så digital. Dessutom skymdes den av den plastiga ratten (jag har en läderratt). Backspeglarna fick jag inte heller i bra läge, så döda vinkeln kändes större än jag var van vid. Eller vidare, kanske man säger?

Det som var ännu lite mindre bra var att bilverkstan stänger tidigare idag. Och detta lilla faktum hade man inte informerat mig om när jag bokade tid. Nu måste även jag sluta tidigare för att kunna hämta min bil och lämna lånebilen. Dessa röda dagar ställer till det – när man är kund… Och kommunikation är ju, som bekant, svårt. Hade jag vetat om detta skulle jag kanske ha tagit en semesterdag eller jobbat hemifrån idag.

Är mönsterdjupet OK? Är gummit torrt och sprucket? Sånt vill jag som bilägare gärna att den som byter däck till sommar- eller vinterversionen på min bil upplyser mig om.

Som vanligt när jag anlände till bilverkstan krånglade deras skrivare. Och utan skrivare – ingen order. Jag får nu bara hoppas att de gör rätt saker med min bil… Kanske ska jag tipsa dem om att byta skrivare, också. Eller nej. Det kanske är elakt. Mindre elakt är i alla fall att jag upplyser dem om att de gärna får berätta för kunden att hennes däck är dåliga när hon låter verkstan byta från vinterdäck till sommardäck. Jag vill liksom gärna veta sånt, jag är ingen expert på bilar. Det är andra gången man underlåter att berätta detta för mig. Första gången var mönsterdjupet helt slut på två av sommardäcken som märkesverkstan tog av. När de sen på våren skulle monteras igen, vägrade verkstan sätta på dem eftersom de var ”slut”.  Den här gången är däcken torra och spruckna. De monterades på av verkstan i mitten av april. Besiktnings-mannen klagade på dem den 27 maj. Så snabbt kan de ju inte liksom bli torra. Jag menar, jag vill ju inte råka ut för nån olycka – och bilverkstan vill väl sälja? Igår kväll när jag åkte hem stod en kraschad bil på tre däck vid motorvägens sida. Vid mitträcket låg det fjärde däcket… Just saying…

Kommunikation är svårt. Just saying dä määä…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med mig hem… och Underbart är kort

Ett törstigt, glatt och tröttigt inlägg. Och nu blir det inget långt inlägg heller.

Eftermiddagen satt jag i möte. Först ett, sen ett till. Det andra ledde till en del tankearbete som ska utföras över helgen. Från två håll. Jag känner en svag ljusning. För jag vet att jag inte är omöjlig ijenklien. Jag vet att jag kan. Ijenklien.

Sen blev det inte bättre än att jobbdatorn fick följa med hem. För på söndag eftermiddag eller kväll måste jag nog jobba hemifrån. Chefen kom och frågade så snällt strax innan jag skulle packa ihop för veckan och åka hem. Inte så kul att få en del av sin lilla lediga tid i veckan naggad i kanten. Men jag är plikttrogen och jag vill så gärna brinna för det jag gör. <== Läs gärna den meningen en gång till!

Därför var det roligt att bland räkningar och facktidningar i postboxen trängdes

ett kuvert. Ett kuvert med ett kort inuti…

Tack, Inqa, för ett gott skratt! Du är för rolig, du!

Underbart är… kort.

Nu håller jag på att törsta ihjäl. Dags att sprätta fredagsölen och hälla upp lite bågar. Det blir kvällens mat. Men i morgon ska jag slå till och steka kycklingkorv med snabbmakaroner till. Jag lovar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Göttä sä littä

Ett mumsigt inlägg.

Idag var det veckans andra lediga dag. På min agenda var det inledningsvis en del foto- och skrivjobb. Fästmön passade på att åka iväg och göra annat under tiden. Mamma fick ett telefonsamtal efter 13-tiden (man får inte ringa henne tidigare) och efter det kom vi äntligen ut tillsammans.

Första anhalten var Tokerian där jag bland annat skulle köpa pålägg till jobbet till i morgon. Vi hade ju köksvecka den gångna veckan jag och K och skulle ha bjudit på nåt till fikat i fredags. Eftersom det var morgonmingel för hela huset fredag förmiddag och K dessutom jobbade hemifrån, bestämde vi att bjuda på frukost i morgon, måndag, i stället. K har nu förhoppningsvis bakat gott bröd (vem fan bakar äckligt?) och mitt bidrag är ost, paprikor, smör och gurka.

På Tokerian var det bara hemskare än hemskt idag. Nu börjar det smitta av sig rejält på personalen också, som inte klarar av att hantera en kund i taget utan hattar mellan flera samtidigt. Inte bra. Jag slutar snart handla där om det inte blir omflyttat och klart snart. Om man inte har fobier av endera slaget får man det när man är där. Idag fick jag akut social fobi av stressen. Notera då, att jag klarade av att åka buss ENSAM in till vigseln igår. Ja ensam utan personligt sällskap (Anna tog en senare buss), men på en knökfull buss. Dessutom damp det ner en vitlöksnisse på sätet bredvid mig. Tur att mina orange vantar var med och nytvättade. Jag andades in i dem nån form av outdoor fresh-sköljmedel.

Tack och lov för dessa!

Men man överlever fler trauman än man tror. Jag överlevde bussresan igår och jag överlevde besöket på Tokerian idag. Sen åkte vi ut till Morgonen dit vi blivit inviterade på söndagskaffe. Lite ödmjukt medtog jag ett paket vit nougat som mamma haft med sig till jul, men som ingen av oss vågade ge oss på av tand-skäl. Barna Olsson lät sig väl smaka! Och tur var väl det eftersom den ena gästen ==> jag tog TRE chokladkex (ja, fan, de satt ju ihop…)

Vit nougat och fikabröd på Morgonbordet.

Det var gött att göttä sä littä, men att försöka klå mr Cobra i Wordfeud är visst omöjligt. Nu har jag fått väldigt ont i höger armbåge och gissningsvis är det mus-båge i kombo med Wordfeud-båge. Inga fler spel på ett tag nu!!!

Middag blev det sen hemma i New Village för Anna och mig. Vi tog en av katterna på Morgonen – de hade ju två där – och lagade till en riktigt… Nej då, men ärligt talat verkade det som om Maxi Katt inte skulle ha haft nåt emot att hänga med hit och bli gosad med…

Maxi Katt.

Nä, det blev pizza i kväll – med kyckling på, inte katt. Och nu ska jag sätta mig och läsa en stund. Jag har knappt 150 sidor kvar i Nyckeln, ba!

Vad göttär du dä mää då i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hårda matcher: Shopping och Granbarr

Ett inlägg om dagens matcher.

Det var verkligen kanon att jobba hemifrån idag! Mamma sov ju ganska länge, så det var tyst här. Och just tystnaden är nånting jag inte får på jobbet – jag, som är högkänslig, delar kontor med tre, snart fyra andra personer. Du kan ju tänka dig hur OKUL det är när nån får telefonsamtal eller besök…

Ibland trillar örona av på jobbet…

Jag var så nöjd med min femtimmarsdag idag att jag beslutade mig för att belöna mig själv. Belöningen blev två DVD-filmer som jag skickade efter, den ena till väldigt bra pris.

Efter morgontoalett (nåja…) och påklädning gjorde jag frukost till mig och mamma vid 13.30-tiden. Solen lyste ganska bra idag, men det var lite kyligt när vi rollade långa vägen till affärerna i rondellen. Hos Kaj var det lugnt och skönt. Jag pratade med en trevlig tjej som jobbar där – hon sålde förresten min nya jacka till mig. Mamma shoppade. En bekant från förra jobbet växlade jag också några ord med, liksom fru Blå som ringde på mobilen angående mamma. Megasocial idag, med andra ord!

På Tokerian var det totalt kaos. Varenda kotte i Uppsala var där och handlade och du kan ju tänka dig hur lätt det är att ha koll på en varuvagn och en mamma med rollator i trängseln. Det var en riktigt hård match. Vi klarade oss emellertid helskinnade och fick med oss allt vi tänkt hem.

Här hemma fortsatte en ny match som jag har utkämpat de senaste dagarna: den mot granbarren. Jaa, för världens vackraste gran är ju äkta och barrar. Inte lite utan mycket. Och de där #¤%&@ barren fastnar ju gärna under tofflan på Tofflan – och far därmed runt i lägenheten. Idag har jag sopat en gång och dammsugit med lilla dammsugaren två gånger. Kan väl säga att det står 0 – 3 och det är inte jag som leder matchen…

Världens vackraste gran. Bilden tog jag på julafton i år.

Fick ett trevligt samtal från Mammakusinen B som är väldigt hostig och knappt har nån röst, stackarn! Hon är så gullig och förstår

vissa saker PRECIS!!!

Bara den omtanken att hon hörde av sig för att prata lite med HRH* så att jag skulle få vila mina öron är på pricken en sån omtanke jag behöver.

Ikväll blir det slaskmat från Jack och klockan 21 bänkar vi oss för att se andra avsnittet av Fröken Frimans krig. Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen!

I skrivande stund går en maskin tjockissvart. Ute är det kolsvart. Och halt. Så du… du kör väl försiktigt???

*HRH = Her Royal Highness

Livet är kort.

Read Full Post »

Distansjobb

Ett inlägg om att jobba hemifrån.

Jag tillhör dem som brukar hånle lite när nån deklarerar att h*n ska jobba hemifrån.

Jaja, göra en massa annat och möjligen vara tillgänglig på tjänstemobilen men inte kunna göra så mycket mer,

tänker jag för mig själv.

Men nu har jag provat på att sitta hemma en femtimmarsdag och jobba och faktum är att det har gått över förväntan. Framför allt är jag förvånad över att jag fick så mycket gjort!

Min hemarbetsplats idag.

Eftersom mamma sover i gästrummet och det är ett hål i väggen mellan gästrummet och arbetsrummet fick jag sätta upp min hemarbetsplats nån annanstans. De alternativ som fanns var köket eller vardagsrummet. Jag valde vardagsrummet, för där stör jag nog mamma minst. Det kändes onekligen lite märkligt att sitta vid matsalsbordet, där jag nyss drack snaps och åt julmat, och jobba. Efter en timme hade jag ganska ont i ryggen – farmors och farfars matsalsstolar är gamla och inte avsedda att sitta i för att jobba framför en dator…

Jag hade lite svårt att sova i natt, för jag hade ju ställt alarmet på 7.30. Då skulle jag upp för att vara tillgänglig via mobil och e-post från klockan åtta. Fanns inget att diskutera. Och visst var jag seg när alarmet gick på… Även om jag har vaknat hyfsat tidigt har jag kunnat ligga kvar i sängen och läsa och slumra fram till klockan tio, elva. Man får ju tassa lite på tå här, som du kanske har förstått, innan Her Royal Highness vaknar…

Men idag har jag alltså distansarbetat. Tangentbordet på datorn är tyst, så det går bra att skriva utan att slamra för mycket. Jag har mest läst och besvarat mejl, bokat in möten och läst några projektplaner. Det verkar inte vara nån större aktivitet på jobbet. Jag mejlade kollegorna och bara ett svar kom – ett autosvar från den person som ska vara i tjänst på kontoret idag. Vidare har jag haft en bra jobbdiskussion med en kollega på en annan avdelning. Det gick riktigt fint via e-post!

Eftersom jag är nyfiken vill jag förstås veta dels om du kan distansarbeta och om du så är fallet, tycker du att det funkar bra? Berätta gärna i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgbetraktelse

Ett inlägg om den sista helgen 2013.

Närå, helgen som har varit har inte bara varit kass – även om den började med mammas utbrott i fredags eftermiddag… Det har varit skönt att ha Fästmön här, för då är det i alla fall nån som håller mig i handen på natten och som säger snälla saker till mig.

Och mamma är inte elak hela tiden. Igår bjöd hon oss på middag på Restaurang Maestro. Eftersom hon inte har rullstolen med sig och det är för långt att rolla dit tog vi taxi. Bordet var beställt till klockan 19. Jag ringde efter Uppsala Taxi tjugo minuter före. Kom fram till en elektronisk röst som frågade om vi ville ha en bil för färre personer än fyra till den adress jag ringde ifrån. Jag knappade in 1, vilket betydde ja. Sen hade jag ingen aning om när taxin skulle komma och jag hade ju inte heller kunnat be den köra in på gården. Jag fick gå ut, helt enkelt. Dessutom fick jag öppna bommen åt chauffören för han orkade/ville inte gå ur bilen. Men sen kom vi iväg och vi bänkade oss strax före klockan 19 på restaurangen.

Klockan 19 var vi på plats.

Kvinnan som serverade oss deklarerade att hon aldrig glömmer nånting, men hon glömde bland annat att

• tända våra ljus
• ställa fram en flaska vatten
• ta fram salt

Men skitsamma – hon var trevlig, maten god och mitt sällskap på bra humör! Anna var söt som vanligt.

Anna var söt som vanligt.

Mamma hade glömt sina brillor hemma, så jag högläste menyn några gånger. Mitt sällskap åt fläskfilé i olika former, jag åt kycklingspett. Mycket gott alltihop, inklusive förrätten med vitlöksbröd, oliver och aioli. Till förrätten tog Anna och jag var sin ingefärsdricka, till huvudrätten var sitt glas rött. Mamma höll sig till isvatten.

Mamma trivdes.

Min dessert blev en brownie som inte syns på bilden för all grädde och glass. Men gott var det!

Brownie med grädde, glass, kex och kolaås.

Alla tre tog kaffe och det smakar så gott på Maestro eftersom de brygger varje kopp för sig.

Annas kaffe. (Det var bättre ljus över hennes kopp.)

När jag skulle ringa efter taxi igen började mamma fräsa, så jag blev osäker på om jag skulle ringa eller inte. Men sen fick jag tillåtelse. Jag hjälpte henne ut till bilen, medan Anna kunde gå själv. Vi var hemma strax efter klockan 21 och slängde då på TV:n direkt för att glo på Downton Abbey julspecialen. Mamma gick in till sig och vi trodde att hon svidade om till hemmaklädsel. Nehej, då var det nåt som inte var bra igen, så jag fick truga och tjata lite att hon skulle komma och sätta sig.

Äh! Det är ju snart slut i alla fall, det är ju ingen mening att jag kommer, 

fräste hon.

Då förklarade jag att det höll på över en timme till eftersom det var längre än ett vanligt avsnitt. Tydligen var det rätt metod för hon joinade oss. Anna, som hamnade först vid TV:n, berättade i stora drag vad som hade hänt (inte mycket).

När det blev läggdags var jag glad att kvällen ändå hade varit OK. Dagen idag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det var min Nästanbrors dumma sjukdom som ställde till det. Mamma var sur redan i morse (nåja…) vid väckningen som hon bett mig göra klockan tio. Hon vände det till att det var jag som vill få upp henne (vi skulle vara borta klockan 13), när det i själva verket var hon som hade bett mig väcka henne klockan tio.

Ja, ja, det var soligt väder idag och Anna och jag tog en promenad. Mamma låtsades att hon hade sagt nåt om promenad, men märkligt nog hörde varken Anna eller jag det – och det är sant! (Ibland blir jag tveksam över alla elakheter och vad som sägs, antyds och inte sägs, men den här gången hade jag ett vittne som garanterade att mamma inte hade sagt nåt.)

Vi slappade en stund hemma, Anna och jag, innan det var dags att ta en tur till Stormarknaden där Anna skulle handla nyårsmat och jag köpa bakelse till mamma samt namnsdagskort med innehåll.

Under tiden började en av mina blåa hyacinter slå ut… Den har inte dött av alla spydigheter som flyger omkring här, alltså…

En av mina blåa hyacinter började slå ut.

Framåt kvällen hade alla bestämt sig för vad de ville äta. Jag beställde Thaimat som jag åkte och hämtade. Det var gott och smakrikt! Sen var det dags att skjutsa hem min älskade till Himlen med all hennes nyårsmat. Det blir jättetrist att fira nyår på var sitt håll, men det är ju som det är med det. Anna jobbar och dessutom vill hon med all säkerhet hellre vara med sina två äldsta ”barn” än här i skottlinjen mellan mamma och mig.

Jag har köpt kräftor till nyårsafton och tänkte göra en silltallrik till förrätt. Dessert blir päron i konjak med grädde. Och så har vi några goda ostar och kex till… jaa, jag vet inte när.

I morgon ska jag jobba hemifrån mellan åtta och 13. Jag hoppas att tekniken funkar som den ska, annars får jag ge mig iväg. Som det känns nu vore det inte helt fel, men…

Nu börjar mamma bli orolig och jag ska joina henne framför TV:n för att se inspelningen av gårdagens Stjärnorna på Slottet. Jag får väl ta några chokladbitar så jag blir snäll, medan mamma slafsar bakelse (som jag inte gillar).

Hoppas att din helg har varit god!

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappad, trött och lite spänning

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.

Jag måtte ha varit snäll. Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.

Arbetsdagen innebar några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

En biobiljett från mitt fack Vision.

Jag kan meddela att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.

I kväll regnar det. Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!

Livet är kort.

Read Full Post »