Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lättsam’

Ett inlägg om fruktstunder och fruktansvärda stunder.


 

Marabou Daim saltlakrits

Nej, jag var ståndaktig och tog inte en enda ruta!

Idag har det sannerligen varit en blandad dag! Jag kände att jag hade ett svart moln ovanför huvet i morse, men tack var goda kollegor tunnades molnet ut och jag tog det tunga lite mer lättsamt. Det viktiga för min egen personliga del är att jag hanterade det hela bra, att jag inte försökte slå knut på mig själv, att jag förhöll mig neutral och att jag agerade professionellt och ändå personligt. (När jag skriver dessa rader känner jag mig högst utvecklingsbar!) Vidare upplevde jag att författarna var nöjda med detta – tills vidare.

Själv blev jag ännu nöjdare efteråt när jag inte föll till föga och snodde åt mig en bit choklad som nån händelsevis hade lagt på ett av borden i Café Java. Jag kände mig ståndaktig! Det är bara på helgerna jag äter godis. I fredags kväll blev det en Japp, men i söndags dessvärre lite för många karameller ur en Twistpåse. Men det spelar ingen roll – jag bantar inte på nåt vis. Fast det är väldigt roligt att den här veckan kunna ha på sig jeans som det var ett par år sen jag kom i. Jag måste nog väga mig igen i morgon bitti…

Apelsin

Jag både skalade den och åt den.

Idag påbörjade jag en textgranskning som kunde ha varit roligare. Mer säger jag inte om den. NK* och jag åt en go-lunch på restaurangen. Den vegetariska ärtsoppan var ljuvlig idag. Jag unnade mig dessutom en apelsin och det hör inte till vanligheterna. Jag avskyr nämligen att skala apelsiner – ryser vid blotta tanken på apelsinsaften under naglarna. Det blev en utmanande fruktstund, men jag överlevde prövningen och klarade därefter av ett arbetsmöte inne på mitt kontor.

På eftermiddagen blev det en high five med kollegan H. Jag sa det H tänkte och när H erkände det skrattade vi så tårarna sprutade och slog ihop våra handflator.

Under eftermiddagsfikat, efter high fivandet, undrade jag när rörmokaren skulle höra av sig eftersom det nu gått över 24 timmar sen jag mejlade. Jag hade visserligen fått tre (3) bekräftelsemejl, men jag ville gärna ha ett telefonsamtal också. Det var knappt så jag hann tillbaka in på kontoret förrän en rörmokare ringde. Nu kommer han hit klockan sju i morgon bitti för att

titta

vad det är jag behöver få åtgärdat. Därefter bokar vi väl en tid när han ska utföra själva jobbet. Jag har fått OK av nya chefen på plats att jobba hemifrån under rörmokarbesöket, men i morgon hinner jag nog i tid till jobbet (jag börjar klockan åtta och det tar en kvart dit med bilen).

Jag tvättar en badrumsmatta just nu och efter det blir det ytterligare en tvätt. Sen ska jag parkera mig framför TV:n och se Antikrundan klockan 20, i kväll från Läckö slott. Då är jag fruktansvärt upptagen med att värdera via appen, förstås, och inte tillgänglig på nåt vis. Så i stället för att ”störa” mig kan du väl ge mig tips för min lilla TBR-lista för bokåret 2016? Tack!
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Små citroner gulaNyårsafton och hur roar en en mamma? Vi försökte hitta lite underhållning på SvT och fann en film, Små citroner gula (2013), som vi ville se i kväll. Vanligen har vi inte alls samma smak när det gäller litteratur, men boken med samma titel av Kajsa Ingemarsson, har vi båda läst en gång och gillat. Lite skeptiska inför filmen var vi emellertid.

Agnes är en ung tjej som älskar matlagning, helst hemma hos mamma och pappa. Men hon jobbar också på Fina Restaurangen – till dess hon råkar sätta sin chef i brand. Samtidigt blir hon dumpad av sin, i mina ögon, rätt hopplösa pojkvän, värsta Uffe Lundell-fanset. En före detta kollega vill öppna restaurang och ber Agnes gå in som delägare. Agnes får låna mycket pengar av sin mamma. Dessutom bor hon granne med värsta matskribenten. Dessvärre går det mesta åt skogen. När två veckor återstår till konkursen inser Agnes att nåt revolutionerande måste göras.

Det här är en dramakomedi och både mamma och jag tyckte att den var både rolig och sorglig. Men mest var den nog lättsam och roande, precis så som vi önskade.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Citroner

Citroner som jag har fotat och som inte har nåt med filmen att göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Sonjas hemlighetFör lite mer än ett år sen blev jag rekommenderad att läsa och läste Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Jag var ganska snipig i mitt blogginlägg om boken sen. Avundsjuk på dem som plötsligt fick massor av pengar. Och så var det ju jättemycket heterosex i boken. Jag tvekade om jag skulle våga låta mamma läsa den. Inte för att hon är pryd utan för att jag är det. Och mamma läste och gillade och köpte bok nummer två, Sonjas hemlighet, som jag lånade i påskas och nu har läst. (Mamma har för övrigt köpt ytterligare en bok av Åsa Hellberg!)

Den här gången har Rebecka, Maggan och Susanne – de som ärvde sin väninna Sonjas förmögenhet – bestämt sig för att skriva en bok om Sonja. De tar hjälp av Kicki och Fredrik som ska göra research för boken. Ganska snart inser samtliga inblandade att den däringa Sonja, henne kände de inte alls. För var det nån som hade hemligheter så var det hon. Och vad har familjen Swinton med Sonja att göra?

Man kan lugnt säga att det här är en bok med många trådar. Under läsningen funderar jag hur författaren ska få ihop dem alla i slutet. Men hon får faktiskt det och det är imponerande. Vissa kapitel känns lite snabbskrivna. Samtidigt, en romantisk komedi ska väl få vara lite lättsam?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Skrattande tjej

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.


Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Ett inlägg om musik och kakor.


Ett TV-program
som man kanske inte tror att en Toffla ska gilla, men som en Toffla faktiskt gillar, är Fest hos Bagge Wahlgren. Jag tycker att Laila och Niclas, med efternamnen Bagge respektive Wahlgren, verkar vara både underhållande och lättsamma. Såna där människor som verkligen passar att vara värdpar på fester och middagar. I TV-programmet bjuder de in var sin gäst som de lagar mat och leker tramsiga lekar med. Och som grädde på moset dyker alltid en artist upp och river av en låt, för det mesta på Bagge Wahlgrens hustak…

Igår var det en artist som det har varit ganska tyst om ett bra tag. En tjej som har en gudomlig röst och vars låtar jag störtgillade i slutet på 1990-talet. Men hon tillhörde ett annat liv. Ett liv jag hade då. Många av låtarna förknippade jag med jobbiga händelser. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på CD-skivorna jag har.

Dino

Dino – CD:n som bland annat innehåller To be able to love. Mitt exemplar är för övrigt signerat av artisten också!

Så plötsligt poppade hon upp i TV-rutan igår kväll, drack skumpa med Laila och Niclas och deras gäster Lars-Åke och JosephineJesscia Folker. Kvinnan med den gudomliga rösten, som jag sist hörde typ 1999. I morse följde hon med ut i bilen. Eller det vill säga CD:n Dino, som släpptes år 2000. Det året jag funderade på om jag nånsin skulle kunna älska igen. Nu är det 2013 och jag vet att jag kan älska igen, mer än jag nånsin har älskat älskar jag – Anna. Och det gjorde inte alls ont att lyssna till Jessica till och från jobbet. Inte ett dugg. Det var som att återse återhöra en god vän.

______________________


Över halva veckan är gjord
och jag längtar som tusan efter helgen – trots att jag har massor att göra då. Jag ska köpa julmat, kanske ytterligare ett par klappar och så ska frysen frostas av och hemmet julpyntas. Däremellan vill jag åka ut till Himlen och träffa Anna och ”barnen”.

Det har varit tuffa dagar och det kommer tuffa dagar – på flera sätt och på olika håll. Men i kväll fick jag faktiskt ett telefonsamtal från nån som gjorde mig ledsen igår. Nån som faktiskt bad om ursäkt. Det blev jag glad för.

Anna och jag åt middag på en nyöppnad restaurang här i närheten där man säljer snabbmat. På vägen tillbaka stannade vi till på Tokerian och köpte med oss nåt gott hem – Rocky road-kakor. Du vet såna där kakor med minimashmallows på, såna som ser ut som öronproppar.

Rocky road

Rocky road – kaka med öronproppar på.


Vi hade sån tur
att det var extrapris på tre (3) Rocky road-kakor. Dessutom fanns det bara en kanelbulle kvar. Så med oss hem följde tre kakor och en bulle. Dessa delades nogsamt och förtärdes till kaffe. Nu kommer skiten nästan ut genom öronen. Lätt illamående, alltså… (Understatement of the day.)

Nu ska jag göra dagens surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag joinar min darling igen. Och snart är det dessutom läggdags. Vart tar tiden vägen..?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg skrivet på lunchen, mitt emellan två utbildningspass.


Uppdaterat inlägg:
Och så ytterligare ett nej via e-post alldeles nyss. Hur många nej orkar jag ta på en dag? Stryktålig är mitt främsta namn, eller?


Det är fantastiskt duktiga elever
jag har idag! En grupp på fem personer, varav två inte har jobbat med vårt webbverktyg alls tidigare. Ändå kommer de igång, de jobbar, de frågar när det krånglar. Min första genomgång kändes lite tafflig. Ja, jag är min egen hårdaste domare.  Jag håller kursen på engelska och det ÄR inte mitt modersmål, hur bra jag än är på det. Att prata om lättsamma och alldagliga ting på engelska går hur bra som helst, men när det gäller specifik terminologi känns det som om jag mest rör till det hela.

När jag lämnade gruppen för lunch var alla emellertid väldigt glada och tacksamma. Dessutom vill de att jag kommer tillbaka klockan 13 och pratar webbplats för sektionen. Förhoppningsvis finns det då också en och annan personlig hemsida att färdig att publicera! Det är alltid roligt för var och en att få se det färdiga resultatet av förmiddagens arbete. När det gäller hemsidan är jag inte säker på att jag hinner börja med den – eller att det ens är jag som ska göra den… Jag jobbar ju inte här så länge till.

regnbågsbok
Fröken har fått rast och läser i sin regnbågsbok.


Jag gjorde misstaget att ringa rekryteraren
för en tjänst jag har sökt. Redan från början frågade jag om det verkligen var lönt att jag sökte. Rekryteraren tyckte bestämt det. Så jag la ner en god stund på att författa en ansökan. Ändå fick jag nu veta att jag inte är med bland dem som intervjuas – på grund av att jag inte har naturvetenskaplig bakgrund IGEN. Det räckte alltså inte med snart två år arbete här. Ibland undrar man vad det är för övermänniskor de söker. Jag menar att antalet som har dubbelkompetensen vetenskapsman-kommunikatör borde ju rimligen inte vara så stort. Eller? Har jag fel, nån?

Gubbe m rund botten
Hur länge ska jag vara en sån här?


Nu får jag bita ihop
och inte låta mig slås ned av detta negativa besked. För miljonte gången spotta i nävarna och ta nya tag. Jag vet inte hur många gånger jag orkar vara den där leksaksgubben med rund botten som bara ler och ler och som det är omöjligt att putta omkull. Det känns nämligen som om det inte spelar nån som helst roll hur hårt jag arbetar och hur mycket jag visar framfötterna, det räcker aldrig. Häromdan fick jag nej på den intresseanmälan jag lämnat på en intern tjänst också. Nu står hoppet till ett par ansökningar till, men kanske mest till den som jag blev utlovad besked om i början av nästa vecka, senast. Men jag vet inte om jag vågar hoppas och tro.

Fan, vad alla som avskyr och hatar mig måste njuta när de läser detta! Men gör det ni. För till skillnad från er är jag inte ett dugg rädd för att visa mina svaga sidor. Jag är ärlig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag redan och som vanligt dags för veckans höjdpunkter (Vår) respektive lågvattenmärken (Var) – enligt mig, alltså. Och det är inte svårare än så här:

Vår

Var


Livet är kort.

Read Full Post »