Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged äta lite och ofta, Barbara Vine, bädda rent, bekräftelse, beta av, boktok, cracker, datum, deckare, dra på munnen, få, födelsedagskort, förra ägaren, fil, fira, fiskbullar, geleig, hänga tvätt, hummersås, inomhusarbete, input, julklapp, kamp, Karl G. Fredriksson, kaviar, köpa, knäckemacka, kommissarie Wexford, kramp, läsa, lättare, leverpastej, Lilian Fredriksson, linfrön, litteratur, livet, lysa med sin frånvaro, mage, mamma, mars 2015, matbelöna, middag, miljardär, miljonär, Motala, njuta, njuta av att inte ha ont, ost, output, papperskassar, PD James, plats, posta, protestera, pseudonym, rörd, rebell, Ruth Rendell, söka jobb, skriva, skriva mer flyhänt, Sotarens pojke, telefoni, tid, titel, titta, tolka, torsk, träffas, tvätta, tvättmaskin, Uppsalabaserad, vaniljglass med krossad choklad, vår, vårsol on 21 april 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om livet, krämporna och litteraturen.
Onsdagsmiddagen som gav output?
Idag finns det anledning att fira för min del! Nej, jag har inte blivit miljonär (det är jag ju redan) miljardär, men magen… MAGEN är mycket bättre! Inte vet jag om det var linfröna eller fiskbullarna av torsk i hummersås. Strunt samma, inputen blev till output efter fem dagars kamp och kramp. Du förstår säkert vad jag menar. Igår åt jag lite och ofta. Jag började med filen och de uppblötta, geleiga linfröna. Nånstans mitt på dan intog jag en knäckemacka med ost och en med leverpastej. Fiskbullarna i sin sås samt två crackers med kaviar blev middag. På kvällen åt jag vaniljglass med små, små bitar av krossad choklad i. Chokladen låg redan i glassen när jag köpte den. Jag brukar älska den sorten, men tyvärr… Bara vanilj var det jag egentligen ville ha, så ett litet paket sån glass ska jag ut och köpa idag – jag måste ändå ut och posta ett födelsedagskort till en vän.
Men hur ska jag fira då? Jag är tyvärr sån att jag gärna matbelönar mig själv och det går inte som läget är just nu. Äh, jag firar med att bara njuta av att jag nästan inte alls har ont idag, att jag känner mig tio kilo lättare och att jag har en massa bra läsning.
Siv protesterade (?) och köpte en juklappsbok som hon verkligen ville ha till sig själv. Kan en tolka det så?
För tillfället läser jag en bok om kommissarie Wexford Ruth Rendell (just denna översatt av Uppsalabaserade paret Karl G. och Lilian Fredriksson!) Jag måste säga att hon skriver mer flyhänt än PD James och just nu tilltalar det mig mycket. Visste du förresten att hon också skrev böcker under pseudonymen Barbara Vine? (Jag har bland annat läst Sotarens pojke och den var inte så tokig.) Men, jag är glad över ALLA böcker jag fick i mars förra året av vännen Agneta. De två papperskassarna innehöll såväl brittiska som svenska deckare. Jag har gott om böcker att läsa framöver, även om jag har betat av en del av kassarnas innehåll nu i vår. I flera av böckerna hittar jag en och annan rad från den förra ägaren, Siv. (Så gör jag också, skriver när jag har köpt eller fått en bok, av vem, datum, plats, eventuellt pris etc.) Jag blir riktigt rörd ibland, av olika skäl, av det Siv har skrivit i böckerna. Det är tråkigt att vi aldrig fick träffas Siv och jag, två boktokar med smak för deckare… Det Siv har skrivit i boken jag läser just nu fick mig emellertid att dra på munnen. Texten ihop med bokens titel gör att jag anar en liten… rebell..?
Igår kväll telefonerade jag en stund med lilla mamma. Hon behöver bekräftelse varje dag på att jag kommer ner nästa vecka. Jag hoppas att våren har kommit lite längre i Metropolen Byhålan då och att det blir tid att titta lite på den och njuta en stund av vårsolen. Idag lyser den med sin frånvaro, så jag kunde med gott samvete ägna morgonen åt inomhusarbete såsom jobbsökeri, renbäddning och tvätt. Dags att hänga den senare – tvättmaskinen har gett output den också på min input.
Livet är kort.
Read Full Post »
Nästa brittiska deckarförfattare ur de innehållsrika papperskassarna från vännen Agneta är Ruth Rendell. TACK! Ett par av hennes böcker har jag läst tidigare. Eftersom även hon avled förra året, till och med för nästan exakt ett år sen, blir det inga fler böcker av henne eller Barbara Vine, som hon också skrev som. Jag har även sett ett och annat avsnitt på TV i min dar om hennes kommissarie Wexford. Det jag framför allt minns är den där vårtan han hade på ena kinden… Nåja, spännande var Wexford-avsnitten. Protest till döds var boken jag läste ut idag.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 