Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snorkig’

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.


 

Nyklippt svartvit

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Orange rosor

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

Bokstöd läsande flicka

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.


Ett helt fantastiskt underbart väder idag!
Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

kvällsvatten 3
Det ska handla om vatten.


På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna,
men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

räkor
Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.


Telefonmötet efter lunch dröjde,
så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…


*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett riktigt oväder är det just nu i Uppsala! Regnet fullkomligt vräker ner och jag har nog hört några enstaka mullranden också. Men nyss hörde jag även ett utryckningsfordon som slutade tuta i närheten medan en helikopter cirkulerade i luften. Undras vad som kan ha hänt…

Det regnar så bilden blev oskarp.


Hemkommen från Himlen
vek jag o-rolig lakanstvätt när jag kom hem. Det är vid såna tillfällen man önskar att man hade tolv armar. Tolv stycken ap-armar. Men det fick lov att gå med två sedvanliga lemmar.

Mamma hade ringt, så jag ringde upp henne. Även där hade det varit oväder och åska. Mamma berättade stolt att hon hade ringt hyresvärden angående grannarna som tycker att det är OK att hänga blöta mattor över balkongräcket, mattor som droppar och som lämnar otrevliga spår som klippta naglar efter sig på mammas balkong. Jag försökte prata med dem när jag var hemma, men tyvärr kunde vi inte kommunicera på nåt språk – jag kan svenska, engelska, tyska, franska, latin, lite finska, lite bosniska, lite tigrinja, lite spanska och lite teckenspråk. Vilket deras hemspråk var är jag osäker på. Hur som helst, hyresvärden var mest snorkig mot mamma och undrade hur de skulle kunna ha en dialog med grannen om inte mamma och jag klarade det.

Ja, det enklaste vore väl genom tolk!

tyckte mamma, men se det har man visst inte hört talas om hos mammas hyresvärd.

En god stund ägnade jag sen åt att förbereda några inlägg och tidsinställa dem för publicering i veckan. Ja, det blir ju så när jag inte hinner skriva lika mycket eftersom jag jobbar numera. Och jag tänker inte sluta blogga, jag har fått så många varma och goa signaler på att att min blogg är uppskattad. Sen får den som inte tycker om min blogg göra det. Men man är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa här.

Igår var Fästmön iväg tillsammans med ett av ”barnen”. Bland annat köpte de, på mitt uppdrag, ett jättefint kast! Jag har ju två små falska kast från en möbeljätte, men det här var ett äkta. Endast 300 spänn kostade det och det har färdig upphängningsanordning och allt. Nu gäller det bara för mig att klura ut var jag ska ha det. Jag ska ju gå och titta på tavlor på lördag, så jag får nog vänta med att sätta upp kastet på väggen.

Min orm gillar också kastet! Ormen är för övrigt den berömda orm jag lärde mig att sticka på – fast jag kunde ju inte sluta. Det var därför det blev en orm.


Det var inte bara ett kast
jag fick med mig från Himlen. Anna skickade med mig två stora bitar som var kvar från min plåthalva av gårdagens hemgjorda pizza. Jag har just tryckt i mig en bit efter att ha förberett skrivbordslunch i matlåda till i morgon. I morgon ska jag nämligen delta i ett webinar vid datorn över lunch och då får man smulor i tangentbordet. Men äta nåt måste man!

Innan jag åkte från Himlen var vi och storhandlade. Anna har hela familjen hos sig i veckan och då går det åt mat. Jag passade också på att handla bröd, yoghurt och lite sånt. Och jag blev såå lycklig när jag hittade denna, som jag hoppas är lika god som Vintervit, en choklad som lanserades av samma företag för ett par vintrar sedan, men som sen togs bort ur sortimentet, tyvärr!

Recension av denna kommer!


Regnet det bara öser ner
och jag ska sätta mig i fåtöljen och läsa Eld. Det går i en rasande fart, för det är en jättespännande bok. I morgon efter jobbet ska jag klippa mina ynkliga testar och sen ska jag träffa en av mina jättegoa blogg-läsare!


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj så kvällen sprang iväg! Middagen bestod av tre knäckemackor med brännvinsost respektive Brie. Till det gjorde jag pressokaffe på espressokaffe, riktigt gott och smakrikt! Under middagen läste jag ut Flimmer som jag väl inte var så särskilt imponerad av. Nä, jag tycker nog att Anne Holt ska skriva vanliga deckare och hon ska skriva dem med egen hand, inte låna sin brors. Men det verkar jag vara ensam om att tycka…

Min syster ringde och vi pratade en hel timma Hon var på landet och där finns varken TV eller dator, men telefon. Vilken tur! 

Det var så varmt igår kväll. Vid läggdags var det 17 grader. Det blev till att sova med öppen balledörr* och öppet vädringsfönster i sovrummet. Jag har visserligen takfläkt där, men den gör mest luften torr och svalkar inte på rätt sätt. Man blir bortskämd när man har AC på jobbet…

Talgoxfamiljen har försvunnit från sitt bo i väggen. I stället är skatorna envisa och vill gärna stå  på mitt ballebord**. Jag tror att det är min fina midsommarstång som lockar dem – den blänker i solen…

Min fina stång.


I år har jag gjort minimalt på ballen***.
I maj nån gång köpte jag två plantor lila hänglobelia till min lila ampel. Och först nu ser jag nåt som liknar en blomma eller två… Nä, det har inte varit mycket med sommaren i år.

En lobeliablomma.


Mindre än två veckor kvar att jobba
har både Fästmön och jag. Vår första semestervecka är än så länge ett oskrivet blad. Vi varken kan eller vill göra av med för mycket pengar eftersom vi har Pride att se fram emot i början av augusti och Anna ska även på en annan tur innan dess. Men kanske försöker vi få till en träff med Hortellskan och hennes K här på hemmaplan först. Det är väl märkligt, vi bor i samma stad, på samma sida av floden och ändå får vi liksom aldrig till nån träff! Jag funderar för övrigt på att inhandla en tavla av K för födelsedagspengen från mamma.

Anna och jag får för övrigt ytterligare en ledig helg tillsammans, den som kommer! Det är det braiga med att vi båda arbetar kontorstid. Under veckorna blir det inte så mycket umgänge, men igår kväll spelade vi två matcher scrabble på nätet. Jag fick storstryk i första matchen, medan jag vann den andra. Knappt. Tror vi var ganska trötta då, för spelet liknade mest ett runda-ords-samtal… Ibland förvånas jag över en del ord som SAOL godkänner.

Fick ett rabatterbjudande per mejl från ett företag som säljer böcker på nätet, det företag som hade uppgett fel adress för jobbansökningar och sen betedde sig väldigt snorkigt mot mig när jag påpekade detta (min ansökan kom in försent till rätt adress). Jag har i princip totaldissat shopen i ett och ett halvt år. JA, JAG ÄR LÅNGSINT! Men igår kväll skickade jag efter Viveca Stens senaste Sandhamnsdeckare, I stundens hetta. Får den nu inbunden och fraktfri för 105 kronor. Hoppas den är värd att släppa på sur-principerna för…

I morse läste jag för övrigt en grinig, men välformulerad krönika i lokalblaskan. Det var Bo Gustavsson som ondgjorde sig över det han kallade

sommarens deckarplåga

Bo Gustavsson menar att TV bara sänder deckare och att dagstidningarna bara har deckare som sommarföljetonger. Nu håller jag verkligen inte med Bo Gustavsson – jag tycker att TV mest sänder, förutom repriser, sport och har så gjort ett bra tag. Morden i Midsomer är förknippat med sommaren för mig, men i sommar sänder SvT bara två delar, den sista i kväll, för övrigt. Och vem vill, förutom Bo Gustavsson, läsa Thomas Manns böcker som följetonger? (Lokalblaskan har för övrigt I stundens hetta som följetong i sommar!) Att kalla deckare i media för

kulturförakt

som Bo Gustavsson gör i sin krönika kan jag inte heller hålla med om! Jag läser själv mest deckare och det handlar om att jag vill sysselsätta min hjärna på två sätt:

  1. dels roa mig med spännande läsning
  2. dels försöka lista ut i förväg vem och varför

Och det tänker jag fortsätta med. Thomas Mann har jag för övrigt också läst en hel del böcker av, böcker som på sitt sätt är spännande läsning. Men som ju har ett antal år på nacken. Bland annat. Nu tänker jag inte ge mig in på nån djupare litteraturanalys här (det gjorde jag när jag pluggade in min fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), men tro det eller ej, jag föraktar inte deckarkulturen för det. Bo Gustavsson är inte ens anställd vid lokalblaskans kulturredaktion, vad jag förstår, så han kanske har gott om tid och lust att läsa Thomas Mann eller Anthony Beevor (vem f*n är det??? Jo, han har skrivit en flera böcker om krig, är det finare med massmord än påhittade mord i deckarform???) och att anklaga media och oss som uppskattar deckare för kulturförakt. Själv ägnar jag min lästid åt sånt jag gillar, mestadels deckare men inte alltid.


*balledörr = balkongdörr

**ballebord = balkongbord 
***ballen = balkongen 

Read Full Post »

Ilsken som ett bi sitter jag vid jobbdatorn. Den gör åtminstone det den ska – fungerar. Jag skjutsade Fästmön tidigt som attan till jobbet i morse eftersom hon började klockan sju. Samma tid skulle jag lämna Clark Kent* hos Bil 3:an, Toyota för service. Jag var där fem i sju, inte ensam.

När det blev min tur tog han fram servicepappret och läste upp vad jag hade beställt – stor service, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som låter illa och byte av gummit på vindrutetorkarna. Jag signerade. Sen var det bara det att nån lånebil inte var bokad, detta trots att lånebil är det första jag alltid kollar efter! Skälet till att jag bokar lånebil är att Toyota har flyttat nästan från city utanför stan, nära nya E4:an mot Stockholm. Det de kunde erbjuda var en buss in till stan, men dit ska ju inte jag och jobba, jag ska ju åt andra hållet. Nu är det andra gången Bil 3:an missar att jag bokat lånebil. Första gången lyckades de lösa det ändå, men idag fanns ingen ledig bil och man kan ju inte trolla med knäna. Du kan nog bara föreställa dig hur arg jag var. Det fanns inget annat att göra än att boka om tiden. Så nu får jag åka omkring med vinterdäcken inne i bilen tills på fredag morgon. Skitkul, eftersom detta kräver fällt baksäte. Det är en evig tur att vi inte har barnen den här veckan. Hade jag haft råd skulle jag ha tagit taxi, men eftersom jag ska göra en stor service och lite mer samt misstänker att det är nåt fel på bromsarna, gissar jag att jag måste vända på varenda krona.


Rätt ilsken idag.

                                                                                                                                                                Det enda som var bra med den starten på den här dan var att jag kom till jobbet tidigt. Men då hade jag fått ett otrevligt mejl med en snorkig ton som gränsar till von oben. Jag har utfört uppdraget, men frågan är om jag ska tala om för vederbörande att jag inte gillar tonen. Eller också får jag svälja och låta det rinna av mig. Jag är ju bara vikarie… Dessvärre är detta inte första gången jag får höra denna ton och jag trodde att jag hade gjort personen uppmärksam på att tonen inte var hövlig. Men det gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. Därför misstänker jag att jag inte har nåt för att jag påpekar det igen. Frågan är hur mycket jag ska svälja…

Och ja, jag är nog extra nervös den här veckan eftersom jag har blivit lovad ett besked angående onsdagens intervju…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min gnisslige lille bilman

                      

Read Full Post »

Det är varmt idag. Varmt och soligt. Eller i alla fall skitvarmt. Hett. Jag städar.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Det är inte kul. Men det går framåt och jag gläds åt resultatet. Sån är jag!

Jag sov ända till strax efter nio. Fast släckte inte i natt förrän vid två-tiden. Fick min TV-kväll förstörd av en skitliten unge som sprang ute och skrek med hes och samtidigt gäll röst. Trodde att så små barn sov vid den tiden. Men icke! Däremot sovs det här och var i morse och det var skönt att slippa bli väckt av barnskrik eller cigarrettrök eller telefonpratare som tycker att ALLA runt omkring ska höra vad de säger.

Inledde med att tvätta ansiktet, slänga på perkolatorn och läsa lokalblaskan. Den senare är så tunn att jag nog ska överväga sommaruppehåll nästa år. Man kan ju lika gärna läsa på nätet, menar jag. Det är dessutom gratis. Jag vet inte om jag har lust att betala så mycket för näst intill ingenting. Det är inte så att jag missunnar journalister att ha semester, men det finns ju hur många som helst som är arbetslösa som skulle kunna tänka sig att jobba ett par månader på sommaren…

Messade lite med Fästmön av och till. Hon har med sig Elias till jobbet idag och hittills har det gått bra. Skönt! Men grabben börjar ju bli stor nu och nästa sommar borde han kunna vara ensam hemma när mamma eller pappa jobbar.

I måndags mejlade jag M på Arbetsförmedlingen, men jag har fortfarande inte fått nåt svar. Jag vet inte vad det är för policy myndigheter har, fast när jag jobbade på en sådan, för över två och ett halvt år sen, diskuterades 24-timmarsmyndigheten… En utopi, eller?

Ringde a-kassan med en rak fråga och fick ett rakt svar tillbaka som jag blev nöjd med. Däremot fick jag ett snorkigt svar när jag pratade om inkomstförsäkring. Tänkte jag skulle tipsa a-kassemänniskan om vad som gäller eftersom jag nyligen kollat upp en grej kring inkomstförsäkring och uppehåll i a-kassan. För gissningsvis är det fler än jag som ringer och har såna frågor. Men då hörde jag hur hon fnyste och så sa hon

Vi får inte svara på såna där frågor, den som har frågor om inkomstförsäkringen måste ringa till försäkringsbolaget själv!

Jameniallafall! Kan man inte tänka sig att a-kassan kan svara på en fråga om inkomstförsäkringen, ett avtal som facket har tecknat, så här:

Jag TROR att det är si och så för jag pratade med en medlem häromdan som sa så. Men det är säkrast att du ringer försäkringsbolaget själv och kollar!

Nej, tydligen inte. Jag kände mig fruktansvärt avsnoppad trots att jag bara ville vara vänlig och hjälpsam. Men vänlig och hjälpsam är inte epitet som passar på min a-kassa, det är jag inte den enda som tycker. Ryktet går, liksom…

Jag har ringt min optiker och bokat tid för kontroller på söndag. Både för glasögon och linser. Jag börjar inse att det inte funkar så bra längre. Att se, alltså. Och det är ju en fördel att kunna se lite när man ska jobba. Och köra bil. Och läsa. Och se på TV. Typ…

Resten av förmiddagen har jag skurat badrummet och duschrummet/toan. Snacka om skitigt… Dammigt. Jag hatar verkligen lägenhetens ventilationssystem!

Gårdagskvällens rena tvätt är inte torr ännu, så jag har inte kört igång nästa maskin. Men den är laddad och fullproppad! Däremot har jag bäddat rent. ALLA fjädrar från duntäckena och -kuddarna klistrade sig snyggt framför allt i mitt ansikte, i mina ögon och i min näsa. Trots att jag har Dumbo-öron fastnade emellertid inga fjädrar där. Konstigt.


Renbäddat!

                                                                                                                                                               Ja, jag har bäddat med ett påslakanset som kan framkalla både epilepsi och migrän, men JAG tycker att det är häftigt och det är JAG som ska sova mellan lakanen! Naturligtvis har jag lagt på överkastet, sidenkuddarna, den blåa stjärnkudden i fejksammet och KissåBajs-gosedjuren också, efter att jag tog bilden. Ville bara visa att jag kan bädda. Och att du säkert inte delar min smak när det gäller påslakanmönster…

Nu är det lunchdags och då ska jag inta frukost och läsa lite. Fick låna en bok av min frissa i fredags när jag var där med mamma som skulle få håret lagt. Det är Sarah Waters senaste, Främlingen i huset. Jag har läst första kapitlet, på drygt 50 sidor. Hela boken är på 526 sidor. Den får mig att tänka på Herrskap och Tjänstefolk och Downton Abbey. Härligt!

I eftermiddag fortsätter jag med dammning och dammsugning och golvtorkning. Det blir sen en dusch och hårtvätt innan jag hasar över till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen – idag blir det kycklingchorizo, fryst och inköpt för halva priset för ett tag sen, med bröd. Det är gott!

Read Full Post »

Older Posts »