Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skridskor’

Ett inlägg om ett och annat lördagsnöje.


 

Den här helgen är det Ulva marknad ute vid Ulva kvarn. Regnet hänger i luften, men det var ändå uppehåll mitt på dan idag. Därför styrde Fästmön och jag Clark Kent* utåt vargarnas vadställe för att glo på hantverk, folk, fä och annat.

Sparsamhet är en dygd sen ett tag tillbaka. Inte för att jag nånsin har varit slösaktig, men med en lön kan en ju unna sig att köpa saker ibland. Därför höll jag på att smälla av när vi kom till Ulva och blev invinkade på parkeringen. Hutlösa 40 spänn krävde parkeringsvakten av mig. I vanliga fall är där gratis parkering. Ärligt talat hade jag vänt om jag hade kunnat. Det kunde jag inte, för det stod bilar efter. Så vi delade på avgiften, parkerade och skuttade mellan pölar och leriga spår för att besöka själva marknaden.

Sparsamhet är en dygd sparbössa Hj Branting 4a

På sparbössan står orden för dagen. (Föremålet finns att köpa på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik på Hjalmar Brantingsgatan 4a. Okänt pris.)


Där var knökfullt med folk
och det är ett sant – och i övrigt kostnadsfritt – nöje att glo på både folk och saker. Samtidigt gjorde trängseln mig smått… stressad. Anna blev stressad av de mörka molnen över våra huvuden. Så det är inte lögn att säga att vi nästan sprang (fast en Toffla springer ju aldrig på riktigt) genom hela marknaden. Roligt var det att notera att det verkligen var fokus på hantverk och egenproducerat, inte nåt som var serietillverkat i plast och

made in TjottaHeiti

Vi köpte emellertid ingenting, inte ens nåt ätbart. Det var det så många andra som gjorde och smockade i sig så att bordsskicket avskräckte – våfflor med sylt runt hela käften och bostongurka som snorkråka på nästippen. Nej fy! Jag tog i alla fall några bilder på en del trevliga saker:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Just när vi närmade oss stan 
kom de första regndropparna. Vi tittade in till antik- och retrobutiken på Hjalmar Brantingsgatan 4a och fick en trevlig pratstund med den av ägarna som hade lördagstjänst. Toalettbehov och fikasug gjorde att vi därefter åkte ut till Erikshjälpen. Där finns nämligen både en fräsch toalett och gott fika till en billig peng. Och så passade vi på att titta på saker också, utan att handla. Anna var söt och bjöd på fikat. Jag valde morotskaka. Inte så orange, men väldigt god. Och morötter har en ju hört ska vara nyttigt…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = bilmannen #1

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var då själva f*n!

tänkte jag när jag gläntade på persiennerna i morse. Det hade snöat! Och jag som såg barmark, asfalt, igår och njöt av det. Nej, februari är nog värsta perioden. Kanske mars också. När man har ledsnat på snö och ser fram emot våren. Det är otroligt slaskigt ute på vägarna nu, för temperaturen ligger på runt en plusgrad. En idiot till bilist körde om mig – PÅ FEL SIDA! – och stänkte ner hela den sidan av Clark Kent*. Tur för idioten att jag inte hade tvättat Clark…

På väg till jobbet messade Fästmön att hon just landat på sitt jobb, men blivit tillbakakallad till Förorten för fritids hade ringt och sagt att Elias var dålig. Hon hade precis hunnit klä om. Synd om grabben som både skulle åka skridskor och simma idag.

Själv vet jag inte om jag känner mig så mycket piggare än. Magen är asjobbig och jag har nästan kräkts idag på morgonen. Men jag tänker inte ge upp! Behandlingen ska genomföras och jag ska må bättre!

På jobbet var det ganska tyst som vanligt när jag kom. Och mörkt! Den ena lampan i hissen pajade igår och M ringde och felanmälde. När två ”gubbar”, varav en jätteblondin (ser inte klokt ut!), hade varit här och grejat fungerade ingen lampa. Det känns ganska läskigt att åka hiss i mörkret. Tyvärr kunde jag inte ta nån bra bild där inne, men jag tog en bild på mörkret hemma i stället. Nån som kan gissa vad den föreställer??? Jag har bara photoshoppat lite grann!


Vad är detta??? 

Read Full Post »

Det blev en väldigt trevlig lunch, en sorts blandning av arbetslunch och sociallunch. Ibland kan jag sakna att inte ha kommunikatörer inpå knuten, så att säga. Fast det har jag ju egentligen idag, det tar fem minuter att skutta över. M och jag såg en jättesöt bebispojke vid bordet bredvid. På tröjan stod det

Busunge

men han var en riktig betraktare och inte särskilt busig. Han blev helt såld på M, det var riktigt fascinerande att se! Det var skönt med en promenad och jag var klok nog att hämta solbrillorna från bilen.

Efter lunch tyckte emellertid magen att det var mindre kul. Jag hade riktigt ont i ett par timmar och fick bo på toa en lång stund. För den som tål skitsnack kan jag meddela att jag tvärtemot alla andra inte blir hård i magen av medicinen…

Eftermiddagen flöt på och jag har nu planer på att organisera en medieutbildning för hugade forskare samt en skräddarsydd omvärldsbevakning för desamma. Det är roliga uppdrag – och jag har faktiskt gett mig dem själv… Hoppas bara att prefekten nappar när jag presenterar detta nästa vecka vid avstämningen.

Jag slank in på Ö&B efter jobbet medan jag väntade på att Fästmön, som var i närheten, skulle sluta sin kurs. Det mesta som säljs på Ö&B tycker jag är skräp, men faktum är att där finns rengöringsmedel och hygienartiklar till bra priser. Idag gjorde jag inga större fynd. Det blev i alla fall var sin flaska Mr Muscle frozen Lime & Vinegar. Det är såå fräscht att använda i köket, i hoarna, främst. Och priset var endast 15 pix!

Bra, fräscht och billigt till köket!


Anna och jag blev klara
ungefär samtidigt och strålade samman utanför Salléns där Anna skulle inhandla ett lysrör. Därpå skjutsade jag oss till ICA Solen. Anna köpte middag och det gjorde jag också, det vill säga kalkonsalami. Tvättmedel slank ner också för min del. Därpå åkte vi till Morgonen för att hämta Elias och hans lånade skridskor. I morgon ska det nämligen åkas skridskor och det ska vara matsäck med varm dryck med. Visst låter det mysigt??? Tjejerna var hemma så vi fick morsa på dem också innan jag skjutsade hem mor och son till Himlen.

Därpå var min ork slut. Jag tog mig hem, jag tog mig in, slängde på en maskin tvätt och jag nästan satt på golvet i duschen. Det var skönt att tvätta håret, men när klenheten överrumplar mig är det bara skitjobbigt att ha armarna över huvudet, så att säga. Smorde in mig sittande med det härliga Shea body butter som jag köpte till mig själv i present när jag hade varit på intervju sist.

Sen blev det middag. Jag rostade tre mackor och la på alldeles för många skivor kalkonsalami på varje. Till det röd mjölk, förstås – alla andra färger på mjölk är avarter och lika lite mjölk som turkos är en färg – och så min bok på gång, den sista julklappsboken från mamma. Karin Wahlberg är en av min riktiga favoritförfattare. Jag har gillat hennes böcker sen hon debuterade i deckargenren med Sista jouren.

Lekamlig spis och andlig.


Nu har högen
med julklappsböcker sjunkit rejält. Jag har två kvar. Men det ligger ytterligare två i att-läsa-högen som jag har fått av snälla vänner vid andra tillfällen än jul.

Tvättmaskinen har nu slutat ge ljud ifrån sig. Bäst att hänga eländet. Åter armarna över huvudet, inte min favoritrörelse just nu. Tänkte sen slappa i bäste fåtöljen och glo på CSI New York. Det var länge sen…

Read Full Post »

Uppdaterat: Jag har fått en läkartid i morgon bitti.

Inte kan jag direkt påstå att jag är världsbäst på att ta tag i saker som gäller mig själv… Det är lättare när det gäller andra eller jobb. Då tvekar jag inte en sekund. Men nu har jag faktiskt tänkt till och ringt min läkarmottagning. Det handlar om den här tunga tröttheten som jag har känt en vecka, ungefär. Samma tröghet som sommaren och hösten 2010, dock utan tromboflebit den här gången, tack och lov. Jag tror det räcker med att få kolla några värden och visar det sig att nåt är åt skogen, kanske jag behöver höja min dos. Skulle det däremot visa sig att jag behöver blod blir det en annan femma – jag tänker nämligen vägra. Och det gör jag av ideologiska skäl: så länge homosexuella män inte är välkomna att lämna blod, till exempel vid Sjukstugan i Backen, tänker den här homosexuella kvinnan inte ta emot nåt blod heller från samma ställe.  För övrigt skulle jag aldrig låta mig vårdas där igen, inte så länge man anställer kränkare. (Så, nu har jag sagt det igen och igen!)

Nä, nåt blod vill jag inte ha från Sjukstugan i Backen.


Runt halv tio
ska jag bli uppringd av nån från mottagningen. Min doktor Anders slutade ju tyvärr före jul, så vi får se vem som tar hand om mig nu. Han lovade att Mottagningen skulle fortsätta ta väl hand om mig, men Mottagningen är ju ingen doktor utan ett samlingsbegrepp… Lite orolig är jag därför, men jag vägrar att vända mig till den offentliga vården – som ju, som sagt, anställer kränkare. (Titta, en gång till!)

Snöovädret och plusgraderna igår kväll har ersatts av sex minusgrader och hård is på vägar, cykelbanor och gångbanor. I vart fall inget slask – än så länge. Tänker på min sportlovsledige favoritkille i Himlen som kanske ville fixa skridskor. Nu var gossebarnet lite snorigt igår, men vi får hoppas att det var nåt tillfälligt. I morgon ska han och mamma tillsammans med moster och kanske nån kusin hälsa på sin snälla mormor som har födelsedag senare i veckan. Har man världens snällaste mormor måste detta uppmärksammas!

På gång den här veckan är bland annat planering och bokning av en kortkurs i videokonferensutrustningen. Jag har bokat lokal och utbildare och skickat ut inbjudan till hugade. Lokalen tar max tio personer och hittills idag har fyra tackat ja. Det fylls på… Jag har inga intervjuer inbokade den här veckan, men tänkte gå runt och se om framför allt några av de lite mer erfarna medarbetarna kan ge mig en halvtimma.

I morgon ska jag luncha med CJ från min förra arbetsplats på fakulteten. Det var alltså henne jag trodde att jag messade till angående lunch, när jag i själva verket messade Annelie Kvist. Denna Annelie Kvist som gärna ville luncha med mig, men som jag absolut inte känner… 😳 Så sorry, Annelie, det blir ingen lunch! I fredags var jag för resten till thaistället och mötte där en mycket förvånad JK, också från fakulteten. JK hade ingen aning om att jag var kvar inom företaget, men jag berättade läget. Noterade glimten av lite välment avundsjuka i ögonen när jag nämnde att jag har kontor högst upp i nybygget… Nåja, JK:s och de andras tur kommer, deras hus håller på att byggas, men det är nog inte inflyttning förrän nästa vår, tror jag. De sitter verkligen i ett gammalt hus som inte är särskilt lämpligt ens som kontor…

Jag har noterat att ytterst få läsare kommenterar de inlägg som handlar om mitt nya jobb. Kanske dessa inlägg inte intresserar eller kanske man är missunnsam, rentav? Jorå, jag vet att många som inte gillar mig läser min blogg, men min blogg är väl mindre intressant just nu när det går lite bra för mig. Jag fattar och tänker att ni har små liv, ni. Små, futtiga liv. Jag glömmer aldrig hur det är att gå utan jobb och allt det innebär. Och for your information är min egen jobbsituation inte löst än, jag har en tidsbegränsad anställning. Jag kan mycket väl hamna ute i kylan igen direkt efter min 50-årsdag, i princip. Så jag glömmer aldrig. Men jag glömmer inte heller det löfte jag har avgett om att försöka hjälpa andra i liknande situation – om nu min egen ordnar sig. Jag tycker nämligen att det är för jävligt att duktiga och kompetenta människor inte får  nån plats på arbetsmarknaden idag. Det stinker!

Det här företaget kan ALLA som bloggar i alla fall jobba åt. En stor knapp till företaget finns här intill i högerspalten! 

Read Full Post »

Det börjar närma sig lov för en del. Sportlov, som vi sa när jag var liten. Då skulle man sporta, vilket jag ju tyckte var/tycker är hemskt. Men den här veckan undrar Tofflan ändå om du åker skridskor.

Frågan hittar du som vanligt i högerspalten och som vanligt tackar jag dig som svarar!

Read Full Post »

Usch vilken trist dag det var igår! Det började med allt tjafs med Nokia som jag la mig i. Men jag blir så ilsken att ett sånt stort företag tjafsar med Fästmön och inte bara ger henne en ny mobiltelefon. Den hon köpte för över fem månader sen har ju varit på lagning i princip hela tiden. Då är det liksom nåt fel på mobilen, tycker jag. Varför tycker inte Nokia det??? Och sen ifrågasätter jag OnOff i Uppsalas roll i det hela. Enligt Nokia har man inte uppgett alla fel som Anna berättat om (jag har liksom stått bredvid och hört henne varje gång, en gång åkte jag till och med dit ensam för att lämna in mobilen åt henne när hon jobbade) och dessutom har mobilen nu sista svängen legat lagad (nåja…) i affären i över två veckor utan att nån har kontaktat kunden (= Anna). Det är ingen dyr mobil Anna har köpt utan en Nokia 6700 slide, för under två tusen kronor. Man tycker att Nokia borde tänka på sin image…


En sån här har krånglat hela tiden för Anna. Varför får hon ingen ny av Nokia? Dåligt!

På eftermiddagen vid 13.30-tiden skulle jag så åka och hämta Elias från skolan. Inga barn där! Det visade sig att de var på utflykt och skulle komma vid 15-tiden. Därpå var det mellanmål, så jag kom överens med fritidsfröken att komma tillbaka klockan 15.30 så Elias skulle hinna fika. När jag kommer vid 15.30 hittar jag en orolig och ledsen pojke som undrar var jag har varit. Jag förstod idag att han hade varit orolig för att de var på utflykt och skulle komma sent till skolan för han och jag hade sagt att vi skulle ses halv två. Sen när jag inte var där när de kom trodde han att jag tänkte strunta i honom! Och så nästa grej idag var att det var skridskor på naturskolan. Elias klasskompisar kom fram till honom så snart vi hade kommit in på skolgården. Det hade jag ingen aning om, så Elias hade ingen hjälm med sig. Jag såg hur han nästan började gråta IGEN, så jag sa att vi går och pratar med fritidsfröken. Fröken var lugn och fin och Elias skulle få leka i snön om han inte ville låna utrustning. Det var också andra barn som bara skulle leka. Det är så mycket som händer i skolan just nu och lappar hit och dit, så det är inte lätt att hålla reda på allt. Elias föräldrar har också lite andra barn att se till och jag försöker underlätta med lite skjutsning, hämtning och lämning – inte alltid med lyckat resultat. Anna vaknade dessutom i morse och var förkyld, så nu får vi se om hon hänger med och träffar Birgitta i morgon…

Träffen med Birgitta Andersson i morgon blir veckans höjdpunkt! Birgitta ska hit till Uppsala och föreläsa, men vi ska träffas innan och fika och babbla. Gissar att det blir ett väldans babblande, vi är nog bra på det, i alla fall Birgitta och jag…


Den här boken har Birgitta skrivit och snälla Nurse Rached skickade den till mig i ett bokpaket förra året. Den har nyligen kommit ut i pocket, för övrigt.

Annars hade det trista ingen ände igår. Det var trist väder, trista nyheter på nätet, jag läser en trist bo, systrarna O kollade på trist film hela eftermiddagen och kvällen på TV:n i vardagsrummet (fast det var bara trista TV-program i alla fall, så…)… Ja, till och med datoriserandet var trist, nätet var segt. Dessutom upptäckte jag TVÅ (2) ilskna finnar på ryggen, utom klämhåll för mig. Anna erbjöd sig GENAST att klämma dem, men så roligt skulle inte hon få ha, tyckte jag.

Riktigt roligt för mig blev det först vid sänggåendet – varför blir jag alltid så uppspelt då? Anna tog av sig sin svarta t-shirt och den fastnade på huvudet så hon såg ut som min egen lilla KleoPATTra! Jag skrattade så jag höll på att kissa i sängen. Det hade varit trist, däremot, men jag klarade mig.

Förmiddagen ska jag ägna åt tidnings- och tidskriftsläsning – jag fick Antiktidningen igår. Ska springa över till Tokerian och inhandla kvällsblaska och TV-tidning också. Sen blir det till att ställa DVD:n för inspelning, för den här veckan är det inte jag som styr över TV-tittandet. I eftermiddag ska jag hämta Elias 13.30. Jag hoppas att det är rätt tid…

I morgon blir jag kvar längre i stan, för Anna tar nog bussen in och så möter jag henne med bilen nånstans på vägen. Tänkte åtminstone försöka duscha och tvätta mitt platta, elektriska och trista hår då och även få undan strykhögen. Borde gå ett varv med dammsugaren också, men jag sparar det till efter helgen – måste ju ha nåt att göra nästa vecka också.

I’m booooooooooooored………………

Read Full Post »

Jag hade hoppats på en mer färgrik dag, men det blir en beige dag idag. Det är bara så. Trist dag, rätt och slätt.

Vi steg upp mitt i natten och alla var trötta. Jag skjutsade Elias till fritids, Fästmön till jobbet och Linn till skolan. I den ordningen. Sen åkte jag hem och blev irriterad. Eller i alla fall ganska uppretad. Först noterade jag ett antal fönsterkuvert, men det visade sig ”bara” vara en prenumerationsfaktura och tre fakturor från a-kassan. Med fel belopp. Det känns nämligen rätt sjukt att betala till a-kassan samtidigt som man får ersättning därifrån. Är det tänkt att a-kassan ska ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra? Nej. För ett tag sen ringde jag och kollade detta och då visade det sig att min avgift skulle minska med 21 kronor i månaden. Men se det kunde man inte ordna från a-kassans håll eftersom jag hade autogiro. Enda sättet att få rätt belopp var att jag stoppade autogirot. Då skulle det komma räkningar. HA! Var räkningarna på rätt belopp? Nej. Fel. Fick hänga på låset, så att säga, och ringa så snart a-kassan öppnat klockan åtta. En person svarade, men jag förstod inte ett ord av vad h*n sa, bara att nån svarade. Jag la i alla fall fram mitt ärende. Fick då veta, efter att ha bett personen i andra änden upprepa tills jag uppfattade vad h*n sa ett antal gånger (kan man inte ha personer som talar begripligt när de har ett telefonjobb?), att jag ska betala 21 kronor mindre i månaden så länge jag är arbetslös. MEN… A-kassan kan ju inte veta hur länge jag är arbetslös, så därför ska jag ANTINGEN betala 108 kronor ELLER 129 kronor i slutet av varje månad. Snacka om att man är rädd att förlora 21 kronor i månaden på mig hos a-kassan! För mig är 21 kronor i månaden pengar som jag behöver, men jag tror inte a-kassan går under om jag vid nåt enstaka tillfälle skulle betala 21 kronor för lite. Nu har jag lagt in 108 kronor för betalning i tre månader framöver. Jag kan gå in och ändra beloppet ända fram till betalningsdagarna. Men hjälp! Ska det vara så här krångligt???


Jag blir arg som ett bi.

                                                                                                                                                            Upptäckte också att jag inte kan logga in för att läsa min e-post. Det är nu andra gången på kort tid och detta gör mig ju inte gladare idag heller. Det gör inte dagen mindre beige, så att säga.

Ute är det grått och trist och tämligen halt och blött. Antingen behöver man skridskor på fötterna eller som bör man vara simkunnig. Det ska bli kallare om ett par dar, så då blir det väl inte mindre halt. Å, så positiv jag känner mig! GAH!

Jag hoppas ändå att födelsedagsbarnet Moa får en kanondag idag, en dag som är allt annat än beige! Och jag hoppas att hon snart får det som står högst på min önskelista: ett jobb.

Read Full Post »

Older Posts »