Posted in Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged administration, Antikrundan, badrum, både nytta och nöje, beskrivning, bil, biltvätt, bjuda, budskap, dammsugare, dammvippa, dålig sömn, duktig, e-postadress, farmor, födelsedag, fredag, fundersam, grus, hantverkare, hålla kvar kontakten, höjdpunkt, home.se, i kors, illvillig, in, jobba olika, jobbpartner, kalas, klar, kollega, kommunicera, lämna, läsa, läsa innantill, lätt. önska, lördag, lite lurig, lunch, mamma, mat och dryck, ny chef, offentlig, oklart, opålitlig, oro, paket med rött snöre, pågå, portuppgång, positiv, rapport, renover, samtal, samtalspartner, söndag, shopping, sjunga, skriva öppet om, snäll, snoka, snooza, sociala medier, sparringpartner, spännande resa, spännande saker, spray.se, städa, storstäda, strykhög, svängig, svängning, telefoni, torsdag, trappa, trött, tung dag, utifrån, vardag, vatten, vattenskada, vila on 10 mars 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om dagens svängningar.
NK vill inte vara med på bild i sociala medier, så jag lägger ut en bild på ett paket med rött snöre. Det är sån jag tycker att h’*n är, nämligen.
Den här torsdagen kan inte klassas som annat än… svängig. Jag är så glad att NK* finns i min närhet. H*n är min sparringpartner, samtalspartner, jobbpartner och jag vågar nog numera säga vän. Igår var det en sån tung dag på flera sätt, men den som gjorde nåt åt detta och försökte göra dagen lättare för mig var NK. Jag kan inte nog önska att alla människor hade en NK. Därför såg jag denna nya dag an med lätthet, trots att jag var så trött i morse att jag övervägde att snooza, nåt jag inte har gjort på typ 20 år. Men några nätters dålig sömn och ett par dars oro sätter sina spår.
Vid jobbdatorn har jag dykt ner i vatten på olika sätt. I vissa sammanhang handlar det om att försöka slutföra ett antal beskrivningar. I ett annat att påbörja en rapport. Det är viktiga saker jag får ta del av, men eftersom de inte är riktigt klara eller offentliga än kan jag inte säga mer än så här.
I morse blev det ett samtal med min ”nya” chef. Jag gillar att h*n tar sig tid att kommunicera ifall nåt känns oklart. Sen förstod jag inte riktigt ett budskap som h*n förde fram, men det är en annan historia och jag tänker ärligt talat inte grotta ner mig i den. Jag kan bara åter igen konstatera att jag har så många fina och duktiga kollegor på mitt jobb. Och tanken på att snart behöva lämna dem är inte allt igenom angenäm. Men jag tänker inte lämna alla, för det finns fler än NK som jag numera klassar som vänner och där jag vet att vi båda vill hålla kvar kontakten. Ja, du som kan läsa innantill förstår att jag har en del funderingar och att det pågår saker och ting som jag inte skriver öppet om här bland snokande farmödrar (jag vet inte vad det är med just farmödrar, jag tycks råka ut för illvilliga såna – jag, som hade den snällaste, snälla egna farmodern!).
Jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse!
Dagens lunch bjöds jag på. Det var en återträff och den blev dagens riktiga höjdpunkt. Jag hoppas nu att det inte dröjer ytterligare fem år innan vi träffas igen. Jag fick höra många spännande saker och fick ännu mer att fundera över samtidigt som jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse.
Min kväll innebär en annan höjdpunkt, Antikrundan. Men sen funderar jag på vad jag ska hitta på i helgen. I morgon kväll, fredag, ska jag ringa till en go dam som fyller hela 99 år. Inte vet jag om jag kan sjunga ”Ja må hon leva”, för jag vill ju att hon ska leva längre än 100 år. Ringa och prata en stund ska jag i vart fall göra. Sen har jag en strykhög att ta tag i innan den blir alltför enorm.
På lördag blir det ett varv med dammvippa och dammsugare. En river med sig en faslig massa grus utifrån och in. Dessutom noterade jag att en granne med vattenskada nu får sitt badrum renoverat – och hantverkarna storstädar inte precis i portuppgången och trappan, de gör tvärtom. Efter städningen ska jag åka och handla mat och dryck och kanske till och med att Clark Kent** får en dusch***. Han är i stort behov av en sån… Lite administration behöver jag ägna mig åt också, till exempel skaffa mig en ny e-postadress. Jag är trött på opålitliga home.se/spray.se 👿
På söndag ska jag vila mest och läsa, telefonera med mamma, förstås. Hon ska ju på kalas på lördag, så då får vi prata på vilodagen. Framåt kvällningen hoppas jag få sammanstråla med en go vän som har varit på en spännande resa som jag vill veta ALLT om – bara vännen orkar.
Min helg blir lite både och, det vill säga både nytta och nöje, alltså. Det enda trista är att Fästmön och jag inte kan ses, men så är det när vi jobbar olika och ”i kors”. När det blir vardag är det min tur att jobba och då ska familjen få en liten Lucy. (Den som fattar, fattar. Övriga får finna sig att inte förstå. Idag är jag lurig som fan!)
Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
*NK = Närmaste kollegan
**Clark Kent = min lille bilman
***dusch = biltvätt
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged 100 år, aktuell, amerikan, andra världskriget, bär, betala, Casablanca, central, dö, dokumentär, födelsedag, filmduk, gäspa, gillade inte varandra, gratis, hosta, Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Intermezzo, Jag är Ingrid, kärlekshistoria, klassiker, klassiska klipp, lämna, ledare, make, Marocko, motståndsrörelse, Nordafrika, ointresserad, omdöme, onsdag, Paris, pianist, poppa upp, seriös, spela bra, svartvit, Sveriges Television, tåg, TV-licens, tyskar, Vichyregimen on 29 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om en film.
Idag för 100 år sen föddes Ingrid Bergman. Märkligt nog dog hon på sin födelsedag också, år 1982. Filmen Jag är Ingrid har nyligen haft premiär. Lika bra fast gratis (bortsett från TV-licensen som jag faktiskt betalar) var en dokumentär på SvT1 i eftermiddags. SvT kör faktiskt flera filmer med anledning av hundraårsdagen. I kväll har jag sett Casablanca (1942), en av Ingrid Bergmans bästa filmer. Jag hade inte sett hela filmen tidigare, bara snuttar av den. Klassiska klipp med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Lite märkligt att se att de spelar så bra trots att de inte alls gillade varandra…
Det här är en seriös film och inte bara en kärlekshistoria. Ja, jo, kärlek är seriöst, men oftast inte när den visas från filmduken. Filmen utspelar sig samma år den kom ut, det vill säga 1942, under andra världskriget. Platsen är Casablanca i Marocko. Där äger amerikanen Rick en bar. Stan styrs av den så kallade Vichyregimen, som är allierad med tyskarna. En dag dyker Ilse Lund upp, en kvinna som Rick var tillsammans med i Paris. Tanken var att de skulle lämna Paris tillsammans, men Ilse kom aldrig till centralen och Rick fick ta tåget ensam med pianisten Sam. Nu har hon emellertid poppat upp igen i Nordafrika – tillsammans med sin make Victor, ledare för en motståndsrörelse.
I kväll har jag sett en riktig gammal svartvit klassiker och en riktigt bra film som fortfarande håller. Inte en enda gång gäspade jag eller blev ointresserad. Det kändes som det filmen ville säga då är synnerligen aktuellt idag, dessutom.
Toffelomdömet blir förstås det högsta.
På onsdag klockan 16 i SvT1 visas den svenska versionen av Intermezzo (1936)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Gult, Personligt, tagged 70+, aha-upplevelser, återvända, ögon, önskelista, behagligt lätt gultonat papper, besviken, bilder, boktips, CDOn, danskt band, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, dubbel bosättning, ett förmånligt namnsdagserbjudande, fascineras, förstärka, fiktivt, flikar, form, främsta källa, gammal skåpmat, Gotland, handling, hålla vad rubriken lovar, hembygd, intryck, journalist, kapitel, karaktär, Kerstin Bergman, komplement, kritisk hållning, landskap, lämna, lästips, litteratur, litteraturvetare, lyfta fram, Maria Lang, massor att ösa ur, mördas, miljö, mordvandring, natur, Nora, omslag, Ove Hoffner, pussla, redaktör, referera, representant, runt omkring, samla bevis, skildring, Skoga, skribenter, spännande, Stockholm, Sverige, systerson, torr, trist och tråkigt, trogen, upplösning, uppskatta, välskriven text, yrkesverksamma år on 27 juli 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
En bok om deckarförfattare och hur dessa använder landskap och natur i sina böcker… När boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland kom ut förra året hamnade den högt på min önskelista. Jag läser mycket deckare och fascineras av pusslandet och bevissamlandet fram till upplösningen i dessa böcker. Men också av skildringarna av det som är både mitt i handlingen och runt omkring, som karaktärer och miljöer. Kerstin Bergman har varit redaktör för boken och har tillsammans med ett antal skribenter – litteraturvetare och journalister – fått ihop ett kapitel om varje landskap. Tack vare ett förmånligt namnsdagserbjudande (!) från CDon kunde jag köpa den här boken i början av månaden!
Att det mördas otroligt många människor litterärt sett på Gotland kände jag till sen tidigare. Men det mördas även ganska bra fiktivt i resten av Sverige också. I den här boken presenteras olika författare som representant för var sitt landskap och hur de har använt landskapet i sina böcker. Samtliga texter är välskrivna, om än tämligen torra! Tänk, den här boken hade kunnat göras hur spännande som helst! Ett större antal bilder som komplement hade till exempel på ett enkelt sätt förstärkt texterna och lyft fram dem. Nu blir det understundom rätt… trist och tråkigt.
Samtidigt får jag en del aha-upplevelser och naturligtvis många lästips. Det slår mig också hur många författare som har lämnat sina hembygder – men återvänt till dem i sina böcker! Alla var ju inte som Maria Lang som var sitt Nora/Skoga trogen genom hela livet tack vare dubbel bosättning under de yrkesverksamma åren i Stockholm! Kapitlet om henne läste jag för övrigt först. Full av intryck från trippen till Nora blev jag ganska besviken. Kanske mest för att kapitelförfattaren refererar till en mordvandring hon gjorde där för tre år sen. Det känns som lite gammal skåpmat. När det gäller Maria Lang finns det ju massor att ösa ur och systersonen Ove Hoffner, som 70+ i ålder ju fortfarande leder mordvandringarna, är naturligtvis en av de främsta källorna.
I övrigt gillar jag formen på boken, som är inbunden i danskt band med flikar på omslagets pärmar. Pappret är behagligt lätt gultonat, vilket mina ögon uppskattar.
Trots min något kritiska hållning ovan ger jag ändå den här boken högt betyg. Den håller vad rubriken lovar. Men den kunde ha gjort så mycket mer!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Personligt, TV, Vänner, tagged acceptera, Akademibokhandeln, alkohol, alla andra, ägare, ärenden, återvända, bekväm avdelning, bil, blåbärsgiffel, bokavdelning, bokhandel, Bokia, boklådor, botanisera, bra ordning, deckare, dessert, en flaska vin, fönsterkuvert, förvarna, fika, fikapengar, friterade jätteräkor, gamla lokaler, glad, hålla tummarna, höjdpunkt, höst, hemma, hemvaktare, huvuden, kaffe, köra försiktigt, kommande äventyr, krukväxt, kuckilura, kul titel, Kung starköl, lämna, längta tillbaka, Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona, lördag, litteratur, loppis, lukta illa, luta, mamma, mat, mazarin, måndag, moln, Motala, nöjd, Nilssons bokhandel, nyhetssändning, ostar, pirayaminen, prata, Pride, proppmätt, Restaurang Ming, ris, roliga post, rollator, ros, rykte, second hand, shopping, sista dag, sjön, sjunka, Skafferiet, skön promenad, skönt, skinnfåtölj, Småland, sol, sommar, sportnytt, stark sås, städa, Stockholm, tecken, tisdag, titta, transformeras, Ubbes, Uppsala, väderprognos, Vättern, vilda fester, Visning pågår on 13 juli 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om min sista hela dag i Metropolen Byhålan den här sommaren. Tror jag.
Kul titel på en bok jag såg idag. Jag tog det som ett tecken att det är dags att fara hem nu.
Mina dagar i Metropolen Byhålan är snart slut. I morgon åker Clark Kent* och jag hem till oss igen. Den här gången har jag haft väldigt fina dagar här. Jag har umgåtts med lilla mamma, men jag har också träffat goda vänner och varit en tur ner till Småland. Samtidigt känner jag förstås att det är skönt att komma hem. Min hemvaktare förvarnades igår, så jag gissar att h*n har städat idag efter alla vilda fester i mitt hem. Närå, jag är övertygad om att hemmet är i samma skick som när jag lämnade det, att alla mina krukväxter lever och att jag har fått nån roligare post än bara fönsterkuvert. Hemma är alltid bäst och hemma är sen 1982 Uppsala.
Det blev en tur på stan på eftermiddagen. Jag gjorde några ärenden åt mamma. Innan jag träffade vännen FEM hann jag med att botanisera i stans bokhandel. Den är fortfarande lika välsorterad som förr, men ack så trist Nilssons bokhandel blev när den först transformerades till Bokia och nu senast till Akademibokhandeln. Men… ryktet säger att ägarna längtar tillbaka till sina gamla lokaler. Jag hoppas att de återvänder. Då ska jag handla där så mycket jag kan när jag är här. Idag tittade jag bara.
Tofflan och FEM. Fast den här we-fien är inte ny utan togs i maj. När jag tittar närmare på oss ser det ut som om vi är på väg att göra pirayaminen båda två…
FEM och jag gick till Ubbes för att fika. Eftersom ingen av oss rollar kunde vi ta oss ner till den bekväma avdelningen, den med skinnfåtöljer. Där fick jag veta det mesta om FEM:s kommande äventyr i höst. Jag är så glad för hennes skull och håller tummarna för att det blir bra!
Det verkar emellertid som om jag aldrig lämnade stan, för jag såg två huvuden som lutades mot varandra och två personer som kuckilurade inne på Ubbes. Ett av huvudena visade sig tillhöra en gammal bekant som jag för det mesta träffar på under Pride. I år blir det inget Pride i Stockholm för min del, men AS ska dit och jag vet att det nog är årets höjdpunkt för AS. För övrigt såg jag att det anordnas Pride i Metropolen också, nu på lördag. Det hade nästan varit lite roligt att delta, men se det hade nog inte lilla mamma accepterat!..
En liten tur tog FEM och jag till Återvinningen. Där luktade det väldigt illa när man klev in, men bokavdelningen var i fint skick och böckerna i bra ordning. Detta till trots fick alla stå kvar där. Nu måste jag försöka hålla i mina sekiner.
Mamma hade som vanligt skickat med fikapengar och en slant till en flaska vin. Vi hade nämligen tänkt äta ostarna vi köpte från Skafferiet till dessert i kväll, men vi orkade faktiskt inte. Jag hämtade mat från Ming och vi blev proppade. Den här gången tog vi inte vår vanliga rätt utan friterade jätteräkor. Såsen var lika stark och god som vanligt.
I kväll ägnade jag mig lite åt min bok på gång medan mamma såg sjuhundrafyrtioelva väderprognoser, nittiotre nyhetssändningar och femtiosjutton sportnytt på TV. Men vi pratade däremellan. Och så tog vi en skön promenad längs med sjön medan solen och maten sjönk.
Snart har den här måndagen i Metropolen blivit tisdag i Uppsala. Dagarna har gått fort och jag har haft det väldigt bra. Mamma är nöjd också och det är väldigt viktigt för mig. Jag kör försiktigt hem i morgon, jag lovar. Det är bara ”alla andra” som inte kör lika bra som jag.
Här är några bilder från min dag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged affär, allt, arrogans, Återbruket, öppet, barn, betong, bil, bild, bipolaritet, bipolär sjukdom, blogg, blomvattning, boende, bostadsrättsförening, bra förhållande, bra nivå på blodsockret, bråk, bråka, brist på hänsyn, brus, det gjorde inte ont, dokumentär, dokumentärserie, DVD, el, entonigt surrande ljud, extraa sjåigt, följa med, förälder, försöka sova, försvinne, fester, fika, finna ro, flerfamiljshus, fortplanta sig, gamla lampor, gigantiska öron, grannar, Gränby centrum, grejor, ha tur, har roligare saker för sig, hattar, hälsa på varandra, hög musik, helg, hjälpa till, humor, information, ironisk kaffekopp, jobba över, kontakt, kristdemokrater, lampskärmar, läggdags, lämna, läsare, lördag, ljudrelaterade fenomen, loppis, loppisfynd, Lystra antik, matos, möblera om, medveten, Metro, middag i farten, mig, Mina två liv, morgon, mr Rage, mugg, muta, natt, när andan faller på, onsdag, pigg, premiäravsnitt, psykisk sjukdom, rökning, regel, rumpor, sakna, samverkan, sömn, second hand, sex, shopping, skoja, skrikiga ungar, skriva, slagsmål, slå ner rumorna, sluta, småprata, smått galen, sol i sinne, sol ute, soligt väder, sopor, sova, spola på toaletten, sprida ut, starta tvättmaskin, stå utanför, störa oss på, störd, störning, storhandla, svår skada, svenskar, Sveriges Television, ta slut, tåla vissa ljud, text, The Knockers, tidsinställa, till salu, tobaksrök, toleransnivå, trapphus, trappuppgång, trasig, trädgårdsredskap, tvätta, tvätta sig under armarna, tvättmaskin, tyst, umgås, undersökning, Uppsala, utbytt, utsövd, var inte svårt, varor, vidarerapportör, vrede, Yougov on 27 maj 2015|
Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.
Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.
Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.
Sol ute och sol i sinne må försvinne, men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.
I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.
Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!
Nya ”hattar” behövs!
Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor.
Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.
Igår läste jag om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)
Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)
Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.
Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…
Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.
En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Musik, Personligt, Trams, TV, tagged artist, Östersund, blogg, citat, dagisnivå, Daniel Gildenlöw, debatt, debutant, deltävling, deltävlingar, ditt fel, Expressen, Facebook, familjemedlem, förtal, förtala, Filippa Bark, göra ont, gilla, gillar inte, hån, hånas, humor, inte sanna, känslosam och djup sång, komiker, kränka, lämna, läsa, lördag, liverapport, medverkan, Melodifestivalen 2015, mitt i Sverige, musiktävling, näthat, omdöme, oroa, psykiskt sjuk, publicera, rättelse, roa, Sanna Nielsen, sanna ord, Sissela Benn, skada, skattefinansierad, skämt, skämt under bältet, skärmdump, skicka vidare, skojprogram, skratta, skrika, skriva, smaken är som baken, sociala medier, stackars, supa bort jobb, synd om, tävling i sång och musik, tjöta, tröttsamt, underhållning, uppfattning, uppförande, varje år, vräka ur sig on 24 februari 2015|
Ett inlägg om olika tycke och smak.
Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:
Skärmdump från Expressen.
I skärmdumpen ovan, som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:
[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]
Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen?
Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:
[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]
Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.
Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.
Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:
Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!
Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån!
Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:
[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]
Mitt omdöme om Filippa Bark i andra deltävlingen var:
[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦 […]
Min rättelse av Filippa Bark i tredje deltävlingen var:
[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]
Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.
Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, tagged öga, ögonen är själens spegel, ögonlock, Blicken, Bodyparts, döden, förtret, intet, kropp, lämna, leva, när och kär, säga adjö, sträcka ut min hand, tom, vänsteröga on 06 februari 2015|
Ett själsligt inlägg.
Man brukar säga att ögonen är själens spegel. Är det för att själen gör kroppen 21 gram lättare när den lämnar den vid döden? För då blir blicken… tom och intet. Jag minns att jag ville sträcka ut min hand och sluta ögonlocket. Men så gör man ju inte när man säger adjö till en när och kär. Det ögat får inte du se. Du får se mitt. Och jag lever än – till somligas förtret.
Mitt vänsteröga speglar 50 procent av min själ?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged absolut, aldrig mer vakna, andetag, öppna ett fönster, balsam, blunda, brus, dö, förväxla, fluffiga moln, flyga ut, gåsdun, kropp, lägga mig, lämna, längtan, ro, samvete, själ, skål, slippa, somna, sorl, tårar, tynga, tystnad on 21 januari 2015|
Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.
Äntligen! Sorlet har lagt sig, tystnaden har sänkt sig som mjuka gåsdun. Fluffiga moln som balsam för själen. Själen… Vilken själ?
– Å, du förväxlar själen med samvetet!
– Gör jag väl inte!
– Men samvetet kan tynga och du vet väl att en kropp blir 21 gram lättare när någon dör? Man brukar säga att själen har lämnat sitt skal. Jag vet att man ibland öppnar ett fönster så att själen kan flyga ut.
Om jag lägger mig här och blundar… Kan jag låtsas tillräckligt mycket så att jag somnar och aldrig mera vaknar? Min längtan efter ro är så stor. Men det är bruset jag vill slippa. Bruset från mina tårar, mina andetag. Jag vill bara ha tystnad. Absolut tystnad.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged adoptera, Än klappar hjärtan, år, barn, biologisk, bra, feelgood-roman, firande, händelse, Helena von Zweigbergk, hem, historier, klassificera, konflikter, lämna, läsa, litteratur, mormor, mostrar, omdöme, pappa, plocka från hylla, respektive, roll, saker ställs på sin spets, sällan samma smak, shopping, sorglig, svar, svårt sjuk, systrar, ta studenten, undantag, utvecklingsroman on 27 december 2014|
Ett inlägg om en bok.
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk är nog ingen bok jag själv hade plockat från hyllan och köpt med mig hem. Mamma hade läst den, tyckte den var bra och tog med sig den hit. Nu brukar mamma och jag väldigt sällan ha samma litterära smak, men ibland finns det undantag. Som den här gången.
Boken handlar om tre systrar – Astrid, Sandra och Lena. Den inleds med att Astrids son Viktor ska ta studenten. Till firandet kommer förstås mostrar med respektive och barn och mormor, men även Viktors biologiska pappa Michael. En pappa som lämnade Viktor när pojken var ett år. I hans ställe trädde Henrik in och adopterade så småningom Viktor.
I alla familjer finns det historier och konflikter som inte är lösta. Men eftersom en av systrarna blir svårt sjuk ställs saker och ting mycket snart på sin spets. Även Michael har en roll i det hela, trots att så många år har gått.
Man skulle kunna klassificera boken som en feelgood-roman trots att den inte är det. Men det som just känns bra är att personerna i den utvecklas genom sorgliga och svåra händelser.
Toffelomdömet blir högt för denna utvecklingsroman!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 