Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.

---

 

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Paket här och var

Ett paketerat inlägg.

---

 

Vår 24-åring!

Idag var det Johans dag! Runt 22-tiden på kvällen kom han till världen för 24 år sen. Han har växt lite sen dess, grabben. Jag kände ju inte Johan på den tiden, men för nästan sju och ett halvt år sen blev han min äldste bonusson. (Rätt bra jobbat, va, att som 46-åring få fyra bonusbarn?!..) En lugn och fin kille som sen i somras är ansvarig för bok- och multimediaavdelningen på nyrenoverade Myrorna i centrala Uppsala. Jag är så stolt över honom, för han kämpade rätt mycket i motvind innan vinden vände. Det är inte alla som orkar kämpa så.

Jag åkte och hämtade Fästmön efter jobbet i eftermiddags. Medan hon sen snodde ihop en tårta på nolltid hemma i Himlen satt jag på kaffe… Ja, jag är visst inte så effektiv som jag vill tro ibland. Morfar, mormor och Lasse samt lillebror och jag smockade sen i oss sagda tårta och hembakade kakor tillsammans med födelsedagsbarnet. Gott gotti gott gott!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Paketen innehöll såväl mjuka saker (typ kläder) som hårda (typ stekpanna och böcker) med mera. Fotbeklädnaden passade, men innehållet i ett paket måste bytas. Det ska Johan och jag fixa på måndag.

När pappa Jerry* dök upp serverade Anna lax till oss alla. Man kan ju inte påstå att nån lämnade Himlen hungrig… Jag tog med mig Jerka i bilen och slängde av honom i farten så att han kunde inhandla mat åt sina utsvultna grabbar på Morgonen.

Hemma i New Village upptäckte jag nåt grönt i postboxen. Ja, det var ett tvåkilos XL-paket med böcker från vännen FEM! Tack snälla du för paketet!!! Det var så stort att brevbäraren hade tryckt in det i min smala box och jag fick knappt upp luckan. Till sist gick det och det blev bara en liten reva i själva paketet, inget på innehållet. Nu har jag MASSOR av härlig läsning igen!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon får jag långväga besök från en annan vän. Vi ska botanisera i stans bokantikvariat, för min vän är på jakt efter nåt specifikt. Jag tror att det blir perfekt för mig att få träffa vännen. Även om jag är jättetrött i skrivande stund, ger jag mig den på att orka med morgondagen – jag ska ju göra nåt roligt. Och vem vet… dan kanske slutar med ett eller annat litet bokpaket…

*Johan har två pappor och två mammor. Det kan ju vara bra att ha några i reserv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland bokar, tokar, Femmor och Pinnar

Ett varmt inlägg.

---

 

Varmaste dagen hittills valde FEM och Finske Pinnen att dyka upp i Stockholm. Jag strålade samman med dem på Hurtigs as usual, men redan på bussen ner till stan här i Uppsala rann svetten. Och det var inte bara av oro för själva resandet, människomassorna, alla ljuden och alla intryck jag förväntade mig. Det var liksom hett som i h-e.

På Hurtigs blev det sedvanlig räkmacka, men öl till för mig och Finske Pinnen. Till dessert tog jag kaffe och kaka. Ja, jag fick 100 kronor i namnsdagskortet från mamma och det räckte fikat till. Nästan (inte alls, men en del).

Vi uppdaterade varandra rejält. Fokus låg på arbetsmarknadspolitiska frågor, kan man säga. En av oss är arbetslös, en har just sålt sitt företag och en av oss är anställd och trivs inte riktigt. Livet är tufft ibland. Förhoppningsvis blir det ljusare.

För att glömma alla eländen steppade vi ner till Alfa Antikvariat, världens bästa bokantikvariat. Det ligger på en liten tvärgata från Drottninggatan, ner mot Vasagatan. Gatstumpen den ligger på heter Olof Palmes gata. Vi som var med före mordet på Sveriges statsminister 1986 har ett svagt minne av att gatan hette Tunnelgatan.

På Alfa finns det böcker. Överallt. Alla slags böcker. Det råder vansinnigt god ordning, vilket gör det både lätt och fröjdefullt att botanisera bland verken. Jag skulle kunna tillbringa timmar där. Idag insåg jag att jag tidigare bara tittat på hälften av lokalernas hyllor och böcker. Gångarna, hyllorna och böckerna tycks oändliga, det är nästan labyrintartat… Men Den Snåle slog till idag och lämnade Karin Boyes samlade skrifter kvar på hyllan. I stället följde en modernare bok  för 20 kronor med hem.

Efter en vätskepaus tog FEM och jag en egen liten tur, men vi hittade just ingenting – mer än en fantastisk snygg jumper. Orange med en stor stjärna på. Och bara i pygméstorlekar, förstås. Den fick vara kvar.

Jag lämnade paret frampå eftermiddagen, för jag tänkte att de nog ville rå om varandra. Tog mig neråt Gamla Bro och tittade in i några affärer där innan jag tog tåget tillbaka till Uppsala. Sms-biljett dit köpte jag igår hemma från datorn, sms-biljett hem köpte jag via mobilen. Det var hur smidigt som helst – nästan som på räls… Det kan man inte säga om själva tågen. Idag på morgonen läste jag i nån tidning på nätet att det var banarbeten på sträckan. Vissa tåg var ersatta med buss. I stället för att stanna i Määärsta tog tågen vägen förbi Arlanda, men stannade bara i Knife Town. Och Stockholm. På hemvägen stannade vi två gånger i hettan. Nä, det gick inte att öppna några fönster i vagnen där jag satt. Ena gången var det hästar på spårområdet (!), andra gången stoppljus. Man vet inte vad man ska tro om alla förklaringar. Men informationen gavs i alla fall i tågets högtalare och det var bra!

Hemma igen slank jag in på närmaste Kinakrog och åt en kycklingmiddag med en kall öl till. Jag skulle hämta en nyckel på hemvägen, men Nyckelpersonen sades vara ute på vift och kommer över med den själv senare i afton.

Jag har lagt fyra öl på kylning och nu blir det en öl (jag hade EN kall!), lite läsning och ballen* tills solen går ner.

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyndigt!

Ett inlägg om hur man roar sig själv efter ett besök i vården.

Dagens besök i vården gick bra. Tack alla som frågade! (Inte en enda.) Jag överlevde och det retar sig väl många på. Jag gillar inte sjukhus. Jag vet för mycket vad som pågår innanför fasaderna och bakom kulisserna för att jag ska känna mig bekväm som patient. Idag var inget undantag…

Åter igen Den Lilla Människan på besök i Ett Stort Hus. Notera att ett enda fönster är öppet…

UL lägger om biljettsystemet här i stan och i länet, vilket innebär att det rent praktiskt är svårt för en del av oss att åka buss. Under flera dar i slutet på månaden och i början på nästa kommer en sån som jag inte kunna åka buss överhuvudtaget här. Vilken tur att jag inte behöver åka buss så ofta! Idag kunde jag ta bilen. Parkerade på vanliga stället och la i pengar för två timmar.

Besöket i vården gick snabbt. Jag hade nog tur och fick komma in tidigare, för där fanns inte en käft i nåt väntrum, bara en karl som glodde ihjäl sig på mig. Höll på att räcka ut tungan åt honom, men insåg att jag då och då behöver uppföra mig som den tant jag är.

Det blev tid över på parkeringen. Traskade därför iväg för att kolla läget på Röda Rummet, ett av mina riktiga favoritställen här i stan. De hade en härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret, men tyvärr inte den bok som vännen FEM saknar i sin samling.

En härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret!

Är det nåt ställe som jag INTE känner mig liten på så är det i ett bokantikvariat. Detta trots att hyllorna allt som oftast går från golv till tak. Nej, på såna här ställen trivs jag verkligen!!! Jag hittade ingen bok till Fästmön heller, men gjorde ett eget fynd, en eftersökt, inbunden bok i fint skick för endast 60 kronor.

Bland böckerna i hyllorna på Röda Rummet gjorde jag ett fynd idag!

Det var fortfarande tid kvar på parkeringen, så jag skuttade upp nån gata till Myrorna (webbplatsen funkar inte, därför länk till karta!). Myrorna har ett riktigt fint bokrum nere i källaren. Nu noterade jag att det dessutom har utökats till musikrum – där såldes lite vinyler.

Bok- o musikrummet Myrorna är både trivsamt och ordningsamt!

Källarrummet i sig är ganska sunkigt, med rör som det forsar vatten och säkert bajskorvar genom. Men innehållet i rummet är både trivsamt och ordningsamt. Böckerna står prydligt i bokstavsordning; inbundna för sig, pocketar för sig. Några böcker ligger framme på ett par bord. Och även här gjorde jag ett fynd, åter en inbunden bok, men denna kostade bara 20 kronor!

Sen fick jag nog och traskade tillbaka till bilen. En gång i tiden hade jag kanske messat eller ringt nån före detta arbetskamrat kollega och föreslagit lunch. Men mina sista kontakter med den sorten från mitt förrförra arbetsliv var inte särskilt roliga. En hade inte ens tid att komma ut två minuter för att få en kasse med läsbart från min mamma och två skickade sms för ungefär ett och ett halvt år sen för att fråga var jag jobbade. När jag hade svarat, vilket jag gjorde direkt, hördes de aldrig mer av.

I hamnen höll en ung kille på med stenläggning. Det är ett tungt arbete, men jag vet inte om han gjorde så mycket för hand, precis… Lite häftigt såg det ut med stenarna, så jag blev tvungen att stanna och fota.

Stenar i hamnen.

Hemma igen gladde jag mig åt dagens fynd och fortsatte min frågestund via internetkassan med min a-kassa. Detta innebär att jag frågar och får svar tidigast fyra timmar efter min fråga inkommit. Dessutom svarar handläggaren fel. Men det är i alla fall helt säkert att jag inte får en spänn nästa vecka på grund av karensen. Strålande – NOT!.. Nån som frivilligt erbjuder sig att betala mina räkningar??? Nä, tänkte väl att det inte var det… Så köp prylarna jag annonserar ut på Blocket, åtminstone, så får jag nästan in till hyran månadsavgiften!!!

Dagens fynd för 60 respektive 20 kronor.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den grå

En helg i maj förra året var vännen FEM här och hälsade på. Vi tittade in på Röda Rummet, ett av stans bästa bokantikvariat. Jag minns inte om jag hittade nån bok till mig själv, men jag hittade en billig pocketdeckare till Fästmön: Björn Hellbergs Den grå. Nu har jag lånat den och läst.

Annas exemplar av Den grå är äldre och, mycket mer passande, grått.

Den här gången gör polisen Sten Wall och hans kollegor bekantskap med ett gäng satanister. Bland annat korsfäster de katter, nåt som polisen får ett anonymt tips om. När två lik hittas – ett av en yngre dam, det andra en äldre man – med bockfötter i pannan blir förstås satanisterna misstänkta. Men är det verkligen så enkelt?

Liksom så ofta bygger Björn Hellberg upp en bra spänning och en kuslig stämning. Men slutet känns ihopsnörpt och alltför enkelt.

Det blir inte mer än medelbetyg den här gången!

Livet är kort.

Read Full Post »

A trip to Town

En tripp in till stan. Med buss. Vånda! Men det gick bra, jag överlevde den här gången, precis som sist (när det nu var).

Mål ett för min del var att hämta Pridebiljetterna på Musikens Hus.

Två Pridebiljetter till mig och Fästmön! 😛

FEM väntade tålmodigt medan jag hämtade biljetter och dokumenterade detta. Ja, jag hade ju förvarnat att jag är jobbig med min kamera.

FEM väntar.

Nån tur upp i huset för att kika på utsikten blev det inte. I stället styrde vi stegen mot Vaksala torg där det var lördagsloppis. Och träff för gamla bilentusiaster.

FEM styrde stegen mot loppisen.

Det var sjukt mycket att titta på och massor av folk, så vi gick bara en liten runda. FEM hade visst annat för sig också.

FEM passade visst på att befria några flygare också.

FEMs primära mål var att besöka Lush som ligger i S:t Per gallerian. Där luktade det mycket. Men gott.

Det luktade både mycket och gott på Lush.

Mitt andra mål var att inhandla en present till Mor. För den som inte vet varför kommer här en påminnelse.

Nästa söndag är det Mors Dag. Men jag köpte naturligtvis inte detta örngott med en fruktans värd sär skrivning!  😡

Så blev det dags för lite intag av nåt ät- och drickbart. Självklart tog jag FEM till min vän Greken och hans Kafferummet Storken, bästa stället i stan för kaffe och godsaker.

En härlig lunchfika på Storkens terrass.

Nu blev solen riktigt varm och min jacka åkte av. Jag kikade uppåt takåsarna. Filosoferade för mig själv att jag är alltför sällan i stan…

Uppåt takåsarna.

Det fanns massor med lustifika exemplar som kunde ha

recenserats 

på en blogg nära dig, men jag har varit så elak, så elak på sista tiden att jag måste försöka mesa till mig nu. Jag sippade lite snällt på en underbar cappuccino i stället. TACK mamma, för fikapengen! Den räckte nästan.

En underbar cappuccino fick mig att hålla käften och inte kommentera lustifika exemplar.

Bokantikvariat blev nästa mål, även om vi tog en tur in på Åhléns först för strumpinköp. Jag tog med FEM till mitt favoritbokantikvariat i Uppsala, Röda Rummet.

FEM vid Röda Rummet.

Där gjordes en del fynd. FEM hittade nåt åt sig, jag hittade nåt åt Anna. Dock inte denna bok, den fick bo kvar på Röda Rummet:

Den fick bo kvar på Röda Rummet. 

Dags att bli lite kulturella! Vi hasade genom centrum upp mot Dômen. Medan vi gick där och pratade, rundade vi ett hörn och –  HEPP! – så stod hon där, så magnifik mot den blåa majhimlen! Och – HEPP! – så träffade vi på före detta fakultetskollegan, trevlige J med fru K som bonus.

Magnifik, eller hur?! (Frågan är retorisk och tarvar inget svar, tack.)

Det hade just ringt ut för ett bröllop, så vi hade tur. Inne i Dômen var det häftigt som alltid. Jag gillar till exempel ljusträden.

Ett av Domkyrkans ljusträd.

Sist jag var i Domkyrkan var på en begravning. Den där tillställningen när jag ignorerades av ett antal före detta kollegor och satt mitt emot Annas styvmoster Elsie Johansson.

En annan favoritplats i Domkyrkan är Gustav Vasas gravkor. Där ligger han med två av sina fruar (Visst hade han väl tre? Ja det hade han.)

Taket i Gustav Vasas gravkor är så otroligt vackert – blått med gyllene stjärnor.

FEM hade nu börjat bli trött i fötterna (själv är jag ju mycket yngre än hon – cirka fyra månader – och pigg och rask… NOT!) och blivit sugen på glass, men se jag styrde om lite där och vi tog oss ner till Åkanten. Det fläktade härligt från Floden. Vi sjönk ner i alltför mjuka soffor och sippade på kalla drycker – för FEMs del en läskeblask, för min del en stor stark.

FEM kollar sina inköp. Snacka om att människan fick påssjuka!..

På väg till bussen hem stannade vi på ICA S:t Per och kompletteringshandlade till kvällens middag.

Hemma igen fick FEM publicera sitt andra gästbloggsinlägg medan jag grejade med mina inköp:

Mina inköp: en bok till Anna och ett paket till Mor.

Om jag köpte nåt till mig själv? Självklart gjorde jag det:

Livets nödvändigheter just nu, i kombination.

Read Full Post »

En dag

En dag har passerat IGEN! Jag vaknade redan klockan sex, men gav upp försöken att somna om runt sjutiden. Förmiddagen ägnade jag åt sedvanliga göromål – ta rätt på ren tvätt, vattna krukväxter, tidningsläsning, bloggning – samt förberedelser inför eftermiddagens möte.

Mötet gick bättre än jag trodde, men det klart att jag inte är nöjd – jag är ju min egen hårdaste domare. Men att ta kommando lite över livet och situationen känns som att få lite jävlar anamma tillbaka! Den som har mitt lösen kan läsa mer i det föregående låsta inlägget. Fast innan jag kom dit var det hyperventilering i bilen, vill jag lova. Stan är inte överdrivet rolig att köra i – det tycks vara vägarbeten över allt och trångt och eländigt är det. Att hitta en parkeringsplats är inte heller det lättaste, men jag hade tur och hittade en förnämlig plats på Kålsängsgränd. Eftersom jag hade gott om tid över hann jag med ett besök på bokantikvariatet Röda Rummet, men jag hittade ingenting, varken till mig själv eller några vänner.

Jag har redan ganska många böcker. Detta är en knapp tredjedel av dem.

                                                                                                                                                      När jag skulle åka hem igen blev jag stoppad av en man som viftade åt mig mitt på Kålsängsgränd. Jag stannade och sänkte fönstret så där coolt elektroniskt som Angela Channing i Falcon Crest gjorde. (Jag har liksom inget val, jag har inga fönstervevar till fönstren fram…) Mannen frågade om jag hette Lina, vilket jag ju fick besvara nekande.

Det var synd, det, för jag har hittat Linas bankomatkort, det satt kvar i parkeringsautomaten!

sa han. Oj oj, jag hoppas att Lina kom tillbaka och fick sitt bankomatkort. Fy så traumatiskt!

Nu är jag trött och hungrig och ska strax slänga in en Dr Oetker-pizza i ugnen. Mästerkockan slår till som vanligt när jag är ensam! Därefter blir det en del telefonering till mamma först och sen till Fästmön. Dessvärre verkar det som om det är nåt fel på hennes telefon – inte mobilen (hon har lånat en av Linn, för hennes nya Nokia lyser fortfarande med sin frånvaro…), dock, så vi får prata mobilt.

I kväll är det ett intressant TV-program jag vill se klockan 21.30 i SvT 2. Det är en halvtimmes lång intervju med Lisbet Palme. För övrigt blir det som sagt en del telefonerande och så lite läsning, tror jag.

Read Full Post »

En dag i Stan

Min natt var för jäklig, för att tala klarspråk. Sov en timma, vaknade och gick på toa, sov en timma, vaknade och gick på toa… Från cirka klockan 23 till 7.30 när alarmet på mobilen studsade igång.

Det snöade här i morse. Det snöade MYCKET här i morse. Det var kallt här i morse. Det var MYCKET kallt här i morse. Men jag hade gett mig den på att jag skulle in till Stockholm för att träffa vännen FEM, som endast var uppe över dagen.

På väg till bussen fotade jag detta snöiga träd.

                                                                                                                                                       Jag avskyr att åka Uppsalabuss. Jag avskyr att åka tåg. Jag avskyr det därför att jag inte vill trängas med människor. Idag var det trångt. Det var MYCKET trångt. Det blev ett tidigare tåg till Stan för min del, så jag var framme ungefär kvart i elva.

Mötte vännen FEM utanför Åhléns. Då hade hon redan hunnit med lite shopping. Men kaffesugna var vi. Vart bär det av då när man är i Stockholm? Till Hurtigs, naturligtvis. Alltid till Hurtigs på Drottninggatan! Trots att jag inte fick nån rabatt idag heller (visst borde jag väl få det med tanke på— du vet vad?!)… Men vad gör man inte för att få äta stans bästa räkmackor med handskalade, smakrika räkor och en god kaka till efter? Jag tänker inte visa nån bild hur dessa ljuvligheter ser ut, för jag har gjort det så ofta här på bloggen. I stället blir det en bild på FEM! Notera det fina smycket hon bär!

FEM med fint smycke.

                                                                                                                                                            Två tanter i Stockholm… Tja, vi inledde med en fika och diverse skvaller kring vad som hänt sist med kända och okända, barn och släktingar. Sen bar det av ut i affärerna! FEM hade kollat upp en ny butik hon ville kika på, Syster Lycklig. Där fanns massor av småpryttlar, men jag sparade mig för lite andra affärer. JA,  bokantikvariat, då! (Du läsare känner mig alltför väl…)

Vi tittade in i ett par stycken innan vi äntligen kom ner till favoriten Alfa antikvariat. Där hittade jag en bok till mig själv och en julklapp till nån annan. För det är ju så att såna som jag blir alldeles saliga när man kommer in i ett antivkariat som inte bara har en massa bra böcker utan dessutom har en väldig massa bra ORDNING på sina böcker…

Nu har jag bara två Lang kvar på min inköpslista!

                                                                                                                                                            Efter detta kulturella inslag bar det av till diverse affärer, bland annat i punkkvarteren kring Gamla Brogatan. Där i krokarna intog vi också en näringsrik lunch – utan ett gram fett, förstås…

Flottigt och gott, men ändå – notera grönsakerna, en pepperoni och en skiva tomat. Wow!..

                                                                                                                                                      Min mat kom in först och medan FEM väntade på sin satt hon och strök på sina listor, kollade kvitton etc.

Mest papperslappar i den DÄR plånboken…

                                                                                                                                                         Sen skedde nåt mystiskt! FEM, som liksom jag inte var så hungrig (!), hade beställt pizza. Och kolla hur hon åt den – från mitten! Har jag aldrig sett nån göra…

FEM äter pizza från mitten!

                                                                                                                                                        Stärkta efter lunchen traskade vi Drottninggatan bortåt Gamla Stan. Det blev en del stopp på vägen för diverse shopping. Och så ville jag fota de urläckra kristallkronorna över gågatan!

Läckert med kristallkronor som julbelysning i stan!

                                                                                                                                                         Bortåt Gamla Stan blev det plötsligt väldigt kallt och blåsigt. Inte blev vi mindre frusna av att vi fick var sin DVD om laviner i en affär, heller… Fötterna behövde vila och kaffetarmen gav sig till känna. Jag drog in FEM på att gayfik, Muren. FEM viskade

Hur vet du det???

när jag berättade det för henne i kassakön. Hon kanske tänkte att jag hade sett några mystiska homosexuella individer – förutom jag själv dårå. Men…

Jag såg regnbågsflaggan!

sa jag. Mer mystiskt än så var det inte!

På Muren intog jag en latte, FEM en cappuccino.

Det blev en värmande latte på Muren.

                                                                                                                                                      Medan FEM drog fram sina listor och strök (OJ, vilken snäll mamma hennes barn har!) lät jag blicken vila på diverse påsar. Snacka om påssjuka…

Drabbade av påssjuka…

                                                                                                                                                    Slutligen blev det några turer i affärer på Västerlånggatan. På SciFi-bokhandeln hittade jag en intressant kokbok som jag tänkte köpa till mig själv i julklapp…

Kanske en användbar kokbok för mig..?

                                                                                                                                                      Klockan hade sprungit på bra, så efter detta blev det dags att följa FEM till bussen. Vi var nog båda rätt trötta i såväl fötter som öron. Det susar ganska bra i de senare just nu, kan jag meddela… Efter en kram skildes vi åt och jag vände tillbaka in mot stan igen. Passade på att fota Stockholm i mörker på vägen.

Så mörkt det blev i Stockholm, plötsligt…

                                                                                                                                                       Jag skuttade in i några affärer på väg till centralen, men det blev inget mer shoppat. På tåget var det smockfullt IGEN, men jag fick en trevlig pratstund med fru Peppningssprej som jag inte sett sen i januari. Hon och två väninnor var på väg till Uppsala för att se Allt ljus på Uppsala – det är ju sista dan i morgon. Tyvärr ett evenemang jag har missat!

På bussen hem blev jag ännu tröttare på en kvartett fjortisbrudar med überblekta hår och alltför tunna kläder i vinterkylan. Uppenbarligen skulle de på fest och var liiiite osäkra på vägen. De pratade ”lidingöska” och de vibrerande i:na kändes ända ner i mina tår. Månntro de var något… anlagda? I vart fall skulle de av vid Levertinsgatan, men med tanke på hur de uttalade gatunamnet – med betoning på LEver och slutklämmen blev ”tinn” – gissade jag att de inte hört talas om en enda författare vars gata vi passerade… (Det är ett antal på vägen hem till mig.) Blondiner, suck… Med plastglas i påsarna och entonig musik på den medhavda ”podden”. Fett trött jag blev…

Nu har jag slagit in dagens inhandlade julklappar och så har jag hunnit med ett samtal med Fästmön som också haft en dag full med aktiviteter: frysavfrostning, gardinarrangemang på Morgonen, bakning med mera… I morgon blir det adventsfika i Himlen med hembakat! Mums!

Read Full Post »