Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stenskott’

Ett inlägg i vilket Tofflan tipsar dig om att passa på.


 

Det är ganska inne med second hand och loppis sen ett tag tillbaka. Kanske har det med Antikrundan att göra (rundan kommer för övrigt till Uppsala den 22 augusti och då ska jag dit) – folk hoppas hitta det där Fyndet med stort F. Men mycket handlar det nog också om att vi är bättre på att ta tillvara på saker idag. Dessutom är det inte längre varken pinsamt eller skämmigt att köpa saker billigt som nån annan har ägt tidigare och skänkt.

Den väg hem från Clark Kents* läkarbesök jag valde innebar att jag så gott som passerade Återbruket. Jag svängde in och tog mig en titt. Böckerna är inte längre gratis, som jag först trodde, men allt i butiken säljs just nu för halva priset! Jag tittade, njöt och fotade, kanske hittar du nåt på mina bilder som du vill fynda? Men passa på, för det gäller nog kanske bara den här veckan. Dessutom stämmer inte öppettiderna på webbplatsen – Återbruket stänger redan klockan 16! (Tänk att det ska vara så svårt för Uppsala kommun att korrigera sin information…)

Faktiskt pris den här veckan vid bilderna, inom parentes ordinarie pris:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Om jag köpte nåt?
Ja, gissa vad! Inte så svårt, va?.. Två deckare fick följa med hem. De var inte gratis, men kostade tillsammans fem kronor. Dessutom fick jag en trevlig pratstund med kvinnan i kassan. Det var emellertid gratis.

Strindbergsmördaren och Monstret

Mitt fynd: fem spänn för båda böckerna på Återbruket! Strindbergsmördaren är skriven av pappas gamle kompis Jean Bolinder. Monstret av Jonathan Kellerman ingår i en serie med en homosexuell polis i huvudrollen.



Senare den här månaden kan det tänkas bli nåt reportage från en nyöppnad vintage- och retrobutik här i Uppsala! Håll utkik!


*Clark Kents läkarbesök = min lille bilmans besök hos Ryds bilglas för att få ett stenskott lagat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om stenskott.


 

En liten prick efter lagat stenskott

Det syns en liten prick efter lagningen av stenskottet. (Att det är svårt att fota en vindruta gissar jag att du förstår…)

Kanon! Mitt stenskott är nu lagat och det kostade mig endast 200 kronor hos Ryds bilglas. Jag fick snabb och suverän service både av Jesper i torsdags (stenskottsplåster) och Rikard idag (lagningen).

I torsdags när jag körde E4:an hem från Himlen smällde det plötsligt till och blev ett fult märke på framrutan. Vis av erfarenhet visste jag dessutom att framrutan kunde spricka om den inte lagades så snart som möjligt. Jag gasade på till Ryds och fick plåster på såret och en snabb bedömning av Jesper: det skulle gå och laga och det skulle bara kosta mig 200 kronor. Men jag måste vänta till tisdag eftermiddag innan det fanns en ledig tid.

Den hetaste dan på länge tuffade Clark Kent* och jag iväg till Boländerna för att laga stenskottet. Jag hann inte ens dricka upp kaffet Rikard bjöd på medan lagningen härdade! Pappersarbetet gick också snabbt. Jag slapp helt att kontakta mitt försäkringsbolag – det ombesörjde Rikard. (Inte för att jag har nåt emot att ringa If, men uppgifterna gick vidare direkt så snart Rikard knappat in mitt registreringsnummer.) Det enda jag behövde göra var att sätta min namnteckning på ett papper och betala självrisken på i mitt fall 200 kronor.

Medan vi väntade ytterligare en liten stund på härdningen berättade Rikard att det är en svensk som kom på metoden att laga stenskott. Den svensken behöver med all säkerhet inte jobba en dag till i hela sitt liv. Ingen är gladare än jag för hans uppfinning. För det är faktiskt helt OK att betala som högst 200 kronor (självriskens storlek beror på vilket försäkringsbolag du har och du måste minst ha bilen halvförsäkrad!). Ju snabbare du lagar ett stenskott desto mindre risk är det att hela rutan måste bytas. Rutbyten är betydligt dyrare, då snackar vi tusenlappar…

Jag har försökt googla på vem den kluriga svensken är, men inte lyckats få fram nån info. Är det nån där ute som vet, tro???


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bilägandets lustar och olustar.


 

Nu är jag och min älskade Clark Kent* till doktorn. Översatt till svenska betyder det att jag ska åka och få min bil reparerad. Det där stenskottet, du vet. Jag har inte varit ute i garaget och tittat på bilen sen jag kom hem från Stockholm. Om vindrutan har spruckit lovar jag dig att jag grinar. Högt och ljudligt. Det sved så jäkligt för ett par år sen att behöva hala upp tusenlappar för att jag var seg med att ta mig till Ryds.

Clark Kent

My Toyota is fantastic! Men börjar bli till åren kommen…


Jag älskar min bil,
men den börjar bli till åren kommen. Och med åren kommer krämporna, precis som hos oss människor. När vi kom hem från Nora hade ena fönsterhissen pajat, till exempel. (Troligen ett kretskort och ett nytt sånt kostade hela 7 000 kronor. För tre år sen…) Sen är det lite annat smått och gott som skulle behöva fixas till. Om jag bara finge en lön…

Du tycker säkert att jag är larvig som talar om min bil som Stålmannen, mannen i mitt liv. Men faktum är att Clark Kent är det hjälpmedel jag ofta behöver för att ta mig ut. Av olika skäl åker jag helst inte kommunalt och nån fungerande cykel äger jag inte, bara en rostig sak som har hängt obrukbar i kallförrådet sen 1999, ungefär. Kort sagt och utan att förklara närmare än vad jag redan gjort behöver jag min bil. Därför älskar jag den.

Häromdan läste jag i Byhålenytt om en stackare som fått sin bil stulen i slutet av 1980-talet  i Metropolen Byhålan. Ja det var en lång sorgeperiod, tänker du, men historien är inte slut än. Mannen fick nämligen helt nyligen parkeringsböter och trängselavgifter på sin stulna bil. Av nåt skäl tycks anmälan ha försvunnit från polisens system. Den stulna bilen är en röd Golf och nu är den efterlyst igen. Kanske dags att koppla in Hasse Aro eller varför inte självaste Brynolf Wendt?..

fågelbajs

Fågelbajs på bilen är inte heller kul.


Men du ska inte tro
att jag tycker mest synd om mannen med den stulna, röda Golfen som fick böter. Jag tycker nog att det är snäppet värre med bilägaren som fick sina säten nersmetade med kattbajs. Hur polisen vet att det är just kattbajs förtäljer inte historien, men gissningsvis har det tagits prover och analyserats. Även detta skedde i Metropolen Byhålan.

Med dessa två hemska historier tänker jag att… om så är fallet… vad är en sprucken vindruta? Min bil är ju inte stulen och inte nersmetad med bajs, i alla fall. Fast du får gärna hålla en tumme att dagens reparation av stenskott inte blir nåt dyrbart! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket de tre ledorden i rubriken börjar på t. En allitteration, alltså.


 

Jaha. Nu undrar du säkert hur jag ska få till det här inlägget med tanke på rubriken. Jaa… jag tycker att det är jättesvårt att sätta rubriker som är bra och som lockar till vidare läsning. Ibland kommer rubriken till mig direkt, för att andra gånger verkligen gömma sig för mig och dyka upp i form av en trist överskrift när allt annat är färdigskrivet sen länge. Men nu ska vi inte uppehålla oss vid dett. Let’s move on och kolla vad det är jag är ute efter! Först en liten linje för pauserandets skull…

Regnbågshuvud bloggen

Regnbågslinje, passande nog!

 

Till att börja med handlar mitt inlägg om vanor och rutiner. Har DU såna??? Det har jag. Det måste jag ha på vardagarna för att min tillvaro inte ska rämna. Jag har ganska strikta rutiner, men mina vardagar börjar alltid på samma sätt: jag vaknar vanligen mellan halv sju och sju, jag går på toa och jag topzar (ja, jag tycker att det är snyggt att stava ordet med z!) öronen.

topzDet där med att topza öronen har jag gjort ett tag, men det tog sin lilla tid. Då och då läser jag i media om vad man ska och inte ska göra. Vid ett läkarbesök som barn sa min generade pappa när doktorn skulle titta in i mina öron, att min öronhygien nog var lite eftersatt. Gissa vad doktorn svarade? Han sa att man INTE ska tvätta öronen för det är inte bra! Så jag fortsatte att inte tvätta öronen, men sen jag blev vuxlig och anlade en korthårig frilla kände jag mig nödd och tvungen att topza öronen varje morgon. Det ser ju verkligen inte trevligt ut med öronvax och annat gojs i öronen. Och det syns ju rätt mycket mer när man har kort hår.

tangentbordstopz

Jag topzar tangentbord också. Här är det mitt gamla tangentbord som får en genomgång.

Häromdan läste jag i nån Expressenbilaga på nätet att man aldrig ska använda topz. Gulp! Varför då då? Jo, vax är bra för öronen för det håller skräp och bakterier borta samtidigt som det gör hörselgångarna och trumhinnorna rena och mjuka. Dessutom gör kroppen sig av med öronvax på egen hand – varje gång du pratar, skrattar och tuggar kryper överflödigt vax ut. Uuuuääääääck, så läbbigt det låter! Det tredje skälet har jag lättare att köpa: med topz kan man i stället råka trycka tillbaka bakterierna in i örat så att det kan bli infektioner.

Trasigt öra till Höganäskrus

Ett trasigt öra, vad nu det har med texten att göra..?

Hur ska man hantera vaxet då? Det ser ju verkligen äckligt ut med vaxiga öron! Jo, det finns öronvaxlösande medel som mjukar upp vaxet (receptfritt på apoteket). Eller så kan man skölja ur öronen med ljummet vatten när man duschar. Fast har man mycket besvär får man gå till doktorn. Nja, det där med vatten i öronen tror jag inte på. OK, det hamnar ju lite i öronen när man duschar, men jag skulle aldrig ”vattna” öronen medvetet. Nej, jag fortsätter med mitt topzande. Det kliar faktiskt rätt bra i öronen på morgnarna och då är topz kanon! Men naturligtvis kör jag bara runt i ytterörat, jag trycker verkligen inte in topzen!

Elias vid skrivbordet

Här är vår tonåring inte så gammal, typ sex år… Redan då var bokstäver viktiga i hans liv.

Så. Det var toa och topz. Nu till dagens höjdpunkt: tonåringen. Idag blir nämligen Fästmön tonårsmamma igen – vår minsting fyller 13 bast!!! Det är inte klokt så gamla barnen blir, det är bara vi vuxna som aldrig blir äldre. (Nåja…) Jag har känt Elias sen han var fem år. Då var han en intensiv och kvick liten rackare som älskade Fem myror är fler än fyra elefanter (helst i litterär form) OCH att plocka med storebrorsans pokerspel. Idag är han en lugn och eftertänksam kille. Duktig i skolan och en bra kamrat, sägs det. Vår tonåring… (ja, jag är ju bara bonusmorsa, men han är lite min ändå). I eftermiddag är jag därför och firar den här killen.

I övrigt har jag följt sedvanliga rutiner och vanor den här dan. Men jag har också ringt Ryds och bokat tid för att få stenskottet lagat. På tisdag eftermiddag ska jag dit och jag kan vänta under tiden det lagas (det tar mellan 20 och 30 minuter). Håll nu en tumme för att rutan inte har spruckit helt när jag kommer ut i garaget!

Ha en bra fredag! Jag hoppas att du har nåt att se fram emot den här helgen. Det har jag och det är jag tacksam för!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surt inlägg.


 

Solen bakom mörka moln

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Tekniska problem

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…


Som grädde på moset åtog jag mig
att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…


*Clark Kent = min lille bil man

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mja, lite jädra svårt är det allt att smälta det här med den spruckna vindrutan. Det svider med 1 500 spänn. Men som Tant Raffa så klokt sa i en kommentar får jag ta den utbytta rutan som lite nybilskänsla. Skönt att tid är bokad i alla fall, för även om det inte är nån fara att rutan ska ramla inåt är det lite olustigt att åka omkring med sprickan.


Av stenskottet blev en spricka på cirka tio till 15 centimeter i eftermiddags. (Bilden är lånad från Walls bilplåts hemsida.)

                                                                                                                                                              Har fått en del vettigt gjort i kväll, trots alla svordomar. Jag har förberett mig inför ett viktigt telefonsamtal i morgon bitti. Har gjort en del planering för veckan också, det är några saker att fixa. Vidare har jag mejlat min handledare, men lär inte få svar förrän efter den 29 augusti eftersom han är på semester.

Telefonerade en stund med Fästmön, som var trött idag. Det administrativa arbetet känns lite tröstlöst, för knappt har hon hunnit fixa personal för en vecka så blir nästa gäng sjukt och det fattas folk igen. Men på fredag jobbar hon sista dagen.

I våras köpte jag en sats merlotvin från Brunneby. Efter en del krångel med jäsningen såg jag att locket till vindunken hade spruckit i plasten. Antagligen var jäsningen explosiv nån av de första dagarna. Jag försökte tejpa locket så gott det gick med silvertejp (som jag alltså inte bara har till mina  ögonbryn, hö hö!), men fick det inte helt tätt. Och jag trodde att hela satsen, cirka 25 flaskor, var förstörd. Men icke! Hävde upp några munnar i ett glas i kväll och provade på. Och si! Det var mer än drickbart, det var ljuvligt gott! Så det blir till att tappa upp vin nån dag nästa vecka också – samt sätta en ny sats. För när jag var nere i Metropolen Byhålan sist köpte jag en ny sats, dock endast det enklare rödvinet, just in case.


Vinet hade överlevt!

                                                                                                                                                              Nu börjar det dra ihop sig till läggdags. Tänkte läsa en stund innan jag släcker. I morgon är alarmet ställt på klockan sju. Håret är kalufsigt och smutsigt och det ska bli så skönt att låta M fixa till det i morgon förmiddag!

Read Full Post »

Inte en dag får man vara glad helt och hållet. Nehej, man ska gärna deppa ihop och alla ens pengar ska ta slut. När Elias och jag kom ut till bilen för att åka och hämta Fästmön hade vindrutan börjat spricka från ett stenskott.

GAH! Så himla oglad jag blev!

Nu var det bara att ge sig iväg till Annas jobb och skjutsa henne för att kompletteringshandla till middagen och sen hem till Himlen. Jag hann inte innanför min egen dörr förrän magen vände sig ut och in – eller jo, jag hann in på toa, tack och lov. Snacka om nervös mage… Sen fick jag kramp i samtliga tår på vänsterfoten. Vilken tur att man har bärbar telefon eftersom…


Vilken tur att telefoner är bärbara numera…

                                                                                                                                                                          …nästa moment blev att jag ringde mitt försäkringsbolag. Efter sjutton miljoner knappval kom jag äntligen fram till en mänsklig röst, Lukas. På mjuk och melodisk skånska sa Lukas att hela rutan troligen måste bytas eftersom den har börjat spricka. Självrisken på 1 500 spänn måste jag stå för, resten tar försäkringsbolaget. Vilken tur i oturen ändå. Att det finns försäkringar… Jag kan ju liksom bara föreställa mig vad slutnotan blir… Men 1 500 pix hade jag liksom inte räknat med. Det är fyra glasmästare som mitt försäkringsbolag har avtal med och jag ringde det första på listan. Nu är jag inbokad på måndag morgon klockan sju. Bilen får stanna hela dan och jag får ha en lånebil under tiden. Praktiskt och skönt! För alla såna här reparationsställen ligger ju alltid ute i tjottaheiti nånstans.

Nu ska jag rota i mina gömmor och se om jag kan skrapa ihop 1 500 spänn. Det kan jag nog.

Read Full Post »