Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘djävulen’

Ett inlägg om en film.


 

DevilPå fredagskvällar, när jag är så där härligt trött efter en arbetsvecka, har jag god lust att sjunka ner i bästefåtöljen och bara se nån bra och läskig film på TV. TV6 aviserade filmen Devil (2010) som en rysare  i fredags. Hoppfullt bänkade jag mig för att bli riktigt uppiggat skrämd.

Filmen handlar om ett gäng människor som blir fast i en hiss på väg upp i en skyskrapa. Utanför jobbas det för att rädda dem, men det ingen vet ursprungligen är att djävulen är bland de instängda. Och en efter en tas de av daga.

Faktum är att den här filmen är lika trist som sitt omslag. Det som hade kunnat vara riktigt läskigt faller bara platt. Jag blev inte ett dugg rädd, inte ens när det klättras utanför hissen. Jag hade bara fruktansvärt tråkigt. Varför tittade jag då? Tja, nånstans, nån gång hoppades jag att det skulle bli rysligt spännande. Jag blev besviken. Dessutom begriper jag ingenting när jag läser om den på nätet och ser att den blivit nominerad för två (2) priser.

Toffelomdömet blir det lägsta. Se inte den här filmen om du inte vill somna. Den får nämligen en toffla för att den kan funka som sömnpiller.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sorgset inlägg.


 

Löv med droppar på asfalten

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Blött löv med droppar på marken

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

Ros med ljuspunkt

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

RitualenMörkt och kallt och som upplagt för en riktig skräckis. Fästmön och jag tittade på Ritualen (2011) som visades på Kanal 5 i kväll. Somliga var väldigt trötta, men så snart otäckheterna satte igång blev ögonen tefatsrunda, halsen lång och sinnet alert.

Michael driver tillsammans med sin far en begravningsbyrå. För att komma hemifrån söker han till prästutbildningen. Men strax innan han ska prästvigas begär han utträde. Ansvarig präst menar att han kan bli skyldig pengar för utbildningen om han inte går den färdigt. Som en kompromiss går Michael med på att åka till Rom och utbilda sig till exorcist. Genom fader Lucas, fenomenalt spelad av Anthony Hopkins, får Michael vara med om en exorcism med en ung, gravid tjej. Michael har svårt att tro på Djävulen, men det finns saker som inte går att förklara på nåt logiskt sätt.

Det här är en riktigt ruggig film, just av det skälet att vissa saker inte går att förklara med logik. Bitvis kan den kännas aningen seg, men sen hugger rädslan sina klor i mig och håren på armarna reser sig.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en bra skräckfilm, regisserad av Mikael Håfström.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har säkert berättat flera gånger här på bloggen att min morfar lärde mig spela poker redan när jag var runt fem år. Mormor, för övrigt granne och skolkamrat med Astrid Lindgren (mormor mötte Lassie, typ), kom från ett troende hem i de djupa, småländska skogarna och var naturligtvis inte alls förtjust i morfars tilltag. Hon brukade ofta säga när vi spelade

Nu sitter Djävulen under bordet!

och så knackade hon i bordsytan.

Idag tycker jag att detta är en ganska söt historia och därför tänker jag inte be om ursäkt ifall du har hört den förut. (Att bli tjatig kanske hör till åldern..?). För övrigt spelar jag inte poker längre, inte ens på datorn. Det enda jag spelar är Lotto. Med mamma. Varje vecka. Jag vet inte hur länge vi har spelat nu, det är säkert över 20 år.

lottospelande

Den här bilden är lånad på nätet. För du tror väl inte att jag tänker avslöja vilka tur-nummer mamma och jag spelar på?!

 


Nu vet jag ju
att man kan spela Lotto på nätet, men för mig har det blivit en sport att varje söndag, oftast, i ur och skur, hasa till nåt spelombud. För det här med att lämna in kupongen är mitt göra. Mamma rollar ju numera fram sen ett antal år tillbaka, medan jag kan använda mina hyfsat friska fötter (hälen, nåja…) och ben. Faktum är att jag har pallrat mig iväg för att lämna in Lottoraderna varje vecka – inte en enda gång har jag missat, trots sjukhusvistelser och andra hinder i tillvaron. Eller jag har nog nån enstaka gång lämnat in kupongen via ombud. Nej, det är som sagt en sport att ta sig iväg med kupongen. Och jag har faktiskt noterat andra som tycks ha samma grej för sig! I en av affärerna jag besöker brukar ett gäng herrar i mörka kostymer samlas en dag i veckan i spelhörnan. Jag kan ge mig 17 på att de spelar tillsammans!

Hur som helst, det är ju alltid bra att kunna rätta sina rader på nätet om man inte kan vänta tills man kommer iväg till nåt ombud. Och ganska skönt att möjligheten finns att spela på nätet, just ifall man blir sjuk eller så. Lite oroar jag mig för hur man betalar för sitt spelande, men jag kan inte tänka mig att det är mindre säkert än när man betalar sina räkningar.

Trots att vi har spelat i så många år har vi ännu inte fått nån riktig storvinst. Men en gång, hösten 2011, tror jag, vann vi över 2 000 kronor. Det var väldigt välkommet. Jag köpte mig två par jeans för mina vinstpengar – och min snälla mamma GAV mig sin hälft! Då blev det ytterligare två par jeans!

Nu går vi och väntar på att det ska smälla till igen, gärna lite högre. Vi kan ju inte sluta spela nu, ifall att… Spelberoende? Knappast. Vi betalar 82 kronor i veckan för att få vara med på Lotto 1 och Lotto 2 samt Joker varje lördag. Det blir 41 pix var. Ibland har jag tömt spargrisen för att få ihop till insatsen, ibland har jag vittjat våra vinstplånböcker. Ja, vi har var sin sådan, som jag förvarar hos mig. Allt vi vinner delas lika i två plånböcker. När det är en lagom summa där gör vi nåt kul tillsammans eller köper oss nån fin present. Och vem vet… Jag kanske ska kolla i kväll om det inte är dags snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag var tonåring gick det en TV-serie som var mäkta populär med titeln Lära för livet. Det handlade om skolans roll i ungdomars liv och utveckling. Lite lättsammare lära för livet är den pokerskola som jag snubblade över på nätet idag.

Jag lärde mig redan som liten Toffla att spela poker. Det var min snälla morfars förtjänst! Min snälla mormor, däremot, var från de djupa – och mycket kristna – skogarna i Småland och hävdade med fasthet i rösten när vi spelade kort

Nu sitter Djävulen under bordet!

Morfar lärde mig enkel poängpoker och vi spelade naturligtvis inte om pengar. Under tonårstiden och tiden som ung vuxen hände det att kortleken kom fram, men aldrig, aldrig att det var några sedlar, kronor eller ens ören på bordet. Möjligen tändstickor…


Korten på bordet – och Djävulen under…

                                                                                                                                                                  Idag tror jag att de flesta pokerspelare spelar via nätet. Själv känner jag mig inte riktigt mogen för det, jag tycker inte att jag har de kunskaper som behövs. Men sajten jag hittade tidigare – länk finns i inläggets början! –  kan kanske ge mig en vägledning – om jag nu skulle våga testa nätspel. Det som är bra med sajten är att den ger en grundlig utbildning i poker. Man får lära sig basala saker som olika pokerhänder, men också det jag tycker är lite intressant i spelet: psykologi! Lektionerna handlar om sånt som bluffen, skillnaden mellan nätpoker och att spela poker där du kan se dina motståndares tells (avslöjande rörelser och ansiktsuttryck) med mera.

Jag tycker att pokerskolan verkar lite spännande och ska nog sätta mig och läsa mer noggrant! Det är ju aldrig för sent att lära – om man lär för livet…

Read Full Post »

Nej, jag ska aldrig tacka dig för det du gjorde, trots att du sa att jag skulle göra det. Jag har ångrat att jag inte lyssnade på den där maginstinkten som kände vid vår första yrkesmässiga dialog. Den gången när du sa att

Jag vet hur du lever och det är OK!

Jag hajade till, reagerade starkt inuti. Tog kontakt med en pålitlig källa – trodde jag. Du fick fina vitsord och jag tolkade därför dina ord som omsorg.

Jag har ångrat att jag lät dig komma in under mitt skinn. Att du fick mig att tro att jag var värdefull så att jag sen inte var nån som helst match för dig att peta omkull mig när jag var sjuk och svag av sorg.

Du har inte bara förstört mitt liv, du har förstört för min familj – för den jag hade kunnat vara  för min älskade och hennes barn, för min gamla mamma. Jag är en Ingen nu. En paria. Och det du har gjort kan jag aldrig förlåta dig. Detta var den fyrahundranittioförsta gången du skadade mig.

Berättelsen om dig och det du gjorde ska bli spridd. Allt ska visas öppet. Sen kan du ju se hur mycket glädje du får av dina miljoner, för nånstans vill jag tro att du har ett litet, litet samvete. Ett samvete i vilket det händer nånting litet, åtminstone när du – och den som vill – öppet kan läsa om det du gjort.

Det handlar inte om hämnd. Jag kan inte glädjas åt din eventuella vånda – jag är inte ens säker på att du kommer att våndas. Det handlar om att jag har tagit kommandot och att det ur mina ord ska komma en katharsis värdig en äkta grekisk tragedi. Detta blev emellertid en svensk tragedi. Eller… en tragisk komedi…

Men vet du, med dessa ord ska jag lämna dig åt ditt öde nu, din lille fjant. Från den sekunden jag klickar Publicera är du borta ur mina tankar. Och om jag nån gång möter dig ska jag bemöta dig som jag själv har blivit bemött av åtskilliga passagerare under den här resan:

Som luft!

Du var en helt annan än den jag trodde. Du var djävulen själv. Men du kan inte göra mig illa längre. Du har blivit luft.

Read Full Post »

Kaffe är färgen för dagen! Om det finns nåt ät- eller drickbart som jag inte kan vara utan så är det kaffe. Det ska vara hett, starkt och så svart som möjligt. Kaffe har jag druckit sen jag var liten kicka. Min snälla mormor, hon som sa att djävulen satt under bordet när man spelade kort, lärde mig att dricka kaffe med mjölk – och sockerfri kringla till (mormor var ett kakmonster med diabetes).

Det har snöat i natt. Sån där blöööt snööö. Det är moddigt på vägarna och på vissa ställen är svårt att ta sig fram och bilen halkar runt i rondellerna. Uppsala har ju de senaste åren blivit Rondellernas stad – på gott och ont. Hellre rondeller än trafikljus, men baske mig om folk som har körkort har lärt sig köra i rondeller! Därför en liten lektion:

Man ska lämna företräde åt den som redan är inne i rondellen. Och så ska man använda blinkers när man svänger ut ur en rondell.

Två enkla regler som uppenbarligen inte lärs ut på trafikskolorna nu för tiden!..

Vädret är kasst idag, alltså!  Det snöar inte längre, utan är mera åt regn och så blåser det. Temperaturen ligger runt nollan. Därför tog jag på mig ett par av de nyinköpta strumporna i morse – för att matcha. Och tror mig – dessa strumpor är FÄRGGRANNA för att vara mina!..


Dagens strumpor är färggranna för att vara mina!

                                                                                                                                                              Igår hade jag fruktansvärt skav i vänster öga, idag skaver det i höger. Antagligen är det nåt skit skräp på linsen, så jag ska strax resa mig och försöka spola av skiten skräpet med koksalt.

Fästmön är skjutsad till jobbet och nåt spännande händer inte alls idag mer än att vi ska åka på ett par ärenden efter hon har slutat jobba.

På tal om jobb har jag lagt om strategi: för varje nej på ett sökt jobb söker jag ett nytt jobb inom tolv timmar. Det är ungefär som när man var liten och lärde sig cykla. Då hände det ju rätt ofta att man ramlade och slog sig. Om man inte var uppe på cykeln strax igen hann det gå för lång tid och så blev man rädd att cykla. Byt ut ”cykla” mot ”söka jobb”, ungefär, så ska du se att det stämmer! Men fortfarande är det så att jag bara söker jobb jag vill ha och jobb jag har kompetens för. Vad annat ska jag göra??? Så igår kväll, ganska sent, sökte jag ett jobb i en bokaffär. Butiksbiträde. Jo jo!

Nu ska jag gå och bädda och sen ska jag fixa linsen innan jag sätter mig med lokalblaskan. Dagens Nyheter lyser fortfarande med sin frånvaro! Skitdåligt! Jag ska aldrig mer låta mig luras att prenumerera på den tidningen!

Read Full Post »

Older Posts »