En magisk tur

Ett magiskt inlägg och lite om rätt och fel.

---

 

En blir inte klok på vädret. Jag kände att för att fortsätta vara mer klok än oklok borde jag ut i friska luften. Ett brev skulle postas och glass inköpas. Jag lockade med mig Fästmön, som var ledig idag, till Gamla Uppsala. Gamlis är ett ställe där jag ofta hämtar kraft. Ibland drar jag dit när jag är lycklig, ibland när jag är ledsen. Idag var det för att få syre och energitillskott och för att återfinna ett stycke ork.

Visst är det nåt magiskt över Gamla Uppsala?

När jag flyttade till Uppsala fick man skutta runt på högarna. Sen följde många år när det var förbjudet. Och nu har det varit tillåtet några år igen. Men häromdan läste jag att människors skuttande skapar stora sår på högarna. Samtidigt vill inte länsstyrelsen införa förbud igen. Därför ska det sättas upp nya, men mindre avspärrningar och bli nya öppningar i stängslet så att folk rör sig på nya sätt över högarna. Förhoppningsvis funkar det. Platsen är ju så otroligt magisk och det ÄR en speciell känsla när en lyckas ta sig till toppen av en hög och kan blicka ut över Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkotornen…

Folk får ta nya vägar bland högarna.

Det blev ingen högbestigning idag, därtill hade jag inte kraft. Framför allt inte sen jag besvarade ett mobilsamtal och en säljare från Assistansbolaget ringde UTAN ATT HA KOLLAT MED NIX-REGISTRET. Det gjorde mig precis som alltid arg. Jag lovade, även detta precis som alltid, att anmäla händelsen till DM-nämnden. För nånstans nån gång kanske det inte känns så kul att ens företag får ståta med sitt namn på DM-nämndens webbplats för att företaget inte har följt de regler som finns kring direktmarknadsföring. (Jag skickade in min anmälan nu i kväll via DM-nämndens formulär.)

Sen sänkte jag blicken för att ägna mig åt trevligare ting. Vid kanten av en stig noterade några vita och blåa blommor. Jag utbrast:

Sippor, Anna! Titta, blåsippor och vitsippor tillsammans!

Varpå Anna suckade lite och sa:

De där heter scilla…

Ja ja, även en Toffla kan ha fel. Självklart hade Anna rätt. Fast vad de lila blommorna jag såg heter hade ingen av oss nån susning om…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När regnet kom hoppade vi in på Odinsborg. Borta var mitt glassug, så det blev räkmacka i stället, nogsamt befriad från majonnäs och gurka så att min stackars mage inte skulle få tokspel. Efteråt for vi till Förorten där jag tankade bilen och besiktigade ballenätet*. Lucifer passade på att ta en selfie. Själv visade jag visst rumpan. Sägs det. Detta vill ingen veta nåt mer om.

Lucifer tog en selfie.

Nu har jag telefonerat med såväl mammakusin B som mamma. Utanför mina fönster fullkomligt vräker regnet ner. Jag ska vräka ner mig i bästefåtöljen och ägna mig åt kommissarie Wexford en stund, det vill säga läsa. Under tiden har artisten Prince hittats död i sin studio. Han blev bara 57 år. (Jag blir 54 nästa vecka.) Hans album Purple rain liksom filmen är för alltid inristat i mitt hjärta. Lyssna på titelspåret. Detta är magiskt!

*ballenätet = nätet på balkongen för att hindra katterna från att försöka flyga

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det första aprilsolen…

Ett soligt inlägg.

---

 

Här bor inte mina talgoxar.

April visade sig från sin soligaste sida igår. Jag brukar inte lockas så mycket av solen och föredrar regn, men igår blev även jag förförd av den första aprilsolen. Hela eftermiddagen var jag ute. Även om jag mest blir lite skär i ansiktet och inte gyllenbrun är jag i vart fall inte lika blekglåmig som igår morse. Det vita med de bruna ringarna runt ögonen har ersatts av en betydligt friskare färg. Det är nästan så jag funderar på att göra iordning på ballen*. Invänta talgoxarna, som har sitt bo på ett visst ställe där, ett ställe till vilket de återkommer varje år för att få ungar. Andra fåglar föredrar att släpa pinnar till toppen av ett träd. Mina talgoxar har ett mycket finare krypin och inte så högt upp.

Mitt på dan mötte jag en före detta kollega vid bussen. Hon var modig och skuttade självmant in i Clark Kent** som vi tog till Gamla Uppsala. Jag är nämligen fortfarande lite klen efter mag(gall?)anfallet och orkade inte gå. Vi parkerade hitom järnvägsbommarna och strosade sen en bit på den soliga sidan av högarna (den andra brukar vara väldigt lerig länge). En ledig bänk hittade vi och den ockuperade vi i nästan två timmar. Det var underbart härligt att kunna sitta ute så länge och varken frysa eller svettas, bara njuta.

En underbar dag i den allra första aprilsolen. Här står H framför Kungshögarna.

 

Säsongens första glass intogs inomhus efter ett par timmars utevistelse.

Ljus och luft i all ära, men det var också gott att få både prata med och lyssna på en annan människa. Jag saknar mina arbetskamrater så innerligt mycket. Och självklart saknar jag att inte ha nån att prata med då och då på vardagarna. Nu har jag ju inte mått så bra den senaste veckan, så det har gått an. Än klättrar jag inte på väggarna, men… Mitt främsta mål är självklart att komma ut i arbete så snart som möjligt. Jag behöver en försörjning och jag behöver ett sammanhang med sociala kontakter.

En del arbetskamrater saknar jag mer än andra. H, som jag träffade igår, tillhör kategorin Bland De Mest Saknade. Men efter gårdagens eftermiddag kände jag att ja, jag har förlorat många fina arbetskamrater, men jag har också vunnit flera nya vänner. Och till dem räknar jag numera H.

Eftermiddagen i Gamlis avslutades på Odinsborg där somliga (= H) ägnade mycken tid åt att frigöra räkmackan från majonnäs, medan andra (= jag) glufsade i sig säsongens första glass. Svalkande och god var mjukglassen efter ett par timmars utevistelse.

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slött och vitt

Ett inlägg om den femte advent. Äh, jag bara skojar! Den gångna söndagen, förstås.

---

 

I kväll kom snön… Det blåa eländet på bilden finns hos en granne som uppenbarligen tycker att det är snyggt.

Så kom den. En del tycker äntligen, såna som jag tycker försent.  Ja jag pratar om snön förstås. Här där jag bor i Uppsala började det snöa vid 19-tiden. Det blev ganska snabbt vitt ute och varmare. Lär vara halt i morgon bitti, alltså, när jag ska ut på vägarna. Fast värre har det varit för vännerna A och J vars bilresa hem från julfirandet tog tolv timmar… Stackars dem! Jag är så glad att de kom hem helskinnade.

Idag har det varit en riktigt slapp och skön söndag. Jag vaknade runt åtta, halv nio. Stannade i sängen tills klockan var över närmare halv tolv. Då hade jag surfat, skrivit och läst. Dan har gått i litterära tecken. Jag har verkligen njutit av att vara slö denna hemmadag. På nåt sätt ger jag mig tillåtelse att vara just slö nu när jag jobbar. När jag inte jobbade var jag på mig själv med piskan hela tiden – även om det inte syntes på bloggen.

Nåt fint blått.

Jag har funderat vidare på det här med Facebook, men jag har faktiskt inte kommit fram till vad jag vill och vad jag ska. Skälet är att jag tycker att det är ett rätt onaturligt sätt att umgås – jag vill gärna se dem jag umgås med i ögonen, i verkliga livet, när vi umgås. Samtidigt är det förstås ett modernt sätt att kommunicera och ett sätt att hålla kontakt med människor en kanske inte kan träffa – av olika skäl. Men asså… jag tycker att det är jobbigt bara med Twitter. Och jag förstår inte att folk börjar följa mig där när jag nästan enbart använder Twitter för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram med länkar. Ja, jag blir inte klok på vad jag vill – mer än att jag inte vill ha några råd om saken, tack!

Att fundera och läsa är två sätt för mig att slöa. Att plocka fram mammas färdigstekta kycklingpannbiffar ur frysen ett annat. Det enda jag  behövde göra var att skala och koka några potatisar till oss, göra lite sås och duka fram alltihop tillsammans med lingon och inlagd gurka. Det smakade verkligen ljuvligt! Sen tog lilla mamma disken OCKSÅ – vilket hon även har gjort under juldagarna. Jag har bara gjort det andra – plockat fram, lagt upp, dukat, tagit bort, stoppat in, värmt etc. Som sagt, diska är värre än att laga mat så jag är väldigt tacksam! Men hemlagad mat slår allting – för det får jag nästan aldrig. Findus och Dafgård är mina vänner på luncherna när jag jobbar och lördagar och söndagar är jag oftast för trött och ointresserad av att laga mat. Kanske inte så konstigt att jag har gått ner sju kilo i vikt. Frågan är bara hur mycket jag har gått upp i vikt de senaste dagarna… Jag har inte bara unnat mig god mat, det har stoppats en och annan skumtomte, julgodis och choklad genom kakhålet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag tänker efter har jag trots allt gjort en vettig sak idag: jag har stuvat om lite i deckarhyllorna i hallen, det vill säga bland mina svenska och nordiska deckarböcker. Min Maria Lang-samling har fått en bättre placering, framför allt, och så har jag gjort plats för julklappsböcker som ska in efter läsning. Jaa, jag är verkligen en boktok – och en hoarder. Men nu ska den här bokmalen sova lite, för i morgon är det arbetsdag igen. Härligt!

Omstuvat på hyllplanen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oskyldiga?

Ett oskyldigt inlägg.

---

 

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.

Anna och jag fick lite extra tid idag och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blommor från en hårig kille

Ett inlägg om nåt jag gillar – blommor.

---

 

Hela baksätet fullt av växter.

Det finns saker som gör mig glad. Till dessa saker hör blommor och växter. Och en dag, när livet var så där fruktansvärt svart som det kan vara ibland när en har det svårt, hittade jag ett brev i min postbox. Det var från Elliot, en hårig kille. Han ville muntra upp mig med ett presentkort på Blomsterlandet. Hela 200 kronor fick jag. Idag satte jag sprätt på presentkortet. Eftersom Elliot hade varit så generös blev hela baksätet i bilen blev fullt…

 

 

Jag köpte tre krukväxter till jobbet: en saint paulia, i färgen nånstans mellan cerise och lila, en röd novemberkaktus och så en kardemummablomma, en grön växt.

Förr i tiden brukade jag ofta köpa mig en lördagsblomma, vanligen gladiolus. Idag återupptog jag den traditionen och köpte ett par underbart vackra vita gladiolus.

Tack snälla, gulliga håriga killen Elliot för de fina blommorna!!!

Här kan du titta på de fina blommorna och växterna som jag köpte idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.

---

 

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag igår, midsommarafton idag

Ett till synes dagvillt inlägg.

---

 

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag leker vi midsommarafton. Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hårresande tisdagsäventyr

Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.

---

 

Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!

Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!

Jag med snedseglarfrilla.

Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.

M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.

Het thaimat och en kall Singah var toppen!

Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.

Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.

Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.

Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.

Att titta på och fota blommor är gratis.

På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.

Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lystra – för dig som vill bli upplyst

Ett inlägg om en fantastisk liten antik- och renoveringsaffär med fokus på lampor.

---

 

Lampor, lampor, lampor – och skärmar och kupor och kristallkronor – på Lystra.

För ett tag sen verkligen fyndade Fästmön en tvåarmad golvlampa på en loppis i Gamla Uppsala. Men skärmarna var trasiga och nya behövde införskaffas. Loppismannen tipsade oss då om Lystra Antik & Kronrenovering på Väderkvarnsgatan 44 här i Uppsala. Ett krux var bara öppettiderna – endast onsdag och lördag. Igår var det emellertid onsdag och eftersom Anna verkligen slutade jobba klockan 14 (ingen övertid – kors i taket!) tuffade vi dit.

Två nya tygskärmar av modell klocka skulle inhandlas. Det fanns flera färger att välja mellan – vitt, gult, nougat, rosa… Efter en stunds övervägande fastnade Anna slutligen för klassiska gula.

Den här häftiga kopparlampan med glaskupor blev jag väldigt förtjust i. Notera en del av kuphyllan i bakgrunden.

Men se tygskärmar uppsydda för att passa äldre golvlampor är inte det enda som saluförs på Lystra. Här finns även andra fina gamla lampor för såväl tak som golv samt en och annan bordslampa. Vidare såg jag en stor hylla full av olika sorters lampkupor.

Fast vänta… jag är inte färdig än! Det som är extra bra med den här affären är att man kan få hjälp att renovera sin gamla lampa! Det handlar om allt från rengöring och ombindning av prismor till elomdragning!

Lystra har öppet onsdagar klockan 12 – 18 och lördagar klockan 11 – 15. Affären ligger ganska nära Vaksala torg. Det finns gratis parkering för korta stunder i närheten. Tjejen som hjälpte oss igår var mycket glad och vänlig. Lite extra nöjd tror jag hon blev att få veta att Loppismannen i Gamlis hade rekommenderat hennes affär. Och nu rekommenderar även jag den i och med att jag har skrivit det här inlägget!

Men lampskärmar kan man ha till annat än bara lampor. Vi hade riktigt skojigt igår (vi var nyktra), fast sen ville Anna inte fortsätta leka idag. Jag själv fortsätter att barnsla mig med mitt eget skärmförråd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Loppistur med FEM

Ett second hand-inlägg.

---

 

Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…

Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.

Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.

Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.

Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Röda Korsets Kupan blev nästa stopp på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.

En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.

Efter tre ställen var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.

Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var en lyckad loppistur.  Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »