Ta slut och gå vidare

Ett inlägg om drycker, sånt som är på väg att ta slut och annat.

---

 

Hum. Jag tycker allt att de som läste min blogg igår är dåliga på att gissa. Eller svara på min fråga. Hum hum, det blir bakläxa. Vad handlar elva i förra inlägget om???

Nu ska jag inte banna dig som läser. Om nån ens läser. Jorå, jag ser att det finns läsare, men som vanligt verkar det vara svårt att kommentera. (Lättast verkar det vara för den som vill vara oförskämd, men sån kommentarer sorterar administrationsskorpionen bort åt mig, så de publiceras aldrig.) Det är lite synd, det, för trots att eländet är utdraget (bloggen, allts) är utrymmet fortfarande på väg att ta slut. Och när det är slut går det varken att kommentera eller skriva inlägg.

Andra saker i min tillvaro är också på väg att ta slut. I morse fick jag bekräftat nåt jag bara hört ryktesvägen. Jag själv är inte direkt berörd eftersom läget är som det är med kontrakt och sånt. Men jag kan se att en kompetens går förlorad. Jag kan emellertid också se att det kan vara bra att gå vidare, nåt som inte enbart gäller mig själv.

Nåt som tycks ha tagit slut och gått vidare är kaffeautomaten på jobbet. Här är ganska turbulent rent allmänt sen nån månad tillbaka, med folk som byter rum, rum som byggs om, kontor som delas av etc. Det kommer flera, alltså. Ja, människor. Gissningsvis räckte gamla kaffeautomatens kapacitet inte till. Till lunch upptäckte vi en sprajtans ny. Premiärkoppen gjorde dessvärre inte nåt större intryck på mig. Nån revolutionerande förändring vad gäller styrka och smak var det inte. Men det gladde mig att vi numera får GRATIS kaffe på jobbet – i alla fall enligt den nya automaten…

Ny maskin till kaffet på jobbet. Och kaffet har visst blivit gratis också…

 

Som du säkert har noterat är det fredag idag. Jag har haft en kämpig dag där högerarmen och handen har fått jobba stenhårt tack vare en dumhet jag gjorde häromdan. Men vi är här för att lära oss, finns det folk som säger, och lärde mig gjorde jag minsann. Den hårda vägen. I kväll får jag vila armen och inte lyfta nån tung ölburk utan ett lätt glas rött. Fästmön håller på att köpa hem godsaker till vinet åt oss (vinet finns redan i vinskåpet). Det blir framför allt ostar, men också kalkonsalami, oliver och lite annat smått och gott. Som gjort för att låta arbetsveckan ta slut och gå vidare in i helgen.

Min helg började redan i morse när jag upptäckte att jag hade lagt fram mina gamla favoritstrumpor, en julklapp (?) från Anna för några sen. Vilket märks eftersom resåren har ett och annat att önska. Men se slut är de inte än, strumporna. De går bara vidare i mina skor/tofflor.

Mina favoritstrumpor är på idag.

Vi drar till Stockholm i morgon och träffar goda vänner och på söndag ska vi träffa Annas snälla mamma. Jag hoppas att DU får en lika gå helg som jag tror att jag får!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndag i Metropolen

Ett inlägg om min sista hela dag i Metropolen Byhålan den här sommaren. Tror jag.

---

 

Kul titel på en bok jag såg idag. Jag tog det som ett tecken att det är dags att fara hem nu.

Mina dagar i Metropolen Byhålan är snart slut. I morgon åker Clark Kent* och jag hem till oss igen. Den här gången har jag haft väldigt fina dagar här. Jag har umgåtts med lilla mamma, men jag har också träffat goda vänner och varit en tur ner till Småland. Samtidigt känner jag förstås att det är skönt att komma hem. Min hemvaktare förvarnades igår, så jag gissar att h*n har städat idag efter alla vilda fester i mitt hem. Närå, jag är övertygad om att hemmet är i samma skick som när jag lämnade det, att alla mina krukväxter lever och att jag har fått nån roligare post än bara fönsterkuvert. Hemma är alltid bäst och hemma är sen 1982 Uppsala.

Det blev en tur på stan på eftermiddagen. Jag gjorde några ärenden åt mamma. Innan jag träffade vännen FEM hann jag med att botanisera i stans bokhandel. Den är fortfarande lika välsorterad som förr, men ack så trist Nilssons bokhandel blev när den först transformerades till Bokia och nu senast till Akademibokhandeln. Men… ryktet säger att ägarna längtar tillbaka till sina gamla lokaler. Jag hoppas att de återvänder. Då ska jag handla där så mycket jag kan när jag är här. Idag tittade jag bara.

Tofflan och FEM. Fast den här we-fien är inte ny utan togs i maj. När jag tittar närmare på oss ser det ut som om vi är på väg att göra pirayaminen båda två…

FEM och jag gick till Ubbes för att fika. Eftersom ingen av oss rollar kunde vi ta oss ner till den bekväma avdelningen, den med skinnfåtöljer. Där fick jag veta det mesta om FEM:s kommande äventyr i höst. Jag är så glad för hennes skull och håller tummarna för att det blir bra!

Det verkar emellertid som om jag aldrig lämnade stan, för jag såg två huvuden som lutades mot varandra och två personer som kuckilurade inne på Ubbes. Ett av huvudena visade sig tillhöra en gammal bekant som jag för det mesta träffar på under Pride. I år blir det inget Pride i Stockholm för min del, men AS ska dit och jag vet att det nog är årets höjdpunkt för AS. För övrigt såg jag att det anordnas Pride i Metropolen också, nu på lördag. Det hade nästan varit lite roligt att delta, men se det hade nog inte lilla mamma accepterat!..

En liten tur tog FEM och jag till Återvinningen. Där luktade det väldigt illa när man klev in, men bokavdelningen var i fint skick och böckerna i bra ordning. Detta till trots fick alla stå kvar där. Nu måste jag försöka hålla i mina sekiner.

Mamma hade som vanligt skickat med fikapengar och en slant till en flaska vin. Vi hade nämligen tänkt äta ostarna vi köpte från Skafferiet till dessert i kväll, men vi orkade faktiskt inte. Jag hämtade mat från Ming och vi blev proppade. Den här gången tog vi inte vår vanliga rätt utan friterade jätteräkor. Såsen var lika stark och god som vanligt.

I kväll ägnade jag mig lite åt min bok på gång medan mamma såg sjuhundrafyrtioelva väderprognoser, nittiotre nyhetssändningar och femtiosjutton sportnytt på TV. Men vi pratade däremellan. Och så tog vi en skön promenad längs med sjön medan solen och maten sjönk.

Snart har den här måndagen i Metropolen blivit tisdag i Uppsala. Dagarna har gått fort och jag har haft det väldigt bra. Mamma är nöjd också och det är väldigt viktigt för mig. Jag kör försiktigt hem i morgon, jag lovar. Det är bara ”alla andra” som inte kör lika bra som jag.

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Än finns det liv!

Ett livligt inlägg.

---

 

Än finns det liv!

Å, vilken ledsen dag det var igår! Människor kan verkligen konsten att få mig att gråta ögonen ur mig. Det sitter fortfarande en stor klump i magen idag, men jag är ju van att vara slagpåse och kan konsten att resa på mig. Det som är nedslående är de ständiga besvikelserna över att människor tycks ha det som sport att slå på en som redan ligger.

Så det var tur att jag var ensam och kunde gråta hela dan och hela kvällen. Gråt har en renande effekt på mig, men jag blir ännu fulare än vanligt (röda ögon och strimmigt ansikte). När jag har gråtit färdigt blir jag arg i stället. Medan gråt visserligen renar men också gör mig svag, är ilska nånting som ger mig kraft och styrka. Och gång på gång på gång bankas det in i mitt huvud att den enda jag kan lita på är mig själv. För det är den enda person jag med säkerhet ska leva med resten av livet.

På dagarna kan jag sitta på ballen* och njuta av tystnaden, men kvällarna har tagits över av nån annan. Jag går in och stänger min dörr. Sätter på TV:n för att stänga ute ljuden. Det är så här det får bli. Snart är det ju kyligt igen och slut på balkonglivet. Jag får vara tacksam för de dagar jag trots allt ändå har fått!

I skrivande stund är det dock väldigt jobbigt, för jag har ingen fredad zon – med vaktmästaren, med hörselkåpor på, som klipper gräs på framsidan och barn som leker med leksaksgräsklippare (?) på baksidan. De måste få finnas och leva, det är mig det är fel på, det är jag som inte orkar med den kraschade tystnaden.

Bra flow under fingrarna idag.

I morse vaknade jag 6.30. Jag hade ett bra flow och sökte fyra jobb samt registrerade min intresseanmälan att jobba hos en myndighet i Stockholm. Som synes klappar jag mig själv på axeln nu (jag skiter ju i min omgivning, har jag fått höra fler gånger under ett dygn än under resten av min livstid, tror jag), för klappar mig är det ingen som gör. Ingen, som inte har varit i min sits, förstår vilken tid och energi det tar att leta intressanta jobbannonser och skriva ansökningar som förhoppningsvis gör att jag blir vald.

Nu börjar semestrarna ta slut och rekryteringsprocesserna sätter igång på allvar. Jag har fått ett par nej på sökta tjänster. Det har varit personlig återkoppling via mejl och det uppskattas enormt! Dessutom kan jag acceptera att jag inte får ett jobb för att jag helt enkelt inte kan flytande norska… Det enda företag som konsekvent vägrar att ge återkoppling är Hammer & Hanborg. Det gör ju inte precis underverk med deras rykte, som jag har hört är lite… solkigt. Men det är ett rykte och någras personliga åsikter och inte fakta!

Idag händer just inget mer spännande än det som redan har hänt. Jag ska traska över till Tokerian och köpa nåt att äta till helgen. Väderappen säger att helgen ska bli varm, så jag får väl köpa sallad eller nåt lättlagat som jag kan äta inomhus utan att smälla av i hettan.

Och nu vill jag förstås veta vad DU ska ha för dig i helgen! Har du orkat läsa ända hit, kanske du också orkar skriva några rader och berätta i en kommentar. Jag behöver få input från Det Verkliga Livet!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Populisten

Ett inlägg om en bok.

I år gav Norstedts förlag ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.

Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.

Huvudpersonerna är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?

Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask…

Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

The Kennedys

Ett inlägg om en TV-serie.

På Fästmöns och min förlovningsdag fast 1960 valdes John F Kennedy till president i USA. Men bara drygt tre år senare mördades han. Idag är det 50 år sen. Sveriges Television visade första delen av fyra av den omdiskuterade kanadensiska TV-serien The Kennedys (2011).

The Kennedys körde igång i kväll exakt 50 år efter mordet på John F Kennedy.

TV-serien börjar denna valdag den 8 november 1960. Pappa Joe uppnår äntligen det han strävat efter: när han själv inte kunde bli president skulle hans son bli det. Nu hade emellertid Joe flera söner. Dessvärre förolyckades den äldste sonen i andra världskriget. Joe flyttade över sina förhoppningar på näste son i ordningen, John Fitzgerald, Jack kallad.

Glimtar från valdagen varvas med glimtar från åren innan. Vi får också se hur Jack och Jackie träffas och blir ett par. Men ganska snart avslöjas sprickorna i emaljen. Jack är, precis som sin far, svag för kvinnor och kan inte vara trogen sin fru.

Det här första avsnittet, långfilmslångt liksom övriga delar, var en fantastisk inledning på en spännande serie. Ryktet säger att familjen Kennedy försökte stoppa serien för att den inte håller sig till fakta. Alla sorters rykten liksom dramatiska TV-serier ska man ta med en rejäl nypa salt. För jag tror nog att det ligger nån sorts sanning, om än inte helt, i det mesta.

Jag tycker det här är bra och spännande. Skådespelarna som spelar Jack, Greg Kinnear (född samma år som Jack mördades), och Jackie, Katie Holmes, är otroligt porträttlika. Och det stör naturligtvis inte helhetsintrycket. Tvärtom.

De följande avsnitten visas i morgon, söndag och måndag kväll.

Toffelbetyget blir det högsta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsifyllning och rensning

Ett inlägg om webbformulärs idioti och pärlor.

Liiite sovmorgon fick jag ta idag. Fästmön är nämligen ledig både idag och i morgon, så vi behövde inte gå upp i ottan. Men naturligtvis vaknade hon redan klockan sex. Förhoppningsvis har hon slumrat till lite i skrivande stund. Själv skuttade (nåja…) jag upp runt halv åtta och satte mig att skriva ansökningar. Jag hade hittat tre intressanta jobb igår och sparat annonserna på nätet för dessa. Det var sen bara att sätta sig och skriva ihop tre olika ansökningar. Tyvärr, tyvärr, använder de allra flesta arbetsgivare webbformulär som inte är anpassade efter verkligheten. De är anpassade efter arbetsgivaren, för det ska vara lätt att gå igenom ansökningarna och lätt att jämföra när alla ser mer eller mindre lika ut. De är inte anpassade för jobbsökande eftersom ju alla har olika bakgrund och erfarenheter. För mig är det idiotiskt! Snacka om att det är upplagt för att missa pärlor! Det vill säga såna som mig!.. (Jag försöker stärka min självkänsla här…)

Blanketter på nätet är ett gissel…

Tack vare vänliga Ingmari, som jobbar gratis på övertid genom att lämna kloka och lugnande svar på mina frågor samt hjälpa mig hantera min uppgivenhet och frustration, slipper jag kontakta AF idag med frågor om Mina sidor! Ingmari är nämligen en också en pärla. Och denna pärla jobbar bland annat på Arbetsförmedlingens kundtjänst. Om alla vore som Ingmari på Arbetsförmedlingen, då skulle dess rykte snabbt förbättras och hamna på plus. Men jag är lite rädd att Ingmari bränner ut sig om hon jobbar för mycket utanför ordinarie arbetstid. Hör Läser hon detta??!

OBS, Ingmari!

På min agenda idag vad gäller jobb i övrigt står att jag ska kontakta Bliwa angående inkomstförsäkringen. Har jag lite tur kan jag få en slant även därifrån. Jag lärde mig nämligen att man inte ska lita på att så kallade före detta bekanta håller det de lovar och hjälper en att ta reda på fakta. I stället för att lova hjälpa till kan man ju säga nej… Ett förslag bara att ta till sig om man vill utvecklas något som människa.

Vi åker ut till Himlen senare för att hämta grovsopor som ska kastas. Vi ska också hämta en del prylar som nu får plats i mitt lägenhetsförråd, tack vare att där nu är röjt och städat. Igår hjälpte Anna mig med det sista där, en massa papper som låg löst långt uppe på en hylla. Nu är jag helt nöjd!

Anna står just nu i mitt kök och ska koka frukostägg. Jag ska därför avsluta detta inlägg och joina henne.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta i en kommentar! Det är roligt att få rapporter om livet där ute!

Livet är kort.

Read Full Post »

Seglar ut

Ett inlägg i vilket Tofflan seglar ut. Eller… Är hon ute och cyklar nu?

Dan går långsamt framåt. Hela min planering har fallit, så nu tar jag en stund av luncenh åt att göra en runda i omvärlden. Come sail away with me… Den som vill, förstås!

Chris O’Neill säger inte ja. Ha ha ha, äntligen nån (lokalblaskan upphör inte att förvåna!) som kan skoja lite om morgondagens Event. Jag visste inte ens vad han som ska gifta sig i morgon heter i efternamn. Däremot vet jag att han inte är svensk. Så klart han svarar på sitt modersmål, amerikansk engelska! Och då blir det ”Yes!” eller ”I do”. Förhoppningsvis.

Cityakuten tar över sjukvårdsupplysning. Hurra! Det kan inte bli sämre än det är idag. När ska nån annan aktör ta över sjukresor, primärvård, psykiatrisk vård och somatisk vård? Lägg ner nuvarande koloss som sägs ha ansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård. Låt kommunen driva den nära vården och staten sjukhusen som inte är privata, inte direktörer som idag!

Läkarkritik mot journaler på nätet. Nu kritiserar läkarna att patienter i vårt län kan läsa sina journaler på nätet. Ett halvår efter införandet har över 22 000 pers läst sin egen (får vi hoppas och ingen annans…) journal elektroniskt. Läkarna menar att flera patienter har mått mycket dåligt efter att ha läst journalen på egen hand, i stället för att ha fått information via samtal med sin doktor. Men det är ju så att den organisation i vårt län som har ansvar för vårt väl och ve helst vill att vi ska egenvårda oss så mycket som möjligt. Så då får vi ju lov att klara av att hantera att läsa våra egna journaler också. Sen att vi är lekmän och kanske inte förstår allt som står där gör ju inget. Vi kan ju alltid googla. Så slipper vi störa doktorn, menar jag. Det är ju så direktörerna vill ha det, medan doktorerna vill jobba. Som doktorer.

Virkade blommor pryder Östhammar. Pryder? Eh… jag föredrar riktiga blommor. Det är inte första april, men man kan ju undra om sommarens nyhetstorka redan har slagit till.

Apple startar inbytesprogram för iPhones. Senare den här månaden ska amerikanska iPhoneägare kunna byta in sin gamla iPhone mot en iPhone 5. Ryktas det. Vi vet ju inte säkert. Men… Skälen är minskad tillväxt och tappade marknadsandelar till Samsung.

Män löper större risk för självmord. Det är skillnader mellan män och kvinnor även när det gäller självmord. Totalt 9 000 svenska självmord har studerats av forskare i Lund. För kvinnors del är det psykisk sjukdom och arbetslöshet som ger högre risk för självmord, för män är det svårare med låg utbildning, ung ålder och att vara ensamstående. Men det är fler män än kvinnor som tar livet av sig varje år. Nyckeln till att minska självmorden är, enligt forskningsledaren Jan Sundquist, att öka samarbetet mellan slutenvården och öppenvården, bättre uppföljningar samt en psykiatri som är drivande så att patienterna inte fastnar hos primärvården. För det är ju inte i primärvården som expertisen i psykiatri finns. Elementärt, eller?..

Utdöd ödla döps efter Jim Morrison. Ganska nyligen upptäcktes kvarlevorna av en gammal tvåmetersödla. Ödlan levde i Asien för ungefär 40 miljoner år sen. Forskningsledaren Jason Head lyssnade till Jim Morrison under arbetet. Jim Morrison var alltså frontfiguren i The Doors. Han kallades även The Lizard King. Jim Morrisson dog emellertid inte för 40 miljoner år sen utan 1971, i ett badkar i Paris, endast 27 år gammal.

Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »

Novembernytt från Månpocket

Månpockets månatliga nyhetsbrev ramlade in i inboxen nyss. Här kommer ett urval titlar som jag tycker är intressanta:

Mannen från Albanien av Magnus Montelius
Det är hösten 1990 och järnridån har nästan helt rämnat. I Stockholm faller en man ned från Erstaterrassen och omkommer. Han har ett albanskt pass på sig men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. Tre personer dyker upp på olycksplatsen. Den ene för att göra en rutinundersökning och den andre på jakt efter en story. Den tredje söker en plats att sova undan regnet. De ska alla upptäcka var och en på sitt sätt att sanningen om mannen från Albanien är mer komplicerad än den först verkar. Bakom ligger en historia om en sammansvetsad grupp människor som begravde sitt förflutna men behöll sina lojaliteter. Ett förräderi som en av dem lyckas dölja, men som långsamt och obevekligt avtäcks när mannen från Albanien dyker upp i Stockholm.

Skendöd av Thomas Enger
I ett tält i en avskild del av en park hittas liket av en ung kvinna. Hon är nedgrävd till midjan i jorden och stenad till döds. Hennes rygg bär spår efter piskrapp och en av hennes händer har huggits av.
Webbjournalisten Henning Juul har varit sjukskriven i två år efter att ha skadats i en brand där hans lille son omkom. Nu är han tillbaka på jobbet med ärr i både ansiktet och själen, och han sätts att bevaka mordet. På tidningen råder det vanliga kontrollerade kaoset, ändå känns allt främmande. Tryggheten är borta och det är som om han vore nybörjare igen. Att han dessutom tvingas samarbeta med sin exfrus nya kärlek gör inte saken lättare.

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson
Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, sprang alltid framåt och var ständigt lika cynisk och briljant. En vinnare som krävde mer och mer.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som skamset stryker längs gatorna och söker sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Kråkornas fest av George R.R. Martin
Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.
Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Måndagsstrul och hyresgäster som inte betalar hyra

Idag är det första dan jag officiellt ska dela min tjänst på två institutioner. Jag ska vara kvar där jag är på 20 procent, men också jobba på en institution en trappa ner, på 80 procent. Jag känner mig ganska osäker om vad det senare arbetet ska innebära och det är därför jag är lite nervös. Fokus ligger främst på webb och det känns lite knepigt att lyfta ut en kanal ur sitt sammanhang och inte titta på helheten. Ingen är på plats på institutionen just nu, så jag ska dyka ner där först efter lunch för att försöka boka in ett par möten i alla fall. Jag måste börja nånstans. Min officiella presentation för alla på nya stället blir inte förrän nästa måndag, men i morgon eftermiddag ska jag delta i ett forskarmöte och bli presenterad.

Annars har jag lyckats med konsten att dubbelboka två viktiga möten en förmiddag i maj. Det är vådan av att inte ha tjänstemobil med kalender som synkas i datorn. Så gissa om tjänstemobil är nåt jag lär ta upp vid första möjliga tillfälle…

Idag är det strålande sol och varmt. Det blir till att lämna persiennerna nere i hela lägenheten, annars blir det som en bastu i mitt hem. Enligt det senaste ryktet ska inte fönsterbytet bli av förrän på senhösten. Det innebär åter en sommar med stekhet lägenhet eftersom fönstren är så otäta.

Några som tycks trivas här är emellertid en talgoxefamilj. De byggde bo i husväggen bakom teglet förra året och i år är de tillbaka. Eller det kanske inte är samma familj utan rentav ett av barnen som föddes bakom min vägg? Ingen hyra betalar de i alla fall och det är lite småmysigt att sitta och lyssna på pipandet bakom väggen. Hur mamman och pappan tar sig in och ut är en gåta, för springan är inte särskilt stor.

Ett gäng andra hyresgäster tycks dessa vara:

Husvagnsläger på baksidan.

För ungefär en vecka sen slog dessa husvagnar läger på baksidan. Först trodde Fästmön att det kanske var fönstermännen från Dalarna, men nu när fönsterbytet inte ska ske förrän sent i höst är det troligen inte dessa som huserar här. Lite nyfiken blir man onekligen på vilka som bor här och varför. Nån hyra lär de inte betala för sitt läger. Särskilt bra för gräsmattan lär det knappast vara och bilkörning inne på gårdarna är i princip förbjuden om det inte handlar om i- och urlastning eller räddningsfordon… Nej, man blir fundersam…

Nån som har nåt förslag på vilka som bor i husvagnslägret???

Read Full Post »