Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘leverpastej’

Ett inlägg om livet, krämporna och litteraturen.


 

Fiskbullar med crackers och bok

Onsdagsmiddagen som gav output?

Idag finns det anledning att fira för min del! Nej, jag har inte blivit miljonär (det är jag ju redan) miljardär, men magen… MAGEN är mycket bättre! Inte vet jag om det var linfröna eller fiskbullarna av torsk i hummersås. Strunt samma, inputen blev till output efter fem dagars kamp och kramp. Du förstår säkert vad jag menar. Igår åt jag lite och ofta. Jag började med filen och de uppblötta, geleiga linfröna. Nånstans mitt på dan intog jag en knäckemacka med ost och en med leverpastej. Fiskbullarna i sin sås samt två crackers med kaviar blev middag. På kvällen åt jag vaniljglass med små, små bitar av krossad choklad i. Chokladen låg redan i glassen när jag köpte den. Jag brukar älska den sorten, men tyvärr… Bara vanilj var det jag egentligen ville ha, så ett litet paket sån glass ska jag ut och köpa idag – jag måste ändå ut och posta ett födelsedagskort till en vän.

Men hur ska jag fira då? Jag är tyvärr sån att jag gärna matbelönar mig själv och det går inte som läget är just nu. Äh, jag firar med att bara njuta av att jag nästan inte alls har ont idag, att jag känner mig tio kilo lättare och att jag har en massa bra läsning.

Sivs anteckning i en bok

Siv protesterade (?) och köpte en juklappsbok som hon verkligen ville ha till sig själv. Kan en tolka det så?

För tillfället läser jag en bok om kommissarie Wexford Ruth Rendell (just denna översatt av Uppsalabaserade paret Karl G. och Lilian Fredriksson!) Jag måste säga att hon skriver mer flyhänt än PD James och just nu tilltalar det mig mycket. Visste du förresten att hon också skrev böcker under pseudonymen Barbara Vine? (Jag har bland annat läst Sotarens pojke och den var inte så tokig.) Men, jag är glad över ALLA böcker jag fick i mars förra året av vännen Agneta. De två papperskassarna innehöll såväl brittiska som svenska deckare. Jag har gott om böcker att läsa framöver, även om jag har betat av en del av kassarnas innehåll nu i vår. I flera av böckerna hittar jag en och annan rad från den förra ägaren, Siv. (Så gör jag också, skriver när jag har köpt eller fått en bok, av vem, datum, plats, eventuellt pris etc.) Jag blir riktigt rörd ibland, av olika skäl, av det Siv har skrivit i böckerna. Det är tråkigt att vi aldrig fick träffas Siv och jag, två boktokar med smak för deckare… Det Siv har skrivit i boken jag läser just nu fick mig emellertid att dra på munnen. Texten ihop med bokens titel gör att jag anar en liten… rebell..?

Igår kväll telefonerade jag en stund med lilla mamma. Hon behöver bekräftelse varje dag på att jag kommer ner nästa vecka. Jag hoppas att våren har kommit lite längre i Metropolen Byhålan då och att det blir tid att titta lite på den och njuta en stund av vårsolen. Idag lyser den med sin frånvaro, så jag kunde med gott samvete ägna morgonen åt inomhusarbete såsom jobbsökeri, renbäddning och tvätt. Dags att hänga den senare – tvättmaskinen har gett output den också på min input.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett däckat inlägg.


 

Fil med müsli kaffe o bok

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

Agneta ska cykla hem

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min arbetsdag, fynd och kylan, förstås.


 

Karbonpapper

Vi är som karbonpapper på jobbet när det gäller val av julklapp… Det på bilden är emellertid ett fynd jag gjorde i mitt nya kontor. Jag har bara Photoshoppat bilden lite.

Det var tur att chefen kom idag – så vi fick skratta lite. Eh ja, det gick inte att låta bli när h*n berättade om eldsvådan h*n nästan orsakade när h*n provade sin julklapp från jobbet. Det verkar som om grillpannan var populär, vi är nu tre som jag vet har valt det. Snacka om karbonpapper… Själv grillade jag lax i min och det blev hur bra som helst. NK* grillade kött och även det gick bra. Bara chefen som lekte pyroman. NK undrade om det i stället för smör eller margarin använts gin i pannan…


Men jag ska varken häckla eller hänga ut
min chef på plats. Jag var glad att h*n kom för jag hade slut på arbetsuppgifter. H*n föreslog det ena efter det andra, men allt hade jag gjort – utom att flytta, det vill säga byta kontor, IGEN (tredje kontoret sen slutet av september). Så det satte vi igång med på förmiddagen. Jag skulle ha filmat och lagt ut på intranätet när chefen moppade mitt golv… Samtidigt var jag förstås glad och tacksam för hjälpen både från chefen och NK. Den senare fraktade scannrar och annan utrustning som stod i mitt nya kontor. Själv flyttade jag mina mappar och annat tungt (ha ha ha!) arbetsmaterial och så fick jag hjälp av NK med att rulla över min dator. Men jag installerade den själv – och allt funkade!

Utsikt från nya kontoret

Utsikten från mitt nya kontorsfönster.

På eftermiddagen blev det sen plötsligt jobb av det vanliga slaget. Dels hade vi en avstämning, chefen, NK och jag, som gav mig ett par smärre saker att göra, dels hjälpte jag till att reda ut lite saker med en författare. Jag påbörjade en lay out av en rapport och sent på eftermiddagen trillade det in ett korrektur. Det var bra, det, för jag gillar inte att ha för lite att göra. Men jag plockade förstås iordning på nya kontoret också. Jag hoppas mina tre växter – presenter från Elliot Hund – ska trivas i sitt nya fönster. Inte så mycket ljus, men det har jag inte haft i nåt av mina kontor. (Jag har en kardemummablomma, som är en grön växt, en S:t Paulia och en röd novemberkaktus, som har börjat blomma igen. Ingen har dött hittills.)

23 grader kallt

Skitkallt i Uppsala i morse – och nu i kväll är det på väg ner igen…

Dö var vi emellertid många som höll på att göra av den fruktansvärda kylan. Plötsligt blev det ju liksom inte bara vinter och kom lite snö – det blev skitkallt också. Redan igår kröp kvicksilvret neråt, men i natt och i morse hade temperaturen sjunkit ännu mer. När jag kollade väderappen vid sjutiden i morse visade den -23 grader… Nej, jag gillar INTE vinter och kyla. Dessutom var det ganska halt. Jag lämnade jobbet fem minuter tidigare än vanligt eftersom jag var rädd att Clark Kent** inte skulle starta i kylan – jag har ju ingen motorvärmare. Och före 16.30 kan jag komma in i byggnaden igen och därmed be om starthjälp, ifall det skulle behövas. Men asså… Clark Kent är inte bara Stålmannen, han är en riktig pansarvagn också och startade sååå fint. Tacksam!!!

På vägen hem lämnade jag tillbaka nyckeln till hemmet jag har passat i några dar. Där doftade ljuvligt av nån fisk- och skaldjursgryta, så jag blev riktigt hungrig. Här blir det rostade mackor med leverpastej. Ja, jag behöver få upp järndepåerna lite nu igen. Men faktum är att det är ganska mycket ansjovis i leverpastej, så det brukar gå bra att äta utan att jag tycker att det är vidrigt.

Hur har DU det med kylan och kvällsmaten??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!!


*NK = Närmaste Kollegan

**Clark Kent = min lille stålman till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Leverpastejmackor och mjölk

Belöningen!

Nu har jag lagt ner pennan (eg. slutat hamra på tangentbordet) för det jag har skrivit på under några månader. Det kan bli en tillfällig nedläggning, men det kan också bli den sista vad gäller vissa ord – och en, vid det här laget, ganska stor pappershög. Från och med nu gäller med all säkerhet tystnad från min sida kring den specifika pappershögen. Jag ber dig respektera det och inte utsätta mig för frågor. Det kommer nämligen att bli skitsvårt, men jag måste stänga min muntliga dragkedja. Här. Nu.

Belöningen för utfört arbete – och dagens sökta jobb – blev ett par knäckemackor med leverpastej och gurka och två glas mjölk. Jag slarvar så förbaskat med näringsintaget och måste äta gris, som jag inte äter i vanliga fall. Illamåendet har dansat rumba i min mage, men förhoppningsvis håller mackorna och mjölken det i schack nu.

Alfred Nobel

Affe himself.

Nåt Nobelpris för det jag har skrivit förväntar jag mig inte. Men på torsdag klockan 13 delas årets pris i litteratur ut. Som vanligt hoppas jag på Joyce Carol Oates, men Haruki Murakami är också en tänkvärd kandidat. Nytt för i år är att man måste vara journalist, representera bokbranschen eller vara samarbetspartner med Svenska Akademien för att få delta i Börssalen när tillkännagivandet görs. Ett sånt deltagande måste också föranmälas. Det har varit lite rabalder kring detta, men jag kan tänka mig att det handlar om såväl säkerhet som fysiskt utrymme. Hur som helst, jag tycker förstås att det är lika spännande som alltid och ska försöka följa tillkännagivandet via nån livesändande tidning. Men jag skulle kunna anmäla mitt intresse och gå dit, jag har ju faktiskt Svenska Journalistförbundets presskort…

Tofflan på tv

Nåt spännande på TV?

Den skarpsynte ser på bilden av mina mackor att jag läser TV-tidningen. I högra hörnet skymtar en penna. Ja, jag erkänner: det är en av mina egenheter att köpa TV-tidningen varje vecka, läsa och markera vilka program jag ska se eller spela in. De kommande dagarna har jag markerat Downton Abbey, som har säsongspremiär i SvT1 klockan 21.30 på lördag (totalt blir det åtta delar) och Veckans brott, också säsongspremiär och SvT 1 men på tisdag klockan 21 (tio avsnitt). På lördag tror jag att en viss Pinne sitter klistrad framför burken och på tisdag gör definitivt jag det – jag bara älskar kombon LeffeCamilla Kvartoft! I söndags somnade jag ifrån Poirot, så jag fick aldrig veta vem mördaren var. Den här söndagen ska jag eventuellt i stället titta på Fjällbackamorden: Strandridaren, som går på SvT1 mellan 21 och 22.30 – kanske bättre tid för kvällströtta mig. Filmen ska för övrigt inte ha visats på SvT tidigare.

Men nu ska jag läsa lite tidningar på nätet innan jag åker och hämtar hem min överjobbande Fästmö klockan 16. Jag har ringt och bokat tid för bilservice och hjulbyte i mitten av november. Till dess måste jag spara ihop 5 000 kronor. Jag får helt enkelt öppna Katastroflådan och hoppas på tur.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett testande och smaskande inlägg.


 

Pauluns supermüsli m kakao kokos o hallon

Pauluns supermüsli med kakao, kokos och hallon – gratis provpåse, men var det gott?

Gratis är gott – i alla fall för det mesta. Igår ryckte jag åt mig ett gratis smakprov av Paulúns supermüsli med kakao, kokos & hallon när jag köpte leverpastej på ICA Solen. Idag testade jag müslin till frukost ihop med ett par hårda leverpastej-mackor. Konstig kombo? Inte alls! Min klasskompis Ann-Louise Kindell lärde mig nämligen att äta leverpastejmackor till varm O’boy. Då kunde ju detta inte bli fel, eller?

Enligt påsen är inget socker tillsatt. Müslin sägs vara rik på kostfibrer. Jag kände tydligt kakaosmaken (söt och god) och fick tugga som värsta hästen, så nog stämde det: müslin smakade sött och gott tack vare kakaon och den var helt klart rik på fibrer. Den lilla provpåsen innehöll 45 gram och det gav 190 kcal, för den som är intresserad av kalorier. En portion (<== 45 gram) har en fetthalt på 8,1 gram (kakaon?) och 21 gram kolhydrater. Av de senare är 3,7 gram sockerarter. Ja, nog var det socker i müslin, men inte nåt annat tillsatt än det som finns i själva ingredienserna. Müslin innehåller också en hel del fett och kolhydrater, om jag har fattat rätt.

Pauluns müsli i filen

Jorå, gott i filen!

Sammantaget då? Jag tyckte att müslin var god och jag fick anstränga mina käkar, så kanske förbrände jag lite energi under själva intaget också. Det var ett par stora och ganska hårda bitar i, som gjorde mig liiite orolig för tänderna. Men om priset är rätt tänker jag köpa ett paket, för Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höstligt inlägg.


 

Bord och stolar på balkongen

De enda blommorna på ballen just nu är blommorna på vaxduken.

Tack och lov var det inga minusgrader i morse! Kylan skrämmer mig lite, för den talar om för mig det jag redan vet: efter hösten kommer vintern. Och då måste bilen vinterrustas med service och byte till vinterhjul. Jag ska nog ringa ganska snart och boka en tid för detta. Betalningen får jag sen dela upp. Det borde jag klara om jag snålar.

Men det är fortfarande bara höst. Idag står på min agenda att packa in ballen*. Ballesäsongen** är ju över sen länge. Solen är inte uppe tillräckligt länge för att där ska vara skönt att sitta om eftermiddagarna. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att glasa in ballen***. Men nu har jag inte det. Vilken tur att jag trivs ganska bra i mitt arbetsrum! (Det gäller att tänka positivt!) Jag stack ut näsan och tittade förut. De två plaststolarna ser så trista ut och de enda blommor som finns där ute nu är de tecknade på vaxduken. Lite vemodigt, känns det…

Min dag har börjat på sedvanligt sätt. Jag behöver inte redogöra för detta i detalj eftersom det inte intresserar nån mer än mig själv. Jag har uppnått dagens poäng i alla fall. Vädret ser trist ut, så det passar bra att fortsätta dagen med ”pappersarbete” och läsning. De fem första kapitlen i min bok ska läsas igenom och redigeras och formateras för att passa förlagen. Dessvärre vill alla förlag ha manus i pappersform och jag ser genast ett problem och hinder i det: hur ska jag kunna komma åt en kopiator utan att det kostar nåt? För jag har inte råd att låta kopiera upp sidorna. Med större radavstånd ökar omfånget till säkerligen ett par, trehundra manussidor… Där får jag tänka lite!

Igår kväll startade FEM:s och min bokrektangel – för min del. Jag började läsa Allt jag önskar mig och tilltalades genast, framför allt av bokens, som jag upplever det, direkthet. Men mer om detta kommer senare i en särskild text om boken när både FEM och jag har läst ut den. Det ska bli spännande att höra vad FEM tycker!

Morgonhimmel den 2 oktober 2014

Igår var det en vanlig dag. Undrar hur den här dagen blir?


Gårdagen var en ganska vanlig dag.
Jag fick som vanligt gjort det jag hade föresatt mig att göra (jobbsökeri, aktivitetsrapportering, tvätt, glo på Djävulsdansen och skriva om programmet med mera). På senefter-middagen hämtade jag trötta Fästmön och skjutsade hem henne till Himlen. Vi tog en tur till ICA Solen och där köpte jag leverpastej. Ja, antagligen är det nån brist i blodet mitt igen eftersom jag är vansinnigt sugen på det. För jag äter inte gris i vanliga fall… Kassörskan tog lite för mycket betalt för min pastej emellertid, men jag upptäckte det snabbt och fick sex kronor tillbaka. Det visade sig att det var fel pris inlagt i kassan. Inget krångel, utan som vanligt sköter personalen på ICA Solen såna här ärenden smidigt – trots att det faktiskt inte blir fel så ofta – ICA Solen är ju bästa ICA-affären ever!

USBtumme

Ont i fingerlederna kan vara datorrelaterat…

Men inte nog med att jag är sugen på järn (det är därför jag har lustar efter pastej!), jag har börjat få problem med några fingerleder. Att jag har ont i högra långfingrets led är inte så konstigt eftersom jag scrollar med det fingret på datormusen. Tyvärr kan jag inte längre blunda för att jag har ont i vänster pekfinger och höger lillfinger också. Pekfingret värkte till och med så mycket i morse att jag vaknade redan tretton minuter över sex. Fast förhoppningsvis är det nånting tillfälligt och beror på att jag skriver för mycket. Frågan är hur jag ska minska mitt skrivande när jag har så många ord inuti?

Men det är faktiskt dags att tänka på det nu, i alla fall. Nu är det nämligen färre än 30 000 besök kvar till miljonen på den här bloggen. När miljonen är uppnådd är det tack och hej, leverpastej! Då slipper du den här grisen, nämligen.

 

*packa in ballen = vika ihop möbler och sätta en presenning över på balkongen
**ballesäsongen = den tid på året när det är skönt att sitta på balkongen
***glasa in ballen = glasa in balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.


Leverpastejen får hänga med
ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, idag är det ingen bra dag alls. Ljuspunkten var lunchen med L och tack vare att jag fick mat i mig idag mitt på dan orkade jag handla efter jobbet. Kryckorna fick jag lämna i bilen och så hängde jag på en varuvagn. Det gick ganska bra, men jag fick ju naturligtvis ont efter ett tags snurrande på Tokerian. Jag hade tänkt handla hem mat till Fästmön och mig till fredag, nånting som går ganska snabbt och lätt att laga till eftersom jag ju kommer från en begravning då. Men inte fanns det jag hade tänkt! Och tänka ut nåt nytt klarade inte min hjärna. RAM-minnet tycktes vara fullt, för jag höll precis på att glömma köpa min tisdags-tidning – Expressens TV-tidning. Minus blaskan, förstås.

Eftersom jag behövde fylla på vissa depåer inhandlade jag leverpastej. Jag åt leverpastej hos Anna i helgen. Du kanske tror att det är väldigt svårt för en som inte äter annat kött än kyckling och kalkon att klämma i sig leverpastej. FEL! Leverpastej idag innehåller ungefär en tredjedel gris. Resten är svamp, kryddor och ibland till och med ansjovis!

Jajamens!

som Bosse J. brukade säga.

Min härliga kvällsmat idag blev därför två knäckemackor med leverpastej och smörgåsgurka, till det ett glas mjölk.

Toffelkvällsmat.


Efter handlingen,
som innebar att jag bara kunde ta med mig en krycka in – jag måste ju bära matkassen med den andra handen – tog jag tjuren vid hornen och kryckade ut med tidningspåsen till soprummet. Påsen var astung, men jag klarade att bära den och att gå med en krycka. Tog vägen tillbaka om garaget och hämtade krycka nummer två. Sen tog jag reda på ren och torr tvätt. Det tog en kvart och vid det lagade var det inte bara som om en kniv var uppkörd i hälen utan fem.

Efter middagen skulle jag precis sätta mig vid datorn när mamma ringde. Samtalet varade 38 minuter. Jag kom på att jag inte hade tagit kvällstabletten mot häleländet när mamma frågade hur det var. Ungefär två minuter efter att jag hade tagit tabletten släppte den värsta värken… Lättnad!

Lite orolig är jag allt angående hälen. Och nej, doktorn har inte orkat/hunnit mejla mig en rad om röntgensvaret än. Medicinen kan man bara korttidsbehandla med i två veckor och nu har jag ätit den i en vecka. Men om jag inte hör nåt från doktorn och värken fortsätter tänker jag fortsätta knapra medicinen ändå. Vi patienter blir bättre och bättre på att egenvårda oss själva. Ge mig en skalpell så ska jag plocka ut mina aliens också! Förresten, en av dem kanske har hoppat ner och bosatt sig i min vänstra häl. Vem vet, vem vet…

Även på jobbet har det varit motigt idag. Jag har väntat på att få ett antal kontaktpersoner för ett uppdrag jag har. En och en halv vecka hade gått sen det skulle bestämmas vilka det blev. Idag insåg jag att inte ens de utnämnda hade fått veta att de var utnämnda… Jaa, interninformationen lämnar ett och annat att önska ibland. Det känns lite tråkigt mötas med suckar och ursäkter varje gång jag visar mig för somliga också. Jag känner att jag skulle behöva vara mer på plats. Mer än en dag i veckan.

Nej, motivationen är inte vad den har varit och jag inser att det hänger ihop med den osäkra framtiden. Jag försöker bita ihop och inte gnälla och framför allt försöker jag ta reda på hur det blir. Men det sistnämnda verkar snudd på omöjligt – jag får olika besked och versioner från olika personer och börjar ärligt talat ledsna ur. Allt det fina jag har byggt upp, med alla dessa duktiga människor, är på väg att rasa samman – som i mitt värsta scenario. Det känns inte särskilt bra, som du förstår. Bortkastad tid och bortkastade pengar för uppdragsgivaren dessutom.

Lite lustigt idag var det ändå att presschefen vid Apoteket Hjärtat, efter nio månader, noterade mitt blogginlägg om en av deras produkter. Efter ett par kommentarsväxlingar bestämde jag för att ge dem en chans att visa att de har bättre grejor än just den aktuella produkten. Presschefen skulle sända över lite prover om jag mejlade. Jag mejlade. Har jag fått nåt svar? Nej.

Som sagt, det här med kommunikation är svårt. Om man ber nån höra av sig via mejl, till exempel, tycker jag att man svarar. Man kan ju åtminstone tacka för mejlet och lova att återkomma när man har mer tid. Men inte då. Alla har så mycket att göra, ju. Jag tror tamejsjutton att jag inte bara ska egenvårda mig själv, jag ska börja svara på mina egna mejl också. För då vet jag att jag får svar.

Och egentligen vet jag inte om jag ska tillåta kommentarer på det här trista inlägget. Jag ville mest skriva av mig. I morgon känns allting säkert mycket bättre, till och med hälen.


Livet är kort och jag hatar hälsporre.

Read Full Post »

När vi är i Himlen är ofta allting så… mycket. Jag kommer från en liten familj bestående av tre personer. I Himlen kan vi vara sex personer. Jag gillar att vara många, men jag är ovan. Ovan vid alla ljud, vid alla röster.

Igår var det emellertid en märklig kväll. Först åt nästan alla, fem, middag. Jag tog mycket mat – som vanligt. Jag hade ju inte ätit mat sen jag hade haft en lunchdejt – i onsdags. (Ja, jag VET! Jag måste ändra mina kostvanor!)

Lördagsmiddag – en mycket fullastad tallrik…


Minstingen skulle på kalas
och jag skjutsade dit. De två äldsta försvann ut. Kvar var vi och ett ”barn”.

Vi spelade mycket Wordfeud igår, Fästmön och jag. Och jag åkte på mycket däng, tre matcher på raken varav en riktig brakförlust. Nej, jag är verkligen inte duktig på det här spelet!

Anna gick genom skogen som var mycket mörk och hämtade hem minstingen. Sen dukade vi fram mycket mogna ostar, kex och rödvin. Vi bänkade oss framför Downton Abbey och Friday Night Dinner.

En objuden gäst…


Plötsligt var klockan mycket,
typ halv två. Vi masade oss i säng, mycket trötta. Idag sov vi mycket länge. Klockan var över tio när vi slog upp våra bruna-gröna respektive blå.

Idag är det söndag. Vädret är grått och trist, minstingen ska på kalas igen. Mycket nu, kan man säga. Eftersom kalaset är i stan försöker Anna och jag roa oss med biltvätt och lite annat under tiden.

Söndagskvällen blir det telefonsamtal till mamma och Arne Dahl.

Alien-gänget höll sig mycket lugna igår, för att idag braka loss igen. Jag blir så trött, men jag har tryckt i mig leverpastej på frukostmackan eftersom jag höll på att tuppa av över bordet.

I morgon är det måndag och jag försöka vara mycket alert och gå och lyssna på en blivande licentiat på eftermiddagen. Min favoritdoktorand gör ett stopp på halva vägen och licar.

Har du nåt kul för dig idag eller i veckan som kommer???


Livet är kort.

Read Full Post »

Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr! 

Idag skulle vi göra alltStorhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.

Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.

En gammal höna.


Åter till Metropolen.
Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.

I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…

Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.

Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.

Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?

Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären.  Och han sa precis vad jag hade sagt:

Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.

Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.

Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va?  Vavava??? Det är skamligt!

Jaa,

tänkte jag,

det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.

Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.

Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen

Tack och hej, leverpastej! 

Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också

bara

framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.

När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!


Hemma igen smusslade mamma lite
innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.

Men jag har fått 

nåt annat gjort

idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…

Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:

Det är en del av livet.

Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…

Penséer till mormor och morfar och pappa.

Read Full Post »

Older Posts »