Måndag i Metropolen

Ett inlägg om min sista hela dag i Metropolen Byhålan den här sommaren. Tror jag.

---

 

Kul titel på en bok jag såg idag. Jag tog det som ett tecken att det är dags att fara hem nu.

Mina dagar i Metropolen Byhålan är snart slut. I morgon åker Clark Kent* och jag hem till oss igen. Den här gången har jag haft väldigt fina dagar här. Jag har umgåtts med lilla mamma, men jag har också träffat goda vänner och varit en tur ner till Småland. Samtidigt känner jag förstås att det är skönt att komma hem. Min hemvaktare förvarnades igår, så jag gissar att h*n har städat idag efter alla vilda fester i mitt hem. Närå, jag är övertygad om att hemmet är i samma skick som när jag lämnade det, att alla mina krukväxter lever och att jag har fått nån roligare post än bara fönsterkuvert. Hemma är alltid bäst och hemma är sen 1982 Uppsala.

Det blev en tur på stan på eftermiddagen. Jag gjorde några ärenden åt mamma. Innan jag träffade vännen FEM hann jag med att botanisera i stans bokhandel. Den är fortfarande lika välsorterad som förr, men ack så trist Nilssons bokhandel blev när den först transformerades till Bokia och nu senast till Akademibokhandeln. Men… ryktet säger att ägarna längtar tillbaka till sina gamla lokaler. Jag hoppas att de återvänder. Då ska jag handla där så mycket jag kan när jag är här. Idag tittade jag bara.

Tofflan och FEM. Fast den här we-fien är inte ny utan togs i maj. När jag tittar närmare på oss ser det ut som om vi är på väg att göra pirayaminen båda två…

FEM och jag gick till Ubbes för att fika. Eftersom ingen av oss rollar kunde vi ta oss ner till den bekväma avdelningen, den med skinnfåtöljer. Där fick jag veta det mesta om FEM:s kommande äventyr i höst. Jag är så glad för hennes skull och håller tummarna för att det blir bra!

Det verkar emellertid som om jag aldrig lämnade stan, för jag såg två huvuden som lutades mot varandra och två personer som kuckilurade inne på Ubbes. Ett av huvudena visade sig tillhöra en gammal bekant som jag för det mesta träffar på under Pride. I år blir det inget Pride i Stockholm för min del, men AS ska dit och jag vet att det nog är årets höjdpunkt för AS. För övrigt såg jag att det anordnas Pride i Metropolen också, nu på lördag. Det hade nästan varit lite roligt att delta, men se det hade nog inte lilla mamma accepterat!..

En liten tur tog FEM och jag till Återvinningen. Där luktade det väldigt illa när man klev in, men bokavdelningen var i fint skick och böckerna i bra ordning. Detta till trots fick alla stå kvar där. Nu måste jag försöka hålla i mina sekiner.

Mamma hade som vanligt skickat med fikapengar och en slant till en flaska vin. Vi hade nämligen tänkt äta ostarna vi köpte från Skafferiet till dessert i kväll, men vi orkade faktiskt inte. Jag hämtade mat från Ming och vi blev proppade. Den här gången tog vi inte vår vanliga rätt utan friterade jätteräkor. Såsen var lika stark och god som vanligt.

I kväll ägnade jag mig lite åt min bok på gång medan mamma såg sjuhundrafyrtioelva väderprognoser, nittiotre nyhetssändningar och femtiosjutton sportnytt på TV. Men vi pratade däremellan. Och så tog vi en skön promenad längs med sjön medan solen och maten sjönk.

Snart har den här måndagen i Metropolen blivit tisdag i Uppsala. Dagarna har gått fort och jag har haft det väldigt bra. Mamma är nöjd också och det är väldigt viktigt för mig. Jag kör försiktigt hem i morgon, jag lovar. Det är bara ”alla andra” som inte kör lika bra som jag.

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kris!

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.

Att komma ny till en arbetsplats och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Idag var beslutat krisövning!

Inledningsvis samlades en grupp utvalda till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

1. spänning
2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Detta var en LÄRANDE övning…

Hann med en liten kort promme på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad i environgerna.

Och tänk så märkligt, men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

Loppisprylar nära mitt jobb…

Bäst av allt var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!

Min skattsedel har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!

En av dagens höjdpunkter var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Flabborna på stan igen

Fästmön hade ju lyckats få semester idag, så flabborna* åkte in till stan idag IGEN! Efter avklarade samtal med mödrar samt sms med vännen CL skuttade vi upp på bussen för att kika på loppisen på Vaksala torg.

Idag var jag också redo för fotografering av eventuellt roliga farbröder med mössor på bussen, men de lyste med sin frånvaro. Lyckligtvis fick vi flabba åt en tjej med väldigt orange strumpor. Nog för att jag är tråkig och för det mesta klär mig i tjockis-svart, men JISSES vilken klädstil en del har. Eller rätt många…

Orange strumpor och resten av klädseln i tjockis-svart var inte snyggt.

                                                                                                                                                               På Vaksala torg var det fullt av stånd och vi gick småfnissande mellan dem. En kille försökte pracka på oss penséer, men det skulle vi ju inte alls ha idag. Vi skulle bara titta. Och skratta. Men vi hade ögonen på oss…

Vi hade VÅRA ögon på oss, men några andra hade lagt sina i en ask till försäljning.

                                                                                                                                                           Jag tittade bland annat på Lotta-bucker till en god vän till mig och Anna, men just den som saknades för att göra samlingen komplett fanns inte heller här. Däremot såg jag en hiskelig orange filt som jag tänkte köpa och skicka till en annan god vän. Men var lugn! Jag köpte den INTE!

En hiskelig orange filt.

                                                                                                                                                         Så traskade vi neråt city. På vägen tittade vi på klotter och jag måste säga att klottret är… annorlunda, nu för tiden. Vad föreställer liksom detta???

Var inte klottret mer lättbegripligt förr i tiden???

                                                                                                                                                                      Utanför Musikens hus, mot Sivia torg, står ett maffigt träd. Det var jag ju tvungen att fota!

Ett vackert träd utanför Musikens hus.

                                                                                                                                                            Så styrde vi stegen mot Panini där de brukar ha bra erbjudanden på kaffe och cheesecake. Medan Anna beställde och betalade smet jag in på toa! 😉

Paninis cheescake med blåbär och hallon är DIVINE…

                                                                                                                                                      Tyvärr var det som vanligt konstigt på Panini. Personalen var vimsig och en tjej och en kille fick dela på sig därför att betalningen med kort gjordes på ett ställe, beställningen av kaffe och kaka på ett annat. En i personalen sprang och ryckte bort disk från borden på ett synnerligen otrevligt sätt. Två gäster förargade en man med rollerblades (ja, de stod bredvid bordet, han hade jympaskor på medan han lunchade) genom att placera smutsdisk på hans bord när han var inne för att hämta kaffe på maten. Rollerbladesmannen såg mäkta förgrymmad ut när han kom tillbaka. HA! Rätt åt honom, för han satt och fotade sig själv och verkade ungefär som jag tro att han/jag var högst 18. (Han var äldre än jag, men i betydligt bättre yttre skick, kan jag meddela!) Anna poserade ovilligt under tiden i sina nya solbrillor från H&M à 50 kronor, inköpta för födelsedagspeng från mamma/pappa.

Söt i nya solbrillor för en billig penning!

                                                                                                                                                         Medan Anna skuttade in för att pudra näsan fick jag nästan kräkas eftersom jag såg Personen Som Har Förstört Mitt Liv med son passera. Jag noterade dock med skadeglädje att Personen blivit tjock och fyrkantig sen sist – ungefär som jag själv, dårå.

Så tog vi en promenad neråt floden. Längs med ena sidan fanns ett antal boklådor som vi botaniserade i en god stund. Men jag gick rodnande från Anna för hon lyckades bara hitta erotica…

Kinesiskt snusk i bokform.

                                                                                                                                                            I samma veva ringde Mekar-Bruden och vi bestämde lite kring måndagkvällens bilfixande. Det känns skönt att hon hörde av sig så jag fick mitt kontrollbehov stillat. Skälet till att hon dröjt var att hon bland annat lyckats krossa ett fönster medan hon städade huset inför visningen på måndag. Snacka om otur!

Vi traskade vidare mot Terrassen som hade öppnat en del av sina fönster ut mot Fyris river. Där satt vi och njöt av vårvindarna, var sin öl och ett glas wasabinötter, så starka att mina gigantiska näsborrar blev ännu mer gigantiska än vanligt…

Nötter som gör näsborrar gigantiska.

                                                                                                                                                                På Terrassen satt vi och glodde på folk. Och lyssnade. En del kan man liksom inte undgå att höra därför att deras röster är genomträngande. Bakom mig satt två tjejer varav den ena pratade NASALT hela tiden. Hon hade nog behövt en och annan wasabinöt, hon.

Vi tittade ner och jag såg ett litet skådespel! En kille satt på en sten och visade sin brevlåda**. Två småkillar noterade detta och den ena yngre killen bestämde sig för att försöka ta en bild.

Brevlådan skymtar vid pilen. Lilla fotografen till höger låtsas ha annat i fokus.

                                                                                                                                                         Den lille fotografen låtsades ha annat i fokus, men blev överlycklig när han fångade brevlådan på bild!

”Å vilken kul bild!”

                                                                                                                                                                På vägen till bussen inhandlade vi var sin påse lördagsgodis. Min var som vanligt dubbelt så stor som Annas. Sen tog vi fel buss hem och fick oss en liten promenad. Det var skönt. Jag fotade ett vackert, knoppande träd, men bilden ville uppenbarligen inte stanna i min tejpade mobilkamera bland alla fläppa bilder, så tyvärr, tyvärr…

Vinet, husets röda från 2005, står på luftning och jag ska nu ställa mig vid spisen och laga till lördagsmiddag. Sen blir det nog TV och Varg Veum-filmen klockan 22 på Tv4 plus.

                                                                                                                                                 *flabborna = Anna och jag
**brevlåda = stjärtskåra

Read Full Post »

Tokerian tur och retur

En rapport BASERAD på verkliga händelser…

Ja jag var ju som sagt tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla kyckling. Det hamnade en liter mjölk i påsen också. Nu skriver jag påse. För om jag skriver ett tvådelat ord som börjar med mat och slutar med kasse är det nån konstig sajt som länkar till mig. Och jag vill ju helst vara osynlig.

Att gå till Tokerian kan i sig vara en prövning. Men att gå dit UTAN ATT GÅ PÅ TOALETTEN FÖRST – det är en sann utmaning! Därav denna något… krystade..? rapport (som vanligt är kön, färger, mönster, släktskap etc utbytta och i själva verket helt andra – detta så att ingen Vanlig Människa ska råka känna sig utpekad):

Det hela började så bra med att jag möte en trevlig granne med en vit hund som hälsade. Ja, mannen hälsade, hunden sniffade. Jag dristade mig till att säga

Vilket härligt väder!

som den supersociala människa jag är. Mannen med hunden svarade jakande och log brett.

Här har inte varken mannen eller den vita hunden hoppat, utan en hare.

                                                                                                                                                     Men sen kom jag in på Tokerian…

• I entrén vankade en osalig ande omkring så jag blev alldeles nervös och höll på att stoppa pantburkarna i sopnedkastet och påsen i pantmaskinen.
• Vid ett bord i förbutiken utanför grindarna satt två tanter med fingrarna i näsan. De såg ut att vara tvillingar.
• En tjej i ful mössa som såg ut att klia och rutig jacka stegade omkring bland grönsakerna.
• En gaphals i röd jacka med idrottsklubbtryck på ryggen hördes över hela affären. Hela tiden. I sällskap hade han en söt pojke med en likadan röd jacka med idrottsklubbtryck samt en rosa mössa. Tack vare gaphalsens megafonröst vet jag nu precis vad de ska äta till både lunch och middag. Men när han förvägrade pojken semlor blev jag riktigt arg! Tänkte lägga mig i skeendet, slita av pojken det gräsliga reklamplagget och ge honom TVÅ (2) semlor.
• En karl i grön mössa gick och pratade för sig själv. Det är så man får bäst svar.
• I boklådorna fanns det bara tråkiga och trasiga pocketböcker omgivna av massor av hyllor med coca cola. Jag dricker inte coca cola och kände mig ännu mer irriterad.
• En man talade i mobiltelefon i mittgången och var uppenbarligen arg på den han talade med.
• En kvinna utan varuvagnskörkort hade parkerat sin vagn på snedden i en smal gång.
• Vintervitchokladen var SLUT!!! Katastrof! Och ologiskt. Vintern är ju för f*n inte slut…

Mount Nyby idag. Mount Nyby är alltså en av stans snöavlämpningsplatser.

Read Full Post »