Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘retur’

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.


 

Nyklippt svartvit

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Orange rosor

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

Bokstöd läsande flicka

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bluffar, pengar och kanske till och med jäv.


 

Skatteverket loggaNästa vecka kan den som har tur få tillbaka sina skattepengar. Notera att jag skrev den som har tur – alla som har deklarerat får ju inte inte pengar i retur utan måste betala in i stället. Men läskigt nog har vi deklaranter blivit utsatta för ett blufförsök. I förra veckan gick Skatteverket ut och varnade för bluffmejl. Dessvärre har mejlen inte upphört utan fortsätter. Jag har tagit del av några av dessa mejl. De flesta är illa skrivna, dåligt översatta till hittepåsvenska, delvis. Andra mejl är betydligt svårare att upptäcka. Det som emellertid gäller är att INTE öppna/klicka på den bifogade filen eller svara på mejlet – utan radera det!!!

 

Swedbank logga myntAndra märkligheter när det gäller pengar råkade Swedbanks kunder ut för i veckan. Banken drabbades av ett nästantotalhaveri. De flesta av Swedbanks tjänster fungerade inte och många kontantlösa kunder kunde inte betala för sig. Man misstänkte en hackerattack, men enligt bankens presskontakt berodde det på en systemuppdatering som gått

[…] lite galet […]

Lite galet..? Banken har fyra miljoner kunder…

 

Östhammars kommun loggaSom grädde på moset läste jag en märklig nyhet i morse. Svensk kärnbränslehantering finansierar största delen av näringslivschefens lön i Östhammars kommun. Uppsalaprofessorn Olle Lundin tycker att det är både märkligt och tveksamt vad gäller såväl kommunallag som grundlag. Risken är stor, menar han, att den som får lönen påverkas av organisationen den kommer ifrån. Näringslivschefen själv, namne med en av mina svågrar, för övrigt, säger att han inte tycker att det är särskilt märkligt. Han säger sig ha

[…] en inre kompass […]

och tar inte instruktioner från nån annan än Östhammars kommun. Men är det inte en jävsituation när SKB i princip finansierar en lön för en hög tjänsteman samtidigt som kommunen ska besluta om förvar av kärnbränsleavfall på plats..? Nu har jag träffat sagde tjänsteman och mitt intryck av honom är att han är både trevlig och klok. Icke desto mindre tycker jag att det luktar skunk järv jäv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett utlämnande inlägg.


 

En del tror säkert att det är jätteskönt att gå hemma och vara arbetslös. Man behöver ju inte klä på sig, knappt tvätta sig, och man kan sova heeela dan. HA! FEL! Reglerna har hårdnat rejält sen ett år tillbaka i och med att man måste söka massor av jobb och sen redovisa dem. Fast det tycker jag är bra – man ska söka massor av jobb och redovisa sina sökningar. Men frågan är om nån på Arbetsförmedlingen läser mina och alla andras aktivitetsrapporter. Jag hör aldrig nånting från dem och jag får inget som helst stöd därifrån. Det är ett ganska ensamt liv.

Lönnlöv på trottoaren

Det är ett ganska ensamt liv, det att vara arbetslös.


Jag tror i alla fall
 att de allra flesta som är arbetslösa vill jobba. Den uppfattningen verkar inte delas av regeringen och dess förlängda armar a-kassan och Arbetsförmedlingen. Idag tvingades jag tacka nej till ett skrivuppdrag bara för att arbetslöshetsreglerna är så hårda. När reglerna säger att en timmes jobb, lite drygt, i månaden (utslaget genomsnitt) är ett deltidsjobb och man förlorar ersättningsdagar på detta, då är nåt fel. Jag tillhör gruppen som vill jobba – om än bara en timme, drygt i månaden – men det får jag alltså inte. Inte om den här arbetslöshetsperioden blir lång. Då behöver jag alla mina ersättningsdagar. Det vill säga de dagar jag har kvar. Förra hösten fick jag tulla på innevarande periods dagar eftersom jag var arbetslös i tre, nästan fyra månader, då…

Burspråk

Det är lätt att stänga in sig…

Det är lätt att stänga in sig, deppa ihop, gå ner sig. Vänner och bekanta och familjen och säkert släkten också tröttnar på en sån loser som jag. En del tycks tro att det smittar. Att vara loser, vill säga. Tror jag. Det behöver inte vara så. Det är lätta att fantisera ihop att man är en trist och tråkig figur som aldrig har nåt roligt eller nytt att berätta om spännande resor hon gör eller så. (HJÄLP SÅ BITTER JAG LÅTER!!!)

När jag inte letar eller söker lediga jobb försöker jag sysselsätta såväl kropp som hjärna. Städning och strykning är bra saker att ägna sig åt. Och så läser jag. Just nu är jag inne i en riktigt rejäl läsperiod. Tur att jag har många böcker i mina läshögar! För övrigt hoppas jag att Intresseklubben antecknar att jag duschar och klär på mig varje dag.

Romaner

Idag tittade jag bara på romaner.


Det är inte bra för mig att fly.
 Jag måste locka ut mig i verkligheten – även om det så innebär att ta bilen till Tokerian. För det gjorde jag idag, jag erkänner… Skälet var att jag skulle handla så mycket och regnet bara vräker ner. Eftersom jag inte är nån bläckfisk fanns ingen ledig hand som kunde hålla nåt paraply. Besides, paraplyer är ju för mesar, remember? På Tokerian fanns det inga mesar idag, men som vanligt en del original. Bland annat hade en personal en föreläsning om yoghurt för en kund. Och så upptäckte jag till min fasa att familjen Ussuss har hittat hit! Mamma Ussuss och två av barnen Ussuss mötte mig redan i entrén. USS! (Familjen Ussuss heter förstås nånting annat och bor definitivt inte granne med mig.)

En indisk peng

En indisk peng, värde två nånting, kom i retur.

Sen fortsatte jag ner till stan. Lyckades hitta parkering vid hamnen och haltade upp till banken med en astung ryggsäck. På banken stod jag en god stund och hällde mina mynt i en apparat. Apparaten räknade ut att det blev hela 762 kronor och en indisk peng. Den indiska pengen kom dock i retur. Jag fick ett kvitto av en tant som jobbade där, för apparaten klarade bara att räkna, inte att skriva. Pengarna kommer in på mitt konto i morgon.

Det blev lite tid över före min fikadejt, så jag åkte upp till LundeQ i Forumgallerian och tittade på böcker. Jag köpte inga. Faktiskt! Men jag var fräck/ärlig och sa till personalen att deras tips angående boken Jag heter inte Miriam var en spoiler… De tog till sig min kritik, men sen vet jag ju förstås inte om de skrev om texten på tips-lappen eller inte.

 Pe med mobil och wienerbröd

Pe fipplar med sin mobil och wienerbrödet kallnar.

Tio i två anlände jag till Fågelsången. Fem minuter senare dök Pe upp i sin snigga bil som är orange. Naturligtvis pratade han i sin mobil. Pe pratar jämt i sin mobil. Nästan. När han inte fipplar med den och ska visa nån fin bild eller nånting från Fejan – jag finns ju inte på Fejan och Pe tycker att han bör upplysa mig ibland.

Idag var Pe den av oss som har jobb. Alltså var det han som bjöd på fikat. Pe själv tog wienerbröd, medan jag valde en nyttig macka med kalkon och Philadelphiaost och grönsaker på grovt bröd. Den var god också, mackan.

Macka med kalkon och Philadelphiaost

Nyttig och god macka.


Vi babblade i två timmar, nästan.
Det kändes bra. Jag ska försöka åstadkomma ett par artiklar till UppsalaNyheter. Där jobbar vi alla ideellt och då kan det vara svårt att få motivation när det man mest behöver är en inkomst. Men det är bättre att jobba ideellt än inte alls. Jag har några idéer och jag tror att Pe köpte dem.

Pe gav mig lift till hamnen i sin orange skönhet. Jag ska ta några kontakter framöver och försöka knåpa ihop nånting. And, by the way… Slottet står kvar.

Uppsala slott bakom trädet

Uppsala slott står kvar och skymtar bakom trädet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.


Att komma ny till en arbetsplats
och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Ordförandeklubba

Idag var beslutat krisövning!


Inledningsvis samlades en grupp utvalda
till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

  1. spänning
  2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Lärande övning

Detta var en LÄRANDE övning…


Hann med en liten kort promme
på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad

Lunchpromenad i environgerna.


Och tänk så märkligt,
men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

 Loppisprylar

Loppisprylar nära mitt jobb…


Bäst av allt
var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Boklådor utanför loppis

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!


Min skattsedel
har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!


En av dagens höjdpunkter
var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj. Det blev nog lite för mycket av det goda igår. Jag har fortfarande ont i magen. Inte så där magsjukeont utan ont för att det känns som om magen är full. Men det, kära läsare, kan jag informera dig om att den inte är, vid det här laget.

Idag är det fredag, om nu nån har missat det. Som vanligt en grå och fuktig start på dan. Vägarna är smutsiga, bilarna likaså. Efter helgen ska kvicksilvret krypa neråt igen och det ska komma mer snö. Nej, februari är ingen rolig månad alls.

Igår lämnade jag förslag på utseende och innehåll på Husets intranätsidor. Men så fick jag veta av Johan att mottagaren gick på ledighet igår. Skoleleverna ju sportlov – eller vad det heter nu för tiden – nästa vecka och då måste tydligen en del vuxna vara lediga också. Dumt att jag inte visste detta, då hade jag kunnat tänka lite till. Sidan är inte riktigt klar att börja jobba med, där saknas ett kalendarium. Annars kan jag nog börja lite smått.

MVMhuset

Huset från sidan.


Om du missade det,
så blev mitt Twitterkonto kapat igår. Fan, så folk håller på, vad är det för roligt med att förstöra för andra? Vad jag förstår var det rätt oskyldiga tweets ändå som skickades ut. Det sades att jag önskade att mina Twitterbekantingar skulle banta… Och det kan ju stämma för en del, men jag skulle aldrig skicka ut sånt skit! I retur blev jag själv överhopad av tweets, sms och mejl om att detta. Det tog lite tid att besvara alla. För det måste man ju göra, det hör till vanlig hyfs. Min ton var nog inte så hyfsad igår, emellertid, ber om ursäkt för det. Jag kom hem sent efter att ha varit i Himlen och jag var jättetrött och hade ont i magen.  Men jag blev ännu  lite tröttare, för en del tycks tro att jag sitter vid datorn 24-7 och det gör jag inte. Jag deltar i livet också. Nu har jag bytt lösenord några gånger och det är ett under om jag själv kan logga in på mitt eget konto. Vi får se, vi får se. Jag lyckades nyss, i alla fall. Nu gäller det att komma ihåg rätt tecken nästa gång…

Lunchen idag ska intas på Gallan tillsammans med en före detta kollega från avdelningen. Det blir skönt att få en liten promenad. Jag försöker testa hur mycket hälen pallar. Inte alltför långa promenader går bra, men jag får ont om jag står mycket. Och ibland även när jag sitter! Att köra bil långa sträckor får jag vänta med ett tag till. Nu har jag inga planer på nån långresa, men… Fästmön och jag skulle vilja ta en tripp till Stockholm nån lördag när vi är lediga. Eftersom tågen inte går som de ska – det är ju vinter… – har vi bestämt att vänta till längre fram i vår. Fast då åker vi som sagt tåg, inte bil.

Tågmålning på toa

Vi tar tåget till Stockholm senare i vår.


I kväll blir jag hemma.
Jag ska glo på Antikrundan från igår och sen blir det mest vila. Lördagsförmiddagen tänker jag börja städa – vet inte hur mycket jag orkar eller har lust till – innan jag åker och hämtar Anna från jobbet. Hon jobbar korta dagar både lördag och söndag, så jag tänkte hämta henne i morgon och följa med ut till Himlen. Sen stannar jag till söndag morgon då jag skjutsar henne till jobbet innan jag åker hem och fortsätter städa, eller vad jag nu gör. Vill ju inte hålla på med städning nästa helg när vi har månadens lediga helg tillsammans! Vi har inga särskilda planer då, kanske blir det en middag ute nån av dagarna för att fira Alla Hjärtans Dag i efterhand. Annars tyckte jag att vi firade rätt bra igår. Så bra att jag, som sagt, fortfarande har ont i magen…

Vad händer hos dig i helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles nyss, när jag läste första delen i lokalblaskan, hittade jag en liten notis som lockade fram rättshaveristen i mig – och ett rejält skratt.

Det var en man på en ort i Dalarna som tvingades betala TV-licens trots att han inte använde sin TV. Det fanns ingen antenn, men bara att apparaten i sig existerade var tillräckligt för att mannen skulle betala licensen. I ren och tydlig protest paketerade han TV:n och skickade upp till Radiotjänst.

En TV som inte fungerar ska man inte betala licens för.


Nån vecka senare
kom TV:n i retur. Mannen har nu fått betala hundra spänn – i avslutningsavgift. Heja, heja! Ibland lönar det sig att vara rättshaverist och ta till drastiska proteståtgärder!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag blir så trött. För miljonte gången har jag fått brev från Postkodlotteriet och jag vill verkligen inte ha brev därifrån. Konsekvent som jag är stryker jag alltid ett stort kryss över mitt namn och min adress och sen skriver jag på kuvertet

Ej beställt material. Åter avsändaren.

innan jag lägger brevet i en brevlåda. Men det tycks inte gå fram, så uppenbarligen är man på lotteriet i fråga inte intresserad av vad folk som man prackar på post tycker och vill. Jag gissar att jag var så irriterad över detta att det blev skälet till att jag låste in Fästmön i bilen och gick!..  Så otroligt dumt, men tanken var faktiskt god:

Jag messade till Anna idag och erbjöd mig att hämta henne från jobbet och att åka och handla med henne eftersom hon har tre matglada tonåringar hemma den här veckan och fortfarande inte mår särskilt bra. Tog då med mig dagens oönskade post för att lägga den på en gul låda, nåt som finns strax utanför ICA Solens parkering. Jag sa till Anna ungefär att jag skulle gå till brevlådan, att hon kunde gå in så länge och att jag skulle låsa bilen, som jag hade under uppsikt medan jag postade brevet, på vägen tillbaka. Bara det att jag råkade trycka på låsknappen på nyckeln utan att jag märkte det. Och inne i bilen satt en förvånad Anna som inte visste hur hon skulle ta sig ut. Sen fick hon lite lätt panik ifall jag inte observerat hennes belägenhet utan hade fortsatt direkt in på affären utan att upptäcka henne i bilen. Men jag såg henne i bilen, som tur var! Det handlade väl om att jag ville ha total kontroll – eller mer troligt, jag var väldigt klantig! Även solen (inte ICA Solen, dock!) har fläckar! Ett gott skratt fick vi i alla fall!


Till och med Solen skrattade!

Read Full Post »

Older Posts »