Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘namn’

Ett inlägg om en bok.


 

Tunneln i slutet av ljusetStrax efter mitten av maj knölade postis in ett brunt paket i min postbox. Martin Falkman hade varit vänlig nog att sända mig sin bok Tunneln i slutet av ljuset. Några böcker låg före på tur, men sen grep jag mig an denna psykologiska thriller, enligt dess omslag. Ett omslag som för övrigt matchar delar av min köksinredning, bland annat min vardagsservis! En bok som skriven för att äta till..? Tack Martin Falkman för boken!

Bokens huvudperson hittar ett… erbjudande i ett forum på internet. En man erbjuder den som är livstrött möjligheten att tjäna pengar på sin död. För en miljon kronor i månaden är motprestationen att den livströtte skriver ett dödskontrakt. Haken är att livet sträcker sig tolv månader framåt i tiden som längst. Sen ska mannen ta livet av den livströtte.

Den ende jag inte hittar nåt namn på i boken mer än ett e-post-nick är huvudpersonen, Peter Piper. (Namnet kommer från en barnkammarramsa, nursery rhyme.) Peter Piper ansluter sig till dödskontraktet och skriver ner tre beslut. Han säger upp sig, ber chefen dra åt helvete och… blir gränslös. Huvudpersonen ger sig in i en värld full av alkohol och sex, han reser, han slåss, han… mår dåligt. Frågan är om alla miljoner får honom att må bättre..? Och vad händer med livströttheten – finns den kvar eller går den över?

Stockholm och ångest är två ord som sammanfattar mitt första intryck av boken. Jag känner ganska snart att jag inte vet om jag pallar med att läsa om just det. Men jag läser vidare. För hur det än är vill jag veta hur det går för huvudpersonen som inledningsvis bara vill dö. Frågan hur mycket livet är värt ställs på sin spets.

Det här är en debutroman. Såna brukar innehålla lite för mycket av allt. I det fallet är den här boken inte unik. Jag förstår också att den klibbiga ångesten är självupplevd – hur kan nån annars beskriva den så korrekt och realistiskt? Det blir ganska… genomskinligt.

När jag läser om författarens tankar med boken noterar jag att det här är första delen i en Tunnel-trilogi. Det är bra. I slutet av boken blir nämligen läsaren… lämnad med en cliffhanger. För inte är det väl så att livet tar slut..?

Den här boken är lite för svart för mig. Men den är välskriven och språket flyter på bra. Några små irriterande korrekturfel hittar jag, men inte så de stör min läsning alltför mycket. Bokens formgivare har gjort ett mycket gott arbete och jag gillar särskilt omslaget.

Toffelomdömet blir medel …och lite till. För jag vill läsa fortsättningen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om dag två på mitt nya jobb.


 

En orange penna

Vilken vacker penna jag har skaffat mig!

Jag har skaffat mig en alldeles fantastisk vacker penna. Den är naturligtvis orange. Och med den tänker jag försöka skapa storverk, om än inte riktigt i Nobelprisklass, men… Jag deltar i otroligt många möten, precis som alla andra på jobbet. Det får mig att undra lite hur de hinner få nåt praktiskt jobb gjort. Sen både ser och hör jag hur min snart avvikande kollega hamrar på sin dator, tar emot besök etc. Jag sitter en hel del vid min dator och surfar runt på framför allt intranätet. Dels för att lära mig hitta, dels för att söka information som jag behöver. Än så länge är jag inte betrodd att få komma ut på det trådlösa nätverket med min dator. (Min privata mobil kan jag däremot surfa på, fast det blir inte mycket tid till det.) Därför känner jag mig synnerligen analog när jag dyker upp på möten med… block och penna. ”Alla andra” har padda eller dator med sig. Förhoppningsvis kommer jag ut i cyberspace även trådlöst under morgondagen. Då kommer en gammal bekant från en tidigare arbetsplats och h*n är fortfarande en fena på IT-service.

 

 

 

 

Bokhylla på jobbet

Så glad jag blev när jag såg den här hylla i lunchrummet!

Idag hade jag matlåda från Findus med mig till lunch. Körde ett motionspass i morse när jag kom till jobbet och skuttade (nåja…) uppför fem trappor för att lägga maten i frysen. Svår andnöd blev följden och då var det tur att jag upptäckte… en bokhylla i lunchrummet! Den gav mig möjlighet till en spontan andhämtningspaus. Jag blir alltid lika glad när jag hittar bokhyllor på jobben jag har varit på. Fast här kunde de ju ta bort den däringa störande armaturen som inte gör nån nytta…

 

Kontorshumor på engelska om att förnärma nån

Ännu har jag nog inte hunnit förolämpa nån på nya jobbet. (Typisk kontorshumorskylt!)

Allting är fortfarande så nytt och jag tycker inte att jag jobbar. Jag springer på möten och hälsar på folk som berättar vad de heter och vad de gör. Några ansikten och namn minns jag, särskilt hon som heter likadant som jag själv och ett par till. Det gäller att hitta minnessaker att koppla ihop namnen med – som till exempel en snigg orange tröja vars bärare Bosse blev mycket glad när jag gav honom en komplimang om just tröjan. En del människor jag möter är helt klart mer färggranna än andra.

Solbrillor och egen kaffemugg

Min egen kaffemugg är med på fjärde arbetsplatsen.

För att jag ska känna igen mig tog jag med mig min vattenflaska och min jobbkaffemugg idag. Den muggen fick jag en gång av min äldsta bonusdotter. Det är fjärde arbetsplatsen muggen är med på. Vi får hoppas att vi får stanna här ett tag. Vädret har varit lite skumt idag, mindre sol, men väldigt kvavt. En fika på förmiddagen blev det i alla fall utomhus för min del.

Förutom att fika, hälsa och surfa springer jag som sagt på möten. På förmiddagen deltog jag i Ledningsgruppen och fick veta vad deltagarna i den och deras medarbetare jobbar med. Efter lunch var det dags för Stabsmöte. Då blev det mer husnära information och där har information, det vill säga jag framöver, en stående punkt. Får tänka ut nåt smart att säga som jag ska jobba med… 😮  Jag hoppas att jag kommer igång med att jobba mer praktiskt snart. På måndag ska jag få en kurs i intranätverktyget. Det sägs vara ett enkelt verktyg och det tror jag. Klarar jag av EpiServer, WordPress och Joomla (hjälpligt) klarar jag förhoppningsvis detta. Det som nog lär vara mer knepigt är strukturen.

Domkyrkotorn

I eftermiddags befann jag mig mitt emot Dômen.

Efter Stabsmötet kastade jag mig i bilen och for in till Gustavianum i stan. Jag blev rånad på 70 spänn i parkeringsavgift på S:t Eriks torg – en typisk avgift som ett visst spygrönt parti vill höja. På Gustavianum skulle jag delta i en nätverksträff bestående av universitetets kommunikatörer. Förutom två såna var ”min” fakultetskommunikatör från SLU med i panelen och showade. Eller snarare berättade om och förde dialog med oss åhörare om kommunikatörens roll. Det är ett ämne en kan prata om alltid och i alla lägen! Min gamla bekanting skötte sig exemplariskt. Själv försökte jag göra det genom att lägga band på mig och inte kommentera en del av det h*n sa – jag har ju som sagt också jobbat som fakultetskommunikatör på SLU (väldigt kort tid, dock!) men även som institutionskommunikatör. Under fikat goffade jag en GIGANTISK bulle trots att det inte är helg och så grupparbetade jag. Även under denna nätverksträff skakade jag tass med folk, framför allt såna jag tror eller vet att jag ska ha nåt att göra med.

Efter nätverksträffen hittade jag ett roligt och spännande sms från Fästmön, så jag ringde henne från bilen. Tisdagshandlingen gjorde jag på ICA Heidan idag, på grund av bilköerna på hemvägen. Och nu blir det snart en macka innan jag ringer lilla mamma och rapporterar om mina två första arbetsdagar.

Jag lever och mår bra, men hur mår DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tacksam i solen

Ett tacksamt och soligt inlägg.


 

Jag är så tacksamDet finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.

Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.

Solen genom kattnätet

Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)


Torsdagskvällen blev lugn. 
Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Selfie nyklippt

Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…

I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.

I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???

Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Medan jag mätt och go’ väntade på bussen 
sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.

Hus på Vaksalagatan

Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.


Morotskakan var verkligen enorm 
så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.

Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!  

Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galnaTacksamhet!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morse när jag vaknade 
var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!

Hyllplan med olästa böcker

Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.


 

Kräftor och sprit

Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.

Media talar om sopkaosDet är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?

Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?

Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.

Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.

Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. 
Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.

Pocketböcker

Bokpaketets innehåll.


I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt

Till mig själv.

Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Böcker

Ett stort, härligt bokpaket på väg till mig..?

Jag följer Crimetime GotlandInstagram sen ett tag. Och häromdan upptäckte jag att de har en deckartävling på gång. Eller ett deckarquiz, som de kallar det på svengelska. Nåja, jag gillar ju deckare och att vinna (!), så jag hoppade in på Crimetime Gotlands webbplats och skrev ut korsordet. Sen kollade jag deras Instagramkonto och skrev ner mina svar på de åtta första dagarnas frågor. Nä, alla svar var inte givna, men…

Varje dag till den 24 december kommer en ny fråga på Instagram. Den 24 raden, korsordets enda lodräta, blir sen ett svar. Det svaret ska en mejla in tillsammans med sitt namn och sin adress senast den 9 januari. Mejlet ställer en till

info(snabel-a)crimetimegotland.se

och så ska en skriva ”deckarquiz” i ämnesraden. Den som vinner (= jag) har ett stort och härligt bokpaket att vänta. Moahahahahahaaaaaaa……

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


 

Regnbågsklocka

Regnbågstid idag…

Jag säger det med en gång: det har inte varit nån bra dag idag. Det började redan i morse när jag kom till jobbet och lay out-programmet inte ville göra som jag ville att det skulle göra. Eftersom jag inte har gedigna erfarenheter av programmet kunde jag inte luta mig tillbaka och testa olika saker – då finns ju en viss risk att ”allt” blir fel eller att det blir ett svårare fel. Stackars kollegan blev terroriserad av mig och jag känner att jag är på gränsen till att överutnyttja. Det blir nog inte bara en öl jag får bjuda på när vi ska AW:a framöver utan ett par, tre…

Mitt viktiga möte idag var klockan 11. Jag tyckte inte att jag gjorde så bra ifrån mig och det var helt klart en miss att jag inte hade fått information i förhand eller vid presentationen om befattningar, utan enbart namn och telefonnummer. Då är det svårt att veta vilken nivå en ska lägga sig på, vilket språk en ska använda, så att säga.

häxa

En ska inte röra om i grytan bara för rörandets skull.

Jag hann trycka i mig en macka vid datorn på jobbet innan det var dags för nästa möte. Där gavs information om en kommande omorganisation som kan innebära förändringar så tillvida att de som är kvar flyttas och kanske får andra arbetsuppgifter medan några måste sluta eller inte får förlängda förordnanden eller tjänsteavtal. Organisationer ska inte vara statiska, tycker jag. Det ska röras om i grytan då och då. Men det ska inte röras om bara för rörandets skull. Det skapar oro bland de anställda och mycket tid och energi går åt till att bearbeta detta – även om många rycker på axlarna och säger sig vara luttrade snarare än oroade.

Vidare försöker jag hantera ett motstånd jag har fått. Jag försöker hitta olika sätt att närma mig pudelns kärna, men jag lyckas baske mig inte! Så kanske är det lika bra att jag konstaterar att det bara är så här det är. Ja just det, konstaterar. Inte ser det som ett misslyckande.

Men det måste ju vara nåt bra med den här dan också? Regnbågstid betyder ju både regn och solsken och solsken var det sannerligen mitt på dan när jag var ute på vift. Det var ett underbart väder och förhoppningsvis kunde många vara ute och få ljus och luft.

I kväll jobbade jag över en stund, knappt en halvtimme, eftersom jag ju måste jobba in den tid jag är borta på vissa möten och sånt. Men det gick inget vidare, motivationen var låg. Jag packade ihop och åkte hem i mörkret. Det blev ett samtal med Fästmön först, sen macka och därefter besvarade jag ett mejl – jag skrev mycket svamligt och ostrukturerat, tycker jag själv. Jag hann precis skicka iväg det så ringde mamma.

På solskenssidan av regnbågsdagen kan också nämnas att bord nu är bokat till lördag på favoritrestaurangen här i stan för att fira sjuårig förlovningsdag. Och att det är Modus i kväll. Och… att några goa vänner har haft mig i tankarna. Tack till er!!!

En blomma till håret

Tack till er som har haft mig i tankarna idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »