Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självklart’

Ett mötande inlägg.


 

Den här dagen den 19 april 2016 visade i alla fall i Uppsala upp alla sorters årstider, förutom vinter, tack och lov. Jag vaknade redan klockan sex. Och tänk! Magen var bättre OCH lite senare tittade solen fram. Eftersom jag helst ställer mina egna diagnoser kom jag sent igår kväll fram till att jag har haft nån form av tarmvred eller stillastående tarm efter gallstensanfallet. Det är inte helt ovanligt att en drabbas av det efter gallstensanfall. Igår kväll var det som pingisbollar som studsade i tarmen. Och no output. Idag är smärtan betydligt mindre, men eftersom inputen är dålig är outputen fortfarande noll. (I kväll har jag ätit knäckemacka med leverpastej på. Det var jag så sugen på. Och ännu lever jag, magen krampar inte så mycket.) Däremot kunde jag gå rak idag och inte som en fällkniv. Det såg bra mörkt ut igår kväll. Fast jag är väl envis. En del av mig har finskt sisu, en annan del har det ökända Bergahumöret. Tillsammans gör det att även en halvdöd reser sig, tar sin säng sina däck med vännen Agnetas hjälp och åker till verkstan.

Mörka skyar

Tillvaron såg rätt mörk ut igår…


En brukar ju säga

Mycket snack och lite verkstad

Bok tidning min fot

Det gick ingen nöd på mig under väntetiden. Jag hade mycket att läsa.

För min del har den här dan inneburit ungefärligen lika stora delar snack som verkstad. Förmiddagen var jag ju inställd på att tillbringa på verkstan. Clark Kent* blev vårskodd**, hans bromsar kollades, airbag byttes och fönsterhissar justerades. Klockan nio skulle jag vara där, men eftersom nästa viktiga möte var klockan 13 var jag tvungen att kolla av så allt arbete skulle hinna bli utfört. Den totala arbetstiden var nämligen satt till mellan tre och fyra timmar… Det hanns! Dessutom fick jag flera timmars lugn och ro där jag inte kunde göra annat än ägna mig åt att läsa min bok på gång, lokalblaskan, ett svårt sudoku och spela Wordfeud. En kan tycka att det var bortkastade timmar och tid, men faktum är att jag behövde vila och rensa skallen inför eftermiddagens övningar.

Insändare om äldreomsorg av Sören Snygg

Intressant om äldreomsorgen i Uppsala.

Numera läser jag lokalblaskan ytterst sällan. Det står ju ändå mest bara om sport (ointressant för mig) i den. Och så tycker jag att den har blivit så stockholmifierad. Jag undrar ärligt talat om nån som jobbar på Upsala Nya Tidning faktiskt bor i Uppsala… OM jag läser tidningen gör jag det på nätet, men typ två gånger om året bläddrar jag i pappersutgåvan. Idag blev jag riktigt förvånad för jag hittade en rolig artikel om en musicerande före detta samarbetspartner OCH en intressant insändare, signerad Sören Snygg om äldreomsorg.

Eftermiddagen bjöd på hela TRE positiva möten. För det första mötet gäller att jag har gjort vad jag kan och om det inte går vägen… Möte nummer två blev en konfrontation utan agg, ett möte jag borde ha tagit initiativ till för länge sen. (Nu skedde det rätt spontant.) Men tiden går och ju längre den går, desto svårare blir det. Det som hände går inte att förändra. En får lära sig acceptans och att hitta nya vägar. Sen erkänner jag att jag i mitten av Det som hände var i kris, i chock. Och jag var inte snäll. Det var emellertid gott att så här sju år senare ändå få höra att nån jag delade åtta timmar med varje dag under många år tyckte att Det som hände var fel. Det underlättar. Vidare är jag tacksam för att personen jag träffade idag bjöd in till detta möte. Människor är utvecklingsbara, även jag. Respekt!

Det sista mötet för dagen blev med mina kära före detta kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och jag ser fram emot nästa månad och varmare kvällar så att vi kan återsamlas utanför jobbet. När en har lämnat så många fina arbetskamrater känns det bara självklart att vi ses igen. Och jag har redan hunnit träffat flera av dem privat, trots att det bara har gått lite drygt två veckor sen jag slutade.

En omtumlande dag går mot sitt slut. Det har varit en av de bästa dagarna på länge. Jag önskar att De sju svåra åren vore över så att jag kan lägga Det som hände helt bakom mig. Manuset finns emellertid kvar…

Och en av de riktigt braiga sakerna var förstås verkstadsräkningen – 250 spänn inklusive moms. Toyota rules!

Räkning på 250 kr

Dagens bästa: verkstadsräkningen!


*Clark Kent = min lille bilman

**vårskodd = fått sommardäcken på

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett minnesvärt inlägg.


 

Om det är nån som har dåligt minne så är det jag. Jag brukar häckla mig själv rätt friskt ibland här på bloggen kring detta, men understundom har det varit jobbigt och jag har känt mig bekymrad. Märkligt nog har minnet blivit bättre sen min hjärncell har fått mer att göra, det vill säga, sen jag började jobba… En tror ju att det ska vara tvärtom.

Idag på väg till mitt möte pep jag ner på Household. Det var så länge sen jag var i nån affär på stan. Jag skulle naturligtvis inte shoppa – det finns det inte pengar till – men jag tycker om att titta. Dessutom kanske jag fick ett och annat julklappstips. Ja, det kommer ju en jul om ett par månader igen, ifall du har glömt

På Household finns det mycket prylar! En del saker är fina, andra är… sisådär. Är det nåt jag är lite halvallergisk emot är det saker med text på. Det handlar om texter som är ganska onödiga, för att det är så självklart vad saken, till exempel en burk, innehåller utan att det står nåt på den. Men vid dessa burkar fnissade jag nästan högt. Notera att det står

Minns

på en av burkarna. Det har uppenbarligen inte en kund gjort, för h*n har glömt sin handlingslapp här…

Burkar med text och en lapp

Minns sin handlingslapp gör nog inte kunden som glömde den här…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tu-kvinna-hand-inlägg.


 

En man som heter OveGårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? En man som heter Ove.

Jag hade flera ärenden inne i stan igår. Tog därför bussen in. Det gick bra, inte många passagerare ombord och bara en person som envisades med att skrika i sin mobiltelefon. H*n fick tre samtal under den tio minuter långa resan. Jag fick inget.

Mitt första ärende var att få håret trimmat. (Selfie kommer i lösenskyddat inlägg under eftermiddagen – jag är för ful för att visas upp offentligt.) M fick också glo lite i min rygga och hittade en bok som passade. Resten lämnade jag in hos Myrorna på Kungsängsgatan. Men däremellan stämde jag träff med Fästmön. Det gick inte så bra att ses utanför Åhléns, för Åhléns är sig inte likt numera. Vi möttes därför i en busskur på Stora torget. En kopp kaffe behövde arbeterskan (<== Anna) och jag (<== bokbäraren), så vi skuttade uppför trapporna till min vän greken på Kafferummet Storken. Där noterade jag till min förtjusning (?) att vi satt i likadana stolar som jag har en av, fast i annan färg, hemma!

Anna och jag behövde ha en stund utanför hemmet med bara oss själva. Och inte ens på Myrorna träffade vi nån vi kände. Vi såg bara ett och annat hiskeligt troll. Detta ville Myrorna ha 35 kronor för. Det fick stå kvar.

Troll 35 kr Myrorna

Det hiskeliga trollet för 35 kronor fick stå kvar på Myrorna.

 

Night work 20 kr Myrorna

Fynd!!!

Trots att jag har köpstopp på böcker kunde jag inte stå emot frestelsen. Men alltså, jag gjorde ett riktigt fynd och hittade Laurie R Kings bok Night work för bara 20 kronor. Jämför det med Bokus som vill ha 87 spänn för boken! Då gjorde jag ett fynd, ingen tvekan. Sen tror jag att det blir kanon att läsa en skönlitterär bok på engelska igen, det var ett tag sen.

På väg mot ett ärende som Anna hade stannade vi till på Cervera. Märkligt nog mötte vi en av före detta kollegorna som jag spände ögonen i i lördags utanför affären. Igår fnös jag bara, knyckte på nacken och svepte in i affären. Till skillnad från vissa andra vet jag när jag inte är önskvärd. Men självklart gjorde det ont inuti. Självklart! Tur att jag fick annat att tänka på inne i affären. Jisses, vem betalar till exempel 1 500 spänn för en stekpanna? Eller ens 169 spänn för en minimal Hello Kitty-dito? Falska kakor, häftiga prylar med ögonfransar och att orange rules såg vi också. Det förbättrade min attityd något.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna utförde ett ärende och även hon gjorde ett riktigt fynd. Jag är glad för hennes skull, för det var ett välbehövligt inköp som hon får berätta om själv om hon vill. Även jag skulle behöva fynda inom samma område, för jag hasar fram som en trashank numera. Men det skiter jag i – det var länge sen jag trodde att livet var en bal på slottet.

Under Annas andra ärende träffade jag en gammal flamsmaja från förr i tiden. Det är synd att vi har tappat kontakten, tycker jag numera. Ibland, i alla fall. Men var sak – och person! – har väl sin tid.

Vi gick till Soul Food där jag dränkte mina sorger i en öl och åt ett gudomligt gott och välgrillat kycklingspett. Sen pratade vi lite heart to heart om då och nu, om drömmar, förhoppningar och om annat som har gått i kras. Då är det gott att känna att kärleken inte går sönder utan står pall och finns kvar – trots att många har gjort sitt bästa för att sabba. Avundsjuka, kanske?

Heart

Heart to heart…


När vi kom ut hade solen gått ner. 
Marshimlen var full av små moln och gatlyktorna lyste. Bussen körde inte förbi oss vid hållplatsen utan vi åkte med till en författargata och fick sen en skön lite promenad hem. Kvällen avslutades med Veckans brott, läsning och selfieflams där vi inte behövde göra så mycket för att se ut som jag vet inte vad. Dessa bilder är dock strikt konfidentiella, så du får se på gårdagskvällens himmel i stället.

Marshimmel och gatlykta

Marshimmel och gatlykta.


Och du… Glöm inte bort att det är När livet vänder klockan 20 i kväll på SvT 2!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.


förkyldIgår kväll
hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

väggklockaSommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som redovisar resultaten av den gångna veckans omröstning.


Det var ju Stockholm Pride 2013
så sent som förra veckan. Av den anledningen undrade Tofflan om Pride behövs.

Så här fördelade sig de 20 inkomna svaren:

75 procent (15 personer) svarade: Ja, det är nåt som är viktigt för vissa grupper.

20 procent (fyra personer) svarade: Nja, det är ju rätt kul. Men behövs vet jag inte… 

Fem procent (en person) svarade Other: 
Ja självklart!

Ingen svarade: Nej, inte alls.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas förstås att du tar dig tid att kolla in veckans nya fråga, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om riktlinjer på jobbet för sociala medier.


Hos Social Business hittar man då och då intressanta inlägg
. Jag har just läst ett sådant, signerat Karin Bäcklund, om vikten av att företag har policies för sociala medier. Eller riktlinjer, skulle jag personligen kalla det eftersom vi talar svenska här.

Idag är det väldigt många svenskar som finns nånstans ute i cyberspace, i sociala medier. Enligt Karin Bäcklund handlar det om

[…] nästan 60 procent av Sveriges befolkning på Facebook, nästan 500 000 svenskar har idag ett Twitterkonto […]

Och då är det ju rätt många av oss som både är anställda nånstans som också finns på Fejan, Twitter och/eller har en blogg. Just därför att vi är så många tycker Karin Bäcklund att det är viktigt att företag har en policy riktlinjer kring sociala medier så att vi anställda vet hur vi bör bete oss i dessa fora. För det är ju så att gränsen mellan privatliv och yrkesliv alltmer suddas ut. Men det är också så att jobbet ju är en stor och viktig del i våra liv – i alla fall i mitt! – och att sätta total munkavle/handklovar på oss anställda skulle vara rentav korkat, om du ursäktar mitt språk!

Jag håller med Karin Bäcklund i att det behövs sättas på pränt hur vi pratar/skriver om våra jobb på nätet. Däremot ska det inte handla om att hindra oss som skriver om våra jobb, tycker jag. En smart arbetsgivare är ju så öppen och tillåtande som möjligt och sätter inga eller få begränsningar (annat än om det till exempel handlar om sekretessbelagda uppgifter, tystnadsplikt, särskilda företagshemligheter etc). För de flesta av oss twittrare och bloggare är det ofta självklart att vi inte skriver om sånt, men det finns säkert tillfällen när vi kan bli osäkra. Därför skulle jag se riktlinjer som en sorts skydd även för egen del, som skribent, och inte bara som arbetsgivarens skydd. Jag anser helt enkelt att riktlinjer för sociala medier är bra och nödvändiga – för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Ett skydd för båda parter, helt enkelt.

Många företag har också konton på Fejan och Twitter och kanske till och med en blogg. När det gäller dessa konton är det extra viktigt att ha riktlinjer. Anledningen är förstås att du ju inte är privatperson när du skriver för ditt företag!


Livet är kort. Arbetet är en stor del av mitt.

Read Full Post »

Jag tillhör de där människorna som inte har nåt emot ordet

mys

men som reagerar på att

mys

alltid ska ha med ätande att göra. Man kan väl mysa utan att äta??? Det viktigaste är väl att man myser, har det gott? Bäst att tillägga – innan nån hugger igen – att det självklart är upp till var och en att bestämma vad ordet står för för just dem. Men för mig behöver ordet inte nödvändigtvis, som sagt, inkludera nåt ätbart.

Därför fick jag lite halvspel när jag skulle använda mitt presentkort från vännen Rippe hos Feskarn i Saluhallen för att beställa en påse mat att hämta hem. Påsjäveln heter

Fredagsmys!

GAH! Men okejrå, tanken är att Fästmön och jag ska mysa OCH äta. Så låt gå – men bara för den här gången! – att vårt mysande inbegriper att äta. Kolla bara så mycket gott den innehåller:

Feskarns fredagsmys v 4 2013

Feskarns fredagsmys vecka fyra i år.


Igår kväll hade jag tisdagsmys
i min ensamhet. Det omfattade inget ätande. Mest för att jag hade så många järn i elden:

  • jag spelade flera spel med flera personer på Ajfånen – samtidigt
  • jag telefonerade med mamma
  • jag såg på TV
  • jag läste
  • jag chattade/messade via mobilen med Anna och kompisar

Alla aktiviteter tillsammans skapade mitt tisdagsmys! Roligast av allt var scenen i ett annars inte så roligt TV-program, Veckans brott, när Leif GW Persson letar efter 69 kossor, iförd en UNDERBART snigg orange mössa! Favoritfarbror i favoritfärg!

Leif GW letar kossor

Leffe letar efter 69 försvunna kossor.


Brottet i sig är inte heller roligt.
Jag menar, tänk att bli av med 69 kossor! Och vad är det för BONDTJYYYVAR som lyckas med det? Det handlar om att forsla flera ton, ju… Polisen tycktes inte ha brytt sig nämnvärt heller.

I kväll blir det lugnare puckar än igår. Jag måste tvätta håret, det är prio ett. Jag har en kvast som står rakt ut på vänster sida bak på huvet, det ser inte klokt ut och det har inte räckt att vattenkamma eländet! Dessutom behöver jag smälta förmiddagens nätverksträff där Henry Sténson fullkomligt sprutade ur sig rubriker och citat! Tänk att får göra ett reportage om den mannen… En del av vad han sa twittrade jag under förmiddagen, ifall du vill kolla eller ifall du undrade vad det var för ord jag spottade ur mig. De var inte mina.

I morgon är det torsdag. Nerförsbacke till helgen. Nerförsbacke tills min älskade kommer till mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »