Minnet är gott men kort

Ett minnesvärt inlägg.

---

 

Om det är nån som har dåligt minne så är det jag. Jag brukar häckla mig själv rätt friskt ibland här på bloggen kring detta, men understundom har det varit jobbigt och jag har känt mig bekymrad. Märkligt nog har minnet blivit bättre sen min hjärncell har fått mer att göra, det vill säga, sen jag började jobba… En tror ju att det ska vara tvärtom.

Idag på väg till mitt möte pep jag ner på Household. Det var så länge sen jag var i nån affär på stan. Jag skulle naturligtvis inte shoppa – det finns det inte pengar till – men jag tycker om att titta. Dessutom kanske jag fick ett och annat julklappstips. Ja, det kommer ju en jul om ett par månader igen, ifall du har glömt…

På Household finns det mycket prylar! En del saker är fina, andra är… sisådär. Är det nåt jag är lite halvallergisk emot är det saker med text på. Det handlar om texter som är ganska onödiga, för att det är så självklart vad saken, till exempel en burk, innehåller utan att det står nåt på den. Men vid dessa burkar fnissade jag nästan högt. Notera att det står

Minns

på en av burkarna. Det har uppenbarligen inte en kund gjort, för h*n har glömt sin handlingslapp här…

Minns sin handlingslapp gör nog inte kunden som glömde den här…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med oljad kvast och ett sinne smort med lotion…

Ett kärringinlägg så här den 1 april.

---

 

En riktig påskkärring.

Det drar ihop sig. Idag har jag oljat kvasten och ska bege mig neråt landet. Jag gillar att köra bil, jag gillar att resa – även om resmålen inte är så exotiska som ”alla andras”. Att byta miljö är aldrig fel, inte för en livegen.

Natten har varit sisådär. Jag har haft värk och vaknat flera gånger för att hitta en bekväm sovställning. Det blev inte många timmars sömn, så jag får nog stanna och dricka kaffe på vägen för att inte somna bakom ratten.

Datorn följer förstås med ner till mamma och jag hoppas att routern funkar lika bra som den brukar. Den funkar nämligen bättre hos mamma än hos mig, irriterande nog. Ett och annat blogginlägg blir det nog under påsken. Jag behöver få skriva om de hushållsgöromål och annat jag hjälper min mamma med, vad vi äter etc. Sen måste ju den som inte är intresserad av att läsa sånt läsa det jag skriver. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om olika skäl till att jag bloggar. Men jag repeterar mina skäl och sammanfattar dem så här:

• att föra en sorts dagbok, eftersom mitt minne är lite kort
• att upprätthålla mitt skrivande (det är en konst som alla inte klarar av att skriva om next to nothing)
• att använda vissa texter som arbetsprover
• att hålla utspridda vänner och familj informerade om vad som händer hos mig
• att ta in skrivuppdrag (därav trista inlägg med stapeldiagram och siffror en gång i månaden)
• att utbyta tankar och kraft och mod och tips med andra som befinner sig i liknande läge som jag
• att ventilera och diskutera personliga ledsamheter och annat som inte är till för allas ögon (bakom lösen)

med mera

En RIKTIG påskkärring.

Sen får andra göra som de vill. Jag läser många andra bloggar, men bloggar som inte uppdateras så ofta tappar jag intresset för. Inte heller läser jag bloggar där man skriver om för mig ointressanta saker. Jag skulle aldrig för mitt liv stå ut med att läsa sånt som inte lockar mig. Jag skulle inte ens sänka mig så lågt som att skriva ett elakt blogginlägg om att folk bloggar om ointressanta saker. Vi har alla våra skäl att blogga – en del vill sälja saker, andra vill marknadsföra sig själva, nån vill skriva dagbok.

Det jag har märkt – och skrivit om! – är att vissa lättsammare saker ofta får fler kommentarer och gilla-markeringar än sån som jag själv uppfattar som djupare. Samtidigt minskar inte antalet visningar. Det är fascinerande och lärorikt att använda sociala medier. Jag lär mig varje dag om sökmotoroptimering, med mera, vilket jag har nytta av i kommande uppdrag. Och jag testar vad som går hem i olika kanaler och för olika målgrupper.

I mitt fall är det de personliga inläggen som är de mest lästa. Kanske för att jag skriver om mitt enkla liv som inte innefattar roliga middagar med kompisgäng (knappt ens lunchdejter!), after work, trädgårds- och huspyssel, barnbarn utan där jag – i text och bild – häcklar mig själv och min matlagning, svär över tillvarons förtretligheter och tvättar min smutsiga byk halvoffentligt. Min tillvaro är inte perfekt – och det kanske är därför jag har så många läsare. Jag tror nämligen att några av oss börjar bli rätt trötta på alla tip-top-texter om salighet i form av inredning, smink, kläder, shopping och andra saker som jag tycker är ytliga – även om jag har all respekt för om andra har nåt av detta som genuint intresse. Bara för att jag inte gillar det behöver jag inte vara elak, eller hur?

 

---

 

Det är första april idag och jag har ärligt inte lurat nån i det jag har skrivit ovan. Men jag misstänker starkt att det här inte är nåt annat än aprilskämt:

Kommunen vill ha tillbaka tårtpappersfasaden från Åhlénshuset

Hård kontroll av färger väntar husägare

Fotoförbud med selfiepinne väntas i Uppsala

Google

ICA betalar broavgiften

Har DU sett några bra aprilskämt idag??? Eller har du rentav trillat dit och blivit lurad??? Skriv några rader i en kommentar och berätta – så kan vi skratta tillsammans!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rapport från Tokerian och en kylig promenad

Det var nödvändigt att införskaffa föda idag, så jag traskade iväg mitt på dan till Tokerian. Mamma var hemma för att tvätta håret. Dagen var solig och kylig, ner mot sex grader kallt.

Jag kan bara konstatera, att en del ting i livet är vackra, medan andra är… mindre vackra. Eller inte vackra alls. Inte nånstans.

Amaryllisen jag fick av Fästmön tillhör det vackra i tillvaron. Nu blommar den med två klockor och en knopp är på väg.

På Tokerian irriterade jag mig på följande patrask:

• En tjej som måtte ha använt tio burkar hårspray – alternativt stelopererat sitt hår.
• Gråa mjuksbrallor på stort arsle, till det små fötter och en megafonröst som talade i mobiltelefon och gick i vägen. Hela tiden.
• Till och med ZZ Top var där och hasade omkring – i grå mjukisbrax! USCH!
• En kvinna som uppenbarligen är med i rörelsen Vägra varukorg! kånkade och bar sina varor i händer och under armar – så att varorna stack ut och petade mig i rumpan ett antal gånger.
• Och så, den värsta av dem alla, Mårran gick omkring där inne, stor och svart med en gigantisk finne i pannan, en finne som hade ett trafikljus alla färger – rött, gult, grönt. Fy te rackarns!

Nä, jag gick hem igen och inte var jag på bättre humör, så jag sa till mamma att jag skulle ta en promenad. Försökte se lite vackert omkring mig. Det hade snöat igår och snön täckte nätt och jämnt gräset.

Snön täckte nätt och jämnt gräset.

Jag traskade runt området och såg en liten, gul blomma som trotsade kylan. Tänk vilken livskraft det finns i naturen!

Snacka om att trotsa kylan! Notera knopparna, dessutom.

Solen gav de mest märkliga färger åt en del träd. Det här trädet, täckt av gulaktig mossa, såg nästan grönt ut på stammen. Fotot gör inte rättvisa åt verkligheten!

Det här trädet såg nästan grönt ut i solen.

Sa jag att jag älskar träd? Träd och blommor, grenar, kvistar, gräs, buskar… Sånt som inte kan göra illa som människor kan. Träd kan man dessutom krama!

Ett annat träd mot vinterhimlen.

För övrigt, en av dem jag nämner i punkterna ovan på Tokerian är jag själv, så min avskydda besökare Sir Väs* behöver inte vara orolig att jag enbart häcklar andra – jag häcklar mig själv minst lika mycket. Kan DU gissa vem som är jag???

 

* Sir Väs = ett webbtroll som inte vill ge sig av från min blogg

Read Full Post »