Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘megafon’

Ett lite musikaliskt inlägg.


 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

  • Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
  • Bästa resan: Djurgårdsfärjan
  • Dagens bästa: ABBA-museet
  • Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
  • Dagens megafon: Nytillskottet Bill
  • Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett noterande inlägg.


På min arbetsplats
finns det megafoner. Ja, det är sant! Jag hittade ett skåp. Och förundrades över att en pärm uppenbarligen blivit utbytta mot… västar.

Megafon o västar

Här finns megafon och västar för utrymning, min inte nån pärm.


Kan man av detta dra slutsatsen
att utrymningar har blivit mindre… byråkratiska? Någon? I vissa fall kanske västar är mer användbara än pärmar. Vad vet jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här nya dagen idag som nyss har börjat.


En liter bigarråer till trots
sov jag gott i natt. Men det var nog ganska bra att jag sov ensam, jag tror inte att omgivningen hade estimerat vissa… ska vi säga… moln som steg från under täcket.

Dagen idag är lika varm som igår. Kökstermometern visar redan över 34 grader. Luftfuktigheten är hög. Det skvallrar min hibiscus om, den som nu är på väg att slå ut…

Hibiscus

Min hibiscus är på gång nu!


Det har varit en knopp på den jättelänge,
hela sommaren, nästan. Jag var rädd att knoppen hade torkat in. Men inte! Nu är den på väg att öppna sig!

Kameran i iPhone5 är mycket bättre än den i 4S, men den är fortfarande inte bra när det gäller röd färg. Min hibiscus är djupt röd, på bilden ser den ut som nästan på väg åt cerise-rosa. (Nej, WordPress-färgerna är inte heller bra…) Annars är jag hyfsat nöjd med nya mobilen, förutom att den är seg på att hitta mitt trådlösa nätverk via routern och att mottagningen är dålig. Min tjänstemobil, 4S, fungerar hur bra som helst med det trådlösa. Det känns lite surt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att förbättra mottagningen, kanske ska prova att flytta routern. I vissa rum i lägenheten får mobilen inte alls kontakt, till exempel i sovrummet. Däremot fungerade den alldeles utmärkt på ballen* igår kväll…

Det var en vidunderligt härlig kväll igår och så småningom blev det möjligt för mig att krypa ut på ballen och bara sitta där och njuta av en kall öl, min bok på gång och en härlig tystnad.

Öl och bok

En kall en, på ballen. Och en bok, förstås.


Människor orkar nog inte festa
och partaja när det är så här varmt – eller också var det väl nåt sportevenemang på TV som lockade. Jag hörde lite röster på avstånd (jorå, en och annan megafon), de flesta dämpade. Doften av kaffe… Och så, på himlen, dök ett plan upp. Ett plan som såg ut att dyka ner, typ… Notera den lilla fågeln intill också.

Ett plan o en fågel som en prick sepia

Ett plan på väg att dyka och en fågel strax ovanför, liten som en prick.


Den här morgonen
har jag varit lite seg i starten, men trots att Kim berättade på Twitter att det är sjusovaredagen idag, tillät jag mig att ta det lugnt. (Om du inte fattar vad jag menar, klicka på länken!) Jag vaknade flera gånger i morse, men klev inte upp förrän efter klockan åtta. Man kan inte stressa i den här värmen! Tro nu inte att jag klagar, för här hemma har jag en riktigt behaglig temperatur. De nya fönstren är det bästa i hela lägenheten! Jag kan vippöppna dem och göra korsdrag och det är helt fantastiskt! Tidigare kunde jag inte utan mycket stora besvär öppna de stora fönstren i köket och i vardagsrummet. Och… ja just det! Eftersom det är soligt och varmt idag på sjusovaredagen slipper vi regn sju veckor framåt… Fast… lite regn och dunder ovanifrån skulle ju INTE skada vår natur just nu…. Gräsmattorna går mot gult, och gult är, som bekant fult.

Nu på morgonen har jag nätshoppat via let’s deal för första gången! Jag skriver nog mer om själva företeelsen i ett annat inlägg nån annan gång, men mitt första intryck var att det är ett väldigt smidigt sätt att handla på. Och själva dealen verkar hur bra som helst! Hoppas jag… Jag har nämligen tröttnat på att leka rörmokare och hålla på med kaustiksoda så att jag sen får svårt att andas i fyra timmar efteråt. Nu har jag beställt en sink snake för endast 99 pix! (Ursprungligt pris: 279 kronor).

Sink snake

Sink snake är nån sorts rörlig grunka man kör ner i avloppen och vrider runt med. Upp kommer… hår… Och ja! Det var den här bilden som övertygade mig om att detta är en pryl jag inte kan vara utan!


Ormen och jag ska ha roligt
när den levereras nån gång bortåt mitten av augusti. Sen ska jag prova den och naturligtvis berätta på en blogg nära dig hur bra/dålig jag tyckte att den var. Jag ser redan nu vinsten att slippa få svårt att andas i flera timmar, men om grejen verkligen funkar som den ska, slipper jag dessutom kalla hit rörmokare för x-hundra kronor i timmen. För jag är nära att ge upp nu. Jag får ingen ordning på mina avlopp.

Idag då? Jo, det ska bli en tur till Slottet för att hämta potatis och hallon. Fästmön och Prinskorven tar bussen in och jag och Clark Kent** möter upp på vägen. Efter slottsbesöket blir det storhandling på Tokerian. Anna har ju alla fyra ”barnen” hemma nu och alla ska de ha frukost-lunch-middag. Det blir några kassar, det… Vi får hoppas att det går bra för Prinskorven om dagarna. Jag ska ju jobba mina tre sista dagar nästa vecka, så tyvärr är det inte lämpligt att ta med pojken. Men jag tror, jag tror, jag tror att han slipper vara ensam på sin födelsedag för att det planeras nån liten överraskning! Själv slog jag i alla fall in… tre paket igår kväll…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om farorna i livet. För där ute, där känns det väldigt farofyllt just nu.


Uppdaterat: Idag kommenterade Fredrik Reinfeldt Husby på en pressträff.


Alltså vad är det som pågår där utanför min glasbur?
Idag arbetade jag på femte våningen och kontoret är stort och luftigt och väggarna och dörren utåt är av glas – därav glasbur. Och just utanför min dörr händer ju inget, jag menar lite längre bort. Men inte mycket.

blixt
När fallvindar och uppvindar möts i intensiva åskmoln kan det uppstå en tromb. Eller en tornado, som man säger i USA.


När jag läser detta orkar jag inte spana mer i omvärlden just nu. Då känns alla andra irritationsmoment, som studsmattor  (nu kompletterad med vattenleksaker) utanför mitt arbetsrumsfönster hemma, trasiga persienner och till och med beslutsimpotens i arbetslivet så jävla futtiga.


Livet är kort. Nu måste vi göra nåt så att det blir bättre. På riktigt.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur en fransk bok – som jag läste på engelska. Författaren är Patrick Cauvin och boken heter på engelska A little romance.

Panic! I’m thinking, the wheels are turning, I’ve got to say something she’ll remember, something that’ll sum up all we’ve been, that’s really us, only the two of us, that combines both our outsize brains and our too-big hearts, something that’ll express, well, I don’t quite know, somtething that’s both Einstein and Racine at the same time. Einstein and Racine!
Then suddenly I lean over the balustrade, my hands around my mouth like a megaphone, and shout:
e = mc², my love.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat: Precis när jag hade postat det här inlägget började grannarna spika, mamma vrålade och tystnaden lägrade sig igen… Tillfälligt i alla fall…


Idag fick jag sovmorgon!
Det verkar som om de hamrande och spikande grannarna ovanpå har dragit till Blåkulla eller nåt tillsammans med sina barn som verkade hoppa studsmatta inomhus. Härligt! Jag sov ända till klockan åtta! Igår blev vi väckta ungefär halv sju av att det spikades (!) i lägenheten ovanpå. Mamma blev skitförbannad och vrålade från sängen

TYST!!!

Och det blev det. Det blev tvärtyst. Sen var det lite hallå igen senare på förmiddagen. Det lät som en man som pratade extremt högt i sin mobil. Och eftersom vi, mamma och jag, är elaka, höjde vi rösterna och härmade mannen. Då blev det tyst igen. Och så har det varit sen dess. Eller det har hörts normala ljud, inte spikande, mobilprat i megafon eller studsmatta.

Hammaren fick påskledigt.


Jag kan förstå att det är lite svårt
från att avhålla morgonpigga ungar från att stoja, men att hoppa studsmatta borde man klara av att låta bli. Och spika en långfredagsmorgon. Det här med mobilpratare med megafonröster har jag extremt svårt med vilka tider som helst på dygnet. Jag är liksom inte intresserad av att höra andras privata mobilkonversationer. Punkt!

Mobilfritt kan vara skönt ibland.


Det verkar som om snöblasket har upphört!
Jag har glipat lite på persiennerna och noterar lite sol samt att det verkar vara en vinterdag ute. Typ minusgrader. Dunjackan hänger hemma, men jag har min skitfula fodrade fleecejacka med mig. Den är hyfsat varm. Den tunna vårjackan lär få hänga där den hänger tills jag åker. Nej, detta var verkligen ett väderligt bakslag! Kanske blir det ändå en promme längs sjön om det inte är för kallt och halt. Jag ska också åka ett par ärenden åt mamma, för i morgon hinns det inte. Först är vi bjudna till faster E på kaffe klockan 13 och två timmar senare ska jag träffa FEM.

Och efter påskdagen kommer annandagen och då ska jag och alla andra åka hem. Det lär bli trångt på vägarna… Hoppas vädret är bra så blir det i alla fall lättare att köra.

Jag undrar om min älskling sover… Det har varit några kvällspass för henne, men jag vet att det kan vara svårt att sova lite längre ändå. Jag tror att jag var lite jobbig igår kväll, för jag messade rätt mycket. Saknar…

Read Full Post »

Idag är jag visst hopplös, men jag hittar bara fel hos andra. Själv är jag förstås felfri. 🙄 En annan människotyp som är fruktansvärt irriterande är

Megafonen.

Megafoner förekommer lika ofta bland båda könen. Kännetecknande för arten är deras oförmåga att tala i normal samtalston. Deras ton ligger flera decibel över alla andras.

Värsta sortens megafon är den mobiltalande avarten som utövar sitt gissel på allmänna kommunikationer. Den är hemsk! Ingenting är heligt eller hemligt för denna art, allt sprids vidare till dem som råkar befinna sig i närheten – utan hänsyn till om dessa vill höra eller inte. På en buss kan man liksom inte komma undan som åhörare…


Megafoner är gissel på bussar. 

Read Full Post »

Det var nödvändigt att införskaffa föda idag, så jag traskade iväg mitt på dan till Tokerian. Mamma var hemma för att tvätta håret. Dagen var solig och kylig, ner mot sex grader kallt.

Jag kan bara konstatera, att en del ting i livet är vackra, medan andra är… mindre vackra. Eller inte vackra alls. Inte nånstans.


Amaryllisen jag fick av Fästmön tillhör det vackra i tillvaron. Nu blommar den med två klockor och en knopp är på väg.


På Tokerian irriterade jag mig
på följande patrask:

  • En tjej som måtte ha använt tio burkar hårspray – alternativt stelopererat sitt hår.
  • Gråa mjuksbrallor på stort arsle, till det små fötter och en megafonröst som talade i mobiltelefon och gick i vägen. Hela tiden.
  • Till och med ZZ Top var där och hasade omkring – i grå mjukisbrax! USCH!
  • En kvinna som uppenbarligen är med i rörelsen Vägra varukorg! kånkade och bar sina varor i händer och under armar – så att varorna stack ut och petade mig i rumpan ett antal gånger.
  • Och så, den värsta av dem alla, Mårran gick omkring där inne, stor och svart med en gigantisk finne i pannan, en finne som hade ett trafikljus alla färger – rött, gult, grönt. Fy te rackarns!

Nä, jag gick hem igen och inte var jag på bättre humör, så jag sa till mamma att jag skulle ta en promenad. Försökte se lite vackert omkring mig. Det hade snöat igår och snön täckte nätt och jämnt gräset.


Snön täckte nätt och jämnt gräset.


Jag traskade runt området
och såg en liten, gul blomma som trotsade kylan. Tänk vilken livskraft det finns i naturen!


Snacka om att trotsa kylan! Notera knopparna, dessutom.


Solen gav de mest märkliga färger
åt en del träd. Det här trädet, täckt av gulaktig mossa, såg nästan grönt ut på stammen. Fotot gör inte rättvisa åt verkligheten!


Det här trädet såg nästan grönt ut i solen.


Sa jag att jag älskar träd?
Träd och blommor, grenar, kvistar, gräs, buskar… Sånt som inte kan göra illa som människor kan. Träd kan man dessutom krama!


Ett annat träd mot vinterhimlen.


För övrigt, en av dem jag nämner i punkterna
ovan på Tokerian är jag själv, så min avskydda besökare Sir Väs* behöver inte vara orolig att jag enbart häcklar andra – jag häcklar mig själv minst lika mycket. Kan DU gissa vem som är jag???

 

* Sir Väs = ett webbtroll som inte vill ge sig av från min blogg

Read Full Post »

Förr i tiden stängde jag alltid av min mobil på nätterna. Nu för tiden ska jag vara så jädra tillgänglig till höger och vänster, vilket gör att mobilen alltid är påslagen. Jag menar, det kan ju vara nån som ringer och har ett mirakelerbjudande… (Troligt, Tjabo!)

Jag läser i Dagens Nyheter om den senaste Ajfånen. Den som har kvinnan Siri i sig. Siri är en funktion som inte bara påminner om inbokade möten utan också frågar hur vi mår…


Ingen Ajfån men en megafon.

                                                                                                                                                                I Spanien pågår just nu forskning där man vill utveckla mobilernas teknologi så att de känner av vilket känslotillstånd användaren är i genom att känna av röstläget. Och sedan 2007 pågår forskning  i Stockholm kring känslostyrd mobilteknik. De framtida mobilerna sägs kunna känna av hur vi mår genom att läsa av puls, svett och kroppsspråk.

Ärligt talat tycker jag att det här låter lite läskigt. Jag brukar kolla in folk med Ajfåner. De liksom avskärmar sig från omvärlden med sin bästis. De gör allt med fånen – kommunicerar, leker… Nää, jag vet inte jag.

Jag funderar på att börja stänga av mobilen då och då. Jag funderar på att stänga av vanliga telefonen också. Jorå, den är trådlös och har avstängningsknapp. Jag vill inte bli ett fån. Jag vill inte ha en bärbar bästis. Och framför allt: jag har inte råd.

Så fortsätt och lek ni med era Ajfåner. Jag pysslar med min tejpade. Den tar i alla fall bra bilder.

Read Full Post »

Fredag skulle vi se foton, hade vi bestämt. Efter en bastant frukost, där vi naturligtvis satt och kommenterade allt och alla, gav vi oss ut i fotriktiga sandaler, vi är ju två robusta fruntimmer… Efter fem minuter träffade vi bekantingarna A och J från Metropolen Byhålan, ett kärt återseende. Tyvärr har mycket tråkigt hänt sen sist, men ändå står vi här idag… Livet kan ta märkliga vändningar…

Vi promenerade genom Kungsan. Lite kul att se i dagsljus vad som fanns där och inte bara nattens mystiska människor och ställen…


Anna i Kungsan.

                                                                                                                                                            Min Pride-flicka poserar mycket ovilligt, men här fick jag henne att ställa sig nedanför den gigantiska scenen.


Min Pride-flicka!

Solen var lika stark som dagen innan. Och överallt vimlade det av regnbågsflaggor…


Sol och regnbågsflaggor över allt!

                                                                                                                                                            När vi passerade Slottet såg vi en härlig fontän. Jag försökte få Anna att göra en Anita Ekberg, men hon vägrade.


Vatten, utan Anita och Anna.

                                                                                                                                                                Kung Gustaf III stod rak i ryggen och syntes försöka dirigera flaggorna att blåsa åt Kungsträdgården till. Men de var olydiga, flaggorna.


Flaggorna blåste åt ett annat håll än kungen dirigerade.

                                                                                                                                                                 Vi promenerade som sagt till Fotografiska museet. Det var varmt och jag solbrände mina axlar lite, upptäckte jag senare. Vid hamnen passerade vi bussar som gick till Paradiset… Undrar var det ligger…


En Birka-buss till Paradiset.

                                                                                                                                                              Vi stannade och fotade en del. Och så fläktade det så härligt vid vattnet…


Anna vid vattnet, här mixtrar hon med sin mobilkamera.

                                                                                                                                                    Fotografiska hade flera spännande utställningar som jag verkligen rekommenderar! Det enda som är mindre bra är inträdet, hela 110 pix. Det är dyraste laget, tycker jag som lever på a-kassa.

Bäst var förstås Robert Mapplethorpe-utställningen, men man får vara beredd på att en del av bilderna är väldigt nakna och, ja, pang på, så att säga. Vidare såg vi en utställning om nordiska modeller i Chanelutstyrslar samt kinesen Liu Bolins märkliga utställning Den osynlige mannen. En utställning om en anorexiasjuk flicka var gripande och nästan alltför svår att ta in. Utställningen av Jacob Felländers analoga foton kändes mest rörig. Men utställningen Circle of memories av Eleonor Coppola var den i särklass mest berörande. Jag kände en sån sorg i bröstet hela tiden jag gick bland höet och alla handskrivna lappar…


Mest berörande.

                                                                                                                                                                Så strosade vi tillbaka igen, genom Gamla stan. Vilade ut med var sin kall öl och passade på att skriva några rader till lilla mamma.


En hälsning till mamma.

                                                                                                                                               Naturligtvis satt vi och spanade på folk och deras klädsel. Vi är fortfarande snyggast klädda själva. Eller i alla fall mest diskret klädda…

På Drottninggatan stannade vi och köpte med oss lite gottis. Anna fick först betala lite väl mycket för sina små bitar, men till sist blev det rätt.


Det var lite Goddag Yxskaft – eller Hello Kitty på godisaffären…

                                                                                                                                                                 Vi vilade en stund på hotellet och tog var sin svalkande dusch. Ursprungliga tanken var att traska tillbaka till Gamla stan och äta, men vi valde ett ställe intill hotellet, Taverna Efes.


Taverna Efes, en grekisk restaurang, finns intill vårt hotell.

                                                                                                                                                            Där underhölls vi – NOT! –  av en kvartett varav en dam i 55-60-årsåldern med basröst och tillika megafon höll låda hela tiden. Anna satt med ryggen mot sällskapet och fick uppfattningen att det var en ung man i 30-årsåldern som talade. Inte ens när jag nämnde ett par bekanta till mina föräldrarsom Bastuban och hennes man påminde om fattade Anna. Men sen såg hon. Och då skrattade vi förstås ännu mer…


Jag åt lax.

                                                                                                                                                              Sen bar det av till Kungsan. Vi träffade både mindre trevliga och trevliga bekantskaper och vänner. Blan de trevliga märktes G från Västerås (ses alltför sällan!), Gunilla och Anna (äntligen)  och Siv och K (jamen varför har vi inte träffats tidigare?!). Tyvärr lyckades jag endast fånga Gunilla och Anna på bild, men visst är de väl söta???


Gunilla och Anna.

                                                                                                                                                                      Så småningom strosade vi hem i julinatten augustinatten. Köpte med oss räkmackor och kaffe upp på rummet och somnade – framför TV:n. Två trötta tanter.

Och nu laddar vi förstås för den stora paraden! I den lär Anna vara sötast!


Anna är sötast!

                                                                                                                                                              To be contiued…

Read Full Post »

Older Posts »