Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mössa’

Ett inlägg om ljus i tillvaron… och mörker.


 

Faktum är att jag citerar mig själv i rubriken. Mitt manus är ännu på rea och när jag sneglar på vissa sidor ramlar historien över mig igen – som en jävla ångvält. Och kanske är det för att allt inte är så idylliskt ute i verkligheten. Det gör mig ont om goa människor som far illa, jag blir förtvivlad när jag känner fina människors ilska och frustration. Ingenting kan jag göra för att lindra, bara lyssna och finnas där som kamrat. Var det nåt jag saknade, för övrigt, när Det hände, var det kamrater. Det fanns en och annan, men de flesta försvann snabbare än en avlöning. Vem vill förknippas med en loser, liksom? Ondast gjorde det när den närmaste kamraten visade sig vara en av några stycken som huggit i min bortvända, vid den tiden sjukskrivna, rygg.

Det finns ett ljus

”…det finns ett ljus…”

 

Skattsedel

Skatt vill jag betala, men rätt sådan.

Nåja. Det retar säkert många att jag har överlevt. För en del bevisar det nog att jag är stryktålig, envis och inte ger upp så lätt. Jag har visat mig själv det, om inte andra… Men var lugn… Historien är inte över än. Jag håller fortfarande på att lära mig att sänka mina mål och acceptera sånt som att jag inte har varit på utlandssemester sen 1996. Det tänkte jag på senast idag och ja, det svider när andra reser kors och tvärs.

Idag har jag i alla fall fått skattsedeln jag beställde häromdan, för se skatt vill jag betala, men korrekt sådan. Brevbäraren hade dessutom stoppat ner två ex av min fackliga tidning. (Förutom att jag fick ett astmaanfall light av den undrar jag hur det står till med läskunnigheten.) På en av mina föregående arbetsplatser hade vi samma problem med våra personaltidningar: trycket luktade ve och fasa och jag, med flera, fick svårt att andas.

Min arbetsdag… På förmiddagen inledde vi med ett sista datormöte i den konstellation vi har varit sen i september. Därefter hade jag ett ”städningsmöte” med min chef. Vi röjde lite här och var och jag visade några… ”handgrepp”. Efter lunch hade jag nån sorts överlämning av en bråkdel till NK*. Jag hade ett intressant utbyte med en av de unga duktiga talangerna. Ibland blir jag positivt förvånad över klokskap hos de yngre. Det var annat än den mossa jag kände växte flera centimeter på mig under eftermiddagsfikat när jag talade om pianofröken som slog mig på fingrarna med en pinne om jag råkade vila handlederna mot klaviaturen. Allt medan metronomen tickade olycksbådande…

Lunchen idag var fullkomlig vidrig. Den smakade ingenting och jag behövde inte en tand för att äta den. Nej du, mamma, den här gången hade du fel! Det finns inget gott eller bra med Findus mandelfisk!

Mandelfisk

Den smakade inget, mandelfisken, och ingen tand behövdes för att äta den.


Lite hungrig är jag allt i kväll. 
Det jobbigaste är att jag vet att det finns en godispåse. Jag vet exakt var den ligger, i vilket skåp, på vilken hylla och vad påsen innehåller…

Godispåse innehåll

Gott…


Men jag har bestämt mig för att ge fan i påsen. 
Och står jag inte ut kan jag alltid ta några söta druvor, för även såna finns det kvar sen igår. Jag ska läsa en stund nu och fundera över det faktum att jag faktiskt inte vet hur den prisade Alicia Vikander ser ut eller vad hon har gjort. JA, JAG ÄR OBILDAD! Däremot vet jag vem Josefin Nilsson var och när nån är 46 år när hon går bort har hon gått bort alldeles för tidigt. Jag har en underbart rolig anekdot om låten Älska mej som hon sjöng med Ainbusk. Men det passar sig inte att berätta den nu. Kanske nån annan gång…


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljust inlägg.


 

Svart adventsstjärna

En grå dag tarvade tända stjärnor och stakar.

Sicken grå dag det var idag! I morse klättrade jag omkring i köket och satte upp de två sista stakarna och den sista, gigantiska stjärnan. Jag provtände, släckte och tände igen – hela den här dan var ju mörk och hela den här dan var adventsstjärnor och dito stakar tända i mitt hem. Fästmön och jag åt frukost vid köksbordet efter att ha intagit kaffe på sängen. Jag tände mormors och morfars kopparstake när vi åt, men kombon mossa – tända ljus är ingen bra kombo, nåt som vännen FEM har erfarenhet av. Vi lämnade inte bordet en sekund medan det första adventsljuset var tänt.

Framåt eftermiddagen slängde jag veckans sopor innan vi åkte och handlade lite på ICA Heidan. Jag hittade Pulled chicken för 20 spänn och det blev min söndagsmiddag i kväll. Men före maten tittade vi in till Annas snälla mamma och hennes L för ett litet ärende och för en fika.

L med lurar och trav

L redo för travet.

Annas snälla mamma dukade upp till en rejäl adventsfika. Eftersom kak-tarmen blivit riktigt uttänjd igår för min del var det ju inte svårt att fortsätta. Men en som hade svårt att dela uppmärksamheten mellan oss tre damer och några fyrbenta, löpande saker på TV:n var L. Hänsynsfull som han är använde han dock headset. Fast han kommenterade så vi inte skulle missa nåt. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. Brillorna har emellertid jag målat dit. Det är ju inte säkert att L vill förekomma på den här bloggen utan maskering.

Så småningom körde Clark Kent* ut Anna till Himlen och jag fortsatte hem till New Village. Mamma fick ett samtal och jag hann laga mat och äta den innan jag såg gårdagens Downton Abbey och säsongens sista Bron. Båda programmen är spännande men på olika sätt. Bron var dessutom en väldigt… känslosam upplevelse på ett särskilt sätt för mig i kväll.

Nu är det dags att hoppa i säng denna första advent. I morgon är det en ny, härlig arbetsdag. God natt, dröm om små änglar och sov så gott till dess!

Adventsljusstake första advent

Första advent 2015 är snart slut.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


Söndag innebär en ny undran
från Tofflan. Men också en redovisning av den gångna veckans fråga. Tofflan undrade om du har möss på vintern. Uppenbarligen en fråga som engagerade många frusna!

Så här fördelade sig de 37 inkomna svaren:

41 procent (15 personer) svarade: Ja så snart det blir kallt åker den på. 

30 procent (elva personer) svarade: Ja om det är skitkallt. 

16 procent (sex personer) svarade: Nej, mössor är töntiga.

Åtta procent (tre personer) svarade: Other:
ÄLSKAR snö&vinter, mössan åker på när jag åker skidor!/Caroline
Använder huvan på jackan istället:)
Ja är jag tar på mig min baglady-utstyrsel för att inte bli igenkänd som Ingen!

Fem procent (två personer) svarade: Nej, jag äger ingen mössa. 

Ingen svarade: Jag emigrerar till varmare ställen på vintern och då behövs inga mössor.

Stort TACK till dig som deltog! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frågande inlägg.


Frågorna kring eländet vinter
fortsätter. Häromdan hade vår konung en intressant kreation på sin kungliga knopp. Och då måste Tofflan självklart undra om du har mössa på vintern?

Som vanligt hittar du frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Och som vanligt kan du inte lämna nån kommentar till det här inlägget. Kommenterar gör du inne i själva omröstningen. Du får själv lista ut hur man gör. (Det klarar en femåring.)

Och ja. Jag hatar fortfarande vinter, snö och kyla. Men tackar på förhand för att du deltar i mina små omröstningar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den första advent.


Faktum är att jag inte trodde
att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.

Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.

Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.

Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.

Första adventsljuset

Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.


Jag klättrade och klängde lite
här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.

Stake i köket

En av två stakar i köksfönstren.


Den gigantiska stjärnan
i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.

Stjärna i köket

Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.


I gästrummet
har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.

Stake i gästrummet

En stake med tryckknapp.


I arbetsrummet
lyser den vita stjärnan i fönstret.

Vit stjärna arbetsrum

Den vita stjärnan i arbetsrummet.


I vardagsrummet
hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.

Mässingsstjärna

En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.


I sovrummet,
som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.

Stake i sovrummet

En blå stake i mitt blåa sovrum.


Nu i kväll
tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.

Hästastaken med ett tänt ljus

Min hästastake.


Mamma fick ett telefonsamtal
efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.

 Lussekatt och gingerbreadkaka med stjärnor på.

Adventsfika!


Nu en stunds samvaro
framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…

Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en skogsutflykt.


Idag skulle vi så ut på svampjakt.
Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som visar hur trött Tofflan är idag. 


Var alldeles förskräckligt trött i mössan
i morse när jag kom till jobbet och satte mig för att läsa ett antal jobbnyheter. Men jag studsade högt när jag läste

400 år gammal MORSA fick nytt liv

I själva verket stod det

400 år gammal MOSSA fick nytt liv

Två minuter senare var det dags igen. Jag läste

Snart EXMAN för första treåriga hippologerna

Det stod:

Snart EXAMEN för första treåriga hippologerna

Det finns freudianska felsägningar, men finns det dito felläsningar? Eller ska jag behöva gå en kurs i att läsa och förstå svenska språket?


Livet är kort. Att häckla sig själv är nödvändigt ibland.

Read Full Post »

Older Posts »