Den fula ankungen blev en… julgran

Ett juligt inlägg.

---

 

Tänk att en gran… En vanlig och rätt ful, faktiskt, rödgran… Som nätats och vilat på ballen* ett par dar… Togs in i kväll, fick ljus i grenarna och stjärna i toppen… En vanlig gran… Barrig, sticksig och rätt… eländig…

Oklädd gran, rätt ful ankunge…

Med kulörta kulor, röda äpplen (!), tomtar, klockor, ett och annat hjärta och en jädra massa glitter blir den ju en riktig… julgran!

En riktig skönhet, vår julgran 2014.

Det doftar underbart gott i vardagsrummet – av gran. De tre blåa hyacinterna jag köpte doftar däremot inte ett smack. Vilken besvikelse! Tur att Rippes tulpanbukett finns och Amaryllisen med alla klockorna från L.

Och som pricken över i:et… Fästmöns knäck… Livet är gott ibland. Nu låter vi julfriden sänka sig över oss.

God jul önskar jag dig!

Annas goda knäck.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Innan du går och knoppar…

Ett inlägg om tiden och ett test.

Det var länge sen jag lärde mig läsa och skriva. Men jag kan ärligt säga att jag har haft både nytta och glädje av det – mer än att kunna räkna, faktiskt…

Så, medan jag går och tar in sommarmöblerna flyttar tillbaka mina klockor en timme till vintertid/normaltid, kan du roa dig med det här ordförståelsetestet! (Frågorna kommer från årets högskoleprov.) Jag har givetvis redan gjort testet och kan glänsa med 20 rätt av 20 möjliga. (Och så ska det vara, med tanke på min profession och kompetens. Annars hade det varit pinsamt för mig.)

I natt hoppar tiden tillbaka till vintertid.

Hur gick det för dig???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Sommartid eller inte?

Vi fick ju sommartid i Sverige för ett tag sen. Det vill säga vi förlorade en timma, eftersom vi flyttade fram våra klockor. Tofflan undrade därför vad du tycker om sommartid.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

69,57 procent (16 personer) svarade: Vi ska ha normaltid, det vill säga vintertid jämt. Allt annat är tjafs. 

17,39 procent (fyra personer) svarade: Ja, vi ska ha sommartid en del av året och vintertid en del. 

13,04 procent (tre personer) svarade: Vi ska ha sommartid jämt.

Caroline kommenterade:

Ja… det är ett j*vla tjafs det här med sommartid!! Känns dessutom ännu mer onödigt när det enligt senare rapporter inte gör någon positiv effekt någonstans. Gör mig sur varje år också… haha.. lyckas alltid jobba den helgen = gå upp en timme tidigare 😦

Tofflan kommenterade:

Ja Caroline, det är ett tjafs! En timme hit och dit gör endast STOR negativ skillnad för den som måste upp ÄNNU tidigare än vanligt för att jobba. Bort med skiten, normaltid året om, tycker jag!

Jontas kommenterade:

Äh, vi har haft normaltid/sommartid i 33 år. Jag lider inte av att gå upp kl. 04 istället för kl. 05. Summan är ändå konstant.

Stort TACK för såväl klick som kommentarer! Kolla gärna in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, magiskt och väldigt nöjd

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Fyra klockor har slagit ut.

Den har också en femte på gång, men den är än så länge bara en knopp.

En femte klocka på gång!

I afton bjöd jag min älskade på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var så skönt och jag är så nöjd med mig själv!

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?

Det var en vacker kväll och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.

Och nu kommer lite bilder på mat och dryck. Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten i glaset.

Trots fisken tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Men hur hamnade handen i vinglaset???

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Vitlöksbröd med oliver och aioli.

Laxen var knaprig, men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax.

De utlovade handpillade räkorna var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Handpillade? Nej, snarare från burk.

En lime hade letat sig till tallriken. Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.

Lite färska grönsaker till, mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt.

I stället för potatistoppar valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

Restaurangens egengjorda pommes.

Notan slutade på 728 kronor och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Oj oj, lite bråttom blev det…

Idag blev vi bjudna till Annas snälla mamma på lunch. Bara det att vi inte hade klivit upp när hon ringde. Och hon ringde INTE tidigt… 😳 Därför fick vi sätta lite fart direkt!

Det snöar ute och det var väl bara att vänta. Så här lär det vara nu en lång tid framöver – snö, slask, barmark, snö, slask, barmark…

Mina julprylar får vara kvar till Tjugondedag Knut (13 januari), för det är först då julen dansas ut, anser jag. Hur andra gör skiter jag i. Det handlar också om att jag inte orkar just nu. Jag får ta lite i taget och inte förvänta mig att orka som jag brukar, inte ännu.

Njut av min fina amaryllis! Två stora klockor har slagit ut och tre är på väg. Den är otroligt vacker, denna polkaamaryllis! Jag hade aldrig sett en sån tidigare.

Polkaamaryllisen blommar med två klockor nu.

Gissar att vi får nåt riktigt smaskigt hos Annas mamma, det brukar vi nämligen få. Men jag ska inte äta lika mycket som igår kväll, för jag har haft ganska ont i magen sen dess… Tarmarna plockades ju ut och slängdes sen in igen under operationen och det känns inte riktigt som om de har kommit på rätt plats ännu. Eftersom operationen blev större än läkarna först trodde är jag lite orolig för bråck också, risken var nämligen större med den här typen av metod/snitt. Men allt känns bra hittills. Och det är tre veckor sen idag jag blev befriad från helvetet…

Livet är kort.

Read Full Post »

”Opp, Amaryllis, vakna min lilla…”

Tio duktighetspoäng till den som vet vem som har skrivit låten i rubriken! Det är lite så att jag går och småsjunger den för mig själv. Dels för att egga på den faktiska Amaryllisen på köksbordet, dels för att peppa mig själv att få lite fart och ork. Men jag kan säga att det mest är en av oss som har kraft – den på köksbordet! Jisses vilken vacker blomma! Två klockor har slagit ut nu och tre är på gång.

Amaryllisen har kraft!

Jag har försökt få fart på förra säsongens Amaryllisar som jag har lyckats få att överleva. Men tyvärr, inget händer. Det beror säkert på att de blommade så mycket och så vackert då… Den ena fick jag av Fästmön och den var planterad i en glasvas, jättevackert! Den andra fick jag av Mammakusinen B och den blommade och blommade och blommade långt in på våren… (Är det nån som inte har fattat att jag älskar blommor..?)

I morse På förmiddagen fick jag mejl från jobbet, från personalavdelningen, tror jag. Det verkar som om min förlängning har gått igenom och jag har nu jobb till och med mars månad ut. Men nåt knas var det, för jag låg visst kvar i nåt system hos min förra avdelning. Denna byråkrati… Glad är jag i alla fall att ha ett jobb ett tag till. Och extra roligt ska det bli att få träffa en familjemedlem som ska vara på samma arbetsplats ett tag! Härligt att det ordnade sig! Nu börjar jag längta tillbaka till jobbet… Ska bara försöka hämta lite fler krafter så kommer jag igen! Fredagen den 11 januari är det jobbstart för min del!

Jag ska ringa min mamma och gratta på namnsdagen. Hoppas att kortet med innehåll har kommit fram! Mamma heter Svea i förstanamn, men hon kallas inte för det. Svea, det var min mormor, det! (Själv heter jag Jeannette i förstanamn, men jag är verkligen inte nån sån!)

Dagens stora händelse är att jag ska gå och få håret klippt hos bästa frisören i stan, M på Salong Frizz. Så, nu har jag avslöjat mitt tillhåll när det gäller huvet! Jag har tid klockan 17 och tänkte ta bussen ner. Efteråt blir det middag nånstans på stan med Anna.

I kväll är det lite bra på TV. Dels börjar ett nytt brittisk kriminaldrama i tre delar på SvT2, Blechley circle, dels är det andra långfilmslånga avsnittet av Fjällbackamorden på SvT1. Blechley circle handlar om fyra kvinnor som hjälper polisen att lösa brott. I det här fallet handlar det om seriemord. Fjällbackamorden har som undertitel Vänner för livet. Jag tycker att den första filmen har fått överdriven negativ kritik. Så jäkla dålig var den inte tycker jag. Då är Mari Jungstedts tyskatillsvenskadubbade filmer tusen gånger värre, riktigt pinsamma! Men som så ofta tycker jag också att böckerna är bättre än filmerna – det är sällan jag tycker tvärtom! Jag har ställt DVD:n på inspelning av både Blechley circle och Fjällbackamorden, men jag tror nog att vi är tillbaka i tid.

Det är också den andra delen av ABBA-dokumentären i kväll. Den går samtidigt som Blechley circle, men också i repris i natt, så även den spelas in. Trots att jag tyckte att den var ganska dålig. Kvällens avsnitt, det andra av två, har undertiteln Vägen till Waterloo. Vi har också tittat lite på Eighties på SvT – ja, vi sitter uppe lite för länge om nätterna – och det är roligt att se idolerna från sin egen ungdom. Åren 1980 – 81 bodde jag ju i England och såg många av dem både på TV och IRL på klubbar. Kul!

I morgon ska jag försöka köra ut oss till Förorten för ett sjukbesök samt för att Anna ska få lämna av lite grejor hemma. Kanske blir det ett besök hos Annas snälla mamma i morgon eller på fredag, det beror lite på vad som passar och hur det är med min ork. Den senare är ju inte precis konstant utan kan dimpa rejält rätt som det är. JA JAG ÄR JÄVLIGT OTÅLIG OCH VILL BLI PIGG NU!!!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2012

Dagen började med en rejäl sovmorgon – för somliga. Andra vaknade nio minuter över åtta och låg och snurrade ett tag i sängen. Skämt åsido, så farligt var det inte, vi satt ju trots allt uppe till klockan två i natt och glodde på film. Jag har haft ont i magen idag och jag tror att det är bråcket på magmunnen som är uppkäftigt. Annars mår jag toppen! Idag har jag nämligen haft jeans på mig för första gången sen den 12 december. Känner mig nästan normal. Fast jag ser i spegeln att jag är rätt blek och jag rör mig sävligt som en hundraåring. Men ändå. Det går framåt!

Idag var ursprungliga tanken att vi skulle ta en liten promenad till Tokerian. Fast jag hade lovat Anna en tack-för-hjälpen-klapp, så vi tog bilen och fixade en sån. På väg ut ur huset träffade vi Lucilles man och när vi senare kom till Tokerian träffade vi Lucille själv. Uppenbarligen tar de inte bilen dit som vi, utan kånkar och bär var sina lass! Rolig familj, det där! (Det tar fem minuter att gå till Tokerian.)

Tomten höll utkik.

Jag ringde till mammakusinen B:s man idag på förmiddagen för att önska gott slut på det gamla året och gott nytt år. Hade precis lagt på så ringde Annas snälla mamma. Innan vi for ringde jag min egen mamma. Som nån så gärna deklarerar kommer familjen i första hand. Utan den hade jag inte klarat mig igenom det jag har gjort nu. Förutom ett fåtal vänner har de flesta, som vanligt, lyst med sin frånvaro. Och faktum är att det inte gör ont längre, det var ju bara att vänta. Alla har sitt och jag har mitt.

Amaryllisen jag fick av Anna har ännu inte slagit ut. Men titta så den är på gång! Det blir minst fem klockor – till att börja med, tror jag!

Sprängfärdig!

Efter vår lilla shoppingtur – tack och lov var det inte mycket folk varken där klappen skulle inköpas, på Tokerian eller apoteket – fixade vi fika. Vi hade ju kanelbullar och hallongrottor kvar från igår. Och så hade vi var sin trisslott som mamma hade skickat i julkortet till oss.

Var sin trisslott.

Vi skrapade och drömde och planerade vad vi skulle göra för våra vinster. Fast det var bara en av oss som vann – Anna. Två nya lotter, tror jag det blir för vinsten.

Nu står Anna i köket och gör Västerbottenpaj. Jag har gått ut med två soppåsar alldeles på egen hand och överlevt. Mitt bidrag till nyårssupén gjorde jag ju redan igår, Alséns röra. Till förrätt har vi laxpaté. Huvudrätten består av ovan nämnda paj samt kräftor – om dessa nu tinar. Jag glömde nämligen ta fram dem ur frysen igår kväll, så nu ligger de i kallt vatten. Till dessert blir det Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Röran äter vi nog till allt, för den består bland annat av gravad lax. Jag vet inte riktigt när middagen serveras, men det mousserande vinet är väl kylt, liksom vitvinet. Mellan varven blir det väl lite TV och framåt tolvslaget ska vi försöka oss på att få iväg en lykta upp mot himlen.

Gott Nytt År önskar jag alla läsare! Vi ses igen nästa år. Men glöm inte bort att livet är kort. I morgon kan det vara försent att höra av sig till gamla moster, vännen eller vem det vara månde som kanske är ensam.

Read Full Post »

Solen går upp…

OK, det ÄR lite mörkare på morgnarna nu tack vare sommartiden. Jag kan inte påstå att jag är särskilt positiv till sommartiden. Det en timmas flytt gör är mest att irritera. Man går omkring och funderar om man har flyttat fram alla klockor, man försöker hjälpa sin gamla mamma på distans. Men värst av allt, man får gå upp en timma tidigare. För min del innebär det uppstigen strax efter klockan fem – om det fortfarande skulle var vintertid/normaltid, vill säga…

Att det är ljusare på kvällarna skiter jag i för tillfället – jag är så trött, så trött och igår hade jag huvudvärk för typ femte dan. Därför åkte jag hem lite tidigare från jobbet och lyckades passa in så jag kunde plocka upp Fästmön från sitt jobb och Elias från fritids – båda blev mycket tacksamma.

På väg till jobbet i morse var solen en bra bit längre ner än förra veckan. Men sen steg den, kraftfull och rund som en julost. Jag klev ut på jobbets balle*, där man nästan får svindel, och tog en bild. Kolla, visst är väl marssolen häftig?!

Marssolen fotad tidigt i morse från jobbets balle.

I eftermiddag har jag två intervjuer och vidare har jag bokat in ytterligare en, på torsdag förmiddag. Tisdagsförmiddagen bjuder annars på institutionsmöte, en sorts stormöte där hela institutionen deltar. Och jag tror inte att det beror på fikabrödet som man lockar mer – allt fler har börjat delta i mötet och det är riktigt, riktigt bra! Dessa möten hålls på engelska, så den som vill säga nånting måste våga och kunna öppna kakhålet och prata utrikiska. För egen del impade jag lite på en av männen jag intervjuade i förra veckan när jag på hans hemspråk tigrinja sa

Jag heter Tofflan.

Vilket transkriberat på svenska blir ungefär

Ane schmen Tofflan.

Och så sa jag lite annat (fast inte ett enda av de mindre rumsrena ord jag kan…). Sånt förenar, kände jag, och nu har jag en vän och förtrogen i just denna man!

I nästa vecka och veckan därpå tänkte jag försöka lägga sista handen vid min kommunikationsplan. Annars jobbar jag mest med att bygga upp institutionens intranätsidor. Det är både roligt och givande att få vara med från början och just bygga upp och starta nåt!

Slutligen vill jag tacka alla som har retweetat eller länkat till mitt inlägg om att vara arbetslös och desperat! Jag tycker att det är viktigt att många läser hur det kan vara, för jag tror inte att alla förstår den desperation och det utsatta läge man befinner sig i som långtidsarbetslös. Och att den som har jobb faktiskt kan hjälpa – på rätt sätt. I stället för oombedda goda råd kan man till exempel bjuda på en fika eller en stunds sällskap på en promenad. Många arbbetslösa isolerar sig nämligen och behöver komma ut och få lite marssol på sina näsor.

*jobbets balle = jobbets balkong

Read Full Post »

Rapport från Tokerian och en kylig promenad

Det var nödvändigt att införskaffa föda idag, så jag traskade iväg mitt på dan till Tokerian. Mamma var hemma för att tvätta håret. Dagen var solig och kylig, ner mot sex grader kallt.

Jag kan bara konstatera, att en del ting i livet är vackra, medan andra är… mindre vackra. Eller inte vackra alls. Inte nånstans.

Amaryllisen jag fick av Fästmön tillhör det vackra i tillvaron. Nu blommar den med två klockor och en knopp är på väg.

På Tokerian irriterade jag mig på följande patrask:

• En tjej som måtte ha använt tio burkar hårspray – alternativt stelopererat sitt hår.
• Gråa mjuksbrallor på stort arsle, till det små fötter och en megafonröst som talade i mobiltelefon och gick i vägen. Hela tiden.
• Till och med ZZ Top var där och hasade omkring – i grå mjukisbrax! USCH!
• En kvinna som uppenbarligen är med i rörelsen Vägra varukorg! kånkade och bar sina varor i händer och under armar – så att varorna stack ut och petade mig i rumpan ett antal gånger.
• Och så, den värsta av dem alla, Mårran gick omkring där inne, stor och svart med en gigantisk finne i pannan, en finne som hade ett trafikljus alla färger – rött, gult, grönt. Fy te rackarns!

Nä, jag gick hem igen och inte var jag på bättre humör, så jag sa till mamma att jag skulle ta en promenad. Försökte se lite vackert omkring mig. Det hade snöat igår och snön täckte nätt och jämnt gräset.

Snön täckte nätt och jämnt gräset.

Jag traskade runt området och såg en liten, gul blomma som trotsade kylan. Tänk vilken livskraft det finns i naturen!

Snacka om att trotsa kylan! Notera knopparna, dessutom.

Solen gav de mest märkliga färger åt en del träd. Det här trädet, täckt av gulaktig mossa, såg nästan grönt ut på stammen. Fotot gör inte rättvisa åt verkligheten!

Det här trädet såg nästan grönt ut i solen.

Sa jag att jag älskar träd? Träd och blommor, grenar, kvistar, gräs, buskar… Sånt som inte kan göra illa som människor kan. Träd kan man dessutom krama!

Ett annat träd mot vinterhimlen.

För övrigt, en av dem jag nämner i punkterna ovan på Tokerian är jag själv, så min avskydda besökare Sir Väs* behöver inte vara orolig att jag enbart häcklar andra – jag häcklar mig själv minst lika mycket. Kan DU gissa vem som är jag???

 

* Sir Väs = ett webbtroll som inte vill ge sig av från min blogg

Read Full Post »

Stressig natt, kall morgon

I natt hade jag åter igen en sån där stressdröm. Härom natten drömde jag nämligen att jag var på stan och skulle träffa Fästmön och Elias. Vi hade sms-kontakt, men varje gång jag fick ett sms som talade om var de var, rusade jag till stället bara för att finna att de gått vidare. Jag nådde aldrig fram till dem.

Nu fram på morgonen drömde jag att jag var ute och åkte tåg. Bland annat skulle jag stanna till i Hallstahammar, hos mammas gamla väninna tant M. Bara det att jag inte hade nån adress till tant M. Så när jag klev av tåget och ut i den kalla vinterkvällen gick jag planlöst och letade efter tant M. Naturligtvis hade jag ingen tur – MEN! Jag träffade på hennes hund, pudeln Amorina! I drömmen hände inget mer sen annat än att Amorina och jag var ute och sprang på gatorna i Hallstahammar. Både tant M och Amorina är sen länge döda. De sista åren av sitt liv levde tant M i Farsta.

Jag var ute och sprang i Hallstahammar i natt. Här illustrerat av Elias som springer uppför jättetrappan på nya centralbygget här i stan.

                                                                                                                                                             I morse var det åtta minusgrader och förvånansvärt många människor ute när jag skjutsade Anna till jobbet. Anna såg till och med en människa med en barnvagn ute på promenad! Jag såg mest hundmänniskor. Det är konstigt, men vissa morgnar kan vara alldeles öde. En sån här kall morgon borde kanske vara en av dessa ödemorgnar, men samtidigt skiner solen och jag vill tro och hoppas på en kanondag idag!

Mina planer för dagen är först att fixa lite disk och bäddning och läsa lokalblaskan. Sen tänker jag bänka mig för att titta på torsdagens premiäravsnitt av Babel, inspelat på min DVD-hårddisk. Har så en liiiten strykhög att ta tag i. Vidare ska mamma få en signal – vi har inte hörts av sen i måndags.

Dagen går fort. Faktiskt. Fortare än man kan tro. Ett tu tre är klockan nästan 16 och det är dags att åka och hämta hem Anna från jobbet.

I kväll är det Earth hour klockan 20.30 – 21.30. Och till natten får vi inte glömma att ställa fram våra klockor för i morgon, tro det eller ej, börjar sommartiden…

I morgon blir det sommartid.

Read Full Post »