Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arbetsprov’

Ett kärringinlägg så här den 1 april.


 

Påskkärring

En riktig påskkärring.

Det drar ihop sig. Idag har jag oljat kvasten och ska bege mig neråt landet. Jag gillar att köra bil, jag gillar att resa – även om resmålen inte är så exotiska som ”alla andras”. Att byta miljö är aldrig fel, inte för en livegen.

Natten har varit sisådär. Jag har haft värk och vaknat flera gånger för att hitta en bekväm sovställning. Det blev inte många timmars sömn, så jag får nog stanna och dricka kaffe på vägen för att inte somna bakom ratten.

Datorn följer förstås med ner till mamma och jag hoppas att routern funkar lika bra som den brukar. Den funkar nämligen bättre hos mamma än hos mig, irriterande nog. Ett och annat blogginlägg blir det nog under påsken. Jag behöver få skriva om de hushållsgöromål och annat jag hjälper min mamma med, vad vi äter etc. Sen måste ju den som inte är intresserad av att läsa sånt läsa det jag skriver. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om olika skäl till att jag bloggar. Men jag repeterar mina skäl och sammanfattar dem så här:

  • att föra en sorts dagbok, eftersom mitt minne är lite kort
  • att upprätthålla mitt skrivande (det är en konst som alla inte klarar av att skriva om next to nothing)
  • att använda vissa texter som arbetsprover
  • att hålla utspridda vänner och familj informerade om vad som händer hos mig
  • att ta in skrivuppdrag (därav trista inlägg med stapeldiagram och siffror en gång i månaden)
  • att utbyta tankar och kraft och mod och tips med andra som befinner sig i liknande läge som jag
  • att ventilera och diskutera personliga ledsamheter och annat som inte är till för allas ögon (bakom lösen)

med mera

Tofflan i sin Leffemössa

En RIKTIG påskkärring.

Sen får andra göra som de vill. Jag läser många andra bloggar, men bloggar som inte uppdateras så ofta tappar jag intresset för. Inte heller läser jag bloggar där man skriver om för mig ointressanta saker. Jag skulle aldrig för mitt liv stå ut med att läsa sånt som inte lockar mig. Jag skulle inte ens sänka mig så lågt som att skriva ett elakt blogginlägg om att folk bloggar om ointressanta saker. Vi har alla våra skäl att blogga – en del vill sälja saker, andra vill marknadsföra sig själva, nån vill skriva dagbok.

Det jag har märkt – och skrivit om! – är att vissa lättsammare saker ofta får fler kommentarer och gilla-markeringar än sån som jag själv uppfattar som djupare. Samtidigt minskar inte antalet visningar. Det är fascinerande och lärorikt att använda sociala medier. Jag lär mig varje dag om sökmotoroptimering, med mera, vilket jag har nytta av i kommande uppdrag. Och jag testar vad som går hem i olika kanaler och för olika målgrupper.

I mitt fall är det de personliga inläggen som är de mest lästa. Kanske för att jag skriver om mitt enkla liv som inte innefattar roliga middagar med kompisgäng (knappt ens lunchdejter!), after work, trädgårds- och huspyssel, barnbarn utan där jag – i text och bild – häcklar mig själv och min matlagning, svär över tillvarons förtretligheter och tvättar min smutsiga byk halvoffentligt. Min tillvaro är inte perfekt – och det kanske är därför jag har så många läsare. Jag tror nämligen att några av oss börjar bli rätt trötta på alla tip-top-texter om salighet i form av inredning, smink, kläder, shopping och andra saker som jag tycker är ytliga – även om jag har all respekt för om andra har nåt av detta som genuint intresse. Bara för att jag inte gillar det behöver jag inte vara elak, eller hur?

 


 

Det är första april idag och jag har ärligt inte lurat nån i det jag har skrivit ovan. Men jag misstänker starkt att det här inte är nåt annat än aprilskämt:

Kommunen vill ha tillbaka tårtpappersfasaden från Åhlénshuset

Hård kontroll av färger väntar husägare

Fotoförbud med selfiepinne väntas i Uppsala

Google

ICA betalar broavgiften


Har DU sett några bra aprilskämt idag??? Eller har du rentav trillat dit och blivit lurad??? Skriv några rader i en kommentar och berätta – så kan vi skratta tillsammans!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett hålfritt inlägg.


 

Orkidé o tidskrifter i väntrum

Här satt jag och darrade i väntan på Sara.

Jag tänkte nästan filma mig själv dansandes runt sjungandes

Inga hål, inga HÅL, INGA HÅÅÅL!!!

och lägga ut här. Men roligt ska inte DU som läser få. För glädjen är mest min och min plånboks: jag hade inga hål i tänderna!!! Men du ska veta att jag var både darrig och nervös när jag stegade in i väntrummet. Det var ett tag sen sist. Och då blev det dyrt, för jag hade tappat en lagning. Visst är jag rädd att det ska göra ont när de grejar i käften, men idag kan jag säga att jag var räddast för vad det skulle kosta.

Min tandläkare Outi och min tandhygienist Sara vid Dômentandlläkarna är de bästa i sin yrkeskategori – för mig. Jag har gått hos dem nästan sen bronsåldern. De är så snälla och försiktiga. Sara är extra förstående vad gäller min tandvårdsrädsla, Outi är extra förstående vad gäller min plånbok. Så jag mer eller mindre krävde att få dem när jag ringde och bokade tid igår. Och det fick jag! Sara kollar alltid först i käften samt röntgar. Därefter kikar Outi. Sist brukar Sara putsa bort lite beläggningar om det behövs. Det var väldigt lite såna, sa hon, trots att jag inte varit där på ett och ett halvt år…

Men… jag har ett par gamla tandborstskador som behöver fixas till i framtiden eftersom det gärna fastnar skräp i dem. Samtidigt sköter jag mina tänder så bra att det inte har blivit några hål. Än så länge… Med tiden kan det ju bli. Jag fick veta vad det kan tänkas kosta mellan tummen och pekfingret – så att jag ska kunna försöka spara pengar till mars 2016 när jag blir kallad nästa gång.

Eftersom det är ganska dyrt att fixa tänder brukar jag inte göra mer än det allra nödvändigaste. Jag har i åtanke bekantingen L, som bytte ut samtliga sina lagningar mot porslin. Det var svindyrt. Två år senare dog han. Hans sambo K var nästan mer tandläkarrädd än jag, men till sist gick även hon och fick tänderna lagade. Det var också svindyrt. Vad tror du hände sen? Tja, förra året dog K också.

Fyrisfloden

Fyrisfloden, lika skitig som alltid, men spegelblank denna septemberförmiddag.

Det var väldigt märkligt att vara på stan en vardag. Det händer ju inte så ofta att jag är det. Men idag åkte jag buss och jag kände att jag ville gå en lite sväng när jag nu ändå var där. Det mesta var sig likt på min väg genom centrum. Floden låg där, lika skitig som alltid, fast ovanligt spegelblank på ytan denna september-förmiddag. Minnena från en annan tid kommer tillbaka. Det är smärtsamt att gå här, smärtsamt att påminnas. Nu var jag emellertid lite glad, så jag stegade upp till min vän Greken på Kafferummet Storken för att fika.

Ovanligt folktomt var det när jag kom uppför trappan, men jag träffade min vän och fick skryta med att jag inte hade några hål i tänderna. Jag ville fira och den snälle mannen lät mig köpa kaffe och gigantisk räkmacka för endast 50 spänn… Vilken vän, va´?! Och ändå har vi varit grannar. Men somliga grannar är ju faktiskt väldigt snälla, medan andra är det motsatta.

Kaffe och räkmacka

Kaffe och gigantisk räkmacka för bara 50 pix.


Jag satte mig vid ett fönsterbord
 för omväxlings skull. Såna platser brukar inte vara lediga, utan upptagna av studenter som dricker te i tre timmar. Utsikten var Stora torget, bussar och… valstugor… Det var riktigt intressant att se politikerna i stugorna agera som värsta inkastarna på en icke svensk restaurang. Och nej, jag slapp förstås inte undan när jag kom ut – både Vänsterpartister och sossar attackerade mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej till deras valpropaganda, helt enkelt för att jag har bestämt vilket parti som får min röst på söndag. Nu är jag orubblig!

Valstugor

Valstugor på Stora Torget. Närmast Kafferummet Storken de rödgröna, på andra sida alliansens.


Jag var hemma vid elvatiden
och har ägnat en del tid åt att fixa fram arbetsprover till ett företag där jag har sökt jobb samt svara på mejl från ett annat. Några nya lediga jobb har jag dessvärre inte hittat än idag. Men jag ger mig två poäng för de lika många kontakterna och så hoppas jag hitta åtminstone nåt att söka idag.

Tandkrämstub liten

Jag fick ett ”bokmärke” för att jag var så duktig…

Det blir ingen bokskrivning idag, utan nu ska jag ta en promenad med dammsugaren. Det behövs. Jag behöver bädda rent och skrubba i badrummet och i duschrummet/toan också, men det kanske blir i helgen. I morgon är Fästmön ledig och då tror jag vi ska göra lite annat än städa, bädda rent och skriva bok. Och så ska jag förstås beundra och vara stolt över det fina ”bokmärket” jag fick på tandläkarmottagningen idag för att jag hade skött mina tänder så bra… Jaa, jag är 52, men när jag kliver upp i tandläkarstolen blir jag inte en dag äldre än fem.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tro och önskemål.

 

Mirakelmöte

Mirakelmöte med Marcus och Hanna kanske vore nåt?

Idag skulle jag behöva ett mirakel eller två. Det har varit en rätt kass dag – men så är det ju tisdag också, harkel… Först mot slutet av dan tyckte jag att jag gjorde nåt vettigt och då var det ju dags att gå hem. Hemma upptäckte jag att inga hantverkare varit här. Det hela segar ut på tiden, med andra ord. Vidare noterade jag att den lilla systemuppdatering jag gjorde på min iPhone på förmiddagen förde det med sig att jag inte kan kopiera över bilder från dess kamera till Storebror. Eller också beror det på att kameran har för många bilder och Storebror blir förskräckt. Jag kanske ska prova lap dancen får vi se om det går bättre.

Nåt svar på gårdagens begäran har jag inte fått. Och grejen är att den gäller redan från och med tisdag nästa vecka. Vi får se vad som händer och fötter. Inte heller har jag fått nåt svar på arbetsprovet. Det dög väl inte då.

Frisärskola

Frisärskola står det och ingenting annat.

Som grädde på moset bevisade jag för mig själv att jag inte kan läsa så bra. Eller har torftiga referensramar. Jag läste

frisörskola.

I annonsen står 

frisärskola.

Nåja, hur som helst… Av detta kan man lära att kursiv stil inte alltid är att föredra. Den som vill fira nationella Downs syndrom-dagen kan göra det den 22 mars här i Uppsala, på Labanskolan, i alla fall. Det låter vettigare än att fira frisörer, tycker jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på eftermiddagen hade jag förmånen att få lyssna till en spännande dragning om internkommunikation på mitt arbete. Det var resultaten från en undersökning som gjordes i maj – juni förra året som redovisades av den externa konsulten.

Jag ska inte redovisa resultaten i detalj här, för det är inte så intressant läsning för den stackare som försöker traggla sig igenom min blogginlägg. Men jag kan säga att det finns områden vi är bra på och områden med förbättringsmöjligheter.

Inte vill jag tillskriva min ringa person nåt större värde, fast kanske att jag har gjort några insatser för att förbättra just internkommunikationen. Jag tänker främst på webbplatsen jag har byggt upp (även på engelska) I morgon bitti ska jag ha en dragning inför intendenturrådet om webbplatsen, det vill säga berätta hur den är uppbyggd och tänkt att fungera, att det är viktigt att den uppdateras regelbundet och även en del utvecklingstankar. Ett litet dokument har jag tagit fram också. Sånt är alltid bra, eftersom folk inte orkar eller vill anteckna. Dessutom kanonbra som del i det arbetsprov som hela projektet kring Husets internkommunikation ju blir för min del när jag nu söker nytt jobb!!!

Vet du, jag önskar att jag finge fortsätta och ta fram en kommunikationsplan även för institution 2! I mina tankar har jag redan tänkt hur jag ska börja själva nulägesanalysen och arbetet med ett ganska tuff dragning för ledningsgänget. Ett gäng som behöver höra och lära sig ett och annat om internkommunikation innan de kan börja basunera ut externt.

Samtidigt har tankarna fladdrat till ett av de spännande jobben jag har sökt där man ska jobba med kommunikation kring organisationsförändringar. Där har jag också tankar och idéer om hur jag ska börja och hur delar av arbetet kan läggas upp.

Well, ingen idé att tänka för mycket. Fast, i födelsedagspresent nu i slutet av månaden önskar jag mig mest av allt ett jobb, tack snälla Tomten! (Det tycks vara lika troligt att jag får en sån födelsedagspresent som själva Tomtens existens är, menade jag ifall du inte hängde med i svängarna.)

På hemmafronten får jag nöja mig med att kommunicera i skriftlig form med ett gäng hantverkare som ska skena här tre gånger, enligt informationsblad från dem, under morgondagen. Jag gillar inte att här springer en massa okänt folk, men jag kan verkligen inte vara hemma från jobbet hela dan i morgon – bland annat på grund av att jag har min dragning om webbplatsen.

Hantverkarna som kommer den här gången ska, precis som de förra hantverkarna, greja med ventilationen. Jag fattar inte riktigt vad de gör, men gissar att de på nåt sätt rensar gångarna. Och skitar ner på mina golv och min spis. Förra gången var Fästmön här när de kom. Hon rapporterade att en av dem mest tittade på och den andre mest pratade med sin sambo i mobilen. Inte konstigt då att det blev lite fel här. Så jag hoppas att ventilationsfirman  förstår min lilla lapp:

Lapp till ventilationsfirman
Ja jag vet, jag skriver som en kratta, men går meddelandet fram ändå?


Härom morgonen,
i den här perioden när allting runt omkring mig bara går sönder, pajade en vridpinne till lilla persiennen i sovrummet. Det var alltså den persienn som de var och bytte strax före jul, när jag precis hade kommit hem och var nyopererad. Man tycker att de ska hålla liiite längre. Därför skulle jag behöva kommunicera även med den firman. Vi har jag vet inte hur många års garanti på det jobbet. Nu fick jag visserligen fast pinnen igen, men den går väldigt trögt och frågan är om den inte pajar när som helst igen. Problemet där är att jag inte har några som helst kontaktuppgifter, alltså telefonnummer, mejladress eller så. Minns inte ens vad firman hette. Fönsterbytarfirman heter Dalkarlarna, men det var knappast dessa som bytte felaktiga persienner.

Men jag kanske ska nöja mig med ventilationskommunikationen ovan till att börja med. Jag får helt enkelt luska vidare vad gäller persiennerna! Man kan inte få allt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällarna är ljusa så länge nu. Det är en fördel med sommartid, den enda, tror jag. Jag gick lite tidigare från jobbet igår kväll, för jag tänkte att mamma kanske var både hungrig och uttråkad. Hon hade tänkt gå ut på en promenad, sa hon när jag kom hem, men det är ju inte så roligt när man går ensam. Precis som jag känner. Det mesta är tråkigt när man är ensam.

lönnlöv
Ensam är tråkigt.


Jag brukar inte ha problem med ensamheten
när den är självvald. Men det är när den inte är det som det kan vara riktigt jobbigt. Det är därför jag bävar inför dagar som kommer. Samtidigt, har jag överlevt det som hände för över fyra år sen samt lite (!..) tumörer ska jag väl klara det värsta av scenarier. Och vi är inte där än. Det återstår en liten frist.

I morgon förmiddag åker mamma hem.

Hem till ensamheten

säger hon då och då. Och jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kan/orkar/är frisk nog att köra ner 2 x 30 mil för att hälsa på. Det gör mig ledsen. Inte vill jag att mamma ska känna sig ensam! Samtidigt är hon som jag – vi uppskattar ensamheten rätt mycket när vi själva har valt den. Det är lite svårt att förklara för omgivningen ibland, men jag tror att mamma och jag är lika i det fallet.

Det blev hämtmat från Mac Jack igår kväll. Mamma tog grillad med mos, jag chicky (höll på att skriva Chucky… bevare oss väl!) bits och strips. Fick ganska snart ont i magen. Rejält. Men det gick över, som tur var. Tog en välbehövlig dusch efteråt för att spola av mig grilloset och åkte sen för att skjutsa hem Fästmön från jobbet till Himlen. Det var liksom en vecka sen vi sågs och jag hade rejäl abstinens efter pussar och prat. Hemma igen satt mor och jag och pratade en stund och sen var det läggdags igen. Kvällarna är liksom inte bara ljusare utan också kortare…

Ingen lifterska i bilen idag, så jag kom ihåg att ta min Pongo-scarf runt halsen. Det var tre minusgrader i morse, så det är skönt att ha nåt så inte halsen blir bar på promenaderna mellan hemmet och garaget och parkeringen och jobbet.

På förmiddagen gör vi ett nytt försök med avstämning av mitt Husbygge, webbplatsen jag har byggt på uppdrag av intendenturen här och Lille M. Om nu Lille M är frisk. Och jag lovar att lägga ut en länk till webbplatsen här när den känns så färdig som jag kan göra den – för du är väl skitintresserad, förstår jag? Jag är i vart fall mycket stolt över bygget och att jag åstadkom så mycket på så kort tid. Det blir ett alldeles utmärkt arbetsprov att ha med mig inför framtida äventyr.

April är solig just nu, men jag har ännu inga planer på däckbyte. Jag kör ju dubbfritt, så det är ingen ko på isen. Hur kör du??? Du kanske cyklar??? Eller går, helst??? Skriv en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »

Older Posts »