Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dröm’

Ett både rörigt och soligt inlägg.


 

Läsglasögon och kalender

Tur att jag hittade ett par gamla läsglasögon i jobbväskan. Annars hade jag inte kunnat jobba så bra…

Den gångna natten var jobbig. Eller snarare rörig. Först drömde jag en konstig dröm i vilken jag drog in en kvinna på jobbet. Hon hade en gigantisk och väldigt lynnig son som uppträdde hotfullt mot henne i drömmen. Bara det att han var lika gammal som hon är i verkligheten. Drömmar… Sen vaknade jag flera gånger av att benen krampade. Enligt boken jag började läsa igår har jag troligen diabetes typ 2. Det är i vart fall diagnosen som Wallander får när han är konstant trött och törstig, dricker mycket och har nattliga kramper i benen… Ja, ja, jag vet att jag borde gå och ta lite tester, men… för tillfället laddar jag för tandläkarbesöket på måndag morgon.

En kan inte påstå att morgonen blev mindre rörig än natten. Jag satt och läste alldeles för länge vid köksbordet och kom därför iväg sent till jobbet. Då hamnar en i bilköer och kommer försent. Jag anlände hela fem minuter över åtta till parkeringen utanför jobbet. Inne på kontoret skalade jag av mig ytterkläderna och packade upp jobbväskan med kalender, bok och… eh… nej! Terminalglasögonen låg kvar hemma! Då var det tur att jag hade mina gamla läsbrillor kvar i väskan. Häromdan funderade jag på att plocka ur dem, men så lät jag dem ligga kvar. Reservglasögon är ju aldrig fel att ha med sig. Idag var det helt rätt!

Solen genom skitiga persienner

Jag såg solen idag genom några skitiga, men hela, persienner på jobbet…

Natten hade varit kall och det var imma upp på halva fönstren där hemma. Men det är inget fel, påstår männen i BRF-styrelsen och fönsterleverantören. Jag väntar bara på när de ska komma och för tredje eller fjärde gången fixa de irriterande små saker som fortfarande, efter 3,5 år, inte är OK. Det handlar om allt från persienner som har varit trasiga typ hela tiden till ett läckage från en fönsterventil som uppenbarligen gör det kallt i hemmet på vintern och stekande hett på sommaren. Garantin går snart ut…

Morgonen var i vart fall solig och det passade ju bra eftersom jag träffade en riktig Solstråle idag på lunchen! Inte trodde jag till exempel att jag skulle bli glad av att prata om Det Som Hände, men det blev jag. Jag uppfattades nämligen inte som ”fel”. Det var roligt att få nyheter, även om alla nyheter i sig inte var roliga. Livet far inte varsamt fram ens med de unga. Då är det starkt att orka kämpa!

Jag har tragglat med en lay out hela dan idag. Varje gång jag trodde att jag var färdig hittade jag nåt mystiskt fel som jag behövde kolla. Den stackars författaren kände sig nåt lite terroriserad. Samtidigt är det ju viktigt att det blir rätt.

Läsglasögon

I kväll ska jag se När livet vänder och Maria Wern på TV.

Under eftermiddagen fick jag återigen erfara att livet inte är rättvist, varken för mig själv eller för andra. Tyvärr är det ingen tröst att vi är flera drabbade, det gör det hela bara ännu mer sorgligt. Det är tur att det finns goda arbetskamrater lite varstans här i världen. För goda chefer finns det dessvärre färre av. Jag hade i alla fall glädjen att träffa en av den senare sorten idag. Arbetskamraterna var färre eftersom de var ute på vift.

I kväll missar jag inte När livet vänder klockan 20 i SvT2. Det tycker jag att du som har läst det här inlägget ända till slutet inte heller ska göra. Temat för kvällens program är självmord och det är Sara som berättar. Självmord är nåt vi bara måste våga prata om. Men helst ska vi våga bry oss och agera innan nån tar livet av sig. Efter programmet kan du chatta. Det vill säga mellan klockan 20.30 och 21.30 kan du prata online med både programledaren och producenten Anja Kontor och Caroline, som är volontär på Mind Självmordslinjen. Jag kanske kollar in chatten en stund, men klockan 21 ser jag Maria Wern i Tv4. Mitt liv är lite rörigt just nu och jag behöver koppla av med fiktiva brott.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Hon som serEtt av mina litterära mål för 2016 är att läsa fler böcker som inte är deckare. Eftersom jag tycker att det är svårt att hitta skönlitterära romaner som intresserar mig, läser jag gärna biografier. Inte vet jag om Eva Wiklunds bok Hon som ser är en biografi direkt, men den berättar om Anna-Lena Vikström som är medium. Jag fick den i julklapp av vännen Jerrytusen tack för en häftig läsupplevelse! (Detta var för övrigt den sista julklappsboken. Vilken tur att jag har ett gäng olästa böcker här hemma – allt från loppisfynd till det nyinköpta pocketbokpaketet – och Sivs böcker.)

I den här boken berättar författaren om Anna-Lena Vikströms liv, men också om hennes arbete som medium. Det är en väldigt öppen bok där Anna-Lena Vikström har berättat för Eva Wiklund, som sen skrivit boken. Två år har det tagit. Vi läsare får följa Anna-Lena från späd ålder upp till nutid som småbarnsförälder som längtar efter vuxen kärlek.

Anna-Lena Vikströms berättelse är väldigt rak. Trots att den handlar om ett ämne som upplevs som kontroversiellt av vissa människor känns boken inte flummig. Jag kan inte säga att jag är övertygad, men jag låter mina sinnen vara öppna. Och på titelbladet har jag gjort några blyerstanteckningar av det jämförande slaget. Där står…

  • synestesi
  • värmehänder
  • svårt att känna igen ansikten
  • hitta försvunna saker
  • drömmar
  • tecken och ”bus” från döda närstående
  • ögon-/synproblem
  • intuition

Den här boken är väldigt annorlunda och väldigt läsvärd. Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Pärontårta

Den var gudomlig!

Det blir bättre. Det BLEV bättre den här dan. Vi kämpar och kämpar på olika sätt, men vilken tur att vi har medmänniskor vi kan få energi av. Och att få vara en medmänniska och ge lite kraft tillbaka när en har. NK* och jag är som två bokryggar som lutar sig mot varandra. Jag ser hur NK sliter så ögona blöder, NK ser hur jag lider. Att bli sedd är gott, att få en skjortaxel (<== NK:s) att blöta ner när tårarna inte går att hejda är… inte alla förunnat. Att få en kram av en kollega (E) som redan blivit en vän. Att få höra snälla saker, få veta att en duger och mer därtill är så stort att bröstet sprängs av känslor. Det är bara att konstatera att den är lyckligt lottad som får vara bland goda arbetskamrater och de finaste vänner. TACK! Inte konstigt att den som inte har det så blir grym, elak och bitter. Jag har själv varit där, jag vet. Några tårar får du därför inte se, utan titta i stället på tårtbiten jag åt idag. En helt underbar dröm med smak av päron och med gudomlig choklad utanpå…

Blått paket räkning kuvert

Vad gör väl en bensinräkning om den samsades med ett mjukt kuvert och ett blått paket om platsen i postboxen?

Oväntat och gott stöd även på annat sätt under dan i kombo med spännande saker från gamla, goda vänner i postboxen… Är jag bortskämd, eller? I lådan låg en bensinräkning och till och med den gjorde mig glad – jag har råd att ha bil! Och Antiktidningen, ett magasin att drömma med. Men där fanns också ett kuvert med mjukt innehåll från IZ och ett blått paket från FEM. TACK  båda, jag sparar förstås till julafton!!!

 

Mörkret har nu sänkt sig över New Village. Men det är ett annat sorts mörker än det som var igår. Det är ett mörker där jag njuter av tårtor och paket och där jag vet att jag är omtyckt och älskad för den jag är – eller trots att jag är den jag är.

 

 

*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljust inlägg.


 

Det är baske mig nästan bättre och roligare dar när jag jobbar än när jag är ledig! Förutom när jag får träffa Fästmön, förstås. Men i morse visste jag redan bums att det skulle bli en bra dag – jag hade drömt om både Anna och vännen Agneta, så det bådade gott (båda var snälla i drömmen). Och så vaknade jag till en solig morgon.

Decembermorgon

En solig morgon.

 

Mappar

Mappar med sånt jag håller på med. Vid den röda pilen en grön mapp med mitt enda helt färdiga hittills.

Det flöt på bra på jobbet och en kan nu säga att vissa mål har nåtts. Men roligast av allt var nog att upptäcka att en rapport är helt färdig och släppt. Jag blev så glad att jag sprang ner till vaktis och hämtade gröna mappar, naturligtvis i hopp om att få mer material färdigt. De röda mapparna är texter som är ute på en korrektursväng efter att jag har text- och språkgranskat innehållet. De blåa mapparna innehåller material som är färdigt för lay out eller har börjat lay outas. Alltihop finns förstås i min dator på jobbet, men som relativ nybörjare fortfarande (lite mer än två månader) på jobbet behöver jag vara något mer konkret än kollegor som är varmare i sina kläder. Och för självkänslan är det mycket bra att faktiskt se att jag har gjort och gör nåt. Det som inte syns i bild är de sex mappar med ett gammalt projekt som jag nu försöker föra i hamn. De ligger i en alldeles egen liten låda. Men idag blev tre av de röda mapparna blå. Jag är nöjd!

Lådor åttonde dagen

Tomkartongerna vid vårt fikaställe är nu inne på sin åttonde dag. De tillhör alltså numera inventarierna.

En rolig dag har det varit på jobbet dessutom. Jag skrattar mycket varje dag jag jobbar. Mina kollegor är underbart roliga. Kollegan H mejlade mig en bild av en alternativ användning av det märkliga ”skåpet” som fortfarande ligger i korridoren utanför hennes rum. Själv spånade jag kring hur vi skulle kunna inreda med tomkartongerna som står i ena hörnet av vårt fikaställe. Kartongerna är nu inne på sin åttonde dag och börjar kännas som om de är inventarier. Alltså att de liksom tillhör den fasta inredningen. De behöver bara… piffas lite… Men var lugn, det finns många idéer kring detta.

Nåt annat som skulle behöva… piffas lite är våra lampor i lunchrummet. Eller snarare dammas. Vi får nog annonsera efter en dust buster, helt enkelt…

Dammig lampa

”Who we’re gonna call? Dust busters!”

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I måndags hade en CSI-serie premiär på Kanal 5, CSI: Cyber. Eftersom jag inte hade nåt bättre för mig och dessutom var lite nyfiken bestämde jag mig för att titta på detta första dubbelavsnitt. Jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte att mrs Medium Allison Dubois och Dawson plötsligt poppade upp som kriminalare. Eller Patricia Arquette och James Van Der Beek, som de ju heter i verkligheten.

CSI Cyber

CSI: Cyber-gänget med Medium-Allison och Dawson, bland andra.


I det första avsnittet 
hackas en babymonitor och ungen kidnappas för att säljas på nån sorts auktion. I det andra avsnittet hackar nån sig in på en berg-och-dalbana, med en olycka och ett dödsfall till följd.

Inte ett dugg spännande är det en enda gång. Mrs Medium, som har huvudrollen, spelar så intetsägande sin roll att jag hela tiden misstänker – eller rentav hoppas på? – att hon när som helst ska få en dröm i vilken en döing berättar vem den skyldige hackern är – så att det händer nåt!.. Nej, det här tittar jag inte på nån mer gång om jag inte bara vill rensa skallen och slippa tänka. Nä, CSI har nog gjort sitt.

Toffelomdömet blir det lägsta. Och då är jag snäll.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse olika saker som upptar mig just nu.


 

I morse vaknade jag till en solig septembermåndag efter att ha tillbringat natten med mina grannar – i drömmen, vill säga. Eller nja, solig… Det var ju inte soligt när jag vaknade, klockan 6.05, mest grått. Men morgonen blev solig sen. Det kändes konstigt att inte skutta ur sängen för att starta datorn och sätta sig framför skärmen. I stället låg jag och läste till klockan var över åtta. Nu tänker jag emellertid inte vara overksam hela den här härliga höstmåndagen!

Höst 4Hgården

Det börjar bli höst! (Den här bilden tog jag emellertid för två år sen vid 4H-gården här i Uppsala.)


Dagens första uppgift
krävde datorstart. Jag skulle rapportera två veckors arbetslöshet till a-kassan. Själva rapporteringen gick hur bra som helst, men mitt kassakort behandlas visst fortfarande, för jag kan inte spara ner en PDF-kopia än. Antingen har det blivit nåt fel eller också krånglar systemet. Det är tur att det inte är jag som krånglar, för då skulle jag väl straffas direkt av a-kassan. Dessa ständiga hot om utebliven ersättning, de futtiga korvörena det handlar om, har satt sina spår i mig och gjort mig rädd trots min kaxighet i ord.

Jag läste ut den första delen i Maj-trilogin i morse. Egentligen ville jag börja med del två direkt, men en bok för recension trillade ju in hos kulturredaktionen i fredags så den måste gå före. Sen är det alltid extra roligt att få läsa nåt av en lokal författare (Ulf Broberg har bott i Uppsala nästan lika länge som jag – med betoning på nästan!). Recensionen kommer som vanligt hos UppsalaNyheter, men en version av den kan förstås läsas även här på bloggen. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar.

Bok till kulturredaktionen

Denna är nu påbörjad!


På dagens agenda står,
förutom att vänta på att a-kassan ska behandla mitt kassakort, strykning och balleinpackning* för vintern. Visserligen regnade det ju i helgen, men jag tror att trallen är så torr att det funkar. Nu gäller det att få till presenningen, bara. Det var inte det lättaste förra året, minns jag… Strykningen blir nog det första jag tar tag i. På så vis kanske jag kan vänta tills solen kommer runt huset till ballen**. Temperaturen på baksidan är bara tio grader i skrivande stund.

Det har dykt upp en massa intressanta annonser över lediga tjänster, men jag tänkte nog styra mitt jobbsökeri till en dag/kväll i veckan. Under de kommande månaderna tänker jag också bara söka jobb som jag verkligen, VERKLIGEN vill ha och inga andra.

Nu blir det en tur ut i media på webben. Jag har noterat att det bland annat diskuteras en eventuell blockering av tidningsläsare på nätet, läsare som blockerar annonser. Ja, det finns ju inte mer irriterande än annonser som ploppar upp på skärmen när en försöker läsa en artikel. Samtidigt måste ju våra tidningar överleva och journalister få lön. Kanske kan vi läsare emellertid i och med detta ställa lite krav på att journalisterna kan stava och klarar basal grammatik..?

Och alldeles nyss fick jag samtal om att det blir kontraktsskrivning i Stockholm på onsdag och jobbstart på torsdag… Då blir det lite bråttom med en massa saker, så inte lär jag ha tid att sitta här och läsa några webbtidningar, inte…

penna

Kontraktsskrivning på onsdag, jobbstart på torsdag.


*balleinpackning = täckning av balkong och balkongmöbler med presenning
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om avundsjuka, uppretning och en dröm om att få flytta till ett hus i skogen.


 

Katthalsband bling bling

Halsband och koppel, kanske?

Det är måndag. Tystnaden har lagt sig i huset efter att somliga ljudligt har gett sig iväg. Ja visst fattar jag att det är svårt att få små barn att vara tysta i trappuppgången, men när de stampar på locket till huvudkranen, spelar harpa på trappräcket och plingar på hos folk då har en nog släppt dem lite långt. Kanske koppel vore nåt? JAG SKOJAR BARA, är bäst att tillägga, så ingen får för sig nåt. Särskilt skojigt med koppel på barn är det inte, det var mer att jag teoretiserade kring barnuppfostran – jag, som inga barn har. Igår blev jag tillfrågad i vissa saker rörande bonusbarnen och jag kände att jag rörde till det, så jag gick därifrån. Ibland är det bäst att tiga, trots att ens åsikt efterfrågas.

Inte är det mycket en får ha åsikter om i det här landet utan att nån blir kränkt. Jag själv blir till exempel jättekränkt när nån som aldrig har träffat mig tror sig veta hur jag lever enbart genom att ha läst min blogg. Bloggen består fortfarande – nio procents utrymme kvar – av valda delar av mitt liv. Hade jag skrivit om precis varenda sekund skulle utrymmet ha varit slut för länge sen. Några vill veta mera och hör av sig, men sen har de inte tid att ha nån kontakt för de är så upptagna med att leva sina liv. Good for them! Jag står kvar här och stampar rastlöst med mina 42:or.

Dagens val står mellan att städa lägenhet och/eller packa ihop ballen* för vintern. Jag har inte lust med nåt av det. Städa känns dumt ifall jag gör ballen senare, då kan det ju komma skräp med in. Och ballen… Det kan ju komma fina dagar när en kan ta en fika i eftermiddagssolen – vi gjorde ju det hos Fästmön i fredags, till exempel…

Toffelklädda fötter

Det blir nog ingen mer ballesittning med bok i år för min del.

När det gäller ballen försöker jag glo hur de omkringboende har gjort. Grannarna, alltså. De som har ballar** som inte är inglasade och allar***. Och det är lite varierat, måste jag säga. Sen vet jag att en del grannar aldrig vinterskyddar sina utemöbler. Nån hade såväl träningscykel som grill ute hela vintern förr säsongen, till exempel. Nä, jag får nog fatta ett alldeles eget beslut och inte fundera så mycket över hur andra gör.

I fredags läste jag förresten en artikel i Expressen Leva om grannar och vad vi är avundsjuka på när det gäller grannar. Ett mäklarföretag har undersökt detta och kommit fram till att vi är mest avundsjuka på att våra grannar har…

  • ett större hem
  • mer pengar
  • större möjlighet att göra renoveringar
  • en mer välvårdad trädgård
  • ett roligare och mer aktivt liv
  • ett bättre läge
  • möjlighet att resa mer
  • ett lyckligare liv
  • ett bättre jobb

Mest avundsjuka är de som bor i Jönköping (snåla smålänningar?), Västra Götaland, Örebro och Stockholm. Kvinnor är mest avundsjuka på storleken – av huset, alltså – och vackra trädgårdar, medan männen främst är avundsjuka på sina grannars bilar, bättre tomtlägen och att grannarna verkar ha ett roligare och mer aktivt liv.

Men de flesta är inte avundsjuka på sina grannar, enligt artikeln. Och så lyfts det fram hur viktigt det är att ha trevliga grannar och god grannsämja. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på mina grannar. Vem vill ha barn som låter jättemycket tidigt på morgnarna eller en smärre plätt med oklippt gräs som är så högt att det växer upp till grannens fönster på våningen ovanför? (Jag överdriver. Mycket.) Däremot är jag avundsjuk på att de grannar som har allar har lägre månadsavgift än vi som har ballar. De med allar har ju vanligen skaffat sig ett större utomhusutrymme. Fast det är ju faktiskt inte deras egen mark, utan kommunens. Så en kanske skulle gå ner och sätta sig… Nä, tror inte det. Grannar ska en inte umgås med. Det finns ju en viss risk att de kommer ut och undrar vad en gör där när en sätter sig på deras alle, även om det är kommunens mark…

Grillrök

Inrökt på ballen, en bild från i somras hur det kan te sig uppe hos mig när grannarna grillar.

Men vi är inte bara avundsjuka, vi retar oss på grannarna. Här kan du läsa om tolv saker vi retar upp oss på hos våra grannar. Många av dessa tolv punkter nickar vi instämmande med, vi Karlsson på taket. Till exempel… grannar som inte hälsar [men glor; mitt tillägg], fester [utomhus sommartid; mitt tillägg], trädgårdsskötsel [oklippt gräsplätt; mitt tillägg], saker i trapphuset [allt från stinkande soppåsar och möbelkartonger till cyklar – jag hoppas det inte börjar brinna…; mitt tillägg], grillning och rökning [fast inte på ballar utan på allar för min del, som bara har grannar bredvid och under, eftersom rök stiger är det såna som jag som drabbas; mitt tillägg], ombyggnationer [på sena kvällar; mitt tillägg] och barn [egentligen inte barnen utan deras föräldrar som struntar i dem; mitt tillägg]. Sen skulle jag kunna lägga till grannar som tvättar och diskar på nätterna (tror ni att det inte hörs? Det gör det.), grannar som spikar vid midnatt, grannar som möblerar om sena kvällar, grannar som blir tjuriga som ungar när en ber dem flytta sina rökmaskiner eller dämpa sig med mera mera. OCH JA! JAG FLYTTAR GÄRNA TILL ETT HUS I SKOGEN OM DET VORE MÖJLIGT!!!

VA? Träningscykel och grill på uteplatsen? Lite väl tidigt för det, va' ..?

Träningscykel och grill är bra att ha  – även på vintern. Fast det ska jag inte ha inte utanför mitt hus i skogen. (Bilden är från den 15 februari i år.)


Är DU avundsjuk på nåt som dina grannar har eller som du tror att de har? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så hjälper du mig att snabbare få slut på bloggutrymmet!


*ballen = balkongen

**ballar = balkonger
***allar = altaner

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »