Lever (äter jag inte, men gör)

Ett lördagsförmiddagsinlägg.

---

 

Klockan är efter åtta. Bilden visar dessutom hur många After eight jag åt igår. Många…

Ja, som rubriken säger, lever äter jag inte men gör. Jag gissar att många har saknat mig eftersom jag inte har bloggat sen igår morse (<== ironi). Jag har haft fullt upp med att leva, det vill säga kämpa för tillvaron och även njuta av den. Nu är klockan… efter åtta och jag tar mig en liten stund vid datorn innan jag ska rusa vidare i livet.

Det blev en liten sovmorgon i morse, även om somliga i huset tycktes leka stamrenovering. Jag mindes nattens dröm och rekapitulerade den. Den involverade hundväkteri åt okänd kollega, lera samt löpning. Det enda jag kan tänka mig i detta är hundväkteri, resten begrep jag inte.

Men det var fredag igår och mitt goda humör tycks rinna ut med sanden i timglaset. Jag jobbade stenhårt med det jag fått veta ska prioriteras. Ända fram nådde jag inte igår, men det finns ännu tid kvar. Runt omkring oss får NK* och jag mycken verbal uppskattning. Min chef på distans stöttar på helt rätt sätt. Resten kan jag inte säga mycket mer om förrän jag har deltagit i ett samtal på onsdag eftermiddag. Samtal. Vad Det Nu Innebär… Till dess får jag finna mig att jag inte sover så bra, nåt som i stället ger tid för mer läsning i arla morgonstund. För att peppa mig själv iklädde jag min favvo-tischa igår också. Den får jag känna mig lagom kaxig i. Och nya, spännande konstellationer igår gav vid handen att naturvetare faktiskt är rena kulturknuttarna. Trevligt med utbyte av boktips vid gofikat!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden en kvart före ordinarie arbetstids slut, men jag hade ju jobbat in den tiden på torsdagen. Tog en annan väg hem och plockade upp Fästmön på vägen. Vi åkte och fyndade vin och gott att äta. En del försvann ner i våra magar igår, annat kanske åker ner idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska vi hasta iväg på nya äventyr. Den här helgen är fullt intecknad och omfattar förutom vissa ärenden, även födelsedagsfirande och museibesök med mera. Jag hoppas att DU får en riktigt bra helg! Du får gärna lämna en hälsning i en kommentar. Bloggen finns nämligen fortfarande kvar, men se Twitterkontot är jag på väg att avsluta. På Twitter finns nämligen bara konstiga människor, nästan, förut Lisa och Inger. 😆

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

SM i selfies, kakor och påssjuka

Ett Stockholmskt inlägg.

---

 

Igår var det Dagen D för årets Stockholmsträff med vännen FEM. Ja, vi lät en dotter och en fästmö följa med också.

The more, the merrier

du vet. Regn, regn, regn hela dan. Tur att våra sinnen var soliga. Det blev mycket prat och skratt, en hel del shopping och framför allt: många fikastunder.

Vi gillar också att ta selfies. Och det är tur för dig, för då får du ju se hur vi ser ut efter att ha blivit mer eller mindre dränkta av lördagens konstanta ösregn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fotade faktiskt en hel del. Dock inga kändisar, trots att vi redan i Uppsala mötte Marie Göranzon på perrongen. En stilig kvinna, för övrigt.

Tåget kom och gick som det skulle. Möjligen har SJ gått nån charmkurs, för de hade nån sorts fånig utlottning under resan. Ja, fånig var den för att det var fina priser och vi vann inget. Fast lite mer fånig var den för att en kunde vinna på sitt vagnsnummer och sitt platsnummer och några såna såg vi inte nånstans…

Första stoppet i Stockholm skulle bli Vetekatten på Kungsgatan där vi skulle inta frukost. (Vi åkte tidigt hemifrån.) Men där var det knökat med folk, så det kunde vi glömma. Vi gick i stället upp till Muffin Bakery på Drottninggatan, nästan mitt emot det som tidigare hette Hurtigs. Mumsigt värre med varm bagle med kalkon och philadelphiaost samt chokladboll med pärlsocker! Jag passade på att överlämna ett stycke födelsedagspresent och en julklapp till FEM.

Soffan och FEM hade vid det här laget redan drabbats av påssjukan på väg genom stan från bussen. Men vi hamnade naturligtvis på Alfa där vi alla handlade nånting, tror jag. Jag fyndade två böcker där och senare under dan en tredje i en bokhandel på Drottninggatan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Gamla stan fikade vi två gånger, bland annat på Muren, trängdes i en bokhandel (paniken var nära) samt plaskade runt i ösregnet på Stortorgets julmarknad. Nej, vädret var ingen höjdare. Det kanske var därför vi fikade så ofta. Då fick vi torka till en stund.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi kom ut från sista kaféet regnade det fortfarande. Det var dags för FEM och Soffan att dra sig mot sin buss. Vi kramades farväl under överinseende av Tyska kyrkan. Anna och jag fortsatte mot nya äventyr. Vi skulle leta efter en hemlig trädgård…

Tyska kyrkan.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsexemplar av måndag

Ett måndagsexemplifierat inlägg.

---

 

Den här måndagen blev verkligen ett riktigt måndagsexemplar redan från start. Innan jag åkte till jobbet skulle jag fylla i och skicka in mitt sista tvåveckorskort till a-kassan. Gick det bra? Nej. Var det enkelt? Nej. Problemet även denna gång är att jag började jobba mitt i en vecka. Såna utsvävningar finns det inte utrymme för i a-kassans små boxar. Jag fyllde i arbetslös måndag, tisdag och onsdag och därefter arbete torsdag och fredag. När jag sen kom till lördag och söndag, då en kontorsråtta som jag är ledig, blev det också problem. Till sist kryssade jag i

Förhinder

Idag kostade den så kallade gratisparkeringen mig 800 spänn.

Det kändes varken rätt eller bra, men vad skulle jag göra? Vidare besvarade jag meddelandet som kom in för ett tag sen och skrev att Arbetsförmedlingen gjort rätt, jag arbetar sen den 24 september och bla bla bla. Där stod inget om nåt arbetsgivarintyg, men när jag hade fyllt i kortet såsom jag gjort, uppmanades jag att sända in ett sånt till a-kassan. Som tur var hade jag låtit göra en kopia vid kontraktsteckningen i Stockholm den 23 september. Jag vek därför ihop den och stoppade den i ett kuvert som jag frankerade och adresserade till a-kassan. På väg från parkeringen nära jobbet stoppade jag brevet i en gul postlåda. Ja, jag parkerade på samma gata som i fredags, det är tillåtet att parkera där, men jag ställde bilen betydligt högre upp. Jag har ingen lust att bli nästan påhoppad av arga gubbar i eftermiddag igen. På grund av detta ställde jag mig för nära en korsning. När jag skulle åka hem satt det en p-bot om 800 kronor på bilen. Jättekul – NOT!!!

Vi var två som stod utanför huvudentrén och huttrande väntade på nån icke-konsult som kunde släppa in oss. Vi konsulter kommer nämligen inte in i byggnaden före klockan åtta. Detta är ett litet problem, eftersom jag måste komma tidigt till jobbet för att få parkering. Men än så länge är det ändå skönt att få en stunds frisk luft. Väl inne i byggnaden och på mitt kontor hade jag inget för att jag hade halvstressat iväg hemifrån efter a-kassetjafset: jag var en av några som inte hade kontakt med nätverket. Måndagsexemplar av den här måndagen var det alltså även på jobbet. Irriterande, men inte nåt att hetsa upp sig över. Det fanns ju kaffe i automaten och en kollega hade med sig urgoda kanelbullar med rosa pärlsocker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Våra duktiga IT-tekniker jobbade på bra och efter nån timme, en och en halv, kunde jag gå till min dator för att arbeta. Under tiden hade årets Nobelpristagare i medicin utsetts och nyheten att Henning Mankell hade avlidit spridits.

Jag lagrar inget lokalt på min dator och det finns naturligtvis både för- och nackdelar med detta. Fördelarna överväger emellertid – vi är ibland flera som jobbar med samma saker. Tyvärr visade det sig att jag saknade vissa mallar. Medan jag väntade på installationen började jag jobba ändå. Det kändes ju som om jag inte hade gjort nånting på hela förmiddagen! Nu har jag lämnat Dalarna i tjänsten och befinner mig på västkusten, faktiskt i vännen Grethes trakter. Där finns också en del lustiga namn. Lustigast hittills är Balltorp. Ja, jag har snuskig fantasi samtidigt som jag är pryd – en märklig kombo. Men jag undrar också om en käftkross hör hemma i Tandvärksgruvorna, som jag ramlade ner i i fredags…

Nu har jag lyckats ta mig hem utan att nåt har hänt. Parkeringsböterna har jag lagt in för betalning och det var ju tur att jag vann 750 kronor på en Trisslott igår – det täcker ju nästan böterna.

I morgon väntar nya äventyr. Vi får besök av huvudredaktören från norr och jag har förstås tusen frågor som jag hoppas redaktören har lika många svar på. Om inte får jag muta med nåt gott från min kontorsliga lilla frukt- och godisskål.

Kontorslig frukt- och godisskål.

Har DU haft ett måndagsexemplar till måndag eller har din dag varit bara toppen??? Skriv gärna några rader och berätta innan utrymmet tar slut. Det är bara åtta procent kvar nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En pärla i parken

Ett inlägg om en av sommarens pärlor.

---

 

Stress, stress, stress. Men vi hann ner på stan, in på Kafferummet Storken och fick oss ljuvlig skaldjurssallad till middag, serverade av Lille Prinsen, gossen med de stora ögonen som så sällan talade som barn. Vuxen nu… Kräftstjärtarna på min tallrik var precis så salta som jag behövde ha dem. Min vän Greken bjöd kaka precis så söt som jag behövde till dessert. Ja, Fästmön tog en liten bit, jag det mesta. Försökskanin när det gäller min vän Grekens kakor är jag så gärna. Det kunde inte bli mer perfekt.

Vi var inte ensamma som skulle lyssna på Sarah Dawn Finer, men trots kilometerlång (?) kö gick det smidigt. Konserten var underbar. Mycket prat, en hel del skämt och så Kärleksvisan till avslutning. Jag såg nog att Sarah Dawn Finer tittade rakt på mig. På MIG!  Lite sliten röst, men vilken pipa hon har… Tack Anna för att du fixade biljetter!

Ett glas rosé till min älskling, en iskall öl till mig innan vi tog bussen hem. Träffade ytterligare ett av gårdagens barn på bussen. Det är konstigt så vuxna alla barn har blivit. Lucille har fått nyckeln till mitt hem. I morgon far vi till Kungliga Hufvudstaden på nya äventyr. Det lär hända lite saker på en blogg nära dig ändå de närmaste dagarna, trots att datorn stannar hemma. Missa inte det! Ha en fin helg!

 

Här är några bilder från vår kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Laddad för nya äventyr

Ett laddat inlägg i olika nyanser.

---

 

Powerpackladdning utomhus.

Måndagsmorgon i juli och tillvaron ser väldigt olika ut för oss människor. Jag håller självklart tummarna för vännen som ska till nya jobbet idag, men hoppas även att den som var för sjuk för att ta sig till sitt jobb igår har tillfrisknat idag och för en mer lagom tillvaro för den som hade för mycket att göra för att svara på ett sms som torde anlänt för flera dar sen. Själv sitter jag där jag sitter och gör det jag gör. Det går. Men ett ska jag sluta med: att fråga hur andra mår. Hur jag mår? Nä, eftersom ingen undrar kan jag berätta att jag mår som jag gör efter en slö helg, där böcker var främsta stimulansen. Känner jag mig otroligt laddad för måndag.

På tal om laddad måste jag bara lyfta fram det lilla laddbatteriet (powerpack) jag köpte för cirka 200 spänn en höst när jag var på resande fot. Det är verkligen en toppengrej att ha med sig, som i mitt fall, på ballen*, för att ladda mobilen. Det vet väl alla som har en iPhone hur kassa batterierna är och hur ofta man behöver ladda dem när man använder sin mobil… Genom det här ”powerpack-batteriet” kunde jag snabbt och lätt ladda mobilen på ballebordet**, det vill säga utan att lägga sticka in sladden i väggen och ladda inomhus. Det här powerpacket finns i olika nyanser. Självklart valde jag INTE det turkosa utan det silverfärgade.

I lördags pratade jag i telefonen i 23 minuter med min mamma, igår pratade jag ett par minuter med en granne. Nej, jag har inte varit översocial i helgen, precis. Tur att böcker är ett sånt gott sällskap! Jag har nu läst ut Roth-trilogin. Har du missat vad jag skrev om böckerna kan du läsa här:

1. De fyra yttersta tingen
2. Främlingars dom
3. De dödas mässa

Dagens himmel.

Idag blir det troligen inte nån balle-sittning***. Jag har en hög med papper att vända iordning, ett jobb som inte lämpar sig att göra på ballen en dag som denna när det blåser lite. Att molnen har hopat sig tycker jag är underbart! Jag tål sol och värme väldigt dåligt. Märkligt nog har mitt skinn blivit lite rosa, trots att jag har suttit med markisen nere. Kanske ser jag fräschare ut, men känner mig lika fet och ful som vanligt. Passande då, med en grisskär nyans…

Strykningen tog jag itu med igår kväll, så det kanske blir en tvätt idag. Det känns skönt att vara så laddad att en orkar stryka en söndagskväll när det är 30nånting grader utanför. Var och en blir salig på sitt sätt. Vidare ska jag sköta mitt åtagande i nån annans hem samt packa inför stundande 80-årsfirande.

Jag hoppas att DU är fantastiskt laddad för den här julimåndagen och att DITT liv har några fler nyanser än mitt.

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet
***balle-sittning = balkongsittning

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Done is better than perfect: Ugnsrengöring

Ett skrubbat inlägg.

---

 

Jag börjar definitivt bli frisk – även om det inte låter så för den som hör min lilla (?) röst. När jag är riktigt sjuk, som jag var i förra veckan, struntar jag i det mesta i mitt hem. Men jag avskyr när det är skitigt och så snart jag mår lite bättre kan jag ligga/sittligga/sitta och förfasa mig över förfallet. En grej som har varit skitig väldigt länge är min ugn. Och nu började läget bli riktigt akut, med rökutveckling – och därpå följande hostattacker på grund av risiga luftrör – vid användning av ugnen. Alltså stod det

Gör rent ugnen!

på min att göra-lista i köket. Idag tog jag tag i eländet.

Inte tror jag att Marie-Louise och Marlene tar hjälp av min favoritkarl när det gäller rengöring. Men jag backar inte för Mr Muscle. Jag tror att det han innehåller är förskräckliga saker. Fast det innehöll även min ugn och ont ska med ont fördrivas, n’est-se pas?

Jag sprayade på Muskelmannens ugnsrengöring i kall ugn och höll på att kvävas. Snabb igen med luckan efter fotografering! Det blir ingen före-bild utan rengöringsmedel, för ugnen var vidrigt skitig.

Ugnsrengöringen fick verka i en halvtimme i den kalla ugnen.

Medan ugnsrengöringen verkade i ugnen passade jag på att diska ugnsgallret med stålull. Det gick åt tre stora bitar och jag var väldigt glad att jag hittade ett par gummihandskar som skyddade mina frökenhänder… Fy te rackarns så fast fettet satt!

Ugnsgallret vilar ut på diskställsgallret efter att ha tvagats med handskbeklädd Toffelhand och stålull.

Tio minuter kvar… Det innebar att jag hann ta en fika. Sen grep jag mig an det sista och torkade ur ugnen med en fuktig disktrasa. Jag fick ta hällskrapan till hjälp på det värsta och lite diskmedel blev det också på ugnsluckans glas. Och se vilket strålande, glänsande resultat:

Glänsande ren ugn!

Hum ja… Helt perfekt blev ugnen naturligtvis inte, men den duger. Du vet väl att

done is better than perfect?

Nu ska jag åka ut på äventyr och byta in fyra träben. Klarade jag av min äckliga ugn, klarar jag av träbensbyte.

Men vad händer hos DIG idag??? Skriv gärna några rader och berätta så har jag nåt kul/intressant att läsa när jag kommer hem igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Flykt

Ett undflyende inlägg.

---

 

Svalor på flykt på en av mina dörrar hemma.

Ibland blir tillvaron för svår. Den blir så svår att man bara behöver fly. Fly till en plats där man kan få lindring och ro. Det har jag gjort idag. Jag har blivit väl omhändertagen, fast även fått vara nåldyna (jag överlevde). Lite ändringar i det dagliga, lite nytt vid behov. Tröttheten är en tung säck att bära.

På onsdag bär det av på nya äventyr. Även till dess tänker jag överleva. Men jag är än här, än där. I vinden, i luften, i orden du läser.

Livet är inte enkelt. Det är kort. Det gäller att ta vara på det, inte kasta bort det på meningslösheter och på människor som bara vill en illa. Min flykt är till nåt bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ergonomi, dörrar och tak över huvudet

Ett inlägg om att ha nåt eget.

---

 

En del har inte tak över huvudet och tvingas vara ute i kylan.

Igår fastnade jag och mamma i en intressant diskussion vid middagsbordet. Min mamma tillhör som du förstår en annan generation än jag. Den generationen som samtidigt som den förväntar sig delar av välfärdssamhället som den tycker sig automatiskt ha rätt till också har en kluven inställning till dem som står utanför samhället. Och det är där den intressanta diskussionen kom in. Ska alla ha rätt till eget rum i vård och omsorg – på bekostnad av dem som inget rum alls har?

Diskussionen kom upp efter att vi hade börjat prata om tiggare som sitter utanför livsmedelsaffärer. Min mamma kan vara ganska kall och hård i vissa sammanhang och mot vissa grupper i samhället. Men det som slog mig när vi var och handlade i söndags var den otroliga empati hon uttryckte för kvinnan som satt och tiggde när det var tio grader kallt. Ibland blir man överraskad. Vi såg också på nyheterna hur en kyrka i Stockholm öppnat för hemlösa så att de skulle få vara inomhus och slippa kylan. Det finns goda människor!

Men när det kommer till att alla ska ha rätt till eget rum ger mamma inte med sig. Hon tycker att de ska ha det – även om det innebär att många människor då får stå på kö och vänta på sin tur. Jag tycker det motsatta – MEN jag föredrar naturligtvis att ha eget rum när jag är på sjukhus. Däremot har jag absolut inga förhoppningar eller krav att få det. (Sist hade jag tur och hamnade på en tvåsal och det var naturligtvis ”bättre” än en fyrsal.)

Jag har en säng…

När mamma kommer på besök får hon ett eget rum hemma hos mig. Det känns skönt att kunna göra så, eftersom vi har lite olika dygnsrytm. Mammas sjukdom gör också att hon är vaken en stor del av nätterna – och somnar när jag vaknar, ungefär. Mitt gästrum ligger vägg i vägg med mitt arbetsrum. Mellan rummen finns ett stort öppet valv (inte nåt som jag har gjort, det fanns när jag flyttade hit). Detta innebär att jag inte kan skriva de stunder jag brukar och vill skriva. Eller rättare sagt, jag kan inte skriva i en ergonomiskt bra position. Jag vaknar alltså tidigt om morgnarna och ägnar alltid dagens första timmar åt att skriva. Nu arbetar jag med del två av planerade tre. Jag har emellertid en laptop och jag har en dörr jag kan stänga till mitt sovrum. Men att sitta i sängen och skriva är döden för min rygg – vilket jag kände av igår. Och gnällde om – mest för mig själv, i alla fall. Tills jag slogs av min egen empatilöshet: det finns faktiskt människor som varken har en säng eller tak över huvudet… Så jag föll lite på eget grepp… Och skämdes… För jag… tog i lite mot mamma när det gällde det där med att ha ett eget rum när det finns människor som inte ens har tak över huvudet. Jag tyckte att hon var inkonsekvent, jag skrattade glädjelöst och lite hånfullt. Sen visade det sig att jag själv är minst lika inkonsekvent, i mitt eget rum, bakom min egen stängda dörr.

Idag på seneftermiddagen väntar nya äventyr med mamma ute i verkligheten. Min lilla mamma, som vill så mycket och som sen inte riktigt klarar eller orkar allt hon vill. Det sätter sina spår ibland i våra diskussioner och dialoger. Som dotter kan det vara svårt att inse vissa saker ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan och Pingolina på äventyr

Ett äventyrligt inlägg.

---

 

Ett typiskt tillbehör som gör vardagen till helg.

Livet är som ett äventyr ibland. Men de flesta dagar är det inte särskilt spännande. Till viss del blir det vad vi gör det till. Igår tyckte jag att vi skulle leka lite helg eftersom Fästmön är ledig idag och jobbar lördag och söndag. Därför ägnade jag torsdagen åt att städa. Städning är ju, som bekant, kanske, också ett sätt för mig att må lite bättre. Det var ett tag sen jag fejade och det tog sin lilla tid. Efteråt var jag så nöjd och glad att det var gjort så att mitt hjärta och jag kunde fira… helg.

Jag hade tänkt ut lite god mat till kvällen. Vi tog svängen om Tokerian för att kompletteringshandla på vägen hem från Annas jobb. För jorå, jag fick hämta henne igår eftermiddag.

Visst betyder en regnbåge tur?

Ett tag hade jag hoppats på en kvällssittning på ballen*, men som de senaste dagarna har vädret inte tillåtit det. Det har regnat av och till. För det mesta regnar det inte in på ballen, fast det är ju inte så särskilt varmt och skönt att sitta där…

Mycket riktigt kom regnet. Och en åskknall. Och en regnbåge! Jag vill så gärna tro att regnbågar betyder tur. Jag har intalat mig det, för det gör dem än mer spännande. Det blev mörkt och jag tände både lampor och stearinljus.

Vi var rejält hungriga när vi satte oss till bords. Vinet, ett fylligt rött från Valpolicella och svindyrt, hade luftat lite mer än en timme och Kalle Konen hade tillagats i 40 minuter i ugnen. Jag är verkligen inte nån matlagningsmästare, men jag gillar god mat. Och pulled turkey är gott! Dessutom passar det mig eftersom maten sköter sig själv större delen av tillagningstiden. Då kan jag i stället ägna mig åt roligare saker som att läsa eller skriva.

Visst ser det gott ut?

Torsdagskvällen avrundades med lite TV och soffsnark. Vi var trötta båda två – Anna hade ju jobbat och jag hade städat – så vi somnade ganska snabbt. Idag hade vi kunnat ta sovmorgon. Hade kunnat. Två ögonpar öppnade sig – man hörde nästan plinget – redan vid sjutiden.

Anna sover räv medan jag fotar i sovrumsmörkret.

 

Våra handdukar lämnar vi hemma idag, men själva ger vi oss ut på äventyr.

Idag är det fredag och ingen av oss jobbar. För Anna är det på grund av hennes schema, för mig är det ofrivilligt. Men vi ska ut på nya äventyr idag. Det kommer nämligen gäster som vi ska möta vid tåget runt 13-tiden och som vi därefter tänkte turista lite med inne i centrala Uppsala. Där finns det ganska många spännande byggnader och andra sevärdheter att glo på. De flesta av dem kostar gratis att beträda, dessutom. Då blir det i stället pengar över till middag nånstans på lokal. Dessutom trillade 277 kronor och 15 öre in igår som kompensation för bensin och p-avgift för en resa till en intervju som inte blev av. Dessa kronor måste sättas sprätt på!

Och vad händer hos dig idag??? DET vill jag förstås gärna veta, så skriv några rader i en kommentar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagstrött trio

Ett inlägg om en trött trio som åt slafsiga och snaskiga saker igår samt tittade på människor som svängde sina lurviga.

Det regnade hela tiden igår. Mer eller mindre. Ute i Himlen hade emellertid sjön på gatan torkat upp. Jag var lite orolig när jag skulle åka ut till Himlen för att hämta Fästmön och Prinskorven.

Det var en fredagstrött trio som sammanstrålade. Vi slängde in väskor och datorer hemma hos mig innan vi for och åt middag. Det blev en slafsmiddag. Eftersom klockan sprang på och Anna inte hade ätit nån lunch alls och Elias och jag inte hade ätit nåt sedan lunch.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade chips och läsk till Elias. Detta serverades till klockan 20.00 – som alltid. Det ska var just prick klockan 20, annars är det nån som blir orolig.

Elias vid datorn hemma hos mig.

Vi satte upp Elias dator på matsalsbordet och Elias lilla rumpa satt nog rätt bra på en av min farmors och farfars karmstolar. TV:n stod på och vi kikade av och till på Let’s dance. Inte nåt jag vanligtvis tittar på, men ibland kan det vara lite kul att se danserna. Jag tycker för det mesta att folk som deltar är duktiga. De flesta måste dessutom träna rätt hårt. Att lära sig en dans och ett dansnummer på en vecka är bra jobbat.

Anna dansade inte.

Elias såg som sagt både på sin dator och på TV:n. När han fick chips och läsk intog vi prästostbågar. Anna fick ett glas rött till, jag en starköl.

Men redan 21.30 ville Elias krypa till kojs. Vi hade gjort en liten

kojs

åt honom på golvet i sovrummet, för nån egen kupé ville han inte ha. Anna och jag satt uppe och halvsov till nån amerikansk polisserie innan vi hasade i säng. När jag kröp i bingen sovs det redan gott i sovrummet, men jag läste ut min bok. Jag hade ju bara slutet kvar och det var så spännande!

Idag är himlen alldeles blå och det blåser lite ute. Det ser ut att bli en fin dag som kräver solbrillor. En ny tur till Tokerian blir det innan vi åker till Morgonen med Elias. Därefter väntar nya äventyr på Anna och Tofflan…

Livet är kort.

Read Full Post »