Nåt att fundera på igen…

Ett tänkande inlägg.

---

 

Det finns fortfarande tårar trots att det är över.

Även den här helgen har jag fått nåt att fundera över. Jag vet inte hur det kommer sig, men så snart jag gör nåt annat än sitter i mitt hem ringer min mobil eller telefon. Det skedde två gånger igår. Sista gången körde jag bil på slingrande vägar genom ett vägarbete, så jag ville inte prata. Jag får ett nytt samtal på måndag. Till dess kan jag läsa på lite. Och fundera.

Det är lite för mycket på gång just nu, känns det som. Vissa saker vill jag gärna slutföra. Som redigeringen av mina ord. Delmålet var fem kapitel igår, jag hann två. Till viss del berodde det på omfånget, men till största delen var det så otroligt smärtsamt att gå igenom. Igen! Jag har ju nyss satt orden på pränt, känns det som. Jag borde vara smått… immun… Men inte. Tårarna finns där trots att det är över. Det gör fortfarande fruktansvärt ont.

Middagstillbehör.

Det blev, fantasifullt nog, sedvanlig fredagsmiddag i New Village-köket igår. Jag hade tänkt överraska och göra kyckling i lergryta med sallad, men det funkade inte med tider, hämtningar och lämningar. En kyckling i lergryta ska stå i ugnen en timme per kilo och när man inte vet exakt vilken tid man kan äta blir det knepigt. Men den som spar hon har!

Till nästa helg blir det emellertid inte kyckling i lergryta, för då kommer äldsta bonusdottern hem på besök och jag gissar att hennes mamma/min Fästmö vill åka hem och hänga med henne då de timmar hon (Anna) inte jobbar. För naturligtvis jobbar Anna nästa helg. Och nån gång under den helgen eller kanske måndagen därefter ska vi fira yngsta bonusdottern som fyller 20.

Middagen.

Efter middagen gjorde vi nåt som i alla fall jag inte har gjort på många, många år: vi glodde på Idol. Detta broilerprogram i landet Lagom där det plötsligt är tillåtet för tre personer att vara hur elaka som helst. Och de som står framför dem leker divor och ikoner. Vissa av dem är inte ens torra bakom öronen. Men se! Igår… Jag såg och jag hörde en tjej göra en underbar version om min gamla favoritlåt Purple rain. Fantastisk röst och utstrålning! Den här tjejen önskar jag en bättre framtid än att segrande ur programmet (det brukar ju inte gå så bra för vinnarna…) – jag önskar att hon får möjlighet att göra sång och musik till sitt yrke. Och så får hon gärna tipsa Laleh om hur man inte förstör en bra låt.

I eftermiddag ska vi ut och vandra bland gamla döa författare och kändisar på Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Det börjar klockan 14, samling vid Gamla kapellet och kostar 50 pix. Häng på om du inte har nåt för dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kultur ska vara tillgänglig för alla – även fattiga!

Ett kulturellt och lite politiskt inlägg, gubevars!

---

 

I morgon är det lördag. Fredagen har bjudit på lite regn, men i morgon ska det vara fint väder, har jag bestämt. Fästmön och jag ska nämligen traska runt på Gamla kyrkogården i centrala Uppsala på eftermiddagen i en guidad vandring. Vandringen börjar klockan 14 och tar ungefär en timme. Jag är mycket spänd och förväntansfull och betalar gärna 50 spänn för det hela. (Naturligtvis kommer en recension senare, på en blogg nära dig!)

Gravarna i Gamla Uppsala kan man titta på helt gratis.

Men en annan kulturell begivenhet här i stan som jag gärna hade passat på att kika på är Henry Diltz fotoutställning ”Backstage Legend” av kända rockikoner. Utställningen visas sen den 30 september och fram till den 12 oktober på Uppsala Konsert & Kongress. Men se 100 spänn betalar jag inte!!! På Fotografiska museet i Stockholm kan jag tänka mig att betala hundringen och lite därtill, men det är ju ett helt HUS i flera våningar med fotoutställningar. Här handlar det om en våning (okänt hur stort antal bilder som visas). Vill man lyssna på ett föredrag av fotografen får man betala ytterligare. Nej, Uppsala Internationella Gitarrfestival, sponsrad av Uppsala kommun och den organisation som har huvudansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård, det här är skamligt! Ni serverar kultur för eliten som kan betala.

Jag säger inte att kultur ska vara ”billigt”. Jag fattar att även kulturpersonligheter måste få en inkomst. Men att ta så mycket betalt för en enda utställning och dessutom kräva extra betalt för föreläsningen – nej, det stänger ute mig och många andra. Vi, som visserligen är kulturellt intresserade, men fattiga.

Den nya statsministern har redan lovat fria inträden till statliga museer. Jag har hört en del sura röster som undrar över detta och varifrån pengarna ska tas. Jag själv tycker att det är helt rätt med gratis inträden. Det lockar folk från sina datorer och från sociala medier, där de annars bara sitter och tycker en massa (<== inklusive mig själv), och ut på berikande upplevelser!

Och BTW, jag röstade inte på nåt parti som hade ordet -demokraterna i sitt partinamn, ifall du undrar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan och Pingolina på äventyr

Ett äventyrligt inlägg.

---

 

Ett typiskt tillbehör som gör vardagen till helg.

Livet är som ett äventyr ibland. Men de flesta dagar är det inte särskilt spännande. Till viss del blir det vad vi gör det till. Igår tyckte jag att vi skulle leka lite helg eftersom Fästmön är ledig idag och jobbar lördag och söndag. Därför ägnade jag torsdagen åt att städa. Städning är ju, som bekant, kanske, också ett sätt för mig att må lite bättre. Det var ett tag sen jag fejade och det tog sin lilla tid. Efteråt var jag så nöjd och glad att det var gjort så att mitt hjärta och jag kunde fira… helg.

Jag hade tänkt ut lite god mat till kvällen. Vi tog svängen om Tokerian för att kompletteringshandla på vägen hem från Annas jobb. För jorå, jag fick hämta henne igår eftermiddag.

Visst betyder en regnbåge tur?

Ett tag hade jag hoppats på en kvällssittning på ballen*, men som de senaste dagarna har vädret inte tillåtit det. Det har regnat av och till. För det mesta regnar det inte in på ballen, fast det är ju inte så särskilt varmt och skönt att sitta där…

Mycket riktigt kom regnet. Och en åskknall. Och en regnbåge! Jag vill så gärna tro att regnbågar betyder tur. Jag har intalat mig det, för det gör dem än mer spännande. Det blev mörkt och jag tände både lampor och stearinljus.

Vi var rejält hungriga när vi satte oss till bords. Vinet, ett fylligt rött från Valpolicella och svindyrt, hade luftat lite mer än en timme och Kalle Konen hade tillagats i 40 minuter i ugnen. Jag är verkligen inte nån matlagningsmästare, men jag gillar god mat. Och pulled turkey är gott! Dessutom passar det mig eftersom maten sköter sig själv större delen av tillagningstiden. Då kan jag i stället ägna mig åt roligare saker som att läsa eller skriva.

Visst ser det gott ut?

Torsdagskvällen avrundades med lite TV och soffsnark. Vi var trötta båda två – Anna hade ju jobbat och jag hade städat – så vi somnade ganska snabbt. Idag hade vi kunnat ta sovmorgon. Hade kunnat. Två ögonpar öppnade sig – man hörde nästan plinget – redan vid sjutiden.

Anna sover räv medan jag fotar i sovrumsmörkret.

 

Våra handdukar lämnar vi hemma idag, men själva ger vi oss ut på äventyr.

Idag är det fredag och ingen av oss jobbar. För Anna är det på grund av hennes schema, för mig är det ofrivilligt. Men vi ska ut på nya äventyr idag. Det kommer nämligen gäster som vi ska möta vid tåget runt 13-tiden och som vi därefter tänkte turista lite med inne i centrala Uppsala. Där finns det ganska många spännande byggnader och andra sevärdheter att glo på. De flesta av dem kostar gratis att beträda, dessutom. Då blir det i stället pengar över till middag nånstans på lokal. Dessutom trillade 277 kronor och 15 öre in igår som kompensation för bensin och p-avgift för en resa till en intervju som inte blev av. Dessa kronor måste sättas sprätt på!

Och vad händer hos dig idag??? DET vill jag förstås gärna veta, så skriv några rader i en kommentar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lidande

Ett språklidande inlägg.

Vi har tillbringat eftermiddagen i centrala Uppsala. Mest i solen. Men då och då gick vi in i en affär. Det orsakade lidande. Språklidande. Se denna skylt, inte bara särskrivning  (prov sittning) utan talspråk (våran). Var ska detta sluta? Ja, jag ska då sluta gå in i den här affären igen.

 

Särskrivning och talspråk… Jag kan nog inte gå till Household igen…

Livet är kort. Jag är språknörd.

Read Full Post »

Fem saker jag kan leva utan

Ett irriterat inlägg.

Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad… Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

• Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

• Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

• Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

• Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

• Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 

Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

Fågelsången fullt av …kråkor…

Ett inlägg om dagens konditoribesök.

I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.

Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmackan kladdade inte.

Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.

Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad används våra skattepengar till?

Frågan i rubriken ställer man sig rätt ofta. Senast i morse blev jag som ett frågetecken när jag läste en notis i lokalblaskan att den koloss organisation som ansvarar för vård i vårt län ska ge alla sina anställda rätt att arbeta heltid. Där kan man inte riktigt ha tänkt. Det handlar om cirka 1 500 personer. Gissningsvis jobbar majoriteten inom vården (kolossen har andra verksamhetsområden också, men detta är det primära). Och det vet väl alla att den som är över 40 och har jobbat i vården hela livet får förslitningsskador i framför allt axlar och armbågar. Då är det inte så himla lätt att orka jobb heltid eftersom ett jobb i vården innebär en del lyft av olika slag och administration (arbete vid dator), uppgifter där främst axlar och armbågar tar stryk. Sen har vi ju småbarnsföräldrarna som inte är intresserade av att jobba heltid eftersom de har andra intressen i livet än att arbeta.

Vad används våra skattepengar till egentligen..? Jag ställer mig frågande…

Nej, jag ställer mig väldigt frågande till detta! Inte blir mitt frågetecken mindre när jag på samma sida i lokalblaskan där ovanstående notis om heltider finns läser om The Gloryfires stödkonstert i Missionskyrkan i morgon, onsdag, kväll. Konserten ges till förmån för kvinnan som fick betala sin canceroperation själv på Uppsala Cancer Clinic när ovanstående koloss organisation ägnar tid åt att utreda huruvida man ska ha ett avtal med kliniken eller inte. Tid, som en cancersjuk person kanske inte har. Det är skamligt!

Och idag på nätet noterar jag att Miljöpartiet vill lägga ner närakuten i centrala Uppsala och satsa pengar på akutmottagningen på Sjukstugan i Backen i stället. Då har man uppenbarligen inte uppfattat den stora snackisen som pågått i flera år – och som dessutom var orsak till att närakuten en gång öppnade. Snackisen om att det alltför många patienter söker sig till den stora akuten eftersom de inte får hjälp på sin vårdcentral med åkommor som inte kräver ett universitetssjukhus kapacitet…

På tal om nätet ska vi i mitten av månaden ska kunna läsa våra journaler på nätet också. Det är väl bra, eller? Det kan ju vara så att man som patient inte uppfattade vissa saker vid ett läkarbesök. Men det kan ju också vara så att doktorn kanske uppfattade fel. Tänk om det står ”vänster” i stället för ”höger”, till exempel… Då ska patienterna kunna ta kontakt med läkaren, påstås det i artikeln. Jahaja, och det har läkarna tid med? Tror jag inte ett dugg! Säkerheten är jag inte bekymrad över, för den tror jag är bättre på nätet än när det var pappersjournaler som kunde bli liggande lite här och var. Men läkarföreningen är kritisk. Bland annat tycker man att det är mindre bra att patienten kan läsa sin journal innan doktorn har signerat uppgifterna. Det kan ju, som sagt, vara fel. Men värst av allt var den hänvisning som man tyckte att personer som inte kan svenska så bra skulle få: kopiera journalanteckningen och klistra in i Googles översättningsfunktion…

Ja, ja, jag slutar aldrig att ta mig för min panna när det gäller den här organisationen som förstörde mitt förra liv. Jag hoppas att det inte förstör mitt liv en gång till med tanke på vad som väntar mig på måndag och senare…

Livet är kort.

Read Full Post »

Lag och rätt och… uppmärksamhet

I fredags stängdes delar av centrala Uppsala av. En knivbeväpnad man hade tagit sig in i Stadshuset och hotade att ta livet av sig. Ryktet säger att det handlar om att mannen skulle utvisas. Personalen lämnade byggnaden, för han hotade ju inte dem som jobbade där. Och för resten, det var väl inte så många kvar en fredagseftermiddag klockan 16…

Det blev ett stort hallå kring hela händelsen. Fredagströtta arbetare kom inte hem från sina jobb och gröngölingarna stadsbussarna fastnade mellan avspärrningarna. Nu efteråt är folk fortfarande jättearga för att polisen spärrade av.

Låt mig dra en parallell historia. I början av 1990-talet tillträdde jag en tjänst vid en förvaltning inom den verksamhet som ansvarar för länsinvånarnas mentala och kroppsliga hälsa. Mitt uppdrag var liknande det jag har idag – att bygga upp en informationsverksamhet. Fast det här var ju förstås före internets stora genombrott och hemsidor var ytterst ovanliga. Min andra arbetsdag kom en ung man in i administrationsbyggnaden där jag och mina nya kollegor arbetade. Det var sen eftermiddag och det var en mellandag, en dag mellan nyår och trettonhelg. Mannen hade en morakniv i handen och han låste in sig på toaletten. Där deklarerade han att han skulle göra sig själv illa.

En vanlig morakniv.

Folk blev handlingsförlamade. Jag sprang runt och frågade vart man skulle ringa – min tanke var psykiatrin, vars akutmottagning låg fem minuters gångväg från administrationsbyggnaden. Men därifrån fick vi ingen hjälp. Så småningom ringde nån polisen, som dröjde tämligen länge. När man slutligen anlände hade förvaltningschefen, en gång i sin ungdom skötare, lyckats tala ut mannen från toaletten och fått honom att överlämna kniven. Då först kom polisen och tog hand om mannen. Jag fick senare veta att han var nyutskriven från slutenvården och skulle utvisas. Några avspärrningar var det inte tal om och polisen kom som sagt när mannen redan var oskadliggjord.

Jag kom att tänka på den här incidenten när jag hörde om vad som hade hänt här i Uppsala i fredags. Först, vilken skillnad det tycks vara när det handlar om Stadshuset respektive en administrationsbyggnad… För övrigt verkar det inte vara nån större skillnad mer än att folk blev hindrade från att komma hem och blev upprörda för detta. Samma bakgrund, hot om utvisning, gäller idag, knappt 20 år senare. Och samma förtvivlan hos den drabbade. Media fokuserade på den stoppade framkomligheten i centrala stan. Folk fotade och filmade och mannen visades upp både här och var, förhoppningsvis med maskerat ansikte i alla sammanhang. Jag undrar bara om det är nån som har skänkt mannen nån enda tanke..? Vad hände honom sen, efter att han förts till sjukhus? Är han färdigvårdad nu? Är han utvisad? Det här är retoriska frågor. Jag ville bara ställa dem eftersom jag tyckte att de flesta inte hade skänkt huvudpersonen nån större tanke…

I dagarna pågår en rättegång i ett av våra grannländer. Rättegången har fått enorm uppmärksamhet i media. Och på så gott som varenda foto som visas upp på gärningsmannen ler han mot kameran. Han är inte maskerad, men det är väl knappast så att nån betvivlar att han är skyldig till det fruktansvärda han anklagas för. Men han älskar det här! Han älskar den här cirkusen och den uppmärksamhet han får. Så varför ge honom detta? Varför inte vägra att visa upp en enda bild på monstret – ja, för oavsett om han är sjuk eller frisk är han ju ett monster om han befinns skyldig. Varför??? Nej, stäng av kamerorna och ge det hela så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag vill inte se hans grinande ansikte och jag tror att de drabbade kanske känner likadant. Jag kan också ifrågasätta att man ens håller rättegång, skuldfrågan är ju så uppenbart solklar. Lås in och kasta bort nyckeln!

Ge inte uppmärksamhet åt monster! Sluta fota!

Read Full Post »

11111

Det är ett märkligt datum idag. Och vad jag förstår är det många som gifter sig idag – lite för datumets skull. Visst hade det varit häftigt att få 111111 ingraverat i ringen, men jag tycker att man ska gifta sig av kärlek…

November är annars en ganska trist månad. Det är ofta grått, mörkt och dimmigt. Jag tror att det var lite därför Fästmön och jag valde november som förlovningsmånad, för att få nåt som lyser upp, nåt att fira. I tisdags, på vår förlovningsdag, blev det kaffe och Dajmtårta ute i Himlen. Till helgen ska vi eventuellt fira med ett biobesök. Vi gick ju på bio tillsamman för första gången i höstas. Det kändes nästan som en liten dejt och det var ganska pirrigt. Filmen vi såg då var mest seriös, men också lite rolig. Den film vi tänker oss att se på lördag är Tintin, i med engelskt tal och i 3D.

Hmm… Är inte Tintin lite gay här..?

                                                                                                                                                                 På söndag är det Fars dag. Vi som inte längre har våra fäder kvar i livet kan känna oss lite ledsna och sakna en sån dag – i alla fall gör jag det (jag kan ju inte tala för andra). Jag tänker tända ett ljus vid pappas porträtt, precis som jag gjorde på hans födelsedag i oktober. Senare på eftermiddagen ska jag följa med Anna till hennes pappa. Jag får liksom låna lite grann, kan man säga.

Fredag är det också idag. Ett härligt bord uppdukat med smörgåsar och gott pålägg fanns i fikarummet på förmiddagen. Det smakade extra bra eftersom jag endast tog en skål med yoghurt och müsli i morse. Jag vaknade nämligen med huvudvärk idag igen. När jag har huvudvärk så där ofta hänger vanligen ett illamående med. Så var det i morse. Nu har det lagt sig något, liksom huvudvärken. Det kanske är lite spänning?

Jag kände mig stark och vuxlig, som Anna har lärt med att säga, för i morse tog jag mod till mig och tog initiativ till en pratstund med en person som var otrevlig mot mig igår. Det gjorde gott. Personen hade inte ens insett att h*n hade haft en otrevlig ton. Problemet var inte jag utan frustration över den egna arbetssituationen. Det känns skönt och bra att ha rett ut det hela. Och som sagt, jag kände mig väldigt vuxlig!

Idag på förmiddagen tror jag den tredje eller den fjärde och sista intervjun hölls. Kanske inte så konstigt att jag har huvudvärk av spänningen… Jag minns en av cheferna på mitt förra jobb. H*n brukade ofta säga:

Jag har väderspänningar i huvudet!

Ehum… ärligt talat tillhörde h*n kategorin skitstövlar, så det var ju ett ganska passande uttryck h*n använde. (väderspänningar = gaser i magen)

I kväll kommer Anna-älsklingen. Hon lär få gå på ett knastrande golv, för jag orkade inte städa igår kväll. Min kraft räckte enbart till badrummet och duschrummet/toan. Dammvippning och dammsugning får anstå till lördag förmiddag när Anna jobbar och jag är ensam hemma.

För övrigt hade vi kunnat gå på Uppsala Pride, som vad jag såg i lokalblaskan i morse, pågår under helgen. Men tyvärr noterade jag inte evenemanget förrän idag (märkligt, evenemanget har en presschef som var kortintervjuad i en bilaga till tidningen också och dessutom bloggar man på WordPress!) och åter igen undrar jag hur det har marknadsförts. I lokalblaskan lyfts dessutom enbart en klubb fram, men vad jag förstår när jag läser bloggen har Uppsala Pride som tema i år ”familjen”. Det körs alkoholfritt och hålls på Drabanten i centrala Uppsala. Vem vet, vi kanske tofflar in..?

Kanske ska lufta de fina sockarna jag fick av Monica den norska? Detta är självklart en passande fotbeklädnad på Pride!

Read Full Post »