Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Valpolicella’

Ett äventyrligt inlägg.


 

Kladdkaka med hjärta

Ett typiskt tillbehör som gör vardagen till helg.

Livet är som ett äventyr ibland. Men de flesta dagar är det inte särskilt spännande. Till viss del blir det vad vi gör det till. Igår tyckte jag att vi skulle leka lite helg eftersom Fästmön är ledig idag och jobbar lördag och söndag. Därför ägnade jag torsdagen åt att städa. Städning är ju, som bekant, kanske, också ett sätt för mig att må lite bättre. Det var ett tag sen jag fejade och det tog sin lilla tid. Efteråt var jag så nöjd och glad att det var gjort så att mitt hjärta och jag kunde fira… helg.

Jag hade tänkt ut lite god mat till kvällen. Vi tog svängen om Tokerian för att kompletteringshandla på vägen hem från Annas jobb. För jorå, jag fick hämta henne igår eftermiddag.

Mörk himmel o regnbåge

Visst betyder en regnbåge tur?

Ett tag hade jag hoppats på en kvällssittning på ballen*, men som de senaste dagarna har vädret inte tillåtit det. Det har regnat av och till. För det mesta regnar det inte in på ballen, fast det är ju inte så särskilt varmt och skönt att sitta där…

Mycket riktigt kom regnet. Och en åskknall. Och en regnbåge! Jag vill så gärna tro att regnbågar betyder tur. Jag har intalat mig det, för det gör dem än mer spännande. Det blev mörkt och jag tände både lampor och stearinljus.

Vi var rejält hungriga när vi satte oss till bords. Vinet, ett fylligt rött från Valpolicella och svindyrt, hade luftat lite mer än en timme och Kalle Konen hade tillagats i 40 minuter i ugnen. Jag är verkligen inte nån matlagningsmästare, men jag gillar god mat. Och pulled turkey är gott! Dessutom passar det mig eftersom maten sköter sig själv större delen av tillagningstiden. Då kan jag i stället ägna mig åt roligare saker som att läsa eller skriva.

Pulled turkey med sås klyftor och vin

Visst ser det gott ut?


Torsdagskvällen avrundades med
 lite TV och soffsnark. Vi var trötta båda två – Anna hade ju jobbat och jag hade städat – så vi somnade ganska snabbt. Idag hade vi kunnat ta sovmorgon. Hade kunnat. Två ögonpar öppnade sig – man hörde nästan plinget – redan vid sjutiden.

Sovande Anna o jag

Anna sover räv medan jag fotar i sovrumsmörkret.

 

Ulrika o Anna handdukar

Våra handdukar lämnar vi hemma idag, men själva ger vi oss ut på äventyr.

Idag är det fredag och ingen av oss jobbar. För Anna är det på grund av hennes schema, för mig är det ofrivilligt. Men vi ska ut på nya äventyr idag. Det kommer nämligen gäster som vi ska möta vid tåget runt 13-tiden och som vi därefter tänkte turista lite med inne i centrala Uppsala. Där finns det ganska många spännande byggnader och andra sevärdheter att glo på. De flesta av dem kostar gratis att beträda, dessutom. Då blir det i stället pengar över till middag nånstans på lokal. Dessutom trillade 277 kronor och 15 öre in igår som kompensation för bensin och p-avgift för en resa till en intervju som inte blev av. Dessa kronor måste sättas sprätt på!

Och vad händer hos dig idag??? DET vill jag förstås gärna veta, så skriv några rader i en kommentar!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.


Innehållet var emellertid
av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 


Den här amaronen
var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.


Idag vaknade jag
med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vuxentid med min kära ikväll innebar…


…en rutig duk nånstans…

                                                                                                                                                        Nåt gott att dricka…


Fast inte detta Amaronevin utan en Valpolicella.

                                                                                                                                                          En promenad bland det andliga…


Domkyrkotornen lyste röda i kvällssolen, ”kulan” på Gustavianums anatomiska teater skymtar guldgul till höger.

                                                                                                                                                     Försökte fånga en ängel…


Hon har gäckat mig länge, denna donna…

                                                                                                                                                 Tulpanerna i parken nedanför universitetet har nästan blommat ut redan.


Tulpaner, tulpaner… Överallt tulpaner…

                                                                                                                                                       Fångade en annan tjej på bild, vid foten av Geijerstatyn. Gubben själv dissade jag…


Vem är hon?

                                                                                                                                                      Träden i parken är gamla och tunga. Detta har för säkerhets skull försetts med stöttor.


Tungt träd stöttas.

                                                                                                                                                         Ett träd var väldigt rött. Mobilkameran gjorde det inte rättvisa, tyvärr.


Ett rött träd.

                                                                                                                                                               Ett av husen har flera fuskfönster, det vill säga fönstren är bara påmålade på gavlarna. Varför?


Fuskfönster påmålade på huset till vänster i bild!

                                                                                                                                                      Pumpen vid S:t Eriks källa var häftig i skymningen.


Här nedanför har ett huvud rullat…

                                                                                                                                                        Fyrisån var stilla i kväll. Långt bort skymtar tornet för hotell Hörnan.


Ån och Hotell Hörnan som skymtar längst bort.

                                                                                                                                                          Och kastanjerna blommade på träden vid vattnet. Så vackert…


Kastanjerna blommar!

                                                                                                                                                          Jag blev tvungen att gå nära dessa märkliga blommor.


Märkliga blommor, kastanjeblommorna!

                                                                                                                                                           Nån trodde att jag var från Armenien. Anna blev kär i en söt liten man. Vi har skådat Karl Bertil Jonsson IRL. Och så har jag telefonerat med mamma. Nu är vi trötta och ska strax sova. En kväll i stan är slut.

Read Full Post »