Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘måndagsmorgon’

Ett inlägg om min söndag.


 

Gula höstträd

Höstträd i Gamla Uppsala.

Igår var det en fantastisk höstdag, med sol, blå himmel och hög luft. Idag var det… lite mindre fantastiskt och en aning grått. Men… jag ville ändå på en av veckans två lediga dar passa på att skutta ut och kika på hösten och ta några bilder. Som tur var fick jag samtidigt en dejt med Fästmön. Målet var Gamla Uppsala, detta magiska ställe där en kan

  1. strosa i timmar och prata
    eller
  2. nicka pick när det är varmt
    eller
  3. fika.

Vi gjorde nr 1 och nr 3. Ja, massor av timmar strosade vi inte, men en, kanske. Lite planerade vi framåt, lite funderade vi över den kommande veckans övningar och prövningar. En familjemedlem är utsatt för en prövning, jag själv för en annan. Och så pratade vi om sånt som ska firas framöver och tänkbara scenarier kring framtiden. Ja, ursäkta om jag är kryptisk, men jag har goda skäl att vara det och nej, jag tänker inte skriva om det i nåt låst inlägg, för bland de nyfikna finns en och annan som inte är vänligt nyfiken. Därför får du titta på några av de bilder jag tog idag i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Promenaden rundades av med en fika på Odinsborg. 
Vi var inte alls ensamma där, utan det var riktigt svårt att få bord. Jag behövde fylla på med snabb energi, för jag hade inte ätit sen äggröran och det rostade brödet i morse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trappa och grävarbeten i Gamla Uppsala

Dags att trappa upp inför den kommande arbetsveckan! (Bilden är från Gamla Uppsala där det grävs väldigt mycket…)

Mamma har fått sitt helgsamtal och jag skrapade fram 30 kronors vinst på vår Trisslott. Det börjar bli dags att koka potatis och värma lax. Och trappa upp inför en ny, härlig arbetsvecka! Jag är så glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till – åtminstone ett tag till. Men jag blir väldigt irriterad på alla som klagar över sina fasta jobb. Gå på a-kassa och var arbetslös en stund så får du se hur kul – NOT! – det är! Gör nåt åt saken i stället – vare sig det handlar om att prata med chefen eller facket om den dåliga arbetsmiljön eller sök nytt jobb!

Nån söndagsångest var det länge sen jag hade. Jag njuter av Bron och sen går jag och lägger mig och kan knappt vänta tills det blir måndagsmorgon och jag får åka till jobbet igen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett laddat inlägg i olika nyanser.


 

Powerpack

Powerpackladdning utomhus.

Måndagsmorgon i juli och tillvaron ser väldigt olika ut för oss människor. Jag håller självklart tummarna för vännen som ska till nya jobbet idag, men hoppas även att den som var för sjuk för att ta sig till sitt jobb igår har tillfrisknat idag och för en mer lagom tillvaro för den som hade för mycket att göra för att svara på ett sms som torde anlänt för flera dar sen. Själv sitter jag där jag sitter och gör det jag gör. Det går. Men ett ska jag sluta med: att fråga hur andra mår. Hur jag mår? Nä, eftersom ingen undrar kan jag berätta att jag mår som jag gör efter en slö helg, där böcker var främsta stimulansen. Känner jag mig otroligt laddad för måndag.

På tal om laddad måste jag bara lyfta fram det lilla laddbatteriet (powerpack) jag köpte för cirka 200 spänn en höst när jag var på resande fot. Det är verkligen en toppengrej att ha med sig, som i mitt fall, på ballen*, för att ladda mobilen. Det vet väl alla som har en iPhone hur kassa batterierna är och hur ofta man behöver ladda dem när man använder sin mobil… Genom det här ”powerpack-batteriet” kunde jag snabbt och lätt ladda mobilen på ballebordet**, det vill säga utan att lägga sticka in sladden i väggen och ladda inomhus. Det här powerpacket finns i olika nyanser. Självklart valde jag INTE det turkosa utan det silverfärgade.

I lördags pratade jag i telefonen i 23 minuter med min mamma, igår pratade jag ett par minuter med en granne. Nej, jag har inte varit översocial i helgen, precis. Tur att böcker är ett sånt gott sällskap! Jag har nu läst ut Roth-trilogin. Har du missat vad jag skrev om böckerna kan du läsa här:

  1. De fyra yttersta tingen
  2. Främlingars dom
  3. De dödas mässa
Moln

Dagens himmel.

Idag blir det troligen inte nån balle-sittning***. Jag har en hög med papper att vända iordning, ett jobb som inte lämpar sig att göra på ballen en dag som denna när det blåser lite. Att molnen har hopat sig tycker jag är underbart! Jag tål sol och värme väldigt dåligt. Märkligt nog har mitt skinn blivit lite rosa, trots att jag har suttit med markisen nere. Kanske ser jag fräschare ut, men känner mig lika fet och ful som vanligt. Passande då, med en grisskär nyans…

Strykningen tog jag itu med igår kväll, så det kanske blir en tvätt idag. Det känns skönt att vara så laddad att en orkar stryka en söndagskväll när det är 30nånting grader utanför. Var och en blir salig på sitt sätt. Vidare ska jag sköta mitt åtagande i nån annans hem samt packa inför stundande 80-årsfirande.

Jag hoppas att DU är fantastiskt laddad för den här julimåndagen och att DITT liv har några fler nyanser än mitt.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***balle-sittning = balkongsittning

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jädrigt mysigt inlägg.


 

Blommande pelargon

Livskraft och mys i köket så här på måndagsmorgonen. En av pelargonerna från Lucille blommar.

Varför finns det inget som heter måndagsmys? Jag tycker att vi inför det NU. Dels blir det en snygg allitteration – Måndag – Mys, dels borde alla få unna sig en mysig måndag som start på veckan. Personligen har jag inget alls emot måndagar, ibland kan jag till och med känna en viss förväntan. Då är det värre med fredagar. Då ska man vara trött och samtidigt orka mysa med sina nära och kära – om det ens finns såna i ens närhet. (Ibland finns de, men är inte tillgängliga heller.) Den gångna veckan kanske dessutom har varit en besvikelse. Vad finns det då att glädjas över en fredag?

Jag trodde att den förlorade timmen skulle vara kännbar i morse. Kanske skulle jag vilja sova ”längre”. Men inte då! Det är som om kroppen själv är inställd på att följa tidsförändringarna, för jag vaknade kvart i sju. När jag passerade köket, för att sätta på kaffe på min väg till badrummet, noterade jag att en av pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar. Det är visst en till som myser så här på måndagsmorgonen, alltså! Det är härligt att se livskraften hos en del växter. C hade helt rätt när h*n skrev i ett sms att h*n ska sköta om mina kära blommor. Att se livskraften och även skönheten i en blommande växt är dessutom alldeles gratis. Nån gång efter påsk ska jag lägga några kronor på ny jord så att övriga växter piggar på sig också.

Tro nu inte att jag är världsapigg denna måndagsmorgon. Jag har med ovanstående rader bara försökt intala mig själva att jag är det. Jag ska på besök i vården denna förmiddag och idag ser jag inte fram emot det. Sedvanlig administration har jag hunnit med samt besvara ett väldigt, väldigt vänligt mejl som kom in till mejlboxen efter läggdags igår kväll. Jag kan återigen konstatera att det finns människor som är snälla. Sen finns det såna som jag som är som de är – som till och med försöker lura sig själva att det är mysigt med en regnig och grå måndagsmorgon med sedvanliga skrik i duett från grannbarnen.

Och slutligen – jag ger mig inte! – en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.


 

Tofflan på tv

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Mejsel o brödrost

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ensamt inlägg.


 

Muggar

Annas mugg till vänster, min till höger, träffades igår.

Söndagskvällen ägnade jag som vanligt åt att läsa och se på film och TV (SvT Play), måndags-morgonen som vanligt åt att söka jobb. Jag har bara sökt två jobb idag, för det är vad jag har hittat. Misstänker att den här veckan blir tuff på jobbfronten. Det verkar som om hela Sverige står stilla.

Det känns lite extra tufft då att det är en vecka när jag är ensam. Men naturligtvis missunnar jag inte Fästmön att åka på semester med sin yngste! Jag tycker att det är roligt att de kommer iväg på nåt, fast jag tycker att det hade varit roligare om jag hade kunnat följa med. Det vill säga jag tycker det. Anna och Elias kanske inte tycker det.

Jag har emellertid massor av saker som behöver göras. I gästrummet hänger och ligger en gigantisk strykhög, men den tar jag förstås bara tag i när det regnar nästa gång. Om det gör det igen. I morse vaknade jag till en mulen dag – som nu har övergått i ljusblå himmel med vita moln. Väderappen säger att det ska komma åska i eftermiddag. Det tror jag vad jag vill på.

Först av allt ska jag emellertid ringa Bliwa och kolla lite vilka papper de behöver för att jag ska få ut nån ersättning på inkomstförsäkringen. Jag vet ju inte ens om de vill ha en ny ansökan eller inte. Nytt var ju att de vill ha arbetsgivarintyg, men det skulle räcka med en kopia. Det har jag – på papper. Mina sidor hos a-kassan har blivit sämre. Förut var det så bra eftersom det gick att spara ner specifikationer som PDF:er. Dessa specifikationer måste nämligen Bliwa få så att de vet om de ska betala ut nån ersättning till mig och för hur många dagar. Nu funkar det inte att göra PDF:er. Genom att göra en skärmdump fick jag till en jpg-fil i alla fall. Kanske det räcker för Bliwa? Det är lite sånt jag ska ringa och kolla när de öppnar klockan 8.30.

Några ärenden utanför hemmet  har jag också idag. Jag måste till ett apotek och hämta ut magmedicin och jag ska eventuellt ut på en tur för att hitta nåt mer till Elias i födelsedagspresent. Och när dan blir för het för att shoppa sätter jag mig väl med min bok och försöker läsa ut den. Det återstår knappt 100 sidor av Steglitsan, en av de märkligaste romaner jag har läst på länge.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förbannat inlägg.


I lördags hade jag
ont i ett öga, igår hade jag ont i ryggen och idag har jag ont i magen. Vad tyder det på? Jag skulle vilja säga att jag lider av

väderspänningar

(och då menar jag inte flatulens).

Igår morse såg det ut så här på baksidan:

Solen slår i ett fönster

Solen slår i ett fönster mittemot.


Nu på måndagsmorgonen,
ser det ut så här:

snöig marmorgon

Snö!


Men så här ville vi ju inte ha det! Verkligen inte.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska måndagen.


Vilken tur
att jag har ett gott minne när det är så kort! Och vilken tur att jag har en enastående Fästmö, van vid att hålla reda på en stor familj! Anna påminde mig nämligen i en kommentar om att jag faktiskt har vissa resurser – i form av torkad svamp! Denna kan jag ju hälla ner i kantarellsoppan för att få den mer som… kantarellsoppa. För idag blir det favorit (?) i repris till middag: bröd och kantarellsoppa.

Två burkar torkade kantareller

Inte bara en burk utan två…


Jag tror att den ena burken
härstammar från Den Hjärtegoda L och den andra från mammakusinen B. Nu är det ett tag sen jag fick burkarna, men visst håller sig torkad svamp i typ… ett par, tre år??? Äh, jag testar så får vi se! Om inte annat kanske kantarellerna har blivit till penicillin. Det kan ju var bra att inta ett par doser av detta bakteriedödande med tanke på alla smitthärdar som går omkring och hostar och nyser.

En bloggbekanting till mig skrev för ett tag sen om hur äckliga folk kan vara på bio. Själv såg – och framför allt hörde! – jag en person igår som gav ifrån sig en stor klump, uppdragen ur djupet av sina luftrör. FOLK ÄR VERKLIGEN VIDRIGA IBLAND!!! Jag vill knappt tänka på hur klumpen såg ut – eller luktade… Men jag har svårt att släppa tanken…

Mitt på dan idag är det dags att plocka fram den månatliga statistiken för bloggen. Jag har noterat en viss nedgång i antal besök. Förhoppningsvis har ett gäng oönskade besökare äntligen insett att jag verkligen inte skriver om dem – det enda som tycks intressera dem. Vidare har andra säkert tröttnat på att läsa samma sak om och om igen: hur jag fördriver mina dagar med att söka jobb och städa och promenera. Det blir liksom favorit (?) i repris så gott som varje dag. Inte ett dugg intressant.

Men så finns det några närmast sörjande som läser. En del kommenterar dessutom ibland. Några få kommenterar ofta. Det tycker jag är kul. Ibland blir jag rörd och glad över stora ord, peppande ord. Ibland blir jag irriterad och förbannad för att människor uttrycker sig så att jag tolkar det till det värsta. Ja, jag är visserligen kommunikatör, men framför allt är jag människa… Trots att jag inte harklar mig  och spottar slem offentligt…

Sen finns det ett gäng som kommenterar via Twitter. Jag hänvisar dem konsekvent hit. Men några har fått för sig att de måste registrera sig som WordPressanvändare då! Fel! Det man emellertid måste göra första gången man kommenterar är att fylla i några uppgifter om sig själv: sitt namn – eller sitt nick – sin e-post-adress och sin eventuella bloggadress eller webbplats. Och då står det ju var och en fritt att kalla sig typ Kalle Anka, om man nu vill det…

För nästan precis på dan tre år sen skrev jag ett inlägg om långtidssjukskrivnas väg tillbaka till arbetslivet. Bland annat nämnde jag en kvinna som satt och virkade hela dagarna. Det var samhällets sätt att få tillbaka henne ut i jobb. Hon själv drömde om att bli swahililärare… I morse fick jag en kommentar till det inlägget – alltså tre år efter att jag skrev det. Jag blev tvungen att läsa igenom det för att kolla om jag fortfarande stod fast vid mina ord. Det gör jag. Mer än nånsin idag!!!

Virkade kakor

De här kakorna är nog också virkade på jobbet, men har ett marknadsföringssyfte. De finns att beskåda IRL på Ubbes konditori i Metropolen Byhålan.


Som vanligt
har jag inlett dagen med att söka jobb. Det låg bara en annons i pipelinen idag, men det var ett ganska spännande jobb och icke att förakta. Förhoppningsvis hittar jag ett eller två jobb till under dagen. Vidare ska jag försöka ta mig i kragen och ringa till en byrå jag har blivit tipsad om. Tänkte bara vänta tills måndagsmorgonen är över. Folk har en tendens att inte vara så intresserade av jobbsökande Tofflor då. Ett nej har jag för övrigt redan fått idag.

I morgon ska jag börja rapportera in mina jobbsökaraktiviteter i september till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att man kan skriva, spara och pausa för att återkomma senare. Det finns ju en hel del att rapportera härifrån… Tänk om AF:s servrar brakar… Jaa, som synes är jag ibland en rätt negativ typ. Framför allt är jag negativ när jag tycker att nånting känns jobbigt/onödigt. Jag har alla mina sökta jobb med diverse uppgifter på Excel-fil. Vore hur smidigt som helst att bara kunna skicka över den. Nu måste jag i stället sitta och knappa in post efter post… I ett typiskt webbformulär av värsta sorten. Jädra terapiarbete! Har bättre saker att ägna mig åt, liksom…

Förutom att ta fram bloggstatistik ska jag städa av i badrummet och i duschrummet idag samt tvätta en maskin blått. Min promenad tar jag därför troligen senare i eftermiddag. För ut ska jag, regnet till trots! Det mesta tycks ha kommit i natt, kanske det blir uppehåll under dan?

Vad händer hos dig idag??? Kör du också några favoriter (?) i repris eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »