Gratis är gott – att skratta…

Ett inlägg om att det kan vara osäkert vad som är gratis, men ett gott skratt kostar ju ingenting. 

---

 

Den rätta boken till min ordvitsande vän med norskt påbrå.

I förra veckan bestämdes det lite hastigt att jag skulle stråla samman med vännerna Ingela och Gunilla här i Uppsala i söndags. Eftersom jag visste att Gunilla hade fyllt år ett par dar före vår träff – och för att hon är en sån god och positiv vän – ville jag försöka hitta en liten present. Det blev ett av ärendena i fredags.

Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bok. Gunilla och jag har väldigt… divergerande intressen. Hon gillar till exempel sport och jag gillar böcker. Det händer att vi driver med varandra och oss själva då och då, för jag avskyr verkligen allt som har med sport och idrott att göra och Gunilla är inte överdrivet förtjust i böcker. Detta till trots har vi roligt när vi ses och vi ser INTE ner på den andra för att den inte gillar samma saker som en själv. Men jag ville ju vara en god vän (sic!) och försöka utöka Gunillas hemmabibliotek. Jag letade och letade efter ”rätt” bok. En lång stund höll jag i en mycket djup och seriös bok som har stor betydelse i mitt eget liv. Fast nej. Det är ju det här att vi är så olika, Gunilla och jag. Boken har stor betydelse i mitt liv. Jag la tillbaka boken.

En av de sista anhalterna i fredags innan vi for hem och tog helg, Fästmön och jag, var Återbruket. Du vet, stället där jag kraschade glasdörrar så killen i kassan PRUTADE på de två bokhyllorna jag köpte. Där hittade jag nu också den perfekta boken: Norgehistorier. Perfekt därför att Gunilla är en ordvitsare OCH har norskt påbrå. Framme vid kassan hos Återbruket finns en korg med diverse böcker som är gratis. Jag stod och rev en stund i den men hittade inget jag ville ha. Därför vände jag mig till tjejen i kassan för att betala boken som skulle bli en födelsedagspresent till Gunilla.

Nej, nej, den är gratis!

svarade hon.

Va? Är det säkert?

sa jag.

Jorå, försäkrade tjejen i kassan, varpå jag tackade och Anna och jag lämnade butiken. När vi kom ut sa Anna:

Hon trodde nog att du hade valt boken till Gunilla i den där gratiskorgen!

ALLA böcker gratis på Återbruket just nu…

Självklart var det så! Trodde jag… Men… igår tittade vi in på Återbruket en stund och då såg vi – här och var – RÖDA skyltar där det stod att ALLA böcker är gratis… Typat, när jag hade gått och fnissat åt och skämts lite över att jag hade lurat en loppis. Så eh ja… Även en kommunikatör kan missa väsentliga skyltar… Nu vet du, Gunilla, ifall du läser det här inlägget, hur fruktansvärt svindyr din present var!!!

Det här med skyltning är förresten inte alltid så… lätt. Ibland är skyltningen så minimal att man inte hittar, ibland är den så… total att man liksom… blir tyst över övertydligheten. Som skyltningen på Social Ekonomi Uppsala…

Eh… ja… Vi kände oss både välinformerade och välkomna. Ingen risk att vi gick vilse i affären.

Skyltning är ju ett sätt att kommunicera med kunder, rabattkuponger är ett annat. Idag med posten fick jag en kupong från stans nyaste ICA Maxi. Om jag tolkar texten rätt skulle jag i princip kunna åka dit, fylla en kasse med varor för 100 kronor, lämna fram kupongen i kassan – och enbart betala för kassen. Eller? Hur tolkar du texten? Tänk på att kommunikation är svårt…

Rabatt 100 kronor när du handlar för minst 100 kronor, innebär..?

Ett ställe där det inte är gratis är Motalabron. Jag tycker ärligt talat att det är skit, på ren svenska. Vill man leda bort trafiken från Metropolens lilla trånga centrum, över vattnet, söderut ska man väl inte ta betalt för det?! Men det vill Trafikverket. Och Motalabron är häftig att köra på. Därför kostade mamma och jag på oss att åka på bron tur och retur när vi skulle besöka vännerna i Aska i påskas. Enligt skyltar skulle räkning komma med posten. Det var den 5 april vi korsade bron. Jag kan inte påstå att jag har väntat och längtat efter räkningen. Jag glömde bort den. Men så idag hittade den vägen ner i min postbox. Räkningen på infrastrukturavgiften – ja, det heter så! – för färden över bron var på… tio kronor. Alltså, det måste ha varit så mycket dyrare än en guldpeng att ta fram räkningen, skriva ut den, stoppa den i ett kuvert och skicka den med snigelpost till mig…

Infrastrukturavgift på 10 kronor för vår resa fram och tillbaka över Motalabron på påskdagen.

Man skulle i detta sammanhang kunna ha sagt

Det var bättre förr!

Men faktum är att det inte var det. För till och med på 1700-talet fick Byhåleborna betala broavgift för att färdas på den då befintliga bron över kanalen, Storbron. Utveckling? Nja…

some things never change.

Bara broarna och deras ägare…

Kopia av en bropeng från 1787.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hålla masken och drömma

Ett inlägg om att hålla masken och om att drömma – det är gratis!

---

 

Ibland får man försöka hålla masken. Just den här masken finns på Återbruket igår och kostade endast strax över 100 kronor.

Igår hade Fästmön ledig dag efter sin långa jobbarhelg. Vädret var kasst och ingen av oss var på solskenshumör heller. Jag funderade mycket på allt det jag skrev i gårdagens lösenskyddade inlägg. Det är svårt att göra nåt åt vissa saker. Ja, inte bara svårt, omöjligt.

Därför gällde det att få tankarna på bättre och mer positiva spår. Vi åkte till Jysk där Anna hade sett en puff som hon övervägde att köpa till sin nyligen inköpta bästefåtölj, den som kostade en hundring på Myrorna i Boländerna. Vi var ju en tur på diverse ärenden – privata såväl som tjänste – i fredags och det var då hon såg den. Tanken är att hon vill använda som fotpall, men förvaringsutrymme är heller aldrig fel. Och nu hade hon mer tur – det var reapris på puffen så den blev ännu billigare än den faktiskt redan var från början!

I fredags hade jag sett och provat världens bästa kontorsstol också på Jysk. Ja, den var världens bästa för mig och min dumma rygg. Tyvärr hade den inte världens bästa pris utan var verkligen svindyr – den kostade 2 500 2 499 kronor. Men å så bekväm den var och som sagt, rätt för min rygg. Titta bara så fin!

Världens bästa kontorsstol. Men svindyr…

Den här stolen skulle jag kunna skriva textmässiga underverk i. Men… är den svindyr, så är den och det är bara att slå den ur hågen. Priset var alldeles för högt. MEN IGEN… Naturligtvis hade ju även denna nedsatt pris igår…

Världens bästa kontorsstol nedsatt till halva priset.

Ja, hade jag jobbat och uppburit lön skulle jag inte ha tvekat en sekund! Jag tillbringar så mycket tid med att skriva vid datorn att jag verkligen skulle utnyttja stolen mycket och bra. MEN IGENIGEN… Har man ingen inkomst så har man inte. Stolen fick stå kvar. Men lite grann finns den i mina drömmar, tillsammans med den där kattlampan jag såg på Chilli i fredags. Fina grejor, men tyvärr inte för mig. Det är bra träning för självet att inte falla för frestelser och handla på kredit. Drömmar, däremot, är ju gratis…

Jättefin – och svindyr den med! – läsande katt-lampa på Chilli.

Efter Jysk tog vi en kortare loppistur, men jag såg ingen lämplig hylla att försöka baxa hem. I stället la jag mina pengar på en kasse mat, en roll on-deo för tio kronor och… jaa, en kaka med choklad och kokos. Den smakade som en dröm, men den var förstås inte helt gratis den heller…

Kakan, med smak av choklad och kokos, var naturligtvis inte gratis. Men god!

Tack Vännen för samtalet i förmiddags!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Ja det är våååren, det är våååren, som har kommit igen…”

Ett regnigt inlägg.

---

 

… och med den kärlekeeeen…

Så fortsätter den gamla dängan jag påbörjade i rubriken. Du ser! Det är inte bara min Fästmö som kan en massa gamla slagdängor, även jag kan en och annan. Men du ska vara glad att du inte hör min stämma sjunga låten. Min stämma är nämligen sällan ljuv. För tillfället är den fortfarande morgonskrovlig trots att jag har varit uppe ett tag. Kanske beror det på att jag skrattade lite – och fick glädjen att locka en och annan vän att skratta redan före klockan åtta i morse. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi mästerkockar måste hålla oss samman.

I övrigt kan man lätt hålla sig för skratt när man vaknar upp till detta:

Det regnar idag…

Natten till söndagen hade vi nästan sju grader kallt här och snö (vinter); idag är det regn och blåst (höst). Det är alltså vår. Vi som är födda på våren, typ Annas pappa, Anna och jag själv, får ofta höra att våra humör är som våren (lika omväxlande)… Det är inte roligt att höra. Fast det kanske ligger en och annan sanning i det… Ehum… ja…

För ett år sen fick jag ryggskott på Annas pappas födelsedag. I år klarade jag mig, men fick i stället väldigt ont i nacken. Det kan bero på att jag…

• läser för mycket (böjer nacken för att se texten)
• spelar för mycket Wordfeud på mobilen (böjer nacken för att se texten)
• sitter för mycket vid datorn (böjer nacken för att se vad jag skriver eller läser)

Igår försökte jag därför vila en aning från allt och i stället mest ägna mig åt att kalasa. Det känns ingen större skillnad i nacken idag. Nä, jag skulle behöva gå till optikern och göra en synkontroll och kanske skaffa bättre linser och brillor. Det skulle helt klart bota en del av gamnacken. Vidare behöver jag, till mitt arbetsrum, inte bara en ny Billy rödbrun utan också en ny, hög skrivbordsstol – den jag har är trasig. En ny stol skulle göra att jag finge räta ut ryggraden lite bättre när jag sitter vid datorn och inte som nu, krypa ihop. Men, men, detta är exempel på saker jag inte har ekonomi till. Däremot måste jag försöka skrapa ihop lite slantar till en vanlig linsbeställning. Jag köper alltid på nätet och det är så mycket billigare än att köpa hos optikern. Jag skulle behöva kolla synen för jag ser inte optimalt med de styrkor jag har just nu (olika styrkor på ögonen, dessutom). Fast det får vänta. Till sen. När jag har råd, nån gång.

Mina svindyra glasögon väl en sju, åtta år på gamnacken och skulle behöva lite andra styrkor i glasen.

Det händer inte mycket här. Jag har fyllt i ett kort digitalt, nåt som alltid brukar krångla tack vare e-legitimationen. Idag använde jag mobilt bank-ID och det gick betydligt snabbare. Dessutom behövde jag varken dosa och sladd eller plastkort. Det jag emellertid stilla undrar är hur säkert detta är…

Anna börjar jobba i eftermiddag och jobbar kväll ända till klockan 21. Det betyder att vi missar Jordskott, så jag har ställt DVD:n på inspelning så får vi titta efteråt. Det är roligare att titta tillsammans. Det var också roligare att se både Arne Dahl och Fortitude med Anna igår kväll än att glo ensam. Jag klarade nästan av att sitta stilla under Fortitude, men bara nästan.

Men TV är för kvällen. Resten av dan, då? Tja, dammlagret jag försöker låtsas att jag inte ser, anfaller mig snart i form av dammråttearméer. Dessutom borde jag köra en eller ett par maskiner tvätt – jag ska ju resa bort till påsk och behöver lite rena kläder. Påskdagarna börjar för övrigt bli fulltecknade med storhandling och andra ärenden åt mamma, fika hos nyblivna 98-åringen och träff med en eller två kamrater som bor i eller i närheten av Metropolen Byhålan. Och så ska jag ut och skena längs sjön och fota en massa. Våren brukar ligga några steg före nere i södern än här, nämligen…

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Vad händer hos DIG idag??? Fixar du iordning din cykel, byter till sommardäck på bilen eller skottar du snö? Skriv gärna några rader och berätta – jag behöver input från den verkliga världen, tack!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Twitterapp: Felsökning via telefonkö, reseta och gem

Ett inlägg om en krånglande Twitterapp.

---

 

Uppdaterat inlägg: Jag gjorde en smärre uppdatering av iOS på iPhonen till version 8.1.3. Då funkar Twitterappen som den ska igen. Märkligt att ingen bredbandsexpert ”tipsade” mig om detta…

 

 

Jag kokar. Kinderna är högröda och blodet bubblar. Det har uppstått ett tekniskt fel och jag hittar ingen lösning. Just att jag inte hittar nån lösning är det som irriterar mig mest. Inte ens Bredbandsexperten kunde hitta nån lösning… Så nej, Bredbandsexperten, ni får det INTE att funka – trots att det står så på er webbplats. Men 19 spänn i minuten tog ni. Jag bävar för räkningen.

Det började med att jag gjorde en helt vanlig uppdatering igår förmiddag av min Twitterapp. Inget konstigt med det. Jo – den slutade fungera. När jag kör trådlöst via min router. Om jag stänger av kontakten med mitt wi-fi på mobilen funkar appen. Jag har provat omstarter av såväl router som mobil, men inget hjälpte. Så idag på seneftermiddagen tog jag mig i kragen och ringde efter hjälp. Man ska ju ta hjälp när man inte kan själv, har jag hört… (<== viss självinsikt)

I ungefär trekvart satt jag i telefonkö till min bredbandsleverantör Bredbandsbolaget, för det är liksom där problemet ligger. Appen funkar nämligen hur bra som helst när jag kör trådlöst – via andra bredbandsleverantörer… Det har jag nämligen provat idag. Till sist kom jag fram och fick prata med en pöjk. Han testade alla möjliga saker och jorå, han kunde se att det var lite dålig signal i mitt trådlösa nät. (Ibland får jag ingen kontakt när jag till exempel spelar eller så.) Jag fick

reseta routern,

det vill säga

återställa och starta om modemet,

som man sa förr. På baksidan finns ett litet jävla hål och det skulle jag peta i. Med ett gem i tio till femton sekunder. Om det hjälpte? Nej.

”Glad såsom fågeln i morgonstunden…” är jag INTE!

 

Till sist gav pöjken upp och hänvisade mig till svindyra Bredbandsexperten. Och det enda den experten kunde be mig testa var att ominstallera Twitterappen alternativt hela mobilen. Jag ominstallerade appen. Då fungerade den via wi-fin. I tre sekunder. Nu är den likadan igen, det vill säga den fungerar om jag stänger av wi-fi-kontakten på iPhonen.

I tre sekunder jublade jag. Då dök min mejlleverantörs server, så jag kunde varken skicka eller läsa e-post heller. Men tack och lov har jag varit med förr och vet en bakväg in. Det där med att ta hjälp… det gäller bara i vissa sammanhang, korrigerar jag mig nu…

Vilket påminner mig om att det är dags att laga mat. Koka potatis och steka fiskpinnar kan jag nog utan vare sig gem eller att reseta. Tur att spisen inte är trådlös.

PS Bredbandsbolagets webbplats fungerar inte i alla webbläsare. Bra och förtroendeingivande, va..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan och Pingolina på äventyr

Ett äventyrligt inlägg.

---

 

Ett typiskt tillbehör som gör vardagen till helg.

Livet är som ett äventyr ibland. Men de flesta dagar är det inte särskilt spännande. Till viss del blir det vad vi gör det till. Igår tyckte jag att vi skulle leka lite helg eftersom Fästmön är ledig idag och jobbar lördag och söndag. Därför ägnade jag torsdagen åt att städa. Städning är ju, som bekant, kanske, också ett sätt för mig att må lite bättre. Det var ett tag sen jag fejade och det tog sin lilla tid. Efteråt var jag så nöjd och glad att det var gjort så att mitt hjärta och jag kunde fira… helg.

Jag hade tänkt ut lite god mat till kvällen. Vi tog svängen om Tokerian för att kompletteringshandla på vägen hem från Annas jobb. För jorå, jag fick hämta henne igår eftermiddag.

Visst betyder en regnbåge tur?

Ett tag hade jag hoppats på en kvällssittning på ballen*, men som de senaste dagarna har vädret inte tillåtit det. Det har regnat av och till. För det mesta regnar det inte in på ballen, fast det är ju inte så särskilt varmt och skönt att sitta där…

Mycket riktigt kom regnet. Och en åskknall. Och en regnbåge! Jag vill så gärna tro att regnbågar betyder tur. Jag har intalat mig det, för det gör dem än mer spännande. Det blev mörkt och jag tände både lampor och stearinljus.

Vi var rejält hungriga när vi satte oss till bords. Vinet, ett fylligt rött från Valpolicella och svindyrt, hade luftat lite mer än en timme och Kalle Konen hade tillagats i 40 minuter i ugnen. Jag är verkligen inte nån matlagningsmästare, men jag gillar god mat. Och pulled turkey är gott! Dessutom passar det mig eftersom maten sköter sig själv större delen av tillagningstiden. Då kan jag i stället ägna mig åt roligare saker som att läsa eller skriva.

Visst ser det gott ut?

Torsdagskvällen avrundades med lite TV och soffsnark. Vi var trötta båda två – Anna hade ju jobbat och jag hade städat – så vi somnade ganska snabbt. Idag hade vi kunnat ta sovmorgon. Hade kunnat. Två ögonpar öppnade sig – man hörde nästan plinget – redan vid sjutiden.

Anna sover räv medan jag fotar i sovrumsmörkret.

 

Våra handdukar lämnar vi hemma idag, men själva ger vi oss ut på äventyr.

Idag är det fredag och ingen av oss jobbar. För Anna är det på grund av hennes schema, för mig är det ofrivilligt. Men vi ska ut på nya äventyr idag. Det kommer nämligen gäster som vi ska möta vid tåget runt 13-tiden och som vi därefter tänkte turista lite med inne i centrala Uppsala. Där finns det ganska många spännande byggnader och andra sevärdheter att glo på. De flesta av dem kostar gratis att beträda, dessutom. Då blir det i stället pengar över till middag nånstans på lokal. Dessutom trillade 277 kronor och 15 öre in igår som kompensation för bensin och p-avgift för en resa till en intervju som inte blev av. Dessa kronor måste sättas sprätt på!

Och vad händer hos dig idag??? DET vill jag förstås gärna veta, så skriv några rader i en kommentar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har blommor på vårt bord!

Ett blomsterinlägg.

---

 

Men vi har ju inga midsommarblommor!

Inga jävla blommor i nåt hår här, inte!

Jag hörde anklagelsen i Fästmöns röst. Därför blev det bestämt att vi efter rörprövningen och sockerhjärtana skulle ge oss ut på jakt efter blommor. Dock inte att ha i håren utan i vas på bordet.

Vi stegade över vägen in i skogen. Det vill säga Pildammsparken. Det sägs att den parken ska ha rustats för ett par år sen. Ja, det har gjorts en fin gångväg, det är sant. Men dammarna… Vattnet är förskräckligt! Vi tog nästan med oss ändorna som simmade runt där hem till badkaret! Fy te rackarns vilket vatten! Uff!

Blomsterflicka i snåren.

En av oss höll sekatören, den andra höll krampaktigt i den begynnande midsommarbuketten. Rätt sticksig var den, om jag ska vara ärlig. Vissa skaft fick lindas med maskrosblad. Det var gott om gula och blå blommor, men var fanns alla rosa, till exempel? Endast på taggiga buskar, dessvärre.

Men så småningom kom vi runt skogen och där! Vid de skitfula, svindyra och rätt nybyggda husen hittade vi en lerig kulle full av… vallmor! Det var så vackert att vi kastade oss över diken, uppför kullen (Anna), fotade och plockade.

Vallmor – bara så där!

 

Orange ros i en rabatt.

På sluttampen såg vi ännu vackrare blommor, men de växte ju inte vilt. Just som Somliga av oss tänkte knipsa en kvist jasmin öppnades en port. Den lilla handen for tillbaka ner i fickan igen.

Gul ros i rabatten.

I rabatten utanför huset där jag bor växer vackra orange och gula rosor. De fick också vara kvar där de planterats. Man vill ju inte riskera nån vräkning…

Fast vackrast av allt, förutom Anna, blev vår midsommar-bukett, den som nu tronar i en av morfars gamla vaser på köksbordet. Bordet, vid vilket vi får inta vår midsommar-middag, har vädret bestämt. Nu tur med vädret hade vi inte, men vi har blommor på vårt bord! Och det är inte fy skam, det.

Vi har blommor på vårt bord!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardagslyx

Ett lyxigt och tacksamt inlägg.

---

 

Vardagslyx kan vara så mycket. Idag var det, för mig, bland annat en blommande, vit syren…

Det kan vara… ett kastanjeträd som blommor… Då blir jag än mer nostalgisk, för mina föräldrar hade förstås syrener i trädgården, men stora härliga och vackra kastanjeträd växte i lekparken ovanför vår trädgård…

Men det kan också vara att komma hem till Fästmön och hon lagar pasta med tomatsås till mig. Att sätta sig vid ett dukat bord och äta hemlagad mat är rejäl lyx för mig! Och att sen lyckas trolla fram var sitt glas rött ur den där svindyra vinflaskan vi öppnade igår till ostarna och kexen…

Därefter, när måltiden är avklarad och en tar disken, en annan hänger tvätten, glädjas åt att det finns en rabarberpaj, fortfarande ljummen, till kvällskaffet…

Då känner jag mig lyckligt lottad.  Då känner jag att vardagslyxen är… en riktig lyx. Tack, älskling, för det du gör för mig!

PS Annas snälla mammas sax, som försvann igår, är upphittad! Den råkade följa med oss hem…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snögubbshund har… morot i mund

Ett inlägg om en väldigt speciell snögubbe.

 

Snögubbshund med morot i mund.

Nä, nåt längre inlägg blir det inte från min sida idag. Men jag har hört flera saker som nästan har fått mina öron att trilla av. Kanske blir det nåt inlägg om detta senare i helgen. Om tiden räcker till.

Ögonen poppade dessutom ut när jag anlände hem till gården och noterade denna, mycket speciella, snögubbe på framsidan. Gissar att det som vanligt är Lucilles babes som är skyldiga. Visst är den fin, snögubbshunden?!

Nu ska jag återvända till Fästmön i vardagsrummet och dricka upp mitt goda och svindyra amaronevin.

Livet är kort. Just i kväll är det gott.

Read Full Post »

Julmöbla och tomterier

Ett inlägg om att julmöbla och äta svindyra tomtekarameller.

När jag flyttade hit till huset där jag bor bodde här redan en liten pojke som hette Björn. Precis som en del andra barn hittade han på egna uttryck och benämningar för saker och ting. Det var denne Björn som lärde mig

att julmöbla.

Ja, jag tror nog att du fattar precis vad det handlar om: att julpynta. Nu har Björn blivit en ung man och det är länge sen han flyttade härifrån. Men jag säger fortfarande julmöbla.

I kväll har jag julmöblat lite, lite. Blev tvungen att få in positiva tankar i skallen, så jag hängde upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessa sex figurer som jag har ”samlat” genom åren. (Det är inte alla år jag har haft råd att köpa nån figur.) Sköra och väldigt söta. En av få jultraditioner jag har, denna att julmöbla med mina sex julfigurer.

Musikanten är en av figurerna. (Bilden är tagen nåt annat år.)

Fästmön fixade lite kvällskaffe och till det hade hon köpt var sin svindyr tomtekaramell. Men god var den!

Kaffe och svindyr tomtekaramell.

Nu känns det lite bättre även om en viss del av olusten i magen är kvar. Varför ska det vara så roligt och hacka på mig jämt och samt? Varför duger jag aldrig fullt ut? Varför är min självkänsla så jäkla kass??? Retoriska frågor som aldrig får några svar. I morgon är en ny dag och det gäller att gå på och bita ihop. Jag tänker inte bryta ihop, nämligen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland VirrpAnnor och andra pannor

Ett inlägg om fredagen igår. 

Jag tyckte att jag hade oooändligt med tid igår. Det var en del jag skulle fixa med hemma. Men så – HEPP! – var klockan dags att åka och hämta Fästmön från jobbet. Jag hann bara söka två jobb, men jag har en intressant jobbannons liggande.

Ringde bland annat Dalkarlarna och pratade med den enda kvinnan som jobbar där. Undrade varför ingen hört av sig efter min felanmälan för ett par månader sen om min trasiga persienn. En persienn i de nya fönster som det ännu inte är ett år sen Dalkarlarna installerade. Nu har ytterligare en persienn gått sönder sen jag felanmälde i somras. EPA fanns det en affär som hette när jag var liten. Där såldes mycket skräp. Jag undrar om persiennerna är köpta på EPA.

Vidare har jag mejlat Let’s Deal om att jag nu vill häva ett köp. I juli beställde jag en vara och nu när de har misslyckats med leveransen en tredje gång vill jag fan ha pengarna tillbaka. Ska bli väldigt intressant att höra vad jag får för svar…

När jag hade hämtat Anna åkte vi först till Himlen eftersom hon behövde hämta sina grejor. Och äta nånting, för det hade visst inte blivit nån lunch. Lite att greja med även i Himlen, så klockan var närmare halv fem när vi körde mot Stormarknaden för att köpa mat och dryck. Vad tycker du förresten om min nya bil?

Min nya bil. Äh, skojar bara!

När vi parkerat på Stormarknadsparkeringen hittade Anna inte sina brillor. Och utan brillor går det si och så att läsa, bland annat. Därför fick jag syntolka alla vinsorter på Systemet och så åkte det ner en svindyr flaska åt Anna. Nej då, ett bra pris för ett bra vin. Jag köpte också vin och öl. Nu tycker nog Vän Av Ordning att jag borde spara på mina sekiner. Jag kan meddela att jag är rätt bra på att hålla plånboken stängd, men jag unnade mig lite god mat och dryck idag. Tids nog får jag leva på snabbmakaroner och rågflingegröt – utan mjölk och lingon -och då kan jag se det som en bra bantningskur. Då slipper jag dessutom att betala en massa för medlemskort eller receptböcker.

Inne på Stormarknaden höll jag på att bli galen på alla människor, särskilt alla horder av Fölk som skulle in på ICA Kvantum samtidigt som vi. Jag blev otroligt stressad av alla som trängde sig, ställde sig i vägen, stängde in mig när jag valde tomater etc. Anna var kolugn. Hon såg ju inte Den Galna Massan.

Efter handlingen pep vi ut till Himlen. Anna hittade fortfarande inte sina brallor brillor, men hade som tur var ett par reserv – som är trasiga. Rätt som det är tycker hon att hon ser så illa trots att hon har brillorna på näsan. Då har det ena glaset trillat ur. Jaa, hon är rolig, min virrpAnna och jag älskar henne så!

En sten som jag har fått av Anna. Den har klösmärken som du kanske ser.

Efter lite öl och nötter slängde jag ihop fredagsmiddag bestående av Kalle Kon & co. I glasen hällde jag upp ett Amarone från 2008. Det smakade väldigt bra. Kaffe på det och vi höll oss vakna nog att se en film.

I helgen ska det bli finväder, så vi planerar utomhusvistelse av nåt slag. En middag på stan blir det också, för jag fick som sagt mina a-kassepengar i veckan. Dessutom kom det en trevlig överraskning i form av pengar från inkomstförsäkringen! (Naturligtvis inga miljoner, men ett välkommet tillskott i kassan.) Eftersom Anna och jag inte firade sexårsdagen av vår första dejt tänkte vi göra det denna lördag. På nåt sätt. Nånstans.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna en rad och berätta, du vet att jag gillar att höra sånt!

Livet är kort.

Read Full Post »