Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dammar’

Ett blomsterinlägg.


 

Men vi har ju inga midsommarblommor!

Selfie midsommarafton 2014

Inga jävla blommor i nåt hår här, inte!

Jag hörde anklagelsen i Fästmöns röst. Därför blev det bestämt att vi efter rörprövningen och sockerhjärtana skulle ge oss ut på jakt efter blommor. Dock inte att ha i håren utan i vas på bordet.

Vi stegade över vägen in i skogen. Det vill säga Pildammsparken. Det sägs att den parken ska ha rustats för ett par år sen. Ja, det har gjorts en fin gångväg, det är sant. Men dammarna… Vattnet är förskräckligt! Vi tog nästan med oss ändorna som simmade runt där hem till badkaret! Fy te rackarns vilket vatten! Uff!

Anna plockar blommor

Blomsterflicka i snåren.

En av oss höll sekatören, den andra höll krampaktigt i den begynnande midsommarbuketten. Rätt sticksig var den, om jag ska vara ärlig. Vissa skaft fick lindas med maskrosblad. Det var gott om gula och blå blommor, men var fanns alla rosa, till exempel? Endast på taggiga buskar, dessvärre.

Men så småningom kom vi runt skogen och där! Vid de skitfula, svindyra och rätt nybyggda husen hittade vi en lerig kulle full av… vallmor! Det var så vackert att vi kastade oss över diken, uppför kullen (Anna), fotade och plockade.

Vallmor

Vallmor – bara så där!

 

Orange ros

Orange ros i en rabatt.

På sluttampen såg vi ännu vackrare blommor, men de växte ju inte vilt. Just som Somliga av oss tänkte knipsa en kvist jasmin öppnades en port. Den lilla handen for tillbaka ner i fickan igen.

Gul ros

Gul ros i rabatten.

I rabatten utanför huset där jag bor växer vackra orange och gula rosor. De fick också vara kvar där de planterats. Man vill ju inte riskera nån vräkning…

Fast vackrast av allt, förutom Anna, blev vår midsommar-bukett, den som nu tronar i en av morfars gamla vaser på köksbordet. Bordet, vid vilket vi får inta vår midsommar-middag, har vädret bestämt. Nu tur med vädret hade vi inte, men vi har blommor på vårt bord! Och det är inte fy skam, det.

Midsommarblommor

Vi har blommor på vårt bord!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Lerdammsparken där vi promenerade idag.


Utanför mitt bostadsområde
finns ett skogsparti som heter Lerdammsparken. Det har funnits där så länge jag har bott här. Många gånger har jag promenerat där – när det har varit möjligt. De senaste åren har snötippen satt stopp för de flesta promenader. Det har helt enkelt varit för blött. Idag tog vi en tur och tittade på… eländet…

I skogen hittade vi detta anslag på en tunna:

Ua kommun rustar Lerdammsparken

Uppsala kommun rustar upp Lerdammsparken.


Där står vad kommunen ska göra
under vår och sommar och höst. Men det står inte vilken vår, sommar eller höst. Det här anslaget har suttit här ett bra tag, nämligen. Det står att stigar ska röjas och döda träd ska tas bort…

Anna på oröjd stig i skogen

Här var det ju inte så värst röjt… 


Döda träd
fanns det gott om. Riktigt sorgligt att se…

Dött träd

Ett väldigt dött träd.

Döda träd kan visserligen också vara vackra att titta på, men jag föredrar dem levande…

 Naket träd

Inte ens barken lever på det här trädet…


Ett träd
såg ut som en stämgaffel.

En stämgaffel

Ett träd som såg ut som en stämgaffel.


Nä du, Uppsala kommun…
Så värst röjt och undanplockat var det ju inte i Lerdammsparken. Vilket år gjorde du det, påstår du???

Fästmön undrade vad allt skit i snöhögen gör med dammarna som finns där. Dammar, där det förut fanns ett rikt liv av fåglar och fiskar. All växtlighet vi såg i dammarna var döda. I en damm kom ett helt gäng ändor mot oss, säkert i tron att vi medförde nåt ätbart – vilket vi tyvärr inte gjorde. I en annan damm var denna and väldigt ensam. Vattnet ser ju allt annat än fräscht ut, så särskilt konstigt är det inte. Gissningsvis har det runnit salt och smuts och grus och f*n vet vad från snötippen ner i dammarna…

En and

En ensam and simmade i smutsigt dammvatten.


Men vi såg mer liv än ändorna,
tack och lov! På ett ställe hade fåglarna ordnat ett fält med solrosor.

Solrosor

Solrosplantering av fåglarna.


Vi noterade en del svamp
som inte var ätlig, men vilda hallon som var det.

Vilda hallon

Vilda hallon.


Kaveldun
,
som indikerar kväverikt område, fanns det mycket av. Och kaveldun är faktiskt ätbart och ansett som överlevnadsföda!

Kaveldun

Kaveldun finns det mycket av i Lerdammsparken.


Och några stigar
var väl upptrampade och röjda.

Upptrampad stig

En väl upptrampad stig såg vi i alla fall.


Vackrast och mest levande
var ändå Anna!

Anna i augustisolen

Vackrast och mest levande.


Har du bara suttit inne och ugglat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett tag sen skrev Lena Köster ett roligt inlägg på Kulturbloggen med rubriken Dasskultur. Jag har funderat vidare lite på det där och tänkte under förmiddagens promenad göra en liten och visserligen ovetenskaplig, men ändå klinisk undersökning av hur det ligger till i våra trädgårdar.

Lena Köster utgjuter sig i ovan nämnda inlägg om toastolar. Jag skrattar så tårarna rinner. Läs bara:

[…]På väg med bil genom Uppland ser jag på flera ställen toastolar med blommor på gräsmattor och i små bersåer. Är folk inte riktigt kloka? Själva har vi en utbytt toastol i garaget. Vi har tänkt åka till tippen med den, men borde kanske tänka om, ställa ut den på gräsmattan med en pelargon i holken?[…]

Hon filosoferar vidare över estetiken i det hela och vad folk har för ÖVRIGA preferenser:

[…] Vilken estetik kan utläsas av denna form av trädgårdskonst? Är det frågan om en noga reflekterad utmaning av förbifarandes uppfattning om utsmyckning av trädgårdar (trädgårdstomtar, släng er i väggen!)? Eller är det fastighetsägarnas uppriktiga, personliga uppfattning om skönhet? Vad har de i så fall på väggarna, vilken konst, menar jag? Vad läser de? Vilken musik lyssnar de på? […]

Hon försöker tänka att toastolarna med blommor i är nån sorts installationer. Men avslutningsvis kan hon ändå inte riktigt förstå det hela:

[…] Kanske döljer sig en insikt, som jag inte har, och en avsikt, som jag inte förstår, bakom de blommande klosettmöblerna i de uppländska trädgårdarna? […]

För ett par år sen ställde nån jag då kände ut en toastol på sin trädgårdsplätt. minns jag att jag tyckte att det var rätt häftigt och ovanligt, men IDAG kan jag ju inte annat än hålla med Lena Köster. Jag förstår inte avsikten. För snyggt var det definitivt inte. Och när jag tänker efter var det ju rätt… snuskigt… En gammal använd toalett. I trädgården. Med blommor i.


Vad är avsikten med detta???

                                                                                                                                                              På en annan trädgårdstäppa noterar jag två stjärtar. Två SMÅ stjärtar i betong. Inte ens snygga är de, men de är ju inte supersnuskiga heller. Rätt trista. Men vad jag förstår var de gratis. Och gratis är ju gott, eller? Fast i det här fallet hade jag nog skippat att lösa in kupongen, så att säga. (Men smaken är ju som bekant likt baken – delad. Emellertid DELAR jag INTE denna smak!)

När jag var barn var det på sina håll populärt med dammar och fontäner i trädgårdarna i Metropolen Byhålan. Men då var det lite mer raffinerat snusk, så att säga. Det kunde vara nakna, vackra damer som höll en kruka intill sina svällande bröst. Ur krukan plaskade en vattenstråle. Eller så var det en kissande liten pojke. Där kom vattnet ur… ja, du kanske själv har fantasi nog att gissa… (Mina föräldrar var av den sedesamma typen och hade en groda där vattnet sprutade ut ur munnen – kanske det är därför jag är som jag är..?)


Typ såna här tjejer var det ofta i fontänerna i min barndoms trädgårdar.

                                                                                                                                                            Därför är min ambition att idag, som sagt, göra en liten undersökning på min förmiddagstur och kolla upp lite hur det ser ut med snusket i våra trädgårdar. Hittar jag nåt snuskigt återkommer jag FÖRSTÅS med bilder!

Read Full Post »