Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rabarberpaj’

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag it is och dessutom röd dag. Men här tas ingen hänsyn till vilodagar. Som vanligt kommer den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Mora) och sänkor (Mara). Och det är inte svårare än så här:

Mora


Mara

  • Tommys rädsla efter EU-valet (Jag delar den, men kan inte till fullo sätta mig in i hur det är.)
  • Partajande grannar (Nej, jag estimerar inte entonig musik, karlar som ”hö-höar”, grillrök och flygande leksaker.)
  • Monsterinsekter (De får gärna flyga utanför mina fönster.)
  • Dåligt humör (Tyvärr är det jag som har det!)
  • Fyra Små Råttor (En restaurang som aldrig mer får besök av mig.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en del fobier och om hår.


 

Nyklippt

Nyklippt Toffla med en del av sina älskade böcker bakom ryggen.

Det blev ingen bra dag idag. Men jag är inte förvånad, det var ju tisdag. Därför var det helt underbart att få åka och lägga huvudet i M:s kapabla händer. Jag var stå trött i skallen att jag höll på att somna medan jag satt och väntade på min tur… Som vanligt blev jag mycket nöjd efteråt. Det känns gott att ha riktigt kort hår i nacken och på sidorna – jag är ju så varm om huvudet eftersom jag så snabbt får en kalufs.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Det har vi goffat, Fästmön och jag. Och så hade jag tur att det fanns en bit rabarberpaj kvar till kvällskaffet. Precis vad jag jag behövde idag det också.

Till kaffet pratade vi om vissa fobier. En del gillar inte vatten, andra gillar inte nålar. Jag, till exempel, gillar inte nålar. Ändå kan jag stolt tillkännage att jag ringde min husläkarmottagning i morse och bokade till. På fredag ska jag dit och få ”en spik i armen”, det vill säga en påfyllnadsdos av TBE-vaccin. Sen insåg sköterskan att jag ju fyllt 50. Då räcker det inte att jag kommer vart femte år, utan jag måste få boosterdos vart tredje år… Det går visserligen snabbt att bli stucken i armen, men du skulle se nålen… Den är lång och tjock…

En ny, underbar ledig fredag väntar alltså! Men först ska jag jobba en stund i morgon och därefter vila ut på torsdag, som är en röd dag. Så att jag klarar av mitt möte med sprutan.

Nu försöker jag slappna av till Maria Wern. Mord kan vara riktigt… lättsamma jämfört med nålar… I alla fall fiktiva mord. Verkligheten är ju betydligt grymmare, som vi vet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lyxigt och tacksamt inlägg.


 

Vardagslyx kan vara så mycket. Idag var det, för mig, bland annat en blommande, vit syren…

Vit syren


Det kan vara…
ett kastanjeträd som blommor… Då blir jag än mer nostalgisk, för mina föräldrar hade förstås syrener i trädgården, men stora härliga och vackra kastanjeträd växte i lekparken ovanför vår trädgård…

Blommande kastanj


Men det kan också vara
att komma hem till Fästmön och hon lagar pasta med tomatsås till mig. Att sätta sig vid ett dukat bord och äta hemlagad mat är rejäl lyx för mig! Och att sen lyckas trolla fram var sitt glas rött ur den där svindyra vinflaskan vi öppnade igår till ostarna och kexen…

Sophenia 2011


Därefter, när måltiden är avklarad
och en tar disken, en annan hänger tvätten, glädjas åt att det finns en rabarberpaj, fortfarande ljummen, till kvällskaffet…

Rabarberpaj


Då känner jag mig lyckligt lottad. 
 Då känner jag att vardagslyxen är… en riktig lyx. Tack, älskling, för det du gör för mig!


PS
Annas snälla mammas sax, som försvann igår, är upphittad! Den råkade följa med oss hem…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnistrande inlägg.


 

Svetslåga

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.


Onsdagen den 29 maj
är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Namnsdagskort o trisslotter
Kort och vinstlotter.


Efter mitt inlägg
trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé kaka o jag
Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 


Jag kollade bilderna
jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Rabarberpaj
Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.


Efter TV-programmet
blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit en slapp dag som jag till största delen har tillbringat på Fästmöns balle. Dagen började med regn, men för en gångs skulle blev vädret bättre till kvällen.

Anna och jag var och handlade först. Sen slängde hon ihop (!) en rabarberpaj till vilken glass och kaffe serverades. Underbart gott! 

Underbart gott på ballen!


Min helvetesnatt och det jag plågas av
gjorde mig så trött, så trött. Det kändes som om huvudet vägde ett ton. Jag slumrade av och till och kopplade verkligen av. Passade på att läsa lite i min bok på gång, Flimmer, som jag fick av den snälla Syster-som-inte-alls-är-dyster till födelsedagen.

Tofflan softade – och fotade – på ballen.


Anna lagade mat och jag bara vilade.
Efter maten satt vi en stund i kvällssolen på ballen, det var härligt att få ljus och luft. Jag började må lite bättre och pallade att titta på en repris av en gammal brittisk deckare. Och innan dess kollade vi lite hotell på nätet – det börjar bli dags att boka till Pride.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Snart är det söndagskväll och helgen är slut. Jag är glad för det för då får jag åka till mitt roliga jobb i morgon, men samtidigt lite ledsen, för jag inte får vara med Fästmön.

Men oj så dåliga ni är på bildgåtor! He he heee… Jag kan berätta lite vad vi gjorde igår, så kanske ni får nån ledtråd. Som på de flesta andra ställen i Sverige regnade det. Hela dan och hela kvällen och säkert hela natten. Jag åkte ut till Himlen igår eftermiddag och vi åkte och handlade direkt. Sen var det inte många knop som gjordes, kan jag meddela. Anna lagade god mat och sen la vi oss på var sin soffa och försökte hitta nåt att glo på på TV.

Anna glor på nåt.


Det roligaste vi hittade
var Americas Funniest Home Videos. Elias tittade med oss och vi asgarvade faktiskt alla tre. Flera gånger. Trots att det amerikanskt och delvis färdigskrattat*. Den roligaste filmen igår var när några ungar satt och skröt om sina pappor. Den jobbigaste ungen sa hundra gånger:

Min pappa har en guldtand.

Till sist tröttnade en liten tös bredvid och bräckte den första totalt med att säga:

Min pappa har diabetes!

Sån humor har vi! Alla tre asgarvade vi så vill höll på att kissa på oss!

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Sen blev det bara skit på TV och jag frågade om inte Anna hade testat Wordfeud på sin Ajfån. Det hade hon inte, men nu gjorde hon det!  Och jag som inte har nån Ajfån fick spela Alfapet på datorn. En gång fick jag spela mot en jävla robot. Behöver jag säga att jag aldrig vann? 👿

Idag när vi vaknade var det grått ute, men det regnade inte. Jag spelade lite mer Alfapet på datorn och förlorade varenda jävla gång. Anna gjorde en rabarberpaj som jag tröståt en stor bit av. Mums! 

Det går lika dåligt bra att spela Alfapet på datorn som att spela Wordfeud på en Ajfån. 


Eftermiddagen ute i Förorten
avslutades med en shoppingtur på ICA Solen. Jag inhandlade kycklingkorv som jag ska äta med bröd till middag. Jag har startat en maskin tjockis-svart tvätt och jag har telefonerat med mamma. Fönstret till mitt arbetsrum ser likadant ut som igår, typ:

Som igår…


I kväll ska jag läsa ut Ögonen, tror jag.
Den går väldigt snabbt att läsa! Vännen FEM och jag läser den samtidigt. Blir intressant att få veta vad hon tycker sen!


*färdigskrattat = förinspelade skratt på vissa TV-program

Read Full Post »

De senaste dagarna har jag varit så upptagen av att leva att jag inte alls tänkt på att jordens undergång var planerad till idag. Jisses, tänk om den verkligen hade gått under, hur mycket hade jag inte haft kvar att uppleva då???

Domedagsprofeten Harold Camping förutspådde att det skulle bli en jordbävning idag klockan 18 på Nya Zeeland. Jordvävningen skulle sen sprida sig över hela jorden. Fast Nya Zeeland ligger före oss i tid och klockan 18 idag har redan varit där. Och jag har från säkra källor i Nya Zeeland hört att man lever och mår bra.

Harold Camping har räknat fel. Igen. Förra gången jorden skulle gå under enligt hans beräkningar var 1994. När den inte gick under räknade han om… Camping är för övrigt pastor och han och hans församling satsade miljoner på reklamaffischer som dundrade ut jordens undergång. Som 89-åring tycker jag att Harold Camping gott kan pensionera sig.

Visserligen vet jag att stora delar av vår värld

står i brand

på ett eller annat sätt. Men än har den inte gått under. Däremot fortsätter människor att slåss – även sen de klivit upp ur sandlådan. En del kliver rentav tillbaka ner igen. Det är inte bara

lite trist

utan kan faktiskt få förödande effekter på vår värld. Och stackars dessa människor i sandlådan…Vem ska de slåss med när jordens befolkning är utplånad?

För övrigt kan man raljera över sophantering, diskutera kärnkraftens vara eller icke vara, debattera växthuseffekten. Men vi kommer inte ifrån att vi inte bara kan fortsätta som vi gör idag.

Nej, jag är inte miljöpartist heller. Däremot känns det helt rätt att Miljöpartiet idag har valt språkrör. Det ena språkröret sägs ha

[…] en stark miljöprofil [och] håller på att avsluta doktorandstudier i miljörätt.

Det andra nyvalda språkröret sägs vara

[…] ett underbarn med vägen utstakad […]

Fast några partikamrater

[…] konstaterar också att Fridolin kommer till korta i partiets viktigaste gren: Miljöpolitiken […]

Vilken tur då att den kvinnliga halvan av paret står för kompetensen!

Nej, nu ska jag fortsätta vara upptagen med att leva ett tag till. Fästmön bakar en rabarberpaj och jag måste kolla läget i ugnen…

Read Full Post »

Det blåser så det står härliga till idag. Fast lite mindre härligt är det allt, för blåsten är kall.

Natten var lite sisådär. För min del var sömnen av och till. Antingen snarkade Fästmön eller så snarkade jag. Och klockan sju i morse tyckte NÅN att det var jättekul att lyssna på radio. Högt. Det är som sagt hänsynsfullt folk här runt omkring 😦 .

Anna och jag blev på förmiddagen hastigt inbjudna till Svärmor på Slottet för en lunchgrillning. Och trots att vi sa igår

Jag ska AAAAALDRIG mer äta!

tackade vi inte nej. Jag menar, vi vill ju inte fakta av…

Först gjorde vi ett snabbt ärende inne på Tokerian. Vi tog med oss festprissan och kastade av henne vid lämplig busshållplats i Gamlis och for sen mot Slottet.

Redan när vi klev ur bilen kände vi grilldoften. Härligt! Svärmor bjöd på grillad kyckling och grillad lax, till det kokt färskpotatis, grönsallad med avocado samt två sorters kalla såser med bland annat saffran och örter. Mycket gott!

I pausen efter maten tog jag med mig den tejpade* och gick en tur för att fota lite. Mobilen var lite fläpp igår och började ladda ur snabbt, så jag var lite rädd att jag inte skulle hinna fånga några motiv. Men idag gick det bra.

Äppelträden i Slottsträdgården hade knappt börjat blomma.


Lite äppelblom på den ena trädet.

                                                                                                                                                         Grannens träd hade fler blommor, men jag gissar att det är olika sorters äpplen. Det andra trädet i Slottsträdgården bar mer blommor, för att sen, konstigt nog, bära mindre äpplen. Himlen ser förrädisk blå ut, men det var ganska kyligt…


Himlen var förrädisk blå, men som synes på bilden närmade sig molnen från vänster.

                                                                                                                                                        Än så länge var det inte så mycket annat som blommade, men den här gula busken gjorde nästan att jag ändrade min uppfattning om gult. Gult ÄR INTE alltid fult!


Gult är visst inte alltid fult…

                                                                                                                                                        Ny sen sist tror jag bestämt att den här pippin var. En flygfärdig gås i Slottsträdgården. Notera den vajande flaggan till vänster i bild.


En flygfärdig gås var nog ett nytillskott i Slottsträdgården.

                                                                                                                                                          Till dessert bjöd Annas mamma på rabarberpaj, vaniljsås och kaffe. Syrligt, sött och starkt i en alldeles ypperlig kombination.

Vi hann precis med ett toabesök innan vi fick kasta oss in i bilen så att Anna hann till jobbet klockan 16. Medan Anna var på toa passade jag på att fota några småblommor.


Så små och blå men väldigt söta förgätmigej.

                                                                                                                                                       Anna tog GOD TID på sig inne på toa och jag var såååå kissnödig att jag trampade omkring på gräsmattan och nästan LA mig ner på marken för att fota denna smultronblomma.


Av denna blir det sen söta, röda små bär…

                                                                                                                                                                 Annas snälla mamma skickade med sin dotter en matlåda, en massa rabarber, paprika samt gräslök. Jag fick ta med allting hem till kylen, för Anna trodde INTE att hon skulle kunna äta mer mat idag… (HA! Vi vet ju hur det blir…). Gräslöken sparar vi nog till fredag för då tänkte jag servera sill och potatis. Rabarbern blir perfekt att göra paj på till barnen i helgen.

En fin dag vars eftermiddag i Slottsträdgården bara svischade förbi…

                                                                                                                                                    *den tejpade = min mobil vars kamera jag tar alla bilder med

Read Full Post »

Dagens lilla tur blev en lång tur. Inte kilometermässigt sett, men tidsmässigt. Först styrde vi kosan med Clark Kent* till nya leksaksvaruhuset Toys R us. När Elias kom in där sa han bara:

Oj!..

Vi hittade två små presenter som Elias ska få överlämna till F i kväll. Men det fanns hur mycket som helst att titta på och ”vår” lille grabb blev sugen på en mystisk platta som kunde avgjuta handavtryck, ansikten etc. Det blir till att skriva upp på önskelistan – födelsedagen är inte långt borta…


Det fanns hur mycket som helst att titta på i leksaksväg…

                                                                                                                                                 Elias blev törstig och vi kaffesugna, så vi for till Tokerian och tog en fika. Medan Anna sen gick in och handlade en kasse mat till Sjuklingen på Morgonen stack Elias och jag över till mig och hämtade tidningen, dryck samt tog in post. Dagens roliga post bestod av tre räkningar och UppsalaTidningen… Jag kikade in i förrådet och tog en bild på min eminenta Kitty- och Femboksamling.


De gula Fem-böckerna syns överst, de röda Kitty-ryggarna lite längre ner. I mitten, de gröna Tvillingdeckar-böckerna. Och lite andra böcker…

                                                                                                                                          Nästa stopp på färden blev hos Sjuklingen. Tack och lov var läget bättre idag – trots att en vårdpersonal varit otroligt snipig per telefon. (Borde man inte ha nån sorts serviceutbildning när man jobbar som rådgivare, bland annat?)

Så stannade vi till vid ICA Solen för att handla till oss själva. Johan messade och ville ha skjuts i kväll, men det funkar tyvärr inte för Elias ska hämtas från kalaset och vi måste gå – av vissa anledningar.

Nästan hemma mötte vi en bil som vi kände igen – mormor! Hon hade suttit med Frida och väntat på oss i några timmar tillsammans med en rabarberpaj… Det var väl typat! Mormor lämnade också en stor kasse med bra böcker!

Nu stundar snart kalas för Elias och middag för oss andra. Frida och Johan får lasagne och vi tanter får sill och potatis med en liten klar till…

                                                                                                                                              *Clark Kent = vår häst i plåt, min lille bil

Read Full Post »