Ett roat inlägg.
På pingstdagen gjorde jag nåt så ovanligt som ett stadsbesök. Jag minns inte när sist jag var i centrum, för besöken hos en viss myndighet i utkanten av stadskärnan, räknar jag inte. Två kärestor skulle stråla samman i Uppsala och då kunde jag inte låta bli att tränga mig på en stund. Min egen käresta arbetade ju och jag behövde skingra mina tankar och komma hemifrån en stund. Utanför centralen träffade jag Ingela och Gunilla.
Två härliga pinglor, Ingela och Gunilla.
Vi promenerade ner mot floden. Vid Fadimes plats blev vi stannandes en stund för att jag skulle fota blommor. Bilderna blev kassa, tyvärr. Sen gick vi till Güntherska, som ägs av en Landing. Vi hittade ett ledigt bord på uteserveringen och för mig blev det årets första utefika. Jag har tidigare bara fikat på Annas balle* en gång. Eftersom det är gratis att parkera i stan på söndagar hade jag råd att köpa kaffe och ostsmörgås. Det var väldigt mycket smör på mackan…
Det är glest med sociala kontakter IRL för min del. Jag märker att jag pratar alldeles för mycket. Jag babblar. Men jag fick ändå höra paret berätta om hur de träffades och hur det kom sig att Ingela blev Kerstin. En dråplig historia, den sistnämnda.
Gunilla fyllde år häromdan och av den anledningen hade jag med ett litet paket till henne (vid ett annat tillfälle ska jag berätta mer om det exklusiva innehållet). Jag är lika dålig på att slå in paket som på att laga mat, så snöret hade åkt av. Jubilaren fick därför inleda med att slå in sitt eget paket, ungefär. Innehållet anspelade på Gunillas härkomst och person. Hon är en sån positiv människa att jag skulle önska att hon kunde smitta av sig.
Ett par timmar gick snabbt, men sen lämnade jag dem. Clark Kent** och jag for hemåt i sporrsträck, för jag hade glömt ta ur kycklingfärs, som skulle tillagas till middag, ur frysen. Handla hann jag också och hämta hem Anna. Där emellan flydde jag in i litteraturen, som vanligt. Ändå nådde sårande ord fram till mig. Värst av allt var nog det bifogade hånskrattet.
Här är några bilder från pingstdagen:
*Annas balle = Annas balkong
** Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tack själv för en trevlig fika, det var ju jättelängesen vi fick tjöta lite om allt och inget 🙂 Tack igen för boken, det blir ett bra komplement till alla dråpliga historier jag själv skapar 🙂 🙂
Jättekul att ses! Hoppas boken får plats i ditt bibliotek där hemma! 😉 Och jaa, du och Kerstin skapar ju egna historier, verkligen! 😆 Glömde fråga om hon inte gjorde illa sig när hon träffade stolpen!!! 😮
Ha ha, nej, hon gjorde sig inte illa, hon är van Kärran 🙂
Vilken tur!!! 👍🏻 Hårdhudad brutta, Kerstin! 😉
Går det inte att blockera de där idioternas ip-adresser så du slipper dem. Jag förstår inte vad som driver dem! Annars lät det trevligt med utefika!
KRAM
Jag vill inte svara på din fråga så här öppet, men det handlar inte bara om kommentarer på bloggen.
Utefika var underbart idag! Jag kände mig… så glad och bekymmersfri en stund. 😛
Kram!