Byggande

Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.

---

 

Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.

Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.

 

Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.

Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…

Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.

Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.

En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…

 

Mitt dagliga bröd igår.

Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…

Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).

Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En resande

Ett resande inlägg.

---

 

Resväg.

En kan likna livet vid en resa. Jag reser hela tiden. I mitt inre. Några längre yttre resor kan det emellertid inte bli tal om för min del. Det är därför jag är så otroligt beroende av min lille bilman Clark Kent. Ibland kan jag åka buss, ibland tåg. Men jag gör det ovilligt. Bilen gäller för korta, yttre resor. Då ser jag en hel del som händer på våra vägar. Ibland tar jag mig för min panna. Skriker i min kupé.

Det har skett så många olyckor på sista tiden, inte minst på sträckan mellan New Village och Förorten. I nio fall av tio är jag säker på att olyckorna har med mobiltelefoni att göra. Det inte bara rings bakom ratten, det messas och surfas också. Och då kan man ju inte hålla ögonen på vägen och medtrafikanter.

Häromdan läste jag på nätet att Mats Östman, han som är polisens trafikchef i region mitt, vill stoppa så kallade epa-traktorer. Det tycker jag är ett bra förslag, särskilt som dessa är lätta att trimma och förs fram av tonåringar som ibland tycks tro att de är odödliga. Alla andra är visst odödliga också, enligt en del. En olycka drabbar ju sällan bara den egna personen utan flera andra. Men nej. Ingen är ju odödlig. Bilar, inklusive epa-traktorer är hårda, människor är mjuka. Dessutom har epa-traktorerna inget existensberättigande generellt sett längre. De kommer från tiden efter andra världskriget när det behövdes jordbrukstraktorer för att modernisera jordbruket. Dagens epa-traktorer har inget med jordbruk att göra. I vårt län finns det 769 epa-traktorer som får köras av den som är 15 år och äldre och har mopedkörkort. Ett sånt körkort tar en över en helg. Ett körkort för bil tar många månader att ”få” och det krävs både flera teorilektioner och flera körlektioner. Sen skadar det inte heller om barn får trafikundervisning i skolan. För en parkeringsplats, till exempel, är inte nån lekplats lika lite som en gata. För övrigt kör jag bäst i hela världen. Enligt mig själv. Och jag kör aldrig – och har aldrig gjort! – med alkohol i kroppen.

Ingen alkohol vid ratten! Den här resväskan är dock antik och observerades vid Mjödstugan i Gamla Uppsala för ett tag sen. Pris: 3 500 kronor.

Den inre resan… Jag vill helst inte tänka på den. Inte formulera ord om den heller. Glädjen är borta från skrivandet. Ändå fortsätter jag, som driven av demoner, tycker somliga. Det skiter jag i. Jag gör det jag måste. En andra del, en fortsättning, i annan riktning, på den första, på berättelsen om det som hände, börjar formulera sig i huvudet trots allt, men att få ner den när jag inte ens vill tänka på den… Ja, ekvationen blir omöjlig. Och bloggen, som har varit ett andningshål och nästan ett rent nöje, har blivit nåt kvävande och en ren belastning. Men jag har lovat mig själv att driva den till målet, slutet. Nio procent kvar av utrymmet. Se Skoga och sedan…

De allra sista orden i en författares allra sista verk.

För övrigt blir det inget besök på nåt boksläpp i kväll. Det känns inte… bra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan tipsar: Ge bort en upplevelse i present!

Ett tipsande inlägg.

---

 

Den som läser min blogg vet att jag laddar för mammas födelsedag. Det blir både paket och upplevelser, men i det mindre formatet. Man får tänka på att mamma ju faktiskt är rörelsehindrad och dessutom blir 80 bast… Men hade mamma varit yngre skulle jag nog att kollat in Upplevelse.com och köpt nåt därifrån. Tyvärr tror jag inte att det skulle passa min mamma med ölprovningar, spökvandringar och ballongfärder i 80-årspresent – även om jag själv tycker att det låter urhäftigt.

Men… jag har ju vänner som är yngre än min mamma. Bland annat har jag en kilkompis som fyller halvsekel i höst och som jag tror skulle uppskatta en upplevelsepresent. Jag gillar ju själv spänning i litterär form och om jag nu skulle tvingas följa med – ingen större uppoffring – skulle jag nog överväga att ge bort en mordgåta med middag. Det är en sorts rollspel där man under middagen ska klura ut ett mordmysterium. Alla som deltar får egna ledtrådar och ska också utföra vissa saker under middagens gång. Ungefär tre timmar tar detta och upplevelsen kan man vara med om på flera platser i landet, varav Uppsala, där vi bor, perfekt nog är en.

Sen skulle jag också kunna tänka mig fladdermussafari i Hässleholm, vinprovning i Stockholm, fotokurs i Uppsala och… Nej… vänta lite… nu börjar det ju låta som om JAG vill ha presenter. Tyvärr fyller jag inte år förrän om knappt tio månader… Fast jag får väl tipsa somliga i tid, dårå…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker att se fram emot: Lang, extratimme… och jul..?

Ett inlägg om TV och tiden.

---

 

Ho, ho, hooooo hinner man tröttna på…

Vi behöver alla saker att se fram emot. Och då menar jag inte till exempel jul. Det är två hela månader kvar till julafton idag och jag har redan sett massor av reklam i media om julbord och annat. SLUTA! MAN HINNER TRÖTTNA!

Betydligt närmare i tiden är den timma vi får tillbaka natten mellan lördag och söndag. Då blir det nämligen vintertid igen, det vill säga normaltid, i mina ögon. Det enda bra med vintern, om du frågar mig.

Men på söndag händer ytterligare bra och roliga saker! Då startar nämligen TV4 sina sändningar av Maria Lang-filmerna! Totalt visas sex filmer de kommande söndagskvällarna.

Jag har förstås sett dem eftersom jag inte kunde låta bli att köpa dem. Vill du läsa vad jag tyckte om en eller flera av filmerna, kan du klicka på respektive bild nedan! Observera att ingen av länkarna innehåller nån spoiler, bara en kort sammanfattning av handlingen och vad jag tyckte om filmen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är en djungel…

Ett snårigt inlägg.

---

 

En djungel i mina köksfönster.

Å, vad jag är spänd inför måndagens övning! Det ser väldigt lovande ut alltihop och uppdraget är både spännande och välbetalt. Jag skulle verkligen behöva det efter dessa månader med nålpengar. Och jag behöver göra nåt vettigt om dagarna medan jag väntar på vad som händer med ett visst manus (det kan ta upp till tre månader…). Dessutom behöver jag ut ur hemmets djungel och träffa folk – varje dag. Höra till, socialprata, du vet. Det enda som känns jobbigt är resorna, eftersom de kommer att ta mycket av min fritid i anspråk. Samtidigt får jag försöka ägna restiden åt att läsa, skriva eller sova – för jag tänker inte köra bil.

Men jag är inte där än. Efter en första telefonintervju blir det en personlig intervju på måndag. Jag hade sån tur att I är ledig den dan och vi ska träffas efteråt på ett fik i närheten. Ett riktigt kanonbra fik, enligt I. Och eftersom jag slapp betala tåg- och t-banebiljetterna kan jag ju lägga en slant på en kopp kaffe med nåt till.

I morgon eftermiddag ska jag också träffa en kompis och fika, men det blir här hemma. A och jag ska stråla samman på Tokerian och sen går vi över till mig och dricker Lindvalls kaffe. INTE Arvid Nordquists magvärksframkallande! Jag känner hur jag redan i förväg mår gott av alla dessa möten. Hur jag liksom forcerar djungeln av ovilja och rädsla och tittar ut. Nyfiket.

Morgonens tidiga timmar idag har jag ägnat åt jobbsökeri och inläsning inför intervjun. Och så har jag kollat lite vad det kostar att pendla. Billigt är det inte och det är allt annat än pålitligt att åka tåg, men jag har inget val. Jag lär i vart fall ha råd att pendla om jag får en lön, trots att pendelkostnaden ligger på runt 3 000 kronor i månaden. En å andra sidan rätt skrämmande hög summa bara för att få åka och jobba… Meeeen… återigen: jag är inte där än.

Idag ska jag fortsätta min städning. Det blev lite si och så med den igår, eftersom större delen av dan gick åt till att ordna biljetter. Hade jag vetat att det skulle ta så lång tid hade jag nog skippat det. Tvättar gör jag också. Det är nån som har fyllt tvättkorgen IGEN. För att inte tala om soppåsarna… Jag måste gå till soprummet, men en tur ut i regnet lockar inte just nu. Men jag måste vidare till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen idag – bröd till soppan eller potatisklyftor till kycklingburgaren??? Jag har inte bestämt mig än.

Hum hum, bilden är inte helt sann. Jag har kläder på mig, en högre stol och bruna sandaler på fötterna.

När jag ändå har suttit här vid datorn har jag också passat på att kolla lite bredbandsleverantörer och -priser. Det verkar som om de flesta som har svarat på veckans fråga i Tofflan undrar…. – se högerspalten! – har bredband från Telia eller Bredbandsbolaget. Det senare har ju jag också. Men Telia har bättre priser! Och att Bredbandsbolaget är dyrare, har längre URL:er och inte funkar med min webbläsare gör mig ju inte precis mer positivt inställd…………..

Men även det där med bredband är en djungel och jag ska kika vidare medan tvättmaskinen gör sitt. Sen blir det tvätthängning och rengöring av badrum och duschrum/toa.

Vad händer hos DIG idag??? Har du också en djungel hemma? Skriv några rader i en kommentar om du har lust att berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att gå vidare

Ett själviskt men också familjärt inlägg.

---

 

Vegetarisk taco.

Igår var det lördag och då åt jag tacos hos familjen i Himlen. Vegetarisk taco, för min del. Det var riktigt gott! Familjen, förresten… Den kändes väldigt… decimerad… Det var Fästmön och jag och grabbarna hemma. Yngsta bonusdottern var hos sin boyfriend och äldsta har ju flyttat till norra Sverige. Det var så tomt att jag var tvungen att messa lite med Norrländskan. Förhoppningsvis får vi se en glimt av henne nån gång nästa månad, i krokarna när yngsta bonusdottern fyller 20 år. Tänk, 20 år! Anna är verkligen ingen småbarnsmorsa längre.

Det har varit spännande att få ha hängt och få fortsätta hänga med den här familjen. Jag har många gånger undrat hur ”barnen” har sett på mig. Jag har nog inte varit mycket till förebild eftersom en ovänlig själ drog bort en del av grundtryggheten för mig – det vill säga gjorde mig arbetslös. Det har understundom varit ganska tufft och jag har inte varit den vuxna människa jag har velat vara framför barnen när de var yngre. Nu är de äldre. Det är lättare att förklara vissa saker. Men det är ju fortfarande så att jag inte har svar på allting, till exempel inte om den där grundtryggheten som drogs undan och varför det blev så. Jag har fullt sjå ännu efter fem och ett halvt år att hantera detta. Framför allt förhålla mig till det faktum att jag aldrig får några svar. Jag vet att det är så och det ställer till problem för mig att gå vidare – men också för att jag inte kan ge andra, framför allt familjen, några förklaringar.

En del i mitt sätt att hantera det och gå vidare är att skriva en bok om det. I morgon, måndag, ska jag skriva om ytterligare några månader av mitt liv. Snart är tiden till ända och boken likaså Jag hoppas att mitt liv inte är det, jag hoppas att jag orkar kämpa vidare. Vissa dar känns det omöjligt, medan jag andra dar ger mig tusan på att fixa det här. På nåt sätt…

Men det är ännu söndag och mitt på dan. Jag sitter vid Annas köksbord och skriver dessa ord. Igår satt jag i hennes soffa och skrev. Och lekte med webbkameran på datorn. Tänk så roligt man kan ha det – och så gräsligt ful man kan vara…

Webcamselfie av en gräsligt ful människa.

 

Döskallelykta eller mitt rätta jag?

Innan den här dan är slut ska en av oss ha provat på gokart, en av oss ska ha tankat sin bil på kredit och en tredje ha trollat fram mat på bordet. Alla tre aktiviteter är konstarter i sig. Mest avundsjuk är jag nog på den som ska testa gokart, den som har hela livet framför sig att prova saker. Den som inte är som jag som måste hitta sätt att lura mig själv att orka gå vidare.

Det är gott att ha familj. Det är lättare att gå då på alla sätt och vis. Jag hade gått under utan familjen, det vet jag. Och jag är ständigt rädd för att en ny Katastrof ska stå bakom hörnet och dra undan den lilla flik av trygghetsfilten jag kramar just nu. Jag står här. Jag tänker inte dö nu. Jag ska gå vidare. Leva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dårligt hus till

Ett inlägg om dårligheter och oljud.

---

 

Om man ska skriva dårligheter om namngivna personer bör man inte vara grå och gömma sig bakom falsk identitet. Tycker jag, dårå.

Nej, det är inte bara hemmahuset som kan kallas dårligt. Jag vet inte vad som håller på att hända i Kexfabriken/Besticklådan, för jag blir inte kallad till några möten och får en del av informationen i andra hand. Men vad jag förstår är en konsult på väg in. Bemanningen i övrigt är till vissa delar grå. En del ska tillfälligt lämnas blank för en stund under delar av sommaren. Man tar sig för sin panna och fortsätter att räkna ner dagarna. Tyvärr kan jag inte skriva tydligare än så här. Den som vet, den vet. Resten litar jag inte på tillräckligt mycket för att skriva under lösen.

I privatlivet blir jag kallad för osanningar av personer som i grunden själva är osanna. Antingen vågar man stå för det man tycker/säger/skriver – eller så skriver man det inte. Om det gäller en annan, namngiven person, vill säga. Tycker jag, dårå. Det blir så jävla fel, på ren svenska, om man ska gömma sig bakom en falsk identitet. Visst kan ett visst anonymitetsskydd ges, men ansvarig ska ändå ha alla pusselbitar.

Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.

Oron mal annars i huvudet ihop med entoniga, störande ljud. Det var en del praktiska saker, blanketter och sånt, som jag skulle ha tagit reda på i helgen. Men jag orkade inte. Jag känner mig rörig i skallen. Ljudöverkänslig. Ljuden tar över och blir till oljud och jag blir glömsk. Häromdan glömde jag pantburkar i bagageutrymmet, burkar som skulle pantas. Igår glömde jag att ta med papper som skulle skickas – men jag kom ihåg att köpa kuvert och frimärken… Alltid något, kan man tycka.

Inte ens i morse var det tyst. När är det nånsin tyst? Före klockan sju åkte en hjuldriven maskin först på framsidan, sen på baksidan. Syftet med maskinen var att krossa ett antal stubbar. Stubbar, som har funnits i flera månader, måste man alltså ta bort före klockan sju… Ja jisses! Jag var vaken, men det kanske inte alla var. Och som vanligt borrade sig ljuden in och gjorde mig trött.

Nä, nu ska jag söka lite dispens från dårligheter och oljud en stund. Jag kan inte överleva annars, det känns som om jag är på väg att gå i bitar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fast nu blev det väl lite fel, Let’s deal..?

Ett inlägg om ett rätt dumt korrekturfel.

Jag är en av dem som har listat mig för att få erbjudanden från Let’s Deal. Inte för att jag storhandlar där, men en gång i somras, när jag uppbar lön, beställde jag ju en sinksnake som tog ett par månader på sig att ringla hit. Alltid något!

Varje vecka på fredagen kommer en sammanställning av de tio mest populära dealerna. Fast just denna nedan måste ju ha blivit liiite fel, eller? Inte är väl det rabatterade priset (det i rött) HÖGRE än ordinarie pris..?

No deal if this is the price!

Livet är kort. Ibland blir det fort, men fel.

Read Full Post »

Mina nya skor och jag

Ett inlägg om dagens lite annorlunda promenad.

Vi har varit på utflykt, mina nya, skitsnigga skor och jag…

Mina nya, snigga skor.

Även om jag kallar skorna nya har de några månader på nacken. Men de användes inte förrän idag för första gången. Jättemjukt skinn – och ändå fick jag skavsår. Inläggen gjorde skorna trånga i tårna. Vidare är jag inte van vid att ha en kant som skaver mot mina feta smalben… Färdiggnällt! De är snigga som tusan och den som vill vara fin får, som bekant, lida pin.

Vi tittade på en fjamsiga fontäner, mina skor och jag…

Fjamsiga fontäner.

Vi klev vidare och hamnade… i strålkastarljuset!

I strålkastarljuset.

Passerade höga fönster i en tegelbyggnad…

Höga fönster.

Tittade på den konstnärliga utsmyckningen och funderade lite på vad en naken tjej med en delfin i famnen på en delfin gjorde just här…

Vad gjorde de just här???

Hamnade på ett ställe där det var högt i tak… Sånt gillar ju jag!

Högt i tak.

Klev runt lite, in genom en dörr, åkte hiss och plingade på här.

Bakom denna glasdörr…

Hit in får inte du följa med. Men jag kan säga så mycket som att det blev ett givande samtal om jobb. Lite hoppfull, trots två nej som piskrapp över ryggen idag. Annorlunda, ändå bekant. To be continued… 

Hemma igen. Lite hushållsarbete, lite mobiltelefoni med Fästmön, lite uppgradering av virusskydd till 2014 års version. Därpå en tur till Stormarknaden för inhandlande av tillbehör till kommande Oktoberfest. Jag fick ap-armar på kuppen!.. Men fötterna mådde bättre av att jag tog ett par fusk-inlägg och la i mina snigga skor!

Tillbehör till Oktoberfesten. Dock inte nåt vin.

Nu ska jag författa ett lösenskyddat inlägg innan jag fortsätter dagens öden och äventyr. Runkeeper-turen får senareläggas idag! Igår skippade jag den ju på grund av händelsernas utveckling. Därför kan jag inte skolka idag. Men jag måste nog äta först – det har inte blivit mer än en skål med fil och müsli vid åttatiden i morse.

Stort TACK till alla som peppade och stöttade mig inför förmiddagens övning!!! Ovärderligt!

Vad har du gjort idag då??? Du vet att jag är nyfiken även om jag har fullt upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland VirrpAnnor och andra pannor

Ett inlägg om fredagen igår. 

Jag tyckte att jag hade oooändligt med tid igår. Det var en del jag skulle fixa med hemma. Men så – HEPP! – var klockan dags att åka och hämta Fästmön från jobbet. Jag hann bara söka två jobb, men jag har en intressant jobbannons liggande.

Ringde bland annat Dalkarlarna och pratade med den enda kvinnan som jobbar där. Undrade varför ingen hört av sig efter min felanmälan för ett par månader sen om min trasiga persienn. En persienn i de nya fönster som det ännu inte är ett år sen Dalkarlarna installerade. Nu har ytterligare en persienn gått sönder sen jag felanmälde i somras. EPA fanns det en affär som hette när jag var liten. Där såldes mycket skräp. Jag undrar om persiennerna är köpta på EPA.

Vidare har jag mejlat Let’s Deal om att jag nu vill häva ett köp. I juli beställde jag en vara och nu när de har misslyckats med leveransen en tredje gång vill jag fan ha pengarna tillbaka. Ska bli väldigt intressant att höra vad jag får för svar…

När jag hade hämtat Anna åkte vi först till Himlen eftersom hon behövde hämta sina grejor. Och äta nånting, för det hade visst inte blivit nån lunch. Lite att greja med även i Himlen, så klockan var närmare halv fem när vi körde mot Stormarknaden för att köpa mat och dryck. Vad tycker du förresten om min nya bil?

Min nya bil. Äh, skojar bara!

När vi parkerat på Stormarknadsparkeringen hittade Anna inte sina brillor. Och utan brillor går det si och så att läsa, bland annat. Därför fick jag syntolka alla vinsorter på Systemet och så åkte det ner en svindyr flaska åt Anna. Nej då, ett bra pris för ett bra vin. Jag köpte också vin och öl. Nu tycker nog Vän Av Ordning att jag borde spara på mina sekiner. Jag kan meddela att jag är rätt bra på att hålla plånboken stängd, men jag unnade mig lite god mat och dryck idag. Tids nog får jag leva på snabbmakaroner och rågflingegröt – utan mjölk och lingon -och då kan jag se det som en bra bantningskur. Då slipper jag dessutom att betala en massa för medlemskort eller receptböcker.

Inne på Stormarknaden höll jag på att bli galen på alla människor, särskilt alla horder av Fölk som skulle in på ICA Kvantum samtidigt som vi. Jag blev otroligt stressad av alla som trängde sig, ställde sig i vägen, stängde in mig när jag valde tomater etc. Anna var kolugn. Hon såg ju inte Den Galna Massan.

Efter handlingen pep vi ut till Himlen. Anna hittade fortfarande inte sina brallor brillor, men hade som tur var ett par reserv – som är trasiga. Rätt som det är tycker hon att hon ser så illa trots att hon har brillorna på näsan. Då har det ena glaset trillat ur. Jaa, hon är rolig, min virrpAnna och jag älskar henne så!

En sten som jag har fått av Anna. Den har klösmärken som du kanske ser.

Efter lite öl och nötter slängde jag ihop fredagsmiddag bestående av Kalle Kon & co. I glasen hällde jag upp ett Amarone från 2008. Det smakade väldigt bra. Kaffe på det och vi höll oss vakna nog att se en film.

I helgen ska det bli finväder, så vi planerar utomhusvistelse av nåt slag. En middag på stan blir det också, för jag fick som sagt mina a-kassepengar i veckan. Dessutom kom det en trevlig överraskning i form av pengar från inkomstförsäkringen! (Naturligtvis inga miljoner, men ett välkommet tillskott i kassan.) Eftersom Anna och jag inte firade sexårsdagen av vår första dejt tänkte vi göra det denna lördag. På nåt sätt. Nånstans.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna en rad och berätta, du vet att jag gillar att höra sånt!

Livet är kort.

Read Full Post »