Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snabbare’

Ett regnigt inlägg.


 

… och med den kärlekeeeen…

Så fortsätter den gamla dängan jag påbörjade i rubriken. Du ser! Det är inte bara min Fästmö som kan en massa gamla slagdängor, även jag kan en och annan. Men du ska vara glad att du inte hör min stämma sjunga låten. Min stämma är nämligen sällan ljuv. För tillfället är den fortfarande morgonskrovlig trots att jag har varit uppe ett tag. Kanske beror det på att jag skrattade lite – och fick glädjen att locka en och annan vän att skratta redan före klockan åtta i morse. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi mästerkockar måste hålla oss samman.

I övrigt kan man lätt hålla sig för skratt när man vaknar upp till detta:

Regn på tennisbanan

Det regnar idag…


Natten till söndagen 
hade vi nästan sju grader kallt här och snö (vinter); idag är det regn och blåst (höst). Det är alltså vår. Vi som är födda på våren, typ Annas pappa, Anna och jag själv, får ofta höra att våra humör är som våren (lika omväxlande)… Det är inte roligt att höra. Fast det kanske ligger en och annan sanning i det… Ehum… ja…

För ett år sen fick jag ryggskott på Annas pappas födelsedag. I år klarade jag mig, men fick i stället väldigt ont i nacken. Det kan bero på att jag…

  • läser för mycket (böjer nacken för att se texten)
  • spelar för mycket Wordfeud på mobilen (böjer nacken för att se texten)
  • sitter för mycket vid datorn (böjer nacken för att se vad jag skriver eller läser)

Igår försökte jag därför vila en aning från allt och i stället mest ägna mig åt att kalasa. Det känns ingen större skillnad i nacken idag. Nä, jag skulle behöva gå till optikern och göra en synkontroll och kanske skaffa bättre linser och brillor. Det skulle helt klart bota en del av gamnacken. Vidare behöver jag, till mitt arbetsrum, inte bara en ny Billy rödbrun utan också en ny, hög skrivbordsstol – den jag har är trasig. En ny stol skulle göra att jag finge räta ut ryggraden lite bättre när jag sitter vid datorn och inte som nu, krypa ihop. Men, men, detta är exempel på saker jag inte har ekonomi till. Däremot måste jag försöka skrapa ihop lite slantar till en vanlig linsbeställning. Jag köper alltid på nätet och det är så mycket billigare än att köpa hos optikern. Jag skulle behöva kolla synen för jag ser inte optimalt med de styrkor jag har just nu (olika styrkor på ögonen, dessutom). Fast det får vänta. Till sen. När jag har råd, nån gång.

Rayban glasögon

Mina svindyra glasögon väl en sju, åtta år på gamnacken och skulle behöva lite andra styrkor i glasen.


Det händer inte mycket här. 
Jag har fyllt i ett kort digitalt, nåt som alltid brukar krångla tack vare e-legitimationen. Idag använde jag mobilt bank-ID och det gick betydligt snabbare. Dessutom behövde jag varken dosa och sladd eller plastkort. Det jag emellertid stilla undrar är hur säkert detta är…

Anna börjar jobba i eftermiddag och jobbar kväll ända till klockan 21. Det betyder att vi missar Jordskott, så jag har ställt DVD:n på inspelning så får vi titta efteråt. Det är roligare att titta tillsammans. Det var också roligare att se både Arne Dahl och Fortitude med Anna igår kväll än att glo ensam. Jag klarade nästan av att sitta stilla under Fortitude, men bara nästan.

Men TV är för kvällen. Resten av dan, då? Tja, dammlagret jag försöker låtsas att jag inte ser, anfaller mig snart i form av dammråttearméer. Dessutom borde jag köra en eller ett par maskiner tvätt – jag ska ju resa bort till påsk och behöver lite rena kläder. Påskdagarna börjar för övrigt bli fulltecknade med storhandling och andra ärenden åt mamma, fika hos nyblivna 98-åringen och träff med en eller två kamrater som bor i eller i närheten av Metropolen Byhålan. Och så ska jag ut och skena längs sjön och fota en massa. Våren brukar ligga några steg före nere i södern än här, nämligen…

knoppar

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.


Vad händer hos DIG idag??? Fixar du iordning din cykel, byter till sommardäck på bilen eller skottar du snö? Skriv gärna några rader och berätta – jag behöver input från den verkliga världen, tack!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.


 

Blommande pelargon

Nu blommar det! En av de tre pelargonerna jag fick av Lucille är i farten.

Just som en av pelargonerna jag fick av Lucille, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, har börjat blomma slog det om och blev kallt där ute. Termometern visade under nollan i morse. En fördel med det är i alla fall att jag anar lite, lite värme i mina element. Med betoning på lite, visserligen, men ändå. Och ute lyser solen, så idag har jag INGET alls att skylla på: jag ska UT och promenera. Efter gårdagens tur kändes det nästan ingenting i mina fötter. Jag vill tro att den senaste hälsporren håller på att läka ut. EN fördel med att gå hemma och inte springa till nåt jobb varje dag…

Om jag finge välja mellan att klättra på väggarna gå hemma eller jobba, vore förstås mitt val att jobba. Men blir det inget av de här senaste, är min intention att påbörja del två i min trilogi den 1 december. Blir det däremot jobb, får tvåan vänta en stund till. Man får hanka sig fram, liksom. Precis som de flesta andra har jag fixat alla mina jobb själv (maj gadd, det är väl ingen annan som fixar jobb åt en, hur kan man tro det???), via kontakter de tre senaste gångerna. Det är så man skaffar sig jobb idag, verkar det som. Jag undrar vad som hände med att efterfråga kompetens… Är det lättare och snabbare för arbetsgivare att plocka in en kompis än att göra en seriös rekrytering? Ibland kan man undra. Det finns förstås undantag. Arbetsgivare som tittar noga på ens kompetenser och bakgrund. Och även om det återigen blir nej inte bara en gång utan flera för min del, känner jag mig trygg i förvissningen att jag har bedömts seriöst de senaste gångerna.

För att få tiden att gå lite fortare – eftermiddagarna är klart värst! – flyttade jag om lite i köket igår. Det vill säga, jag frigjorde yta på en av köksbänkarna. Hur många gånger har jag inte blivit galen av att det inte ens finns nån lämplig plats att fixa sallad eller ens skiva bröd på?! Men NU finns det det! Och ändå kunde jag flytta dit saker, som den lilla elektroniska vågen. (Inte för att vi väger mat så ofta här, men…)

Köksbänk

Frigjord yta på en av bänkarna i köket. Nu kan man både hacka och blanda till sallad samt skiva bröd här.

 

Minus noll komma fyra

Det är minusgrader idag.

Vad ska jag hitta på idag då, förutom att ta en promenad när det har blivit lite varmare? Jo jag behöver fiffa till mig lite och duscha och tvätta håret, för Fästmön påminde mig just per sms om att jag ju ska till Förorten på middag i kväll. Innan dess hoppas jag att jag har kommit en bra bit in i recensionsex nummer två. Det är en väldigt rolig och intressant bok i en helt annan genre än den jag läste ut igår. Därför är det tur att de två böckerna inte tävlar i samma klass för Augustpriset 2014! Som det känns just nu vill jag att båda ska vinna sina respektive klasser. Men sen har jag ju en tredje bok att läsa och skriva om också…

Mamma borde få ett samtal och tvätten borde tvättas… Vilken tur att det finns en dag i morgon för vissa av oss… Eh ja… så jag får nog ringa mamma idag. Igår fram på förkvällen fick jag äntligen telefonkontakt med en vän som tycks ha bott på sjukhus de senaste dagarna. Inte för egen räkning utan för andras. Sånt är väldigt jobbigt också. Att sitta bredvid och inget kunna göra är en tung del när man är närstående. Hoppas att vårt samtal gav ett uns av kraft så att vännen kan blomma lika kraftfullt som en av mina pelargoner…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tacksamt inlägg om en hel del skit i hörnen, men inget rent helvete.

 

Nytt elskåp mätare

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Äntligen har hantverkarna varit här! De skulle ju komma inom två till tre dar efter att jag fick en lapp från dem. Nu, den tredje dan, har de varit här. Som vanligt har strömmen varit avstängd, men jag blir snabbare och snabbare på att sparka igång alla digitala klockor och annat som blinkar ilsket efter ett strömavbrott. Du vet, såna där klockor som måste ställas in för att apparaterna ska fungera… Så det blev lite bonus som kom med mitt nya elskåp. Eller om det nu är en mätare för el, vatten och värme. Den ser rätt… vit och intetsägande ut.

skitigt hallgolv

Skitigt på hallgolvet med dammråttor och en gammal lokalblaska. Damm från borrningen hade lagt sig på en klädhängare så fint (syns inte på bilden).

Nån information om att vi behövde flytta på möbler eller grejor på väggarna hade inte gått ut. Alltså hade jag inte flyttat på nånting. Alltså hade hantverkarna flyttat min tunga hallmöbel (väger ett ton), min golvspegel (väger ett halvt ton) och min korg för skovårdsprylar (väger ett halvt kilo). Jättesnällt! För nu kom jag åt att städa där jag inte har städat på länge – eftersom hantverkarna inte flyttade tillbaka möblerna. Det var några dammråttor och så naturligtvis skräp från borrningen av elmätarskåpet som slank in i dammsugaren. Tänk, det måste vara alla heltidsarbetandes dröm att få ställa sig och dammsuga och flytta tunga möbler när man kommer hem från en arbetsdag! Tusen tack för ryggskottet! (Det blir ju lätt sånt när två klena armar och avskurna magmuskler ska försöka gör det som fyra starka har gjort.)

Alla grannar har säkert jättekul nu i kväll. Själv höll jag på att sätta i halsen när jag noterade att en före detta sådan tycks ha flyttat in i en annan lägenhet i trappuppgången. Hoppas att det bara är personen i frågas post, dock. Personligen skriver jag inte brev utan mejl till mig själv med länkar till framtida, tänkbara försörjningar, nåt jag ska lägga pannan i djupa veck över i helgen. Och så är jag mejlbombad av Bokus. Idag skickade idioterna de mig ett säljbrev om pekböcker… Men hallå!..

Det som låg i min postbox var endast ett fönsterkuvert, en hög med reklam och en gratistidning. Och det kunde ha varit värre. Eller..?

I afton ska jag gloAntikrundan. Självklart ska jag värdera via min app – om den nu funkar efter iOS-uppdateringen. Det är ju en del annat som inte gör det. Men, men vad är väl en bal på slottet… och allt det där andra… Jag fick ju städa hallen i kväll! Tack för det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en märklig TV-serie.


I kväll gick sista delen
av Top of the lake. Det har varit en märklig resa genom sex avsnitt. Första avsnittet fick ett högt Toffelbetyg. Men hur blir totalomdömet?

johnno-robin

Johnno och Robin, två av huvudrollerna i Top of the lake. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


TV-serien inleds
med att en tolvårig flicka går ut i vattnet. Hon tas till sjukhus. Där konstaterar man att hon är gravid. Strax därpå försvinner den gravida flickan Tui.

Händelserna utspelar sig i en riktig byhåla. Alla som bor där är mer eller mindre märkliga. Robin är född och uppvuxen där och är nu på besök hos sin mamma som är döende. Pappan drunknade. Robin vill inte ge upp sökandet efter Tui. Det blir ett sökande som delvis är Robins sökande efter sig själv. Den här berättelsen innehåller inte bara korruption och våld, den innehåller pedofili och incest. Till sist vet man inte vad man ska tro. Eller vem man ska tro på. För vem är far till Tuis barn och vem var Robins far?

Det här är ingen Nya Zeeländsk TV-serie som jag trodde, utan en brittisk-amerikansk samproduktion. Men i övrigt håller många av mina intryck från första avsnittet i sig genom serien.

Bakom serien står Jane Campion. Jag skrev redan efter första avsnittet att serien påminner om Twin PeaksLost och Gengångare. En ganska salig – eller osalig! – blandning, vill säga. Hela serien är konstig. Jag förstår inte riktigt syftet med att stoppa in ett märkligt kvinnoläger i berättelsen, det gör historien bara ännu mer konstig. Bitvis är det otroligt segt. Vissa avsnitt känns oändligt långa. Men så finns det andra avsnitt som känns snabbare. Det avslutande, till exempel.

Det är jättesvårt att ha en entydig åsikt om Top of the lake. Jag vill självklart veta hur det går för Tui. Men det är, som sagt, väldigt långsamt ibland. Historien rör sig knappt framåt från avsnitt till avsnitt. Kanske hälften av avsnitten hade räckt?

Tyvärr måste Toffelbetyget bli sänkt från högt till medel. Och då är jag rätt snäll…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om jobbsökeri


Det blev en seg och sen start idag.
Skälet är att jag sov dåligt i natt. Hade svårt att komma till ro och när jag väl gjort det, vaknade jag mitt i natten och kunde inte somna om direkt. Men nu är jag på banan igen!

Jag har som vanligt inlett dagen med java och jobbsökeri. Än så länge har jag bara hittat ett intressant jobb att söka och idag tänker jag mig två totalt. Jag gör avkall på mitt tre-mål eftersom jag ju ska ut på uppdrag i eftermiddag. Det ska bli både spännande och roligt att ses, men jag är orolig för att mitt teckenspråk har blivit för rostigt.

Det finns säkert de som tycker att målet med tre jobbansökningar per dag är lågt satt. HA! Det kan ju den tro som inte har sökt jobb förut! För det första tar det tid att hitta intressanta jobb som är värda att söka. Det gäller att de utlysta tjänsterna väcker intresse hos dig, men naturligtvis också att du har de efterfrågade kompetenserna. Sen ska du ha ett bra CV att skicka med. Det är ju nånting man skapar och sen har, så att säga, men det skadar inte att gå igenom det då och då. Vidare ska man ju skriva ihop en intressant och bra ansökan. Och tro mig, det är det svåraste! Hur fångar man en presumtiv arbetsgivares intresse så att h*n läser mer än ingressen på din ansökan? Ja, ett tips är att skriva en anslående ingress förstås…

Sökta jobbhögen

Min sökta jobb-hög.


Mina ansökningar
har inte gett nån bra utdelning hittills. Två nej på 43 ansökningar i augusti. Men jag har lagt ett antal nya ansökningar i högen sen dess – det är ju september månad nu. Inte vet jag varför arbetsgivarna inte visar nåt större intresse för mig. Det KAN vara min ålder, men det skulle en arbetsgivare aldrig medge, för åldersdiskriminering är straffbart.

Äsch, jag vill hoppas och tro att det där kanonjobbet hos dito arbetsgivare finns där ute nånstans – och att en sån som jag verkligen behövs där! Nina på AF Kundtjänst var nog ganska imponerad av my efforts. Jag blev rejält peppad och det tackar jag för! All pepp behövs för min del just nu eftersom risken att falla ner i Det Svarta Hålet alltid är närvarande. Tro inte för ett ögonblick att det här är nån lätt tillvaro och att jag springer omkring sprudlande glad varje sekund… Det tar mycket kraft bara att försöka ha en så normal vardag som möjligt.

Men jag försöker också påminna mig om att vissa rekryteringar tar tid. Om en arbetsgivare får in många ansökningar på en utlyst tjänst måste ju alla gås igenom. Sen ska man välja ut några man vill telefonintervjua eller träffa och intervjua och så mal det på. För vissa arbetsgivare är det en lång process, som kan ta månader. Naturligtvis finns emellertid arbetsgivare som är betydligt snabbare. Likväl är en rekrytering en process…

Och nu frågar jag igen: Har du sökt jobb nyligen??? Hur gick det??? Har du några jobbsökartips att dela med dig av???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron utanför.


Det är så roligt att komma till jobbet,
eller att masa sig dit trots att man känner sig lite förkyld jättesjuk, och upptäcka att webbplatsen man ska jobba med ligger nere. Såväl extra- som intranät är två oåtkomliga öar utan broar. So be it! Låt dem då vara det ett tag, så tar jag en tur i omvärlden i stället. Den som vill hänger på, den inte vill behöver ju varken följa med eller läsa vidare.

tågrälsSJ moderniserar sina snabbtåg för miljarder. Och vad tror vi om det då? Att det hjälper? Nej, det hjälper inte mot löv på spåren, frusna växlar, snö, elfel, lokförarbrist, datorfel, signalfel och åska och sånt. Men det kan inte heller bli sämre än vad det redan är.

Allt fler söker hjälp på psykakuten. I februari i år öppnade det nya Psykiatrins hus i Uppsala. Huset har blivit mycket kritiserat, främst för sitt yttre. Allt glas och alla vassa kanter hjälper påskyndar inte tillfrisknanden, menar kritikerna. Nu har emellertid patienterna ändå strömmat dit, tycks det. Hela 30 procent har patienttillströmningen ökat med sen flytten från Ulleråkersområdet. Det visar ju att det verkar vara lättare att ta sig till hjälpen, i alla fall. Men det har också lett till överbeläggningar på vårdavdelningarna – så pass stora att skyddsombudet kräver åtgärder.

Rondell-skyltRondeller ska bli säkrare för cyklister. Det tror i alla fall Trafikverket. Eller i alla fall det företag som har fått betalt av Trafikverket för att undersöka hur man förbättrar cyklisternas och fotgängarnas framkomlighet och säkerhet i rondeller. Företaget tror att man genom att låta cyklisterna köra rakt igenom rondeller och cirkulationsplatser kan höja deras status i trafiken och förbättra framkomligheten. Mindre risk att krocka, snabbare och smidigare för cyklister. För mig låter detta… ofattbart… Återigen vill man att cyklister ska ha egna trafikregler. Innebär det i såna fall även att de måste ta körkort för velociped? Jag har svårt att se hur oskyddade cyklister ska kunna cykla säkrare på det här sättet. Frågan är vilka håll vi bilister ska se åt. Eller vi kanske måste träna upp våra huvudvridarmuskler à la den besatta lilla flickan i Exorcisten? Snurrigt, tycker jag!

Så här ser vi ut om 100 000 år. Evolution, kallas det. Och i takt med att vi människor vet mer och mer om vår omvärld kommer våra hjärnor att växa och våra ögon att bli större. Eftersom vi utsätts för mer UV-strålning än tidigare blir vår hudfärg mörkare också. Kolla hur konstnären Nickolay Lamm har tagit fram bilder på detta, bilder baserade på den amerikanske forskaren Alan Kwans teorier.

Pingo o Tofflan fotobokHur väl passar ni ihop? Lover face är en app som blandar två utseenden – knappast gener, dock, som det står. Jag kan meddela att testet jag gjorde av en bild på Fästmön och mig för att få fram hur vår bebis skulle se ut inte blev… helt lyckat… Så vi ska nog hålla oss var och en för sig…

GuldpengarAllt fler butiker vägrar ta kontanterDagens Nyheter nämner Teliabutiker, 3-affärer och Kungsängen som exempel. Frågan är bara var vi som har kontanter ska göra av våra pengar. Bankerna hanterar ju nämligen inte heller kontanter, så det går ju inte att sätta in pengar hur och var som helst heller för att få in dem kontot. Max tiotusen har en bank, vad jag vet. Jag förstår att man är rädd för rån, men för oss kunder är det bara idiotiskt. Vi kan ju liksom också bli rånade – på våra bankkort. Och pengarna i madrassen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonens rastlöshet, dagens ensamhet och eftermiddagens städmaniskhet.


Igår kväll var vi alldeles uttröttade…
nej, jag var alldeles uttröttad efter all aktivitet! Tre promenader, varav två endast till Tokerian, men ändå, samt iordningsställande av balle*. Fästmön är ju mycket yngre än jag och följaktligen… ännu tröttare på kvällen. Vi åt gott och drack gott och tog lite ost och kex framför Unge kommissarie Morse. Sen var det ridå för somliga, som sin vana trogen somnade i min, enligt utsago, obekväma soffa. (Den går att sova i, trots allt… jahaja…)

Musella
Musella, ett gott och passande vin. Till maten, alltså, stekt kalkonfilé.


I morse vaknade jag vid sjutiden.
Fan tamme varenda ledig dag hittills har jag vaknat tidigt! Det är stört omöjligt med sovmorgon! Nu har jag tre såna möjligheter kvar – måndag, tisdag och onsdag. På torsdag, när jag ska upp och jobba, är jag väl skittrött. Irriterande!

Och så vill jag ju inte störa Anna, som också har sovmorgon, även idag, fast hon jobbar nu. Försökte ligga stilla i sängen och blunda, men först blev jag kissnödig, sen kliade det i halsen, så blev jag törstig, fick kramp i benet och som avslutning på alla aktiviteter blev jag bajsnödig. Bara att ge upp tanken på att sova, alltså! I stället ägnade jag morgonens tidigast vakna timma åt att klå Jerry i Wordfeud, en inte alltför tråkig aktivitet!

Jag läste en stund, tog bort lite klister från sladdhållarna till kökslampan och så dammade jag också.

Bok
Den är lite märklig, min bok på gång… Men jag har ju lånat den av Anna.


Jag tyckte att jag tassade så försiktigt
och dammade med lilla dammtrasan så tyst. Men Anna hade minsann hört mig och påkallade min uppmärksamhet från sovrummet. Hon ville ha frukost. Det var när hon sen klev upp som vi hade den märkliga dialogen om rövhål, för övrigt. Nu fanns det varken rövhål eller rödkål på frukostbordet, så medan jag går och kollar hörseln kanske Anna ska gå och kolla nosen…

Efter frukost ringde jag Annas snälla mamma och tackade för födelsedagskort med trisslotter. Då hade jag inte skrapat lotterna än, men en av dem tog jag som belöning när jag hade dammat färdigt. Och tänk – jag vann 30 spänn! Eller en ny lott, blev det i samband med att jag lämnade in Lottot när jag kört Anna till jobbet.

trissvinst
Vinsten blev till en ny lott.


Nu har jag alltså fortfarande fyra trisslotter
att skrapa, för jag fick ju två av Annas mamma och L och två av min egen mamma! Tänk, du kanske läser en miljonärs ord just nu!..

Igår kväll grejade jag lite med Storebror, det vill säga Stordatorn och inte Göran på Twitter som tog åt sig. Jag testade att starta om den för att den skulle släppa ifrån sig lite minne. Därpå laddade jag ner tolv stycken säkerhetsuppdateringar och startade om igen. Av nån anledning hade jag två Spotify – jag som aldrig lyssnar på Spotify. Den ena tog jag därför bort. Och så avslutningsvis flyttade jag alla mina foton till en annan del av datorn. Ta i trä, men den känns både piggare och snabbare. Tills vidare. För nog blir det en ny dator när jag vinner mina Trissmiljoner, lita på det…

Nu ska jag promenera med dammsugaren innan jag ringer mamma. Efter duschen blir det kanske en balkongsittning. Om jag har tur är det inga grillare eller rökare på gång, så då kan jag sitta där och njuta av solen och den friska luften. Najs…


*balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »