Hålla masken och drömma

Ett inlägg om att hålla masken och om att drömma – det är gratis!

---

 

Ibland får man försöka hålla masken. Just den här masken finns på Återbruket igår och kostade endast strax över 100 kronor.

Igår hade Fästmön ledig dag efter sin långa jobbarhelg. Vädret var kasst och ingen av oss var på solskenshumör heller. Jag funderade mycket på allt det jag skrev i gårdagens lösenskyddade inlägg. Det är svårt att göra nåt åt vissa saker. Ja, inte bara svårt, omöjligt.

Därför gällde det att få tankarna på bättre och mer positiva spår. Vi åkte till Jysk där Anna hade sett en puff som hon övervägde att köpa till sin nyligen inköpta bästefåtölj, den som kostade en hundring på Myrorna i Boländerna. Vi var ju en tur på diverse ärenden – privata såväl som tjänste – i fredags och det var då hon såg den. Tanken är att hon vill använda som fotpall, men förvaringsutrymme är heller aldrig fel. Och nu hade hon mer tur – det var reapris på puffen så den blev ännu billigare än den faktiskt redan var från början!

I fredags hade jag sett och provat världens bästa kontorsstol också på Jysk. Ja, den var världens bästa för mig och min dumma rygg. Tyvärr hade den inte världens bästa pris utan var verkligen svindyr – den kostade 2 500 2 499 kronor. Men å så bekväm den var och som sagt, rätt för min rygg. Titta bara så fin!

Världens bästa kontorsstol. Men svindyr…

Den här stolen skulle jag kunna skriva textmässiga underverk i. Men… är den svindyr, så är den och det är bara att slå den ur hågen. Priset var alldeles för högt. MEN IGEN… Naturligtvis hade ju även denna nedsatt pris igår…

Världens bästa kontorsstol nedsatt till halva priset.

Ja, hade jag jobbat och uppburit lön skulle jag inte ha tvekat en sekund! Jag tillbringar så mycket tid med att skriva vid datorn att jag verkligen skulle utnyttja stolen mycket och bra. MEN IGENIGEN… Har man ingen inkomst så har man inte. Stolen fick stå kvar. Men lite grann finns den i mina drömmar, tillsammans med den där kattlampan jag såg på Chilli i fredags. Fina grejor, men tyvärr inte för mig. Det är bra träning för självet att inte falla för frestelser och handla på kredit. Drömmar, däremot, är ju gratis…

Jättefin – och svindyr den med! – läsande katt-lampa på Chilli.

Efter Jysk tog vi en kortare loppistur, men jag såg ingen lämplig hylla att försöka baxa hem. I stället la jag mina pengar på en kasse mat, en roll on-deo för tio kronor och… jaa, en kaka med choklad och kokos. Den smakade som en dröm, men den var förstås inte helt gratis den heller…

Kakan, med smak av choklad och kokos, var naturligtvis inte gratis. Men god!

Tack Vännen för samtalet i förmiddags!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Zombietajm!

Varning för ord som kan väcka anstöt!!! (Jaa, f*n, när jag tänker på det verkar det som om det mesta jag skriver väcker anstöt. Till och med när jag beskriver mina egna känslor. Som om DET skulle handla om nån annan… Tröttsamt!)

I morse var det första gången sen jag började jobba i september som jag vaknade med ett

Nej!

Men det handlar fortfarande inte om att jag inte trivs på jobbet – jag älskar mitt jobb – utan att jag är trött och sliten. Nog trodde jag att jag skulle palla att jobba hela sommaren. Nu har jag insett att jag inte gör det. Jag skulle inte kunna ge lika mycket som jag har gett hittills och jag tycker att det börjar gå trögt att komma upp om morgnarna.

En av få blommor som inte låg ner i morse.

Till och med det höga gräset och de flesta blommor här utanför ville inte resa sig idag utan låg ner. Men det handlar nog om att det har regnat. Det regnar fortfarande och temperaturen har sjunkit mycket. Tills vidare är det OK för min del, jag jobbar ju. Fast från måndag kan det bli fint väder, tycker jag nog.

I morse var vi inte bara jättetrötta utan ganska observanta. Vi skrattade åt en dam med hund som vi brukar passera varje morgon. Damen glor på oss och Clark Kent* så hon är färdig att ramla in i bilen. Första gången hon glodde trodde jag att nån hade klottrat

FITTA

på passagerarsidans dörrar. Minst. Men nej, ingenting. Damen bara glor. Och det får hon väl göra då. Fast min kära Fästmö planerar en motattack, varning, varning! 

Nästa person vi undrade lite över var en man som gick stavgång. Fast utan stavar, dårå. Det såg liiite roligt ut och det var mycket svårt att inte skratta. Nu är vi ju inte alltid på solskenshumör om morgnarna, men vi log i alla fall.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är som en zombie på morgnarna! Man kan tro att jag är både vaken och klar i knoppen för jag svarar på tilltal, men låt dig inte förledas! I morse var jag så trött att jag glömde sätta på mig deo…

Och nu ska vi se om jag kommer ihåg vad det är jag ska slutföra idag… Minnet är gott, men kort. Magen är lite bättre idag och det är jag otroligt tacksam för!

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Irriterad

Idag är jag irriterad. Jag började irritera mig redan igår. På att organisationen som ser till att Fästmöns fadderbarn ska börja ta ut en administrationsavgift på 25 kronor varje gång hon ger en extrapeng till pojken, som till födelsedag eller jul – trots autogiro. Riktigt dåligt! Det är väl fadderbarnen som ska ha pengarna, inte organisationen, eller?

Och jag är irriterad på OnOff Uppsala som ringde Anna igår kväll, sex (6) dagar efter att de lovat att ringa tillbaka inom en timma. Är det nån som inte kan räkna, liksom? Och den som ringde upp var inte insatt i ärendet, så inte gav det nåt nytt heller. Jag tycker att hon ska häva köpet, inget snack om saken. Hennes nya mobil är nu sex månader gammal. Allt som allt har hon väl haft den hemma två, tre veckor. Resten av tiden har den varit på verkstad eller legat på affären. Snart är modellen omodern.

Och jag retar mig på att man kör en stor fin Volvo när man inte har en massa familj att stoppa in i den utan bara sig själv. Men se blinkers, det är tydligen ett extratillbehör som man inte har brytt sig om att köpa till denna 2000-talsmodell.

Och slutligen. Pusslet. Renoir-pusslet. ALLA 1 500 BITAR PASSAR JU ÖVERALLT OCH INGENSTANS!

Nej, idag är jag inte på nåt solskenshumör… Men jag är STOLT över min fina och fungerande (om än smutsiga) lilla Toyota-Clark Kent – som har fungerande blinkers – och rätt GLAD över min häftiga t-shirt som jag har på mig!

Irriterad men stolt Toyotaägare. För min bil har blinkers som standard. Har din?

Read Full Post »