The Butler

Ett inlägg om en film.

---

 

Det blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿

The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.

Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fejerier och julmöbling

Ett inlägg om en fixaredag.

---

 

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

*snabeldraken = dammsugaren
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I sällskap med Marie och skräck

Ett inlägg om gårdagskvällen och lite om idag.

Efter julmöblandet igår var jag helt slut. Fredagen var en enda, jääättelååång arbetsdag. Först gick jag upp en kvart tidigare än vanligt, det vill säga klockan sex, och när jag sen äntligen var klar för dan med såväl jobb som hemarbete var klockan över 21. Det blev 15 timmars arbetsdag – med avbrott för en halvtimmes lunch och en liten Lucia-fika på förmiddagen, förstås.

Min middag.

I morse skrattade jag lite när jag kollade in mitt diskställ – och nä, det blir ingen bild. Där stod en kaffemugg och en grön skål. Tro nu inte att jag hade haft sallad i skålen. Ingen risk – den hade härbärgerat en halv påse prästbågar. Nej, mina matvanor när jag är ensam har en del att önska…

Efter julmöblandet igår satt jag en stund vid datorn. Noterade då via Twitter att det pågick ett TV-program som lät intressant. Jag hällde ner mig i bäste fåtöljen och tittade och lyssnade. Och äntligen var det nåt sevärt en fredagskväll! Niklas Strömstedt var värd och tackade för musiken programmet Tack för musiken. Totalt ska det bli sex program, detta var det andra. Varje gång har Niklas Strömstedt besök av en artist. Igår var det Marie Fredriksson. Det tog en halv sekund, sen var jag fast i programmet! Såväl värd som artist var otroligt bra.

På den här, Ballader av Marie Fredriksson, finns mycket fint!

Ofta när sångare blir äldre tappar de sina röster. Så är inte fallet – varken med Marie Fredriksson eller Agnetha Fältskog (tänk om Niklas Strömstedt fick henne som gäst…) eller Jessica Folcker heller, för den delen. Men Marie Fredriksson har ju dessutom gått igenom en del svårigheter i form av sjukdom (hjärntumör), så att ens se henne på en scen var som ett litet mirakel i sig.

Marie framförde, ibland tillsammans med bandet, ibland bara akustiskt med Niklas Strömstedt på gitarr, bland annat låtar som It must have been love, Sparvöga och Ännu doftar kärlek. Jag sjöng naturligtvis duett här i min ensamhet och tänkte att

Fasen, det var bättre förr – i alla fall med tanke på de låtar som skrevs då!

Timmarna gick och jag tvingade mig att stanna uppe så länge som möjligt, för jag ville inte vakna klockan sex idag. Det slutade med att jag glodde på American horror story på kanal 9. Det är en bisarr och läskig TV-serie och faktum är att jag inte har pallat att se många avsnitt av den. För läskiga, alltså… Men igår höll jag mig vaken – för att sen direkt efter programmet slockna som ett ljus.

I morse vaknade jag av att grannarna skrikande tycktes jaga varandra i en lägenhet nära min. Kände mig helt död och tänkte skrika nåt fult svärord åt dem. Men en blick på klockan sa mig att det ändå var dags att gå upp. Den var runt halv nio. Nu blir det lördagsfrukost och därefter dusch innan jag ger mig ut för att införskaffa föda julmat.

Om du vill se nåt riktigt sött föreslår jag att du tittar på Hagasessan när hon bakar pepparkakor. Det vill säga mest äter deg. Allra bäst är sortin, när hon tydligt visar att det är nog.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Luciatjosan och julmöblande

Ett inlägg om Luciadagen 2013.

Jag klagade ju som tusan förra året för att jag inte fick se nån Lucia. Men det fick jag i år! Besöket hos bilverkstan gick supersnabbt (inte blev det dyrt heller!) och jag var på jobbet tio i åtta. Hann bara visa mig så slängdes en kamera på mig och jag blev tillsagd att fota eländet luciafirandet på min arbetsplats.

Lucia med tärnor kom…

Där fick jag så jag teg. Är det nåt jag kämpar med att lära mig så är det att ta order från kollegor.

Lucia med tärnor gick…

Jag tappade linsskyddet som rullade över en gång på en trappa ovanför luciagänget. Det lät som om man rapade i kyrkan, ungefär… Men jag var för irriterad för att bry mig. Efter avslutat jobb hämtade jag go-fika som AV hade fixat så fint. Gick upp i lunchrummet och satte mig och njöt alldeles ensam en kvart. Underbart!!!

Luciafika on my own.

Sen blev jag snäll och foglig och gjorde det jag blev tillsagd. Igår lyckades jag göra mitt första webbformulär. Efter lite justeringar idag fixade jag till alla inblandade sidor och tidsinställde publiceringen till måndag morgon.

Fick ett nytt uppdrag som var minst lika knepigt. Manualen gav ingen hjälp och det fanns ingen att fråga. Jag blev nästan lite kinkig igen, men kom på att en indisk lunch på lokal tillsammans med min bok på gång nog skulle både rensa hjärnan och förbättra dess kapacitet.

Chicken tikka masala från indiern nära jobbet.

Och se! Lunchen gjorde underverk och på eftermiddagen löste jag problemet galant. Efter ett antal fula ord, endast sagda inombords, förstås. Jag var ju på jobbet, trots allt.

Kom iväg skapligt tidigt tack vare snälla I som tyckte att jag som har så långt hem skulle åka. Tack vare I kunde jag plocka upp Fästmön på hemvägen. Det blev en tur till ICA Solen innan jag dumpade min älskling i Himlen. Men jag återvänder i morgon eftermiddag.

På ICA Solen var vi inte ett dugg ensamma och personalen, de stackrarna, var tvungna att arbeta med glitter i håret. Ja, ja… Jag köpte ett par saker till mammas och mitt julbord, resten inhandlas i morgon, hoppas jag.  Tänkte handla julmat efter dusch och hårtvätt och före avfärd till Himlen i morgon. På söndag blir det biltvätt först och frysavfrostning sen.

Men i kväll då? Jorå, jag har kört hårt med dammtrasan. Jag har lagt på juldukar nästan överallt och jag har julmöblat.

Min julkrubba är nog den enda i hela världen som har sex vise män. De flesta vet nog inte att det finns så många vise män. Men jag vet, jag!

Klockan är nu över 20 och jag har också hunnit med att köra och hänga en maskin tvätt. Det har börjat suga i båge- och öl-tarmen. Jag tycker jag är värd det, faktiskt, där jag sitter i mitt julmöblade hem… Påskliljan har fått på sig sin tomteluva…

Tomtig Påskliljan.

Och på spisfläkten står tomten med träsleven tätt ihop med julgrisen, den senare numera julklädd i rött sidenband. I det här hemmet äter vi nämligen inte julgrisen, vi klär upp den. I stället för skinka ska vi äta kalkon i år, har vi bestämt, mamma och jag.

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Djuret har fått julklädseln på.

Lugnet sänker sig över New Village. Eller nåja… Alla grannar som gapar slipper man ju inte ifrån, men just nu är jag så jävla trött att jag inte orkar bry mig. Frid på dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julmöbla och tomterier

Ett inlägg om att julmöbla och äta svindyra tomtekarameller.

När jag flyttade hit till huset där jag bor bodde här redan en liten pojke som hette Björn. Precis som en del andra barn hittade han på egna uttryck och benämningar för saker och ting. Det var denne Björn som lärde mig

att julmöbla.

Ja, jag tror nog att du fattar precis vad det handlar om: att julpynta. Nu har Björn blivit en ung man och det är länge sen han flyttade härifrån. Men jag säger fortfarande julmöbla.

I kväll har jag julmöblat lite, lite. Blev tvungen att få in positiva tankar i skallen, så jag hängde upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessa sex figurer som jag har ”samlat” genom åren. (Det är inte alla år jag har haft råd att köpa nån figur.) Sköra och väldigt söta. En av få jultraditioner jag har, denna att julmöbla med mina sex julfigurer.

Musikanten är en av figurerna. (Bilden är tagen nåt annat år.)

Fästmön fixade lite kvällskaffe och till det hade hon köpt var sin svindyr tomtekaramell. Men god var den!

Kaffe och svindyr tomtekaramell.

Nu känns det lite bättre även om en viss del av olusten i magen är kvar. Varför ska det vara så roligt och hacka på mig jämt och samt? Varför duger jag aldrig fullt ut? Varför är min självkänsla så jäkla kass??? Retoriska frågor som aldrig får några svar. I morgon är en ny dag och det gäller att gå på och bita ihop. Jag tänker inte bryta ihop, nämligen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Förtretliga Tomtar

Att Tofflan den senaste tiden har råkat ut för vissa Förtretliga Tomtar utanför hemmet har väl inte undgått så många (särskilt inte dem som har lösenord). Men i afton blev det dags att ta en kamp även på hemmaplan: jag tvättar en maskin rött, det vill säga en massa juldukar, och jag har påbörjat  av-julmöblandet*. Det som återstår nu är granen, som åker ut på fredag eller lördag, samt stakar och stjärnor i fönstren. Och så ett antal Förtretliga Tomtar. Garanterat.

Ett par typexempel på förtretliga tomtar.

Du kanske inte vet vad Förtretliga Tomtar på hemmaplanen innebär? Jo, i tidernas begynnelse ägde jag inte så mycket julpynt – till en dag när nån vänlig själ skänkte mig en låda garntomtar. Dessa garntomtar hänger fortfarande med! Varje gång jag julmöblar** kommer garntomtarna fram. Jag ställer, lägger, hänger, petar in dem typ överallt.  Därför transformeras garntomtarna till Förtretliga Tomtar efter själva av-julmöblandet. Det är nämligen alltid så att ett antal inte upphittas under själva bortplockandet utan dyker upp först när jag har baxat ut lådan med julpynt i förrådet och stånkande och stönande äntligen fått upp skiten den på en hylla över mitt huvud. Det är inte så väldans roligt då när det dyker upp Förtretliga Tomtar då och då, tomtar som ska stoppas i den förbaskades tunga lådaset lådan som då måste lyftas ner och lyftas upp igen. Aj aj, för mina utslitna axlar, typ.

I år har jag försökt vara listig. Jag har av-julmöblat en del i kväll och ska ta granen om några dar. Till dess har jag säkert hittat ett antal Förtretliga Tomtar. Men se jullådan står kvar inne i lägenhet eftersom ju granen inte är strippad än! HA! Där lurade jag er allt, Förtretliga Tomtar!

*av-julmöbla = ta bort julpynt
**julmöbla = julpynta

Read Full Post »

Nu är jag värd en rackabajsare. Minst!

Ja som rubriken säger, nu är jag värd MINST en rackabajsare! Fast jag ska ingen ta, för jag är inte sugen. Ville bara skryta över det Under Av Effektivitet som är… jag.

Förmiddagen ägnade jag åt att städa och ”julmöbla”. Det senare hann jag bara nästan klart, så jag avslutade med att slänga ut garntomtar här och var där man kanske minst förväntar sig att se en tomtej***l i afton. För jag behövde duscha och tvätta håret innan jag hämtade Fästmön för en inköpsrunda av säsongsbetonade presenter *wink wink, nudge nudge, get the picture?*

Först for vi till… låt oss säga ett leksaksvaruhus. Jag har ju redan handlat klart mina klappar, men Anna hade några att införskaffa (hon har ju liksom fyra barn och alla vill fortfarande vara barn när det är julafton, typ). Men lite sugen blev jag på det här spelet. Är det nån som har testat det???

”Barbro, spelet som går över gränsen…” lät ju lovande, men tyvärr hade jag inga pengar till det.

                                                                                                                                                              Det första leksaksavaruhuset hade inte mycket annat som var intressant, så vi for vidare, bland annat till… ett ANNAT leksaksvaruhus. Vid kassan kände jag mig iakttagen. Vände mig om och fick då syn på detta hiskeliga troll.

Ett lyckotroll i barnstorlek! Hujedamej, för att härma en viss piga.

                                                                                                                                                         Nästa etapp på inköpsresan blev… leksaksvaruhus nummer tre. Där fanns väl en del intressanta saker, men gulligast var nog denna ”katta” som jag fotade och mms:ade till Fru Hatt – hoppas hon fick bilden till sin mobil???

Bilen spelade musik när man stod nära den och blinkade med lysena.

                                                                                                                                                          Vid det här laget hade våra magar börjat knorra lite, så vi svängde in till XL-grillen och åt onyttigheter med stark sås (så nu har stora törstsjukan drabbat mig, i vart fall…). Men TACK för maten, älskling som bjöd! ♥

Så var det dags att shoppa vidare. Anna gick i andra affärer än jag, för jag utnyttjade krediten på mitt ICA-kort och handlade lite julmat till. Nu fattas bara det mest väsentliga – en skinka! Eftersom det bara är mamma som ska äta grisen letar jag efter en rätt liten sak. Men det är visst lögn att hitta nån! Jag vägrar att köpa gris på 2,5 – 3 kilo för en person.

Sista etappen på inköpsresan var att hämta två stycken paket på ICA Heidan. Och trots ett litet retsamt korrfel (en textrad som låg för nära en bild) blev jag väldigt nöjd med Världens Dyraste Namnsdagspresent som jag har ”gjort” alldeles själv, nästan,  till mamma. Mamma har nämligen namnsdag strax efter nyår och jag har layoutat och låtit trycka en grej i kombinationen ”bok” och ”foton”. Lova att inte säga nåt till mamma!

Klockan var närmare halv sju när vi ramlade in med alla påsar här hemma. Anna har suttit och strukit på sina listor och jag har, förutom att slänga ut tomtej****r, betalat två räkningar (lagt in på nätbanken för betalning senare), slagit in en namnsdagspresent och fikat med Darlingen. Det var så att vi i princip totalt glömde bort att det var Lucia igår, men idag skedde två Luciaunder:

1. jag hittade en liten keramiklucia i julsakslådan som jag inte hade saknat (hade ställt fram en stjärngosse och två tärnor, men lucian hade jag missat…)
2. Anna köpte var sin lussekatt som vi smaskade i oss tillsammans med kvällskaffe och några ischoklader (man måste ju kvalitetstesta julgodiset)

Nu blir det softning och Desperate Housewives klockan 21 för Detta Under av Effektivitet. Anna sitter säkert fortfarande med sina listor och sin röda bok och hon är sååå hemlig…

Read Full Post »